En fråga återkom ständigt på historielektionerna ända från högstadiet och upp till förberedande forskningsnivå: ”hur?”. Hur lyckades Hitler, denna med moderna ögon löjeväckande och frånstötande man, charma miljoner människor? Hur kunde folket tro på hans flagranta lögner och hur var det möjligt att ett kultiverat land mitt i Europa lyckades genomföra ett industrialiserat folkmord? Många har sökt svaret på det där hur:et.
Alla med barn vet hur lätt det är att påverka och influera unga personer. Men när jag ser mig omkring i sociala medier 80 år efter andra världskrigets slut slår det mig hur lättledda även vuxna människor faktiskt är. Trots att människan i dag har en fullkomligt unik tillgång till information, en möjlighet att vända och vrida på argument för att komma så nära sanningen som möjligt, väljer vissa ändå lögnen. Det blir som i Glenn Killing-sketchen om nazisterna.
I diktaturer lär sig befolkningen att leva i en lögn. Hur absurd den officiella sanningen än är, är den alltjämt den officiella sanningen. Lögn blir sanning. Demokratier är inte helt befriade från detta, givetvis. Men i demokratiska samhällen finns journalister som granskar makten och framför allt ett fritt informationsutbyte som motverkar att lögnen blir en upphöjd och officiell sanning.
Det är ingen slump att medierna är det första auktoritära ledare ser till att ta kontroll över, och att demokratiskt valda ledare med auktoritära drag ständigt ger sig på pressen. Lögnen och våldet har en nära relation. I en essä beskriver Alexander Solzjenitsyn hur dessa två hänger ihop:
För att hålla sig upprätt och se anständigt ut kallar våldet in sin allierade lögnen. Ty våldet har inget annat att dölja sig med än lögnen, och lögnen kan inte hålla sig upprätt utan våldet. Och då behöver inte våldet lägga sina tunga labbar varje dag på var och en av oss; våldet kräver bara att vi lyder lögnen; att vi dagligen deltar i den. Det är tillräckligt som trosbekännelse.
Solzjenitsyn uppmanade sedan sovjetmedborgarna att inte delta i lögnen, ty ”när människor ryggar undan för lögnen slutar den helt enkelt att existera.” Beskrivningen är träffsäker för alla regimer som kräver lögnen och våldet för att existera.
Vi kan ta dagens Ryssland som ett uppenbart exempel. När Vladimir Putin annonserade invasionen av Ukraina i februari 2022 gjorde han det inte bara med en typisk putinsk historierevisionism. Han satte också ramarna för hur det ryska folket förväntades prata om det krig han nu startat genom att kalla invasionen för ”en militär specialoperation”. Även svenska medier beskrev initialt lydigt kriget som en militär operation.
Vi vet i dag att planen var att raskt kullkasta den ukrainska ledningen och tillsätta en marionett i Kyjiv innan Väst hann reagera. Planen misslyckades, men den ryska retoriken förändrades inte. Det blev i stället förbjudet att använda ordet ”krig” om den militära specialoperationen. Den som gjorde det riskerade fängelse i upp till 15 år. Med hot om våld tvingades ryssarna acceptera lögnen. Nu när Kreml börjat kalla kriget för ett krig är det inget semantiskt snedsteg utan ett tecken på något större. Mobilisering, tror många.
I diktaturer internaliserar människor lögnen av ren självbevarelsedrift. I fria samhällen finns det i stället något som lockar i lögnen. Detta är lite svårare att förstå, men hos lögnen samlas uppenbarligen människor från alla samhällsklasser. Intellektuella personer är bara bättre på att verbalisera lögnen än endimensionellt tänkande följare som bara upprepar det andra redan har sagt.
