USA har historiskt setts med positiva ögon av stora delar av världen. Det har alltid funnits länder och regioner där USA är ordentligt impopulärt, men generellt sett har Amerikas förenta stater varit ett föredöme för människor runt om i världen. Landet många fascineras av och ser upp till.
Myten om USA som möjligheternas och frihetens horisont och landets framgångsrika kulturella imperialism har satt avtryck. Både barn och vuxna går omkring med kläder som det står Boston, New York eller USA på (vi skulle aldrig göra motsvarande med kinesiska städer). Vi konsumerar oerhörda mängder amerikansk populärkultur, och amerikanska trender och företeelser tenderar att snabbt leta sig över Atlanten.
De senaste åren har synen på USA globalt förändrats. Inte bara är det färre européer som semestrar i USA jämfört med för några år sedan. Pew Research har i sin Global Attitudes Survey frågat människor i 36 länder, och i de flesta av dem är utvecklingen densamma: människor har en mer positiv syn på Kina än USA. Utvecklingen har varit remarkabel på bara tre år.
Varför det ser ut så här är krävs ingen akademisk examen för att lista ut. Trumps härjningar är givetvis en viktig förklaring. Men det är inte den enda förklaringen. USA:s nedgång inleddes innan Trump tog över Vita huset. Också under Joe Bidens sista år pekade kurvan tydligt nedåt. En virrig och svag Biden som ledare för världens mäktigaste land ingav inget förtroende. Sedan kom en elefant och klev in i porslinsbutiken, och utvecklingen har sedan dess bara accelererat.
Det anmärkningsvärda är hur nära allierade till USA har tappat förtroende för USA. I Kanada, Spanien och Tyskland och till och med Australien och Storbritannien har folk en mer positiv syn på Kina än USA. Samma utveckling märks hos svenskarna. På tre år har andelen svenskar som ser positivt på USA minskat från 55 procent till 19.
Detta är inte ett dugg överraskande. Trump har startat handelskrig mot oss, skällt ut och förolämpat sina närmsta allierade och till och med hotat med att ta USA ur Nato, vilket förstås påverkar vår nationella säkerhet i allra högsta grad. Även ledare som haft ett gott öga till Trump, som Giorgia Meloni, verkar ha gett upp hoppet om att kunna ha en fungerande och någorlunda normal relation med honom.
I denna turbulenta och oförutsägbara tid har Kina försökt positionera sig som en stabil och pålitlig handelspartner. Detta har varit framgångsrikt. En rad västledare, från Kanadas Carney till Storbritanniens Starmer och Tysklands Merz, stått i kö för att träffa Xi Jinping och knyta närmare handelsrelationer med Mittens rike. Man kan tycka vad man vill om det, men när USA kliver tillbaka måste Europa söka nya partners.
Kina är förstås inte det enda alternativet. EU slöt i början av året ett gigantiskt handelsavtal med Indien och träffade därtill en handelsuppgörelse med Indonesien, Mexiko och världens fjärde största handelsblock Mercosur. Detta är alldeles utmärkt. Men Kina är så pass stort och viktigt att landet inte kan ignoreras. Och är det något vi söker just nu, är det förutsägbarhet och stabilitet. Givetvis med en vakenhet inför vad Kina är för regim.
Med allt detta sagt är USA:s kulturella, politiska och ekonomiska inflytande på stora delar av världen alltjämt monumentalt. Men det skuldsatta och alltmer illa ansedda amerikanska imperiet står numera på skakiga ben, vilket är helt självförvållat. Tar vi den pågående utvecklingen i tangentens riktning kommer USA få vänja sig vid tanken på att inte längre vara supermakten runt vilken allt snurrar.
.
Obegripligt.
Visst, USA lämnar mycket övrigt att önska som det har utvecklats på sistone men jag skulle ändå välja USA framför Kina sju dar i veckan.
Skälet är yttrandefrihet.
Utan yttrandefrihet går det aldrig att bygga ett anständigt och civiliserat samhälle.
En grundsten.
Man ska nog inte tro att folk i gemen gör en djupare analys av det politiska systemet när de frågar på den här sortens frågor. Det är dock tydligt att Kina fortfarande har sämre anseende vad gäller fri- och rättigheter än USA, och konstigt vore annars.
Hans: Som du påpekar gör folk i allmänhet inte någon djupare analys när de svarar på sådana här frågor.
Sådana här undersökningar kan därför inte jämföras med doktorsavhandlingar i juridik eller statsvetenskap. Snarare är de intessanta eftersom de ger en bild av den allmänna opinionen, av de allmänna stämningarna i ett samhälle.
Eftersom vi lever i en demokrati där alla vuxna medborgare har rösträtt är även medborgarnas ogenomtänkta, ytliga och kortsiktiga åsikter av politisk betydelse. Det är dessa människor, kunniga eller inte, som ska gå till valurnorna i september.
Så i ett Europa på dekis ser man alltmer skeptiskt på ett USA på dekis. Kanske vore det på sin plats för europeerna att se sig själva i spegeln utan skygglappar?
Europa är en evig framgångssaga som alla vet. Vi har gett världen allt som är bra och fortsätter göra det med skygglapparna på. Självfallet är alla andra intresserade av att hålla Europa under armarna så att vi kan stappla vidare eftersom vi gör det så demokratiskt.
Jonny: Godheten och anständigheten ska frälsa oss från allt ont och oanständigt. Med ledare som Ursula von der Leyen, Emmanuel Macron och Friedrich Merz kan inget gå fel. Allt som saknas nu är att Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf gör comeback.
Det går förstås att rikta mycket kritik mot Xi Jinping, Kommunistpartiet och sättet på vilket Kina styrs, men det verkligt positiva är att det här är ännu ett tecken på att den unipolära amerikanska dominansen närmar sig sitt oundvikliga slut
Hela mitt politiskt medvetna liv har utspelat sig under den globala liberala epoken, och jag har avskytt varenda sekund av den. För mig har ”historiens slut” aldrig varit ett positivt begrepp.
Den här epoken har symboliserats Fredrik Reinfelds stirriga blick och hånfulla leende när han släppt in ytterligare hundratusen invandrare för att förgöra den svenska nationen, som han och hans kumpaner av någon anledning hatar över allt annat. Öppna era hjärtan!
De europeiska folken överlevnad är helt beroende av att den US-amerikanska dominansen upphör. USA har varit garanten för den liberala globalismens världsherravälde och därmed även för vårt folks undergång.
Vi kommer troligen nu att gå in i ett par skakiga decennier innan en ny världsordning har ersatt den gamla. Men jag föredrar ett par decennier av osäkerhet framför en säker väg mot helvetet.
Förhoppningsvis innebär det globala liberala systemets nedgång inte bara slutet för massinvandringen/mångkulturen utan även för HBTQ-ideologin, priderörelsen, postkolonialismen radikalfeminismen och allt annat elände som vänstern (Sahlin, Schyman), vänsterliberalerna (Lööf, Löfven) och nyliberalerna (Reinfeldt, Kristersson) gemensamt har prackat på oss. Namnen som jag nämnde är bara några av de främsta representanterna för dessa illvilliga ideologier.
En nyttig påminnelse om varför den nyliberala högern är och förblir en fiende till alla traditionella värderingar.
I förebyggande syfte bör jag väl påpeka:
A. Jag avskyr även Vänsterpartiet och dess islamofiler och islamister.
B. Jag ser alltså inte dessa ”progressiva” reformer som något positivt. Därmed är de i mina ögon inget att skryta över. Snarare tvärtom.
Sexuella minoriteter får gärna utöva sin läggning i sina egna sovrum, men sexuella minoriteter/avvikare bör helst inte synas eller höras i offentligheten. Så reaktionär är jag, och det är inget jag har någon anledning att skämmas över.
https://timbro.se/smedjan/v-ar-inget-progressivt-parti/
Att vara progressiv är nästan lika fint som att vara demokratisk. Finast är förstås att vara progressiv demokrat. Fast riktigt hur man är då, är nästan lika svårt att sätta fingret på som hur man är när man är liberal. Men fint är det!
I min värld är USA ett land där befolkningen talar så man förstår. De flesta lever bra liv, ungefär som vi gör här. Du har rätt att försvara dig i ditt hem. Bra yttrandefrihet. Att det nu finns tråkiga saker och en ledarklick som inte bryr sig om sin befolkning är trist. Förhoppningsvis kan detta bli bättre framöver.
Vad gäller Kina är jag inte positiv. Ett kulturland med en rik historia, ett flitigt folk som är trevliga och artiga. I alla fall alla de som jag stött på genom åren. Kina nu är dock en diktatur där ledarskiktet är rädd för sin befolkning och därför övervakar dem otroligt mycket. Talar man inte kinesiska är det svårt att åka runt i landet. Att Xi vill ta över Taiwan är bedrövligt. Kommer landets styre att förbättras? Jag hoppas det.
Så för båda dessa länder ser jag att de just nu är på väg nedåt.
Vart är vi på väg? Vi får se efter den 13 september om vi fortsätter framgången eller om vi avbryter den.
Arne Nilsson hade förmodligen varit vänligare inställd mot kineserna om han talat kinesiska. De är nämligen trevliga och artiga som Arne upplever det. Amerikanerna talar amerikanska vilket Arne Nilsson också gör. Arne Nilsson förstår alltså amerikanerna även om de inte förstår Arne Nilsson. Därför föredrar Arne amerikanarna framför kineserna som han inte är positiv till. Men både Amerika och Kina är nu på väg nedåt enligt Arne. Om det inte är Taiwan och Kina som är det. Den 13 september röstar Sverige om vi ska fortsätta framgången eller gå nedåt som Arne ser det. Jag får hålla med Hans Li Engnell och Fillesof, folk gör inte någon djupare analys i sådana här frågor. Men går vi nedåt så gör vi det i sällskap med USA och Kina enligt Arne Nilsson. Det kunde alltså ha varit värre.
För inte ens ett mirakel kan rädda Arnes Tidö kvar som alla vet.
Arne: Vi måste ha i åtanke att Kina inför praktiken saknar demokratisk tradition. Först styrdes landet auktoritärt av kungar och kejsare i årtusenden. Perioden 1912-49 präglades av krig, kaos och oordning. Chiang Kai Shek lyckades i perioder kontrollera större delen av landet, men hans styre var i grunden auktoritärt, om än kanske inte totalitärt.
Efter 1949 har Kina styrts auktoritärt/totalitärt av Kommunistpartiet. Maos styre fram till 1976 var ju en ren orgie i våld och brutalitet. Därefter har styret varit mildare, men det har verkligen inte varit demokratiskt.
Hans får gärna rätta mig om jag har fel, men mitt tydliga intryck är att Kina var som minst auktoritärt under Hu Jintaos styre på 00-talet.
Hans får gärna rätta mig om jag har fel, men mitt tydliga intryck är att Kina var som minst auktoritärt under Hu Jintaos styre på 00-talet.
Det fanns åtminstone ett hopp om fortsatta ekonomiska reformer och till och med en öppning för politiska sådana. Wen Jiabao var en förhållandevis liberal premiärminister och tämligen populär bland vanliga kineser. Att regimen censurerade honom när nämnde det förbjudna begreppet ”politiska reformer” säger en del. Hu var dock ingen reformatör, och under Xi har premiärministerfunktionen urholkats och i praktiken all makt samlats hos ordföranden själv. Så vad den politiska utvecklingen beträffar är situationen i Kina nattsvart.
Hans: Jag har läst att Kuomintang anordnade två val i Kina, ett 1947 och ett 1948, som av vissa anses ha varit de enda demokratiska val som någonsin har hållits på det kinesiska fastlandet. Andra bedömare anser att valen var kraftigt manipulerade till Kuomintangs fördel.
Känner du till några detaljer om detta ämne? Det skulle ju i så fall ha varit det enda (halvhjärtade) försöket med demokrati i det kinesiska fastlandets historia. Som du skriver så verkar Kommunistpartiet i dag vara helt ointresserade av politiska reformer.
Blir naturligtvis väldigt intressant när Arne Nilsson redovisar hur det står till med hans ukrainska. Talar befolkningen där så han förstår?
Arne talar inte ukrainska. Inte ryska heller för den delen. Han förstår dem ändå telepatiskt liksom. De är ju nästan amerikaner. I varje fall ukrainarna.
Dessutom styr Arne aldrig kosan åt det hållet. Han firar semestern i Sydeuropa där han förstår vad folk säger. Gamla kulturländer, där folk är artiga och trevliga. Utan att vara överdrivet flitiga kan man tillägga i vissa fall.
Att folk är okunniga är inte förvånande det som är djup bekymmersamt är att politiker samt tjänstemän tror att de ska kunna hantera Kina. Det falska men talande citatet från Lenin passar bra
Lenin skrev: ”När det blir dags att hänga kapitalisterna kommer de att tävla med varandra om repkontraktet.”
—Major George Racey Jordan
Den svenska varianten som passar bra för att beskriva beteendet är kanske.
Det är som att kissa i byxorna – det värmer gott i början men sedan blir det obehagligt.
Grunden ligger i den obevisade men antagna globaliststrategin att ”de som handlar med varandra blir vänner och att det goda då vinner över det onda….”
Man kan notera att de miljarder Kina spenderar på propaganda och västliga influencers om hur fint allt i Kina är och hur bra allt är tycks fungera.
För den som vill ha en motvikt så rekommenderas Winston och laowhy86 som båda spenderad mer än 10 år i Kina och har partners från Kina. The China show.
https://m.youtube.com/watch?v=gsvMW0WxekA
Dan: Som du påpekade så har naiva västerlänningar länge trott att kineserna skulle bli goda liberaler om man bara handlade tillräckligt mycket med dem. I vanlig oordning har progressiva, liberala, globalistiska fantasier lett Västerlandet på villovägar.
För den kinesiska regimen är naiva västerlänningar en ganska enkel motståndare att manipulera. Kinas verkligt stora problem är snarare de katastrofalt låga födelsetalen. Att landet är en diktatur kan dock vara en styrka i det fallet.
Xi Jinping skulle kunna upprepa ungefär vad Ceausescu gjorde i Rumänien 1967. Att förbjuda abort och preventivmedel och mer eller mindre tvinga kvinnor att föda många barn var förvisso brutalt, men det fungerade i Rumänien, åtminstone på kort och medellång sikt.
Ett mer modernistiskt alternativ skulle vara att skapa artificiella livmödrar och mer eller mindre odla kinesiska barn. Även detta kan betraktas som brutalt och i humant, men det kinesiska kommunistpartiet har en lång historia av brutalitet. Att ”odla” barn skulle inte vara det värsta de har gjort under sina 77 år vid makten.
Frågan är varför låga födelsetal är ett problem idag. Nästan alla länder har födelsetal som understiger 2,1 barn per kvinna vilket gör att befolkningen minskar i de flesta länder. Om modern teknik gör att det behövs färre människor för att fixa mat, sjukvård, underhåll av hus, vägar m.m. så gör det väl inget om befolkningen minskar. När jag var ung var det ett väldigt tjat om att maten inte skulle räcka till alla människor.
Att vissa outvecklade länder i Afrika och på några ställen till föder fler barn gör ingenting så länge de håller sig i sina egna länder. Tar de sig hit får vi skicka hem dem.
Förklara gärna varför Xi skulle vilja ha flera människor i Kina. De är ju rätt så många idag.
Arne: Det är egentligen inget problem i sig att Kinas befolkning minskar; problemet är att det går för fort. Om Kina skulle ha stabila födelsetal på omkring 1,5 barn per fertil kvinna (10-12 miljoner födslar per år) så skulle det inte vara något problem alls.
Problemet är den demografiska kollaps som nu sker i de mer utvecklade länderna i Asien (Kina, Japan, Sydkorea, Taiwan, Singapore, Thailand etc), att de inte skaffar mer än runt ett enda barn per fertil kvinna. Nästan alla vita nationer har liknande problem som de östasiatiska nationerna. Vi har något högre födelsetal, men vi har å andra sidan mycket större problem med invandring.
Jag har flera gånger sett en Internet-meme som påminner om att det bara i Pakistan föds fler barn per år än i hela Europa (inklusive Ryssland, Belarus och Kazakstan). Och då har jag inte ens nämnt övriga muslimska länder eller länderna i Afrika (oavsett religion).
Arne, jag utgår från att du ser problemet med det här utan att jag behöver brodera ut ämnet ännu mer. Om du inte ser faran med befolkningsexplosionen i länder som Pakistan blir det svårare än någonsin att förstå varför du har valt att engagera dig i SD.
Jag tror att till och med att många av medlemmarna i MED, M och i KD numera förstår vilken katastrof det skulle vara för den mer utvecklade delen av mänskligheten om nuvarande demografiska trender får fortsätta obehindrat i ett par decennier till. Hela världen skulle till slut gå ner sig i ett träsk som blandar de värsta elementen av kulturerna i Afrika, Mellanöstern och Sydasien. Inte trevligt!
Om outvecklade länder ökar sin befolkning och de stannar där, vad är problemet? Om vi släpper in outbildade människor från dessa länder, då får vi problem, det vet vi eftersom vi gjort det ett tag. Så, håll gränsen som Fälldin sa.
Om outvecklade länder, skriver Arne, ungefär som om det inte har hänt. Det har det ju. När outvecklade länder, skulle det stå förstås, och problem fick vi som bekant.
Inte i Arnes Sollentuna drar jag mig till minnes, men i övriga Sverige absolut. Då, för inte så länge sedan, konstaterade Arne att vi redan var blandade och att problemet bara var de icke-rekordeliga invandrarna. Annars var Sverige den bästa av världar. Men det var då det. Nu är nu.
Då höll ju inte Tidö på att förlora valet som nu. Att Arne till sist citerar Fälldin är förstås ingen slump. I själ och hjärta ligger Arne närmare valfri centerpartist än någonsin SD.
Arne: Problemet är att om vår befolkning inte bara minskar (1,5 barn per kvinna) utan rentav kollapsar (ett enda barn per kvinna) så kommer samhället i övrigt också att kollapsa. Då kommer det inte att finnas tillräckligt många människor för att hålla några gränser överhuvudtaget.
Särskilt inte om Afrikas befolkning ökar till tre miljarder varav hundratals miljoner kan förväntas styra kosan norrut. Den demografiska bomben har bara börjat explodera.
Till och med om allt slutar väl för de europeiska folken så kommer vi att behöva gå igenom en lång period av stor oro. Och det finns tyvärr inga garantier för att allt kommer att sluta väl för oss. Men vi får helt enkelt göra vårt bästa utifrån de förutsättningar som finns. Det är inte läge att ge upp nu.
KsK: Som du konstaterar så är ju u-landsmänniskor oerhört benägna att söka sig till utvecklade länder. De är till och med beredda att riskera (och offra) livet för att ta sig hit. Det tråkiga för oss är bara att så många dem drar ner våra länder i träsket. Framtiden kommer om inte annat att bli spännande. Såväl i Sollentuna som i övriga 290 kommuner.
Till Fillesof. Ja befolkningen i den utvecklade världen minskar. I Sverige har vi trots att vi har förskolor som inte kostar mycket, barnbidrag och barnledighet, vab och sånt svårt att få upp födelsetalen. Jag har inga förslag som skulle kunna påverka detta. Att jag talar med mina 4 barnbarn om detta är självklart. Så vi får acceptera verkligheten.
Har du själv några konkreta förslag som skulle kunna påverka barnafödandet märkbart? Putin har ju sina idéer men inga av dem gillar jag. Jag föredrar föräldrar som vill ha barn och som älskar sina barn.
Putin har ju sina idéer om hur det svenska barnafödandet ska gå upp menar Arne som inte oväntat ogillar Putins idéer. Vad han nu menar med det. Vägen fram till själva födandet, processen, ser ungefär lika ut i Sverige och Ryssland rent biologiskt har jag för mig. Jag är dessutom mycket osäker på att det skulle gå att förbjuda aborter och preventivmedel faktiskt även om Arne talar till sina barnbarn. Men med tiden så har de stora årskullarna dött bort, läs fyrtiotalisterna, och vi klarar oss kanske från att maximera invandringen?
Arne: Vid sidan av befintliga ekonomiska incitament (välfärdsförmåner) vill jag se en mer konservativ familjepolitik med hårdare abortlagar, dyrare preventivmedel, sambeskattning, vårdnadsbidrag och barnskatteavdrag.
Om det inte hjälper bör vi studera olika bio-tekniska alternativ för att ”odla” barn i artificiella livmödrar. Hellre det än att vårt folk går under på sikt.
Eftersom utgångspunkten för vår diskussion är det kommunistiska Kina snarare än Sverige är det även relevant att studera hur olika kommunistiska/realsocialistiska stater har hanterat befolningsfrågan.
Den skarpsinnige nationalistiske (identitäre) skribenten Joakim ”Oskorei” Andersen har skrivit flera intressanta artiklar i ämnet. Man behöver förstås inte hålla med Oskorei om alla hans slutsatser, men hans texter är i stort sett alltid läsvärda.
Jag har med stort intessant följt hans blogg i tjugo år vid det här laget, och planerar att följa den i minst tjugo år till.
https://motpol.nu/oskorei/2025/08/07/lastips-kommunistisk-pro-natalism/
https://motpol.nu/oskorei/2018/12/04/volkmar-weiss-och-befolkningscykeln/
Så nu handlar det inte om kineser och amerikaner längre utan om för många kineser i Xis Kina eller för många afrikaner i Afrika?
Btw så trodde jag du upptäckt att outvecklade länder i Afrika gärna delar med sig till oss i Europa. Så visst gör det någonting. I varje fall om man inte gläds åt att vara blandad som du…
” Bulgarien lämnar samarbetskoalitionen The Coalition of the Willing för stöd till Ukraina, enligt besked från landets nya premiärminister Rumen Radev.
Radves nystartade parti vann en jordskredsseger i parlamentsvalet i april och deras politik beskrivs som tilltagande pro-rysk.
”För EU betyder det att man har en ny spelare som verkar villig att blockera gemensamma beslut, ungefär som Orbán gjorde tidigare”, säger Bulgariens tidigare försvarsminister Todor Tagarev till Ekot.”
https://www.sverigesradio.se/artikel/bulgarien-lamnar-ukrainakoalition-kan-bromsa-eu
Som tillfällig läsare av denna blogg får jag erkänna att det ger ett ganska konstigt intryck när en handfull inlägg verkar försöka omvända en påstådd SD:are till att inse att invandringen inte har varit bra för Sverige. Det tillhör definitivt inte vanligheterna. SD brukar inte utmärka sig på det viset i liknande sammanhang. Det är inte utan att man funderar lite över hur det kan komma sig.
Om du läser lite noggrannare så ser du också att Arne Nilsson pekas ut som centerpartist. Det skulle kunna vara en bra bit av förklaringen. Centerpartiet brukar
definitivt ”utmärka sig på det viset i liknande sammanhang.”.
Fristad.se= starwars bar
Huvudrollen:
Hans Solo
Att några här på bloggen saknar egna åsikter och istället ägnar sig åt att skriva dumheter, det får man leva med. Jag är aktiv SDare och vill inte ha invandrade latmaskar och brottslingar här.
Men, det går att hålla fler tankar än en i huvudet så jag inser att det finns många duktiga personer från andra länder här. Jag har både vänner och forna arbetskamrater från ett otal länder i världen som jag uppskattar mycket.
Just denna diskussion ska ju handla om Kina eller USA men liksom andra diskussioner har även denna hamnat en bra bit från ämnet.
Om det nu inte är så att många på bloggen har många åsikter som sällan, eller aldrig, stämmer överens med Arne Nilssons. Delvis beroende på att han har så svårt att dölja sina centerpartistiska MED-tendenser.
Nu stör han sig på att andra inte håller sig till ämnet (!) efter att ha blarrat om Putin, sina barnbarn och utländska vänner bl.a.
Den Arne. Våran Arne. Ja, Arne får nog lära sig leva med andras dumheter. Det blir så när man är en Annie Lööf i Jimmie Åkessons folkdräkt.
Arne Nilsson:
Om jag förstår saken rätt så anser du att du är en typisk SD:are medans andra inte gör det. Den frågan hänger på om man tycker invandringen har varit bra för Sverige eller inte verkar det som. Det tycker du att den har och därför får du kritik som bara är dumheter menar du. Ungefär så?
Allt är en fråga vilken invandring vi talar om. Sverige har alltid haft invandring. Men de som kom tidigare var folk med kunskaper som vi behövde. Sen kom sydeuropéer som jobbade. Den ”flyktinginvandring” från fjärran länder som kom för 10 – 20 år sedan innehöll tyvärr väldigt många brottslingar och latmaskar.
Att tidigare regeringar inte skickade hem de som inte borde vara här ledde till brott och stora kostnader för oss. SD är det parti som såg detta tidigt, därför blev jag aktiv inom SD när jag engagerade mig politiskt som pensionär.
Att icke läskunniga här på bloggen tror att jag är moderat, centerpartist eller nåt annat tar jag inget ansvar för.
Har man inte förmågan att tyda det som står så är det tråkigt.
Inte för mig utan för dem.
Du kommer att märka vilka jag beskriver. Ett tips, en har en signatur som börjar på Ks………….
Jag får tillstå att jag inte är så säker på att det beror på någon brist på läskunnighet faktiskt. Din förmåga att förklara din ståndpunkt uppvisar vissa brister skulle jag säga. När du sedan i din frustration går till motattack är resultatet ganska förutsägbart. Även fast du inte är någon Annie Lööf. Du behöver övertygande argument. Det är din Akilleshäl.
Kina är ett land som inte är något att se upp till. Därför blir siffrorna för USA riktigt, riktigt illa. Efter Trump kommer det ta tid att återkomma, givet att MAGA rörelsen inte återkommer.