Trots att migrationsfrågan har varit het i över ett decennium och kriminaliteten dominerat den politiska debatten under de senaste fem åren finns de gamla klassiska frågorna om skatter och bidrag kvar.
Regeringens bidragstak, vilket är en fråga Moderaterna har drivit, har väckt stor indignation från vänsterhåll. Tanken är att det inte ska gå att stapla bidrag på varandra och sammantaget få en högre inkomst än den som har ett normalbetalt arbete. Detta gillas inte av vänsterpartierna.
Det har varnats för barnfattigdom, men det är en djupt oärlig argumentation. Bidragstaket handlar alltså om ett tak, inte om att sänka golvet. Ingen döms till fattigdom – det regeringen vill är att det alltid ska vara mer lönsamt att gå till arbetet än att vara hemma och inkassera bidrag.
Det finns således en moralisk dimension här, händelsevis densamma som i debatten om höga skatter på högre inkomster. Att utbilda och anstränga sig bestraffas i vårt skattesystem. Vid en inkomst på 53 000 kronor inträder den statliga skatten vilket innebär ytterligare 20 procent i skatt på överskjutande inkomst. Liberalerna är mig veterligen det enda parti som i det kommande valet driver frågan att höja den gränsen.
Självfallet hävdas det då raljant att den som tjänar över 53 000 kronor i månaden inte har något att klaga på. Så kan man ju se det – om man omvänt utgår från att pengarna är statens till att börja med och att vi ska vara glada för det vi får utbetalt. Den som tvärtom utgår från att pengarna tillfaller den som anstränger sig varefter staten kan få en del för att finansiera det nödvändigaste gemensamt, blir frågan varför en så stor del av den inarbetade inkomsten aldrig syns på bankkontot.
Därtill har vi aktivitetskravet. Från den 1 juli inträder ett aktivitetskrav på den som uppbär försörjningsstöd från socialtjänsten. Debatten innan förslaget klubbades blev lite märklig. Redan innan krävdes nämligen någon sorts aktivitet för den som söker försörjningsstöd. Antingen är du sjukskriven eller arbetssökande, alternativt har du någon sorts beviljad sysselsättning. Det ska inte finnas något däremellan. Möjligen gör aktivitetskravet detta föredömligt tydligt, vilket är välkommet. Men någon revolution är det ingalunda.
Aftonbladets ledarsida anser att riktlinjerna är öppna för godtycke men förklarar inte på vilket sätt. Skribenten undrar också vad socialtjänsten ska göra när människor inte klarar sina aktivitetsmål. Tja. Ge ett avslag på det ekonomiska biståndet är väl en rimlig åtgärd? Det är inte direkt så att ingen socialsekreterare har gett avslag innan den 1 juli 2026.
Motkrav har alltid funnits. Försörjningsstödet är inget barnbidrag som delas ut kravlöst. Den som har en planering som förutsättning för att få sin försörjning tryggad av socialtjänsten (skattebetalarna i kommunen) förväntas självfallet följa denna planering. Målet är att ledas bort från försörjningsstöd och in i egen försörjning. Det är alltid tanken, i synnerhet om du inte är sjukskriven, men vägen dit kan se väldigt olika ut och beroende på förutsättningar ta väldigt olika lång tid.
De allra flesta som kommenterar och har åsikter om socialtjänstens arbete har aldrig någonsin kommit i kontakt med eller sett hur socialtjänsten arbetar. Analyserna byggs därför på okunskap och förutfattade meningar. Saker man hört och läst. Sådant man ”vet”.
Det som händer vid ett avslag på ekonomiskt bistånd är att den enskilde givetvis kan överklaga till förvaltningsrätten, det är ju ett myndighetsbeslut. Personen kan också ansöka om nöd, det vill säga pengar till mat och eventuellt hyra. Matpengar kan delas ut i form av presentkort på ICA för att täcka behovet i några dagar.
Att leva på försörjningsstöd är ingen dans på rosor. Men en stor barnfamilj kan få ansenliga belopp varje månad, belopp som när bostadsbidrag och barnbidrag räknas in kan te sig ganska orimliga för en familj där ingen arbetar.
Den stora ideologiska striden tycks alltjämt stå mellan mer bidrag eller lägre skatter, ett större eller mindre gap mellan den som arbetar och den som inte gör det. Här är skillnaden mellan vänster och höger fortfarande väldigt tydlig.
Den som är väldigt osäker på hur de ska rösta baserat på vad partierna tycker i alla andra frågor kan göra det enkelt för sig och ta ställning i denna enda fråga: mer bidrag eller lägre skatter?
Håller med mycketlögner som inte stämmer när försörjningsstödet debatteras ett ex som sprids av moderaterna är bidragsfamiljen som får flera tusen men än den arbetande låglönefamiljen. Det är bara det att om den arbetande låglöne familjen har lika många barn och lika hög boendekostnad som bidragsfamiljen så har de rätt till utfyllnad från soc så att de får samma nettoinkomst som bidragsfamiljen. Varför talar alla moderater tyst om det?
Jag ser inte försörjningsstödet som problemet här utan flerbarnstillägget. Att kunna få ut 12 000 kr i barnbidrag och flerbarnstillägg varje månad om du har sex barn är inte rimligt. Därtill läggs bostadsbidrag och försörjningsstöd.
Men flerbarnstillägg får ju även höginkomstfamiljerom de har många barn. Att ta bort flerbarnstiläggen lär ju knappastöka viljan bland dagens barnfamiljer att skaffa ett tredje eller fjärde barn. Politikerna gnäller om att vi föder för få barn och jobbar för lite, men barn kostar både pengar och tar tid att ta hand om. Per familj har arbetstidenfördubblats i samband med att sambeskattningen avskaffades och daghemmen byggdes ut. Frågan är om det är så bra för barnen med tanke på att köerna till bup har ökat i samma takt som daghemmen har byggts
Antalet höginkomstfamiljer med sex barn måste vara försvinnande få… Problemet uppstår främst i integrationen när mamman i familjen inkasserar 10 000 kr i månaden, har många barn att ta hand om och därmed aldrig själv kommer ut i arbete. Hon behöver ju inte för att ekonomin ska gå ihop.
Menar du att frågan om flerbarnstillägg främst handlar om mängdlära och inte alls är en rättvisefråga?
Bidraget är konstruerat så att du gynnas ju fler barn du skaffar (upp till sex barn). Jag menar att detta kraftigt försvagar incitamenten för mamman (som det ofta rör sig om i stora familjer) att ta ett jobb. Om barnbidraget upphörde vid barn nr 2 skulle incitamentet att skaffa fler barn vara lägre och framför allt incitamentet att söka jobb och lära sig språket vara större.
”mer bidrag eller lägre skatter?”
Frågan är inte antingen eller. Svaret är naturligtvis väsentligt lägre bidrag och lägre skatter.
Den som är vuxen och frisk, 18 – 67 år, ska inte få några bidrag alls. A-kassa är OK men alla vuxna friska ska jobba. Det finns inga jobb säger några. Ge dem en sopkvast och en behållare och tilldela dem ett område. Håll snyggt här.
Sådana jobb ordnas fram av kommuner i form av sysselsättning (betalas med ex. aktivitetsersättning av Försäkringskassan, dvs. ett slags bidrag) eller lönebidrags- och skyddade anställningar (där lönen sponsras av staten med upp till 80 procent, dvs. ett slags bidrag).
Jag har stått i kö i ca ett halvår för att få jobba gratis åt ett så kallat socialt företag. Att det finns jobb åt alla är en myt minst hälften av alla lediga tjänster på platsbanken är spökjobb. Värre lär det bli när AI tekniken har slagit egenom fullt ut.
Det finns ingen efterfrågan på okvalificerad arbetskraft. I Sverige har vi rationaliserat bort många sådana jobb som skulle fungera utmärkt för vissa grupper med behov av stöd på arbetsmarknaden. Samhall är en vinstdrivande verksamhet i dag som kräver en högre arbetsförmåga än förr. Och så vidare.
Okvalificerad är jag knappast har utbildning inom industriteknik samt läst medie och kommunikationsvetenskap och internationell rätt båda ämnena till D nivå. Har även gått en kurs i bokföring problemet är att jag är 63 år och inte längre kan arbeta med vad som helst pga knäatros. Min senaste anställning innan knäproblemen var ett vik på lager väldigt tungt job i praktiken ett åtta timmars gympass.
63 är en knepig ålder på en åldersdiskriminerande svensk arbetsmarknad.
Är det verligen rättvist att beskriva den svenska arbetsmarknaden som åldersdiskriminerande?
Kunskap blir fort gammal nu för tiden och vi brukar beskriva Sverige som ett utpräglat kunskapssamhälle. Nya förmågor står på kö med nya fräscha aktuella kunskaper. Arbetsgivarna kan välja och vraka. Det är inte som förr när tiden sniglade fram. Det är sant, men är det åldersdiskriminerande?
Jämfört med andra jämförbara länder tycker jag nog att Sverige är ganska åldersdiskriminerande, ja. Vi värderar inte erfarenhet som man gör i exempelvis Tyskland. Den som är kvar länge på samma ställe missgynnas ofta lönemässigt jämfört med den som ofta byter jobb. På samma sätt missgynnas du om du är äldre. Den som har arbetat i 30 år har en enorm erfarenhet som en nyutexaminerad inte kan matcha, oavsett den tekniska utvecklingen. Studier kan inte ersätta erfarenhet, det tar tid att bli en duktig läkare, tandläkare, fastighetsförvaltare eller socialsekreterare.
Du skriver värderar, men menar du att man ska ha extra betalt för att man klarat av att bli äldre?
Eller att den med erfarenhet ska gå före alla andra?
I mina öron låter det som diskriminering. Fast åt andra hållet. Definitivt inte marknadsliberalt i varje fall, möjligen sossigt. Men det var förstås enklare förr. Många jobb var fysiska på ett sätt de inte är idag och det var lättare att vara sosse. Men åldersdiskriminering och ålderism – leder det rätt eller bara till någon ny ålderswoke?
Du skriver värderar, men menar du att man ska ha extra betalt för att man klarat av att bli äldre? Eller att den med erfarenhet ska gå före alla andra?
Jag menar att kunskap ska värderas. Den som är nytutexaminerad kan helt enkelt inte det som en person med 30 år i yrket, eller bara tio år, kan. Det kan du inte komma ifrån. Jag menar inte att den som är äldre alltid ska gå före, det är arbetsgivaren som måste avgöra vem som är lämpligast för en tjänst. Men jag har många gånger sett hur äldre sorteras bort. Dels för att yngre generellt sett är billigare men också mer medgörliga. Det är svårare att sätta sig på en erfaren person som kanske kan mer än chefen kan i vissa fall. Inget av det jag skriver är kontroversiellt, jag vet inte i vilken bransch du verkar men förvånas lite över att du ifrågasätter väldigt enkla och relaterbara fakta.
Inget av det jag skriver är kontroversiellt skriver du. Det stämmer i så måtto att det stämmer när man beskriver ytterkanterna. Men sedan ser det annorlunda ut. Som exempel kan vi ta 20 års erfarenhet ställt mot bra betyg och 10 års erfarenhet. Du förstår varthän det leder. Gränsdragningen.
Det löser du igenom att lägga beslutsfattandet på arbetsgivaren med eller utan diskriminering?
Nej, jag föreslår inga lösningar. Jag konstaterar bara att problemet finns i Sverige, vilket du ifrågasatte.
Nej, där tar du fel. Jag ifrågasatte inte problemet per se utan din definition. Hur som helst blir det ganska verkningslöst om man inte är beredd att åtgärda det på riktigt och det är du ju inte. Har du den inställningen till annan diskriminering också?
Det är väl ingen diskriminering i lagens mening. Jag ser bara det jag ser. Kanske handlar det om arbetsmarknadskultur mer än något annat. Jag önskar som sagt att erfarenhet skulle värderas högre, men jag vill inte ha fler regleringar på svensk arbetsmarknad. Vill du?
Förr eller senare kommer AI-revolutionen troligen att leda till att man någon form av basinkomst/medborgarlön i alla ekonomiskt utvecklade länder. Det kommer till slut helt enkelt att bli omöjligt att försöka upprätthålla visionen om full sysselsättning.
Alternativet är att sätta stopp för AI-utvecklingen, men det kommer säkerligen inte att inträffa. Jag tror att både Elon Musk och Peter Thiel redan har uttalat sitt offentliga stöd för införandet av UBI (allmän basinkomst).
Jag undersökte saken närmare, och det verkar som att Peter Thiel har en kluven inställning till allmän basikomst medan Elon Musk är en betydligt starkare förespråkare för det. Techmiljardärerna har ju en tendens att byta åsikt emellanåt, så ibland är det svårt att veta vem som tycker vad just nu.
Tvärtom Fillesof. Inga länder har råd att ha vuxna friska gå sysslolösa. Dessutom, en eventuell basinkomst blir så låg att det inte räcker till mer än mat, usla kläder och husrum. Så, det gäller att vara beredd på att ta vilket jobb som helst under tiden man letar det jobb man vill ha. Så gjorde jag. Jag har varit arbetslös i 2 timmar under mitt arbetsliv. Men jag har bytt jobb många gånger.
Arne: Din beskrivning av samhället är helt rimlig för den epok när du var i yrkesverksam ålder, men problemet är att vi nu i rask takt är på väg in i en helt ny epok.
Rikedom är inte i sig ett bevis på sunt förnuft, men när flera av de stora Tech-entrepremörerna, inte minst Elon Musk, den störste av dem alla, talar om behovet av att införa någon form av basinkomst bör vi åtminstone lyssna mycket noga på deras argument.
Diskussionen om basinkomst kommer inte att tystna, och om du vill få gehör för din linje måste du argumentera utifrån vår samtid och framtid. Argument från gångna sekler kommer inte att främja din uppfattning i frågan.
Relevanta länkar:
https://www.forbes.com/sites/siladityaray/2026/04/17/elon-musk-touts-universal-income-as-remedy-to-ai-driven-unemployment/
Jag glömde att publicera den ena länken, men här är den:
https://www.businessinsider.com/elon-musk-ai-universal-high-income-ubi-2026-1
Inga länder har råd att ha vuxna friska gå sysslolösa skriver Arne Nilsson som representerar ett av partierna i Tidö. Ändå vet Arne, och vi alla, att Sverige gjort sitt bästa för att ha just det: RÅD.
Tidö har fortsatt släppa in vuxna friska som ska gå sysslolösa. Några färre än förr när vi hade RÅD men det är också allt. Att vi skulle dela ut sopkvastar och betala för det är en Tidö-dröm!
Visst men då ska de ha lön och vem ska betala den? Du?
Vad gäller egentligen för ukrainska flyktingar som är här?
Vilka bidrag får dom och vilka får dom inte?
EU ska visst ha specialregler för ukrainare enligt ryktet men det är en snårskog detta.
Dagersättningen är såvitt jag vet fortfarande 71 kronor för ensamstående. För de som har fått samordningsnummer och deltar i etableringsprogrammet via AF är ersättningen på ca 300 kronor/dag. Många försörjer sig dock själva eftersom ersättningen de får är så pass knapp.
Men inte för män i vapenför ålder enligt nån EU-regel som jag har fått till mig?
Män i vapenför ålder släpps inte in i EU överhuvudtaget eftersom de behövs hemma.
Män i vapenför ålder har vi väl så det räcker av ändå tycker jag. Känns nästan konstigt med en Eu-regel som går att förstå.
Arne: Jag kanske minns fel, men var inte ungefär med de metoderna man höll arbetslösheten nere i de forna öststaterna?
De fuskade nog med både det ena och det andra. Men de flesta levde ganska knapert. Vilket de gör idag också om man undantar folk i Moskva och Sankt Petersburg.
Arne: Vad som förundrar mig är att just du (som hårdför antisocialist) vill trycka ner arbetslösheten i Sverige med samma metoder som kommunistregimerna gjorde i de forna Öststaterna (sopkvast och behållare).
När frågan om romska tiggare var som mest debatterad för 10-12 år sedan minns jag att intervjuade romer berättade att i Ceausescus kommunistiska Rumänien hade staten givit dem jobb som just gatsopare, för att på så vis säkerställa full sysselsättning för hela befolkningen, inklusive den romska underklassen.
Jag minns dom artiklarna. Journalister såg det som självklart att romerna i stället åkte hit och bokstavligen skitade ner våra gator och torg.
Det här var något som Göran Person larmat om tidigt och som han snabbt fick fan för av de sina. Men EU hade pekat med hela handen och allt var
så liberalt och bra. Överlag har inte så mycket förändrats sen den tiden. Det putsas och tejpas lite här och där men problemen består.
Vad ska alla nya svenska fördriva tiden med när kamelcentret i Angered har stängt? Ingen vet, men arbetslösheten är hög och Tidö törs inte se kopplingen.
Vi får se om röd-gröna Magda gör det…
Du är väldigt insatt i det ryska!
Hans: Jag antar att du som gammal libertarian är bekant med begrepp som georgism och geolibertarianism. Jag menar att utgångspunkten för diskussioner om bidrag, skatter och välfärd bör vara att man diskuterar varifrån pengarna ska komma, vem som ska betala och vem som har rätt till vad.
Jag delar den georgistiska/geolibertarianska uppfattningen att medborgarna har rätt till en andel av vinsten från landets naturresurser. Jag har tänkt mycket på frågan genom åren och kommit fram till vissa slutsatser om hur georgistiskt inspirerade ideer skulle kunna tillämpas i dagens Sverige.
Det handlar i grunden om att svenska medborgare bör få direkt utdelning på sitt delägarskap i det svenska territoriet. Tankegången är således på en och samma gång både nationalistisk, individualistisk och kollektivistisk. Man kan därmed upphäva den uttjatade gamla motsättningen mellan höger och vänster i dessa frågor. Jag bifogar några länkar som ingång till dessa tanketraditioner.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Georgism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Geolibertarianism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Alaskas_Permanenta_Fond
https://sv.wikipedia.org/wiki/Retsforbundet
Tack Fillesof för intressanta länkar. Det är, i varje fall för en svensk, rätt annorlunda tankar.
Jesper: Ja här i Sverige talas det inte mycket om dessa tankar, men de är väl värda att studera. Alaskas Permanenta Fond är det mest konkreta och långvariga exemplet på att basinkomst har prövats i praktiken.
Jag hörde talas om den för första gången i samband med det amerikanska presidentvalet 2008, när det var mycket mediefokus på vicepresidentkandidaten Sarah Palin och hennes hemdelstat Alaska.
Är inte den norska oljefonden någons slags tillämpning av detta?
Magnus: När det gäller hur norrmännen samlar in och investerar pengarna är den nog det, men jag har aldrig hört att den norska oljefonden betalar ut pengar direkt till de norska medborgarna. Avkastningen går snarare in i den norska statskassan och kommer (förhoppningsvis) de norska medborgarna till del indirekt i stället.
Så har jag förstått saken också.
Kan det inte vara dags att damma av lösdriverilagen?
Svenska staten är tre bolag som i huvudsak sysslar med utvinning av naturresurser: LKAB (järnmalm), Sveaskog (skog) och Vattenfall (vattenkraft). Jag anser att man bör nationalisera även Boliden, Sveriges största privata gruvbolag.
Man bör också öka Sveaskogs ägande av den produktiva skogsarealen från 15 % till 40 % och Vattenfalls ägande av landets vattenkraftverk från 50 % till 80 %.
Orsaken till dessa förslag är att de tre nuvarande statliga naturresursbolagen i dag tillsammans brukar ge ut en årlig utdelning till ägaren på 10-12 miljarder kronor. Jag skulle vilja driva upp de fyra bolagens (dvs inklusive Boliden) sammanlagda utdelning till 48 miljarder kronor per år.
Det beror på att om 48 miljarder delas på 8 miljoner personer ger det 6000 kronor per person och år. Jag anser att svenskt medborgarskap bör reserveras för etniska svenskar och vissa välförtjänta invandrare, och jag räknar med att det blir ungefär 8 miljoner fullvärdiga medborgare.
Detta är således mitt förslag på en praktisk tillämpning av georgistiska principer i dagens Sverige. Staten bör äga landets fyra största bolag för utvinning av naturresurser, men vinsten bör gå direkt till (de fullvärdiga) medborgarna i stället för till statskassan. Ett svenskt medborgarskap bör således också fungera som en aktie i vart och ett av dessa fyra bolag.
Dessa summor, 6 000 kronor per år eller 500 kronor per månad, kan förstås inte till fullo ersätta det nuvarande välfärdssystemet, men det är inte heller meningen. Min avsikt är att införa ett georgiskt element i det svenska samhället dels eftersom det är moraliskt rätt (att folket får ta del av vinsterna från nationens naturresurser), och dels eftersom det lär stärka nationalkänslan om alla medborgare får en direkt ekonomisk utdelning av sitt medborgarskap.
Blev en svensk polisman Christian Zedig misshandlad till döds av ett invandrargäng i Köpenhamn under ett vm-fotbolls-event (Norges match). Kan liknas vid regelrätt mord trots det inga rubriker.
https://x.com/i/status/2072758597713375534
Media verkar ovilliga att rapportera dådet och SVT/SR att dölja det helt (nu insmygd notis i lokaldel först 3-4 dar efteråt, som inte berättar att han avlidit, så de kan skriva ”misshandel” istället) deras återkommande lösning.
När uppstod detta fenomen och varför?
https://x.com/i/status/2072699654773325830
Det visar att MSM:s makt inte är tillräcklig som förr. Förövaren var svart och vem vet vad den killen bär på. Ja,nu vet vi att han bl.a stått åtalad för mord eller bara försök tidigare. Ett praktexemplar med andra ord. MSM sitter i skiten och får väl avstå från att visa danska polisens efterlysning. Annars så syns det ju. Det är dessutom inte så lite misstänkt när den svenska och den danska sidan inte är överens om offret har dött eller lever. Lite för grundläggande för att kunna skyllas på språkförbistring?
De fyra svenska storbankerna brukar varje år tillsammans leverera uppemot 100 miljarder kronor per år i utdelning till sina ägare. Om man nationaliserar två av storbankerna och delar ut deras vinster till medborgarna skulle man kunna dela ut ytterligare 6 000 kronor per år och medborgare.
I sådana fall skulle mitt förslag innebära att en svensk tvåbarnsfamilj fått tillgång till 48 000 kronor per år, 4 000 kronor per månad. Ett gott tillskott till alla svenska familjer och något som skulle möjliggöra vissa besparingar inom bidrags- och socialförsäkringssystemen.
Innan debatten urartar till en hätsk och infekterad strid om olika siffror vill jag påminna alla debattörer om att här är ett tankeexperiment, inte en doktorsavhandling från Handelshögskolan.
Min förhoppning är att debatten ska handla om principerna, om nationell vinstdelning, om medborgarskapet som en aktie och om medborgarna som aktieägare i nationen. Siffrorna jag har tagit upp finns med för att ge en viss konkretion åt de abstrakta ideerna.
@Fillesof
Nationalisera bankerna?! Nu är du ute på tunn is mein freund…
Boktips ”Pengar utan ränta och inflation” av Margrit Kennedy, ”Det Stora Klippet” av Paul Erdman samt… tja… the truth is out there.
Skåjten: Tack för tipsen. Emellanåt vågar man sig ut på tunn is även mitt i sommaren.
Precis det här vill vänstern. Om Staten tar över bankerna så minskar deras vinster ganska omgående. Sen går de omkull och Sverige blir som Sovjetunionen. Urkorkat förslag alltså. Staten ska möjligen driva en bank i konkurrens med andra privatägda banker. Då tvingas de agera korrekt.
Det finns inga gratispengar även om vänsterfolk tror det.
Arne: Jag ska dela upp mina invändningar mot ditt inlägg i tre tydliga punkter:
A. Under den period när din världsbild formades drev svenska staten en bank som hette Post- och kreditbanken, en av föregångarna till dagens Nordea. Har du helt glömt bort det?
Jag skrev för övrigt att det räcker med att nationalisera hälften av storbankerna. Staten fortfarande ägde en hel del aktier i Nordea fram tills för bara några år sedan. Så tanken är knappast främmande för Sverige.
B. Uttrycket ”Det fanns inget sådant som en gratis lunch” kommer från Milton Friedman. Även Friedman förespråkade en sorts basinkomst, i hans fall benämnd negativ inkomstskatt. Jag antog att du kände till det, men jag hade kanske fel…
C. Du visar inga tecken på att studerat Elon Musks tankar i frågan om basinkomst och framtidens arbetsmarknad. Det förvånar mig eftersom även du borde vara intresserad av vad världens framgångsrika entreprenör har att säga i denna för framtiden avgörande fråga.
Jag vill inte framstå som alltför otrevlig, men likväl måste jag insistera på att Elon Musks åsikter väger betydligt tyngre än dina åsikter i denna fråga, liksom i många andra frågor.
Visst känner jag till PK-banken eftersom jag var kund hos dem. Men om du kollar på deras historik så hittar du enorma förluster så särskilt framgångsrik var den inte. När det till slut blev Nordea fick väl Staten tillbaka större delen av förlusterna. Så Staten ska inte ha nån bank.
Vi vet hur det gick.
Att Milton Friedman och Musk har yrat om basinkomst må vara sant men det spelar ingen roll för mig. Det är ett uselt förslag. Folk ska arbeta, inte lata sig. Att pengar ramlar in som kan delas ut till medborgarna, nej, det kommer aldrig att finnas tillräckligt mycket så det räcker till ett drägligt liv för alla. Mitt förslag om lite mat, usla kläder och nåt kyffe att sova i gäller fortfarande.
Men ingen kommer att vilja skaffa barn under såna förhållanden. Att det ändå föds barn gäller nog, folk har inte råd med kondomer ens.
Dessutom, vem ska sköta landet? Vägar och hamnar måste underhållas, hus renoveras, sjukhusen måste fungera. Jobb kommer alltid att finnas i ett välordnat samhälle.
Arne: Som jag påpekade tidigare är inte rikedom per definition ett bevis för sunt förnuft, och det är kanske inte ens ett Nobelpris heller.
Men med det sagt framstår det ändå som direkt oseriöst att du rakt av avfärdar såväl världens mest framgångsrika entreprenör som en av världshistoriens mest kända ekonomer, tillika Nobelpristagare i ekonomi, som några figurer som bara yrar.
Vilka kvalifikationer har just du, av världens alla människor, att rakt av avfärda dessa erkänt kunniga och skickliga personers uppfattningar som yrande?
När det gäller frågan om barn är mitt förslag att varje svenskt barn också får en basinkomst (om än förvaltad av föräldrarna, precis som barnbidraget i dag). Därmed blir det mer fördelaktigt att skaffa barn för alla fullvärdiga svenska medborgare.
Ja du Fillesof. Vilka kvalifikationer har jag som avfärdar Musk och Friedman? Enkelt svar, jag tänker, sen konstaterar jag att basinkomst, alltså att ge pengar till alla medborgare utan motprestation är ett uselt förslag.
Pengar får man när man gör eller har gjort något. Inte för att man är.
Arne: Jag tror att jag nu förstår hur du tänker, men jag håller ändå inte med dig. Jag värderar Elon Musks, Milton Friedmans, Henry Georges och Andrew Yangs tankar om basinkomst betydligt högre än dina tankar i den här frågan.
Jag vill faktiskt inte framstå som alltför spydig, men jag är helt enkelt övertygad om att deras tankar är mycket mer genomtänkta, kvalificerade och välgrundade än dina lösa funderingar i ämnet.
Jag kan säkerligen inte övertyga dig om någonting, men det spelar egentligen inte någon roll. Det viktiga är att jag nu med tydlighet har sett att du inte har några övertygande argument mot tankarna om basinkomst och nationell vinstdelning.
Därmed är jag ännu mer trygg i mina värderingar än vad jag var tidigare. Jag har prövat mina argument, och de bestod provet mer än väl. Jag är mycket nöjd med detta.
Arne: Ett avgörande problem med din argumentation är att även privata banker emellanåt går omkull och då måste räddas av staten(”Too big too fail”). Flera kända fall finns från den stora finanskris som inleddes 2008. Innebär det här att du betraktar även USA och Storbritannien som någon sorts sovjetstater? Du får gärna förklara hur du ser på dessa frågor, för just nu framstår din position som oklar.
Att USA räddade vissa banker, visst. Men flera av bankerna hade ägnat sig åt att låna ut alldeles för mycket pengar utan säkerhet samt att flera av dem spekulerade bort pengar. Varför Staten ska rädda spekulanter och dåliga bankchefer kan man fråga sig. Låt de gå under. Sen får man hantera privatpersoner som hamnat i kläm.
Kanske bör Staten ha regler om hur banker ska agera så de inte hamnar hos Kronofogden.
Arne: Jag har inte särslilt mycket att invända mot detta ditt senaste inlägg. Däremot har jag svårt att se varför det skulle leda till att du är så radikalt fientlig mot tanken på en stalig bank som delar ut sina vinster direkt till medborgarna.
Om det fungerar så är det bra för medborgarna, och om det inte fungerar är det knappast värre alla gånger som privata banker har gått omkull och lär gå omkull i framtiden också.
Jag vill påpeka att jag aldrig har förordat att staten ska ta över alla banker.
Arne: Jag har läst igenom dina inlägg flera gånger, och jag funderar på om vi kanske har missförstått varandra. I nuläget förordar jag alltså en låg basinkomst som skulle bestå av omkring 1000 kronor per månad från nämnda aktieutdelningar och ytterligare omkring 2000 kronor per månad från statskassan i någon form av negativ inkomstskatt.
En svensk tvåbarnsfamilj (dvs fyra personer) skulle få omkring 10 000 kronor per månad i basinkomst. Det här är alltså något mer än vad än amerikansk tvåbarnsfamilj får från den permanenta fonden i Alaska men inte mycket mer. I övrigt ska medborgarna tjäna ihop sina pengar själva eller söka ett behovsprövat försörjningsstöd.
I framtiden tror jag på en betydligt högre basinkomst ungefär som Elon Musk tänker sig det, men jag tror att det ligger ett par decennier framåt i tiden.
Andrew Yang föreslog 1 000 dollar per månad i basinkomst i USA redan under sin kampanj 2020, men jag tror att 400 dollar per månad (dvs ungefär 100 dollar per vecka) hade varit ett mer realistiskt förslag under detta decennium.
Siffran jag skulle ange för en tvåbarnsfamilj var 12 000 kronor per månad, inte 10 000 kronor per månad. Jag skrev fel siffra i går kväll.