Vid sidan om de intellektuella har vi de kvasiintellektuella till vilka sådana som Frida Stranne kan räknas. De har en utbildning och kan formulera sig, men de är egentligen inte intresserade av ett utbyte av idéer utan vill endast hålla en monolog och torgföra sina åsikter. Detta lyckades Stranne väl med i söndagsintervjun, där narrativet var att hon orättfärdigt knuffats ut i kylan för sina åsikter. Hon ser sig som en sanningssägare, den som vågar säga det få andra vågar. Men Stranne är inte mer unik än att hon upprepar samma lögner som redan spridits av pro-ryska röster som Glenn Diesen.
Längst ut i gyttjan finner vi skrivbordskrigarna, de icke-intellektuella med nio år i livets hårda skola som stavar hellre än bra men är så oinformerade att de bär en tonårings tvärsäkerhet. Dessa individer är det helt meningslöst att ödsla energi på.
Den egenupplevda martyrstatusen är vanlig bland personer som fångats av lögnen. De skyller konsekvenserna som de lögnaktiga föreställningarna skapar på politikers maktfullkomlighet, journalisters feghet och folkmajoritetens blindhet. I den egna självbilden är de att likna vid riddare i skinande rustning som kämpar emot, trots allt motstånd från ”etablissemanget”. Vissa kallar sig till och med dissidenter, vilket är ett närmast komiskt tvärtomspråk.
Många pro-ryska röster, både här hemma och i andra delar av västvärlden, har gjort Kremls propagandalögner till sina sanningar, och möjligen får de någon sorts kick av det. Kanske känner de sig lite utvalda eller unika. Huruvida de på riktigt tror på lögnen eller bara trivs i en situation där de företräder en linje som går stick i stäv med sådant vi vet och kan bevisa, kan bara de själva svara på. Men ju mer de lindar in sig i lögnen, desto längre ner i kaninhålet faller de. Det är därför inte så överraskande att vi bland vissa av dessa pro-ryska debattörer finner allt från förnekelse av Förintelsen till stöd för Nordkorea.
En blick in i den bisarra värld som frodas på vår tids sociala medier ger en bättre förståelse för hur människor i alla tider förmåtts att internalisera lögnen, hylla den store ledaren och följa med rakt ned i avgrunden. Människan är inte bättre eller mer avancerad år 2026. Det är månne ingen betryggande slutsats, men väl en nykter insikt.
Nu finns det ju de som hävdar med bestämdhet att med internet blev lögnerna fler och inte färre. Man behöver skaffa sig en ideologi för att skydda sig emot de andras lögner. Är den ideologin bara tillräckligt kraftfull så står man pall oavsett hur hårt vindarna blåser. Eller hur?
T ex klimatideologin! Om man tror på den oförstörda jungfruliga naturen står man alltid pall. Därför måste koldioxiden bekämpas!
Det mest slående med din text är faktiskt inte din analys av propaganda, utan din egen monumentala självgodhet.
Du skriver som om du ensam har genomskådat Sanningen, medan alla som inte delar din uppfattning är ”kvasiintellektuella”, ”endimensionella följare” eller människor som det är meningslöst att ens diskutera med. Bekvämt upplägg. Då behöver du ju aldrig bemöta deras argument – det räcker att förklara dem okunniga, dumma eller moraliskt suspekta.
Du tycks dessutom vara mycket intresserad av att analysera andras psykologiska drivkrafter, men märkligt ointresserad av dina egna. Har det aldrig slagit dig att även du kan vara påverkad av grupptänkande, selektiv informationsinhämtning och ett starkt behov av att känna dig intellektuellt och moraliskt överlägsen?
Ironin är närmast komisk. Du varnar för människor som ser sig själva som modiga sanningssägare, samtidigt som du poserar exakt som en sådan: den ensamme klarsynte som från sin höga utsiktsplats betraktar den obildade massan där nere.
Din text säger därför betydligt mer om självförhärligandets lockelse än om lögnens. Och just den lockelsen tycks du själv ha fallit för fullständigt.
Hans Li Egnell är synnerligen väl förankrad i sin ideologi och kan därför snabbt avgöra om något är sanning eller lögn. Det är en sorts insikt man erhåller efter att ha studerat skrifterna.
Den obildade massan däremot har det inte riktigt lika lätt. Med en porös ideologisk grund står sanningen inte lika klar och man riskerar att bli ett ovetande offer för de andras lögner.
Så du kan inte avgöra vad som är sant och falskt? Livet måste vara svårt för dig.
Svårt och svårt, jag vet inte det, men jag kan erkänna att sedan lögnerna blev fler och fler på nätet så är det inte alltid lätt att avgöra om det är sant eller lögn.
Jag har heller ingen ideologi som vägleder mig varje vaket ögonblick. Alla AI-genererade texter gör inte heller livet enklare ur den aspekten.
Men i slutändan vet jag faktiskt inte om du kommer så mycket längre som du tror. Visst, det blir sanningar som passar dig och din ideologi men de blir inte sannare för det!
Vilken ideologi är det som vägleder mig, menar du?
Ja, det kan vara svårt att skilja sanning från lögn i detaljerna. Men det är exempelvis inte svårt att avslöja många av ryssarnas lögner. Som den om Boris Johnsons påstådda inblandning i att Ukraina valde att fortsätta strida, att massakern i Butja skulle ha varit iscensatt av Ukraina eller att ryssarna inte riktar sina attacker mot civila.
Har du ingen ideologi som hjälper dig att avslöja lögnerna menar du? Där går du runt i solen utan ideologi och avslöjar dom ryska lögnerna liksom ba?
Jadå, visst ljuger ryssarna men det hjälper inte så mycket med alla dom andra om du kan förstå hur jag menar.
Det var du som började prata om ideologi här. Jag antog att du hade en tanke bakom.
Nåväl, du har ingen ideologi att förankra dig i utan går runt och avslöjar lögner på måfå. Det är väldigt bra att du inte är ideologi-styrd.
Min tanke var förstås att du som så många andra sökte stöd i en ideologi för att kunna navigera på internet. Nu vet jag bättre. Du låter slumpen avgöra innan du avslöjar lögnen.
Så alla som inte svär trohet till en specifik ideologi styrs av slumpen? Har du samma inställning till religion?
Nej, jag söker inte med Guds hjälp när jag navigerar på nätet om det är så du menar. Oftast går jag via länkar.
Så du guidas av slumpen?
Det handlar om väldigt gamla nätkunskaper om du tror det. Google exempelvis lotsar mig fram utifrån annonspengar.
Jag har hitintills inte sett att det förenklar någonting när jag ska avgöra sant eller falskt. Men du har ett knep och jag är idel öra. Hur gör man?
Zokrates: Jag håller med dig. Ifall Corona-plandemin lockade fram de inre koncentrationslägervakterna hos många människor, så måste Ukrainakriget och diskussionerna omkring det ha triggat den absolut största projiceringen i modern tid. Vilket vi ser upprepade bevis för i texter bl a här på Hans Lis blogg.
Längst ut i gyttjan finner vi skrivbordskrigarna, de icke-intellektuella med nio år i livets hårda skola som stavar hellre än bra men är så oinformerade att de bär en tonårings tvärsäkerhet.
Låter misstänkt likt en finborgerlig DN-skribent som avhandlar något från SD.
Fattas väl bara en Guillou-fundering i hur sällan de får ligga.
Det märks att det är val i antågande.
Du menar att jag ger uttryck för klassförakt? Det jag beskriver är hur outbildade människor kommer ut som experter men i själva verket bara upprepar det andra lögnare redan har sagt och saknar förmåga att byta argument och faktiskt diskutera.
Kan inte avgöra vilket sorts förakt du ger uttryck för men förstår att du är en härlig kille om du får säga det själv.
Tack för att du bidrar med absolut ingenting av värde till kommentarsfältet.
För all del. Men ingen kan beskylla mig för klassförakt i varje fall.
Sug på den karamellen.
Grundproