När engelsmännen tror att de ska vinna VM brukar fansen sjunga ”Football is coming home”. Är det månne dags för ryssarna att sjunga ”War is coming home” nu?
Ukraina har under den senaste tiden haft påtagliga framgångar i sitt försvarskrig mot Ryssland. Detta har framför allt innefattat angrepp mot rysk logistik och oljeproduktion. De senaste veckorna har Moskva drabbats, vilket blivit viralt eftersom det är just Moskva.
Det brinner i huvudstaden. Ingen ryss kan nu undgå att märka effekterna av kriget. Det införs bränsleransonering i delar av federationen och bränsleköerna är kilometerlånga på sina håll. Vid årets start drogs två tredjedelar av de ryska regionerna med underskott. Nu kan 56 (av 89) regioner inte täcka sina utgifter, enligt den ryska pressen.
Trots det stigande oljepriset sjönk Rysslands inkomster från det svarta guldet med 30 procent under årets första fem månader. Trumps krig i Iran gav Putin en tillfällig respit men inte mer. Nu är priset nere på 80 dollar fatet igen, och kan falla ytterligare. Ekonomin är helt uppenbart ett ämne som diskuteras flitigt i ryska medier, och alla känner av det förändrade läget. Även eliterna.
Vi kan notera att president Zelenskyj känner vind i seglen just nu och har höjt tonläget mot Putin och Ryssland. ”Om Ukraina brinner så kommer ert Moskva att brinna” är ett uttalande som kommer etsa sig fast. För det är svårt att se hur Ryssland effektivt ska kunna försvara Moskva, Sankt Petersburg och alla oljeraffinaderier mot hundratals drönare och samtidigt trycka på vid fronten i Ukraina. Det går helt enkelt inte. Ju mer resurser de lägger på att försvara sina städer, desto mindre blir över till själva krigföringen i Ukraina.
Ukraina må ha stoppat ryssarna vid fronten och blivit alltmer framgångsrika i att slå mot logistiken och den ryska ekonomin. Det är alldeles utmärkt. Men det innebär inte att kriget är vunnet. Ryssarna lyckas fortfarande genomföra många anfall varje dag, sju dagar i veckan. De har fortfarande en betydande offensiv förmåga, och fronten har inte kollapsat.
Kanske stirrar vi oss alltför blinda på kartor i det här kriget. Fronten har trots allt knappt rört sig på tre och ett halvt år, vilket är anmärkningsvärt givet vilka resurser som offrats på båda sidor. Vi borde förmodligen titta mer på logistik, ekonomi, teknologisk utveckling och psykologi.
Det sistnämnda är kanske den mest intressanta faktorn. Putin lovade i ett slags tyst överenskommelse med den ryska befolkningen att kriget inte skulle komma till Ryssland. Den ukrainska invasionen av Kursk var därför en enorm chock för Kreml och hela Ryssland. Det tog över ett halvår för ryssarna att pressa tillbaka ukrainarna över gränsen igen. Nu är det snarare angrepp på rysk mark, militära, logistiska och ekonomiska mål, som dominerar. Ingen förväntar sig stora demonstrationer och en palatskupp här och nu. Men vad gör bränsleransonering och regnande olja över moskvaborna med stämningen hos befolkningen i den ryska diktaturen?
Ryssvännerna varnar för kärnvapenkrig om Ryssland ”provoceras”. Från Ukrainas sida finns i stället förhoppningen att ett utbrett missnöje kan föda krav på ett krigsslut och leda till att Putin blir öppen för seriösa förhandlingar. Det finns ingen annan väg till fred. Trump har visat sig oförmögen att pressa Putin till eftergifter och kompromisser. Ukraina får helt enkelt göra detta på egen hand – med Europas stöd.
Givet allt detta finns en påtaglig tillfredsställelse i sådana här filmer. Och sådana här. Känslan är primitiv, men eftersom det ryska kriget är primitivt, de systematiska krigsbrotten primitiva och ryssvännernas hela tankevärld så primitiv den bara kan bli, tillåter jag mig tillfredsställelsen.
”Ungerns Viktor Orbán är inte med längre – men det innebär inte frid och fröjd på EU:s toppmöten.
Här är de nya ”bråkmakarna” i Bryssel.”
”Få europeiska ledare har väckt så mycket polemik genom åren som Sloveniens nygamle premiärminister Janez Jansa.”
”Det är däremot mer osäkert i Bulgarien, där en annan helt nytillträdd premiärminister, Rumen Radev, snabbt dragit in den militära hjälpen till Kiev.”
”I en kvartett av tämligen EU-skeptiska ledare från det forna Östeuropa ingår även premiärministrarna i Slovakien och Tjeckien, Robert Fico och Andrej Babis.”
”Att allt fler regeringar i EU styrs från höger och även har inslag från ytterhögern flyttar samtidigt på gränsen för vad som är kontroversiellt eller inte på EU:s toppmöten.”
”Fortsätter den trenden så är det kanske Spaniens premiärminister Pedro Sánchez – en av just nu bara tre S-märkta regeringschefer i EU – som framöver kommer att stämplas som unionens bråkmakare nummer ett.”
https://www.svd.se/a/OkjwQE/efter-orban-har-ar-de-nya-brakmakarna-i-bryssel
Det är inte olagligt att vara primitiv i det här läget. Man måste komma ihåg att det var ryzzarna som började. Så det är deras eget fel.
Slava ukraini!
Heroiam slava!
Vem blir först med att killgissa när den ryska kapitulationen sker?
Ukraina satsar på många saker för att vinna kriget men några saker sticker ut. Bombningarna mot raffinaderier och bränslelager.
Bombningar mot Sankt Petersburg och Moskva.
Isolering av Krym.
Just Krym är ju den del av Ukraina som Putin helst vill ha. Om det inte går att få dit bränsle, ammunition eller fler militärer så kollapsar försvaret där.
Vad gör Putte då?
Eller vad gör oligarkerna med Putte?
Konstantin från -inside Russia
Har lite intressanta nyheter att dela om oligarkerna.
45min, resten är chat
https://m.youtube.com/watch?v=B_LW9DheCfc
Jay Smart nämner det också
https://m.youtube.com/watch?v=3kd7uH8cydk
Så länge som den urusle strategen Putin sitter och detaljstyr kriget så kommer Ryssland i slutändan förlora.
Han bara måste kunna visa betydande framsteg senast i höst, om han inte ska bli defrenesterad( utkastad från ett fönster)😂😂😂.
Det är helt obegripligt att vissa i väst hyllar honom. Han är ju en total sopa och katastrof för Ryssland och ryssarna.
Jag håller med.
Känner också en tillfredsställelse av att se hur kriget kommer hem till ryssarna.
Förhoppningsvis kan de få ryssarna att pressa Putin till seriösa förhandlingar för att få slut på kriget.
Än så länge inga killgissningar. Vad är det med er killar?
Blir ni osäkra nu när segern är nära?
Eller beror det på att Trump inte rådde på Rysslands allierade Iran?
KsK: Som du vet ingår just den här typen av spådomar inte i min repertoar, men jag vill däremot ge dig en god affärside: med tanke på den stora mängden spågummor i kommentarsfältet skulle man kunna bli miljonär på att sälja kristallkulor, tarotkort och teblad.
Förutsättningen är bara att alla produkterna förutspår Rysslands snara nederlag. Inga andra spådomar har något värde på just den här marknaden. Man måste lära känna sin kundkrets ordentligt för att kunna göra goda affärer. Den fria världens ledare är ju något av en expert på affärer och avtal, i alla fall om man frågar honom själv.
Här kommer en killgissning: om Kina börjar tycka det är dags att omvärdera den kärvänliga industriella/teknologiska, ekonomiska och i högsta grad militärstrategiska ”inofficiella” alliansen med ryssarna och ist börja fundera på att så sakta dra sig ur BRICS, då är sannolikt Tsar Putin (eller hans ev efterträdare) rökt och ukrainakriget, åtminstone på sikt, förlorat. Men till dess… med tanke på konjunkturerna, USA:s försvagade ställning i Mellanöstern med dess viktigaste baser där satta helt eller delvis ur spel, Indiens och Japans envisa inställning att förhålla sig ”neutrala” samt den alltmer spända attityden mellan Israel och Turkiet… så verkar det vanskligt för kineserna att ”change horses in midstream”.
https://www.youtube.com/watch?v=qABA0X6IzxU&pp=ygUmd2FnIHRoZSBkb2cgY2hhbmdlIGhvcnNlcyBpbiBtaWRzdHJlYW0%3D
Ryska naturresurser + kinesisk produktionskapacitet = en shoo-in som jänkarna brukar säga. Ser ryssarna ut att verkligen behöva det skulle det inte förvåna mig om Kina skickar både vapen och ammunition (vilket västerländsk media påstår att de redan gör). Ryssarna hävdar ju att de inte behöver någon som helst militär hjälp, men den ekonomiska aspekten av det kinesiska stödet är förmodligen oerhört mycket viktigare. Men den som lever får se.
Skåjten: Som jag ser det är den stora tragedin att hundratusentals europeiska män dödas eller skadas för livet. Det är förstås alltid en tragedi i sig, men det är extra allvarligt när Europa befinner sig under ett hårt demografiskt tryck från Mellanöstern och Afrika.
Jag anser i grunden att Trumps och Witkoffs ambition att frysa konflikten förra året var korrekt. Det är det bästa som man skulle kunna göra i ett så jämnt krig. Sedan anser jag att Ryssland borde utrymma Kaliningrad oblast i utbyte mot att få ett lika stort område i östra Ukraina.
Jag vill se klara och tydliga gränser mellan de olika intressfärerna för att minska risken för nya konflikter. Exklaver som Kaliningrad riskerar att orsaka nya problem. Den framtida gränsen mellan Ukraina och Ryssland/Novorossija bör gå längs med LOSD-linjen (floderna Lopan, Oril, Samara och Dnjepr).
”Det börjar nu hetta till på allvar i frågan om EUs finanser och hur potten på uppåt 2 000 miljarder euro ska fördelas mellan åren 2028-2034.
För i dag ska stats-och regeringscheferna första gången prata konkreta siffror i EU:s budgetförslag.
”Detta är inte ens en samtalstart, det här innebär en våldsam ökning av budgetens storlek”, säger statsminister Ulf Kristersson (M) till Ekot.”
https://www.sverigesradio.se/artikel/eu-ledarna-brakar-om-budget-en-valdsam-okning
Här är lite från spåkulan.
Kriget har nu kommit till moder Ryssland, dvs anfallen har gjort att det inte går att ”dölja” således så är en mobilisering inte längre lika känslig och kanske till och med kan anfallen användas till att trumma upp stöd för mobilisering. Dvs mobilisering är mer troligt nu än det har varit.
Nabiullina ska synas igen idag för första gången på 3 veckor.om detta inte händer så föreslår jag att något kommer att hända med central banken och räntan. ladorna är nog rätt så tomma så sedelpressarna varmkörs säkert redan.
https://www.ft.com/content/1dbfdddb-cf7b-485d-b060-c81caebc00a3?syn-25a6b1a6=1
När det handlar om anfall så förespår jag att det inte kommer att ske i någon stor skala tills dess att
Ukraina har en ”effektiv” autonom FPS drönare som de har tillgång till i större volym. När anfallet inte längre beror på antalet drönarpiloter så kan omfattningen öka till en kritisk punkt. En sådan förmåga skulle tillåta Ukraina att anfalla.
Sea Trident kommer att gör sitt första uppträdande snart. Ska vi starta vadslagning om det startar med en hamn eller en välkänd bro?
https://www.kyivpost.com/post/78230
Spåkulan pekar på mera friktion med gamla Sovjet områden. Armenia är en kandidat. Men Ossetia eller Transnistrien kanske också kan flamma upp.
https://cotidianul.md/en/33153/Russia-begins-annexation-of-South-Ossetia/
Trump stökar till mina killgissningar kan man väl säga. Men jag återkommer med klockslag och datum efter helgen. Man har ju annat för sig ibland.
Det verkar som Ukraina med stor-ryskt råg i ryggen tänker ge sig på sina grannar.
Du tänker på Belarus? Lukasjenkos regim har hjälpt Putin i kriget mot Ukraina sedan februari 2022. Det är hög tid att Ukraina markerar mot detta, och givetvis helt inom folkrätten om de slår ut funktioner som stöttar den ryska krigsansträngningen.
Det skulle vara mer strategiskt att ge sig på Transnistrien via Moldova. Putin har ändrat lagen i maj så att Ryssland kan rekrytera från Transnistrien enklare.
Det finns också endast 1500 soldater där som klassas som ryska. Det skulle nog inte krävas mycket drönar träning samt drönare till Moldova för att göra det jobbigt för dom. Detta skulle försvåra för de cirka 200 000 som har ryskt pass att delta i kriget. Det skulle hjälpa Moldova och EU i anslutningsförhandlingarna. Skulle förenkla gränsen som Ukraina måste försvara. Det kan påverka andra länder i samma situation som Moldova att ta chansen vilket tar kraft samt fokus från Ryssland att hantera Ukraina. Transnistrien har inte kärnvapen inom landets gränser. Men jag har ingen aning om vad den som kommenterade menade då kommentaren var för öppen och menlös.
Jaha.
Transnistrien via Moldova tänker du ja. Strategiskt som fan, men kanske bäst att vänta tills man fått EU-medlemskap och ännu hellre NATO-medlemskap. Då djävlar blir det Transnistrien via Moldova. Åka av helt enkelt.
Strategiskt som fan.
Den s k ”folkrätten” står ju på Belarusisk sida om Ukraina anfaller Belarus. Då gör ju Ukraina som Ryssland som invaderade Ukraina, det blir ju snopet. Men sånt är livet, upp och ner, hit och dit. When life gives you lemons, be happy it wasn,t syphilis!
Inte om Belarus anses delta i kriget på rysk sida. Men man kan ju tro att Belarus kanske vill behålla sina få raffinaderier så vi får väl se hur Lukasjenko agerar.
Precis som Hans skriver får den som lever se, annars inte.
Ska vi gissa att KsK och qas sitter och håller tummarna för att föredömet Lukasjenko med 32 år vid makten (Putin är ju en rookie i jämförelse) ordnar upp situationen?
Ja Hans, i kill-gissarnas förlovade land är det säkert helt enligt folkrätten. Har du fler på lager som borde bombas tillbaks till stenåldern?
Nu låter det som att du är Trumpsupporter. Det är han som bedriver sådan retorik (ordagrant till och med). Och Ryssland som kärnvapenhotar omvärlden. Men ajabaja när Ukraina försvarar sig.
Ryssvänner i ett nötskal:
Det är ok när Ryssland bombar angriper och bombar sina grannländer, för Ryssland är en stormakt och får därför göra vad dom vill!
Men det är inte ok att Ukraina bombar Ryssland eller kanske Belarus för att försvara sig, för de ska vara en satellit till Ryssland som ska bestämma åt Ukraina var de ska tillhöra, för det har Putin bestämt och de dumma ukrainarna måste lära sig sin plats och underordna sig Ryssland!
För att förtydliga. Det är så ryssvänner låter i mina ögon och öron.
Hans Li Engnell, nu börjar du låta som Mister Bean på crack. Med all den retorik det innebär ordagrant.
När kommer dagen Ukraina behöver försvara sig Slovakien, Polen eller Rumänien? Kan vara svårt om man inte vet när Ukraina besegrar Ryssland, jag vet.
Också Trötter då. Mannen, myten, som tycker det bombas för alldeles för lite.Michelle Obamas tilltänkte. Som hör i höre. Röster han inte kan skilja från äkta. Vad har du emot att Ukraina släpps in i NATO och EU egentligen?
Vadan denna ton? Börjar du bli orolig för en rysk förlust i kriget?
Varför skulle jag oroa mig för det Hans? Av vilken anledning?
Jag tror du också börjar höra i höre. En specialitet jag saknar. Men då har du väl en kill-gissning åtminstone om när det kommer att ske? Om du inte vill precisera så räcker ett ja eller nej…..
Hans: Om både USA och Ryssland försvagas av misslyckade krig innebär det att Kina och dess kommunistparti kan kliva fram som världens ledande stormakt/supermakt.
Hur ser du egentligen på en sådan situation? Ett starkt Kina som kan köra över Ryssland och ignorera USA, är det inte som att hoppa ur askan in i elden?
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/darfor-starker-xi-militarpakten-med-nordkorea
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/pekings-nya-vapen-i-kampen-om-taiwan
Ja, det finns alltid någon som tjänar på att andra stormakter klampar i klaveret. Så vad lär vi oss av detta? Starta inte onödiga krig. Putin var inne i värmen, hans land fick både olympiska spel och fotbolls-VM. Även efter annekteringen av Krym var Putin en acceptabel världsledare för många. Men han vara bara tvungen att starta krig 2022. Och USA:s härjningar i både Mellanöstern och Latinamerika finns det en hel del att säga om. Är inte Kina värre, undrar du? Kina vill naturligtvis inte bara handla med andra länder utan också stärka sitt globala politiska inflytande. Men (än så långe) gör de det inte genom att invadera andra länder.
Det vimlar heller inte av alternativ nu när vi inte bör ha relationer med Ryssland av bl.a. säkerhetspolitiska skäl och USA beter sig som en oförskämd treåring som spottar sina närmsta allierade i ansiktet. Då bara måste vi söka alternativ. Givet vad som hänt mellan USA och Italien på sistone är det möjligt att vi börjar se tecken på att europeiska länder insett att det inte går att ha en normal vuxen relation med Trumps USA. Kina blir en naturlig partner i detta läge. Men oproblematiskt är det förstås inte, och vi måste vara väldigt nyktra och vaksamma i hur vi samarbetar med den kinesiska regimen.
Föredrar att vi hellre fördjupar ett samarbete med Indien istället för Kina.
Indien må ha sina brister och köper olja från Ryssland. Men är till skillnad från Kina en demokrati.
Man får heller inte glömma att Kina dessutom håller några av världens mest tyranniska regimer under armarna som Nordkorea, Iran, Pakistan och Ryssland.
Därför är det nog bäst att vi håller Kina på armlängds avstånd om vi är så illa tvungna att samarbeta med dom och se till att inte komma dom för nära annars finns risken att våra länder sinofieras och vi får än värre massövervakning och diktatur på köpet.
Poängen är att inte lägga alla ägg i samma korg och göra sig alltför beroende av ett land. Det är läxan vi har att lära av vårt beroende av USA.
Så ja, absolut. Mer handel med Indien. Mer samverkan, mer samarbete när det gynnar oss. Att hålla Kina på armlängds avstånd är nog inte möjligt. För detta har Kina blivit en alltför viktig handelspartner.
Däremot bör vi självfallet stå upp för våra intressen i alla lägen, vilket inkluderar att inte ge den kinesiska staten tillgång till sådant som kan äventyra vår säkerhet eller suveränitet (gäller inte bara Sverige utan givetvis hela EU).
Jag ska avhålla mig från att kalla Hans et al Xi-kramare. Det vore inte värdigt. Det vore inte jag.
Men att Ryssland, Usa och Europa av allmän inkompetens och gamla groll håller på att tappa taget går inte att förneka. Då stiger någon ny fram.
Så är det.
Ryssland, Usa och Europa gör under tiden sitt bästa
för att bli blodfattiga av bara farten. Den som lever får se.
Jo, jag förstår din poäng Hans.
Vi får hoppas att vi inte gör om samma misstag genom att göra oss alltför beroende av Kina som vi har varit av USA.
Fram till april i år fanns det en viss centraleuropeisk ledare som gjorde till sin profilfråga att balansera mellan olika stormakter för att undvika att lägga alla ägg i samma korg.
Jag vill minnas att flera debattörer här gjorde till sin egen profilfråga att i högljutt moralistiska ordalag ta avstånd från Viktor Orban och allt han stod för, helt utan några nyanser.
Men jag uppskattar självfallet att en mer balanserad syn på omvärlden håller på att få fäste även i den här debatten. Jag vill påminna om att när Kina till slut invaderar Taiwan så blir det Kina som tilldelas den skurkroll som i dag tillhör Ryssland.
Jag kommer även då att förorda en nyanserad och balanserad syn på Kina, och jag förväntar mig att okvädingsorden då kommer att hagla av den orsaken i stället. Det blir Kinavän i stället för Ryssvän och Xijinpist i stället för Putinist.
Vissa debattörer bör nog redan nu förbereda sig för framtidens hårda debatter eftersom vi redan nu kan vara (nästan helt) säkra på att Folkrepubliken Kina förr eller senare kommer att invadera Taiwan.
Jag vill minnas att flera debattörer här gjorde till sin egen profilfråga att i högljutt moralistiska ordalag ta avstånd från Viktor Orban och allt han stod för, helt utan några nyanser.
Det var ju för att han var en utpräglad ryssvän i sina analyser. Orbán var aldrig neutral i kriget.
Jag vill påminna om att när Kina till slut invaderar Taiwan så blir det Kina som tilldelas den skurkroll som i dag tillhör Ryssland. Jag kommer även då att förorda en nyanserad och balanserad syn på Kina, och jag förväntar mig att okvädingsorden då kommer att hagla av den orsaken i stället. Det blir Kinavän i stället för Ryssvän och Xijinpist i stället för Putinist.
Eller så har Xi lärt något av Putins misslyckade krig och insett att krig är betydligt svårare att vinna och avsluta än att starta.
Vi kan konstatera att det är ett helt annat ljud i skällan nu hos somliga debattörer. Man är osäkrare, hoppas på och tycker att där man nyss visste och förutsåg. Kort sagt, man spekulerar, tror och hoppas, och är dessutom medveten om det.
Vackert så.
Det kan vara svårt att lära gamla hundar att sitta men med tiden blir återfallen allt färre.
Nalle Puh (Xi Jingping) har ju tänkt sig att Taiwan ska vara åter i fastlandskina till 2047. Då kommer han vara 94 år, om han lever.
Kanske kommer han att behöva lämna över stafettpinnen innan dess och den nye ledare kanske inte vill ha krig. Kanske bättre att samarbeta istället för att förstöra.
Hans: Det är sant att Orban var EU:s mest ryssvänlige ledare, men det är viktigt att komma ihåg att hans utrikespolitik handlade om att balansera mellan USA, Ryssland och Kina snarare än om att lägga alla sina ägg i den ryska korgen. Det fanns en anledning till att Marco Rubio och JD Vance åkte till Budapest för att ge den amerikanska administrationens direkta stöd till just Orban.
Till skillnad från många andra debattörer här äger jag faktiskt inte någon egen kristallkula, så mina framtidsspaningar är kvalificerade antaganden/gissningar snarare än exakta förutsägelser.
Med det sagt är jag likväl övertygad om att Folkrepubliken Kina förr eller senare kommer att angripa Taiwan, på ett eller annat sätt. Jag håller med om att Putins misslyckanden i Ukraina säkerligen har lugnat ner den kinesiska regimen på kort och medellång sikt.
Men på lång sikt är jag säker på att de kommer att invadera Taiwan, om de inte lyckas ta över ön på något annat sätt. Att återförena Taiwan med det kinesiska fastlandet är en besatthet hos Kinas kommunistiska parti som de säkerligen aldrig kommer att släppa.
Putin överskattade Rysslands militära förmåga samtidigt som han grovt underskattade Ukraina.
Resultatet:
En ”militär specialoperation” Putin trodde skulle besegra Ukraina på 3 dagar har istället blivit ett utdraget skyttegravskrig som varat längre än första världskriget.
Om Xi gör samma misstag som Putin eller inte vågar jag inte sia om.
Nalle Puh (Xi Jingping) – fyndigt där Arne. Men är inte heffaklumpen fyndigare?
Att Xi skulle göra samma misstag som Putin och ge sig på Ukraina verkar inte särskilt troligt precis som Trötter skriver. Men jag tror inte han kommer att ge sig på Malta heller.
Har Trötter några fler förslag på vilka Xi inte kommer att ge sig på?
Vad är det med er killar?
Arne: Putin och Nalle Xi sägs ju sträva efter att leva i 150 år. Men trots att jag saknar kristallkula vågar jag förutspå att just det målet överstiger deras förmåga.
En av mina länkar handlar om att det gamla nationalistpartiet Kuomintang numera leds av en kvinna som har goda relationer till regimen i Peking. Den kinesiska kommunistregimen hoppas antagligen att hon fredligt och frivilligt ska närma sig Folkrepubliken Kina så mycket som möjligt, om/när hon blir president på Taiwan.
Principen om Ett land – Två system fungerade bra i början när Kina inkorporerade Hong Kong och Macau, men på senare år har den kinesiska regimen ökat kontrollen över framförallt Hong Kong, vilket förstås minskar taiwanesernas benägenhet att någonsin vilja prova på den modellen för egen del.
Meh, vad ska kulturredaktionerna säga nu då?
Har fotbollsexperten Hans Li Egnell något tips?
Att tro att Sverige m.fl på naturlig väg går att jämföra med en värphöna är självfallet väldigt naivt. Det närmsta vi kommer är väl wokens fantastiska hen.
Men det räcker inte så långt. Innan man funderar över vilken-vilka korgar äggen ska läggas ska man lägga en tanke på vilka ägg?
Kina eller Indien?
Valet bör vara ganska enkelt som Trötter föreslår.
Serpentza
https://m.youtube.com/watch?v=fCW5oANsp2E
Deras eller vårt?
Ja, vad tror du?
Jag tror du är övertygad om att samarbetspartners står på kö för att Sverige är så fantastiskt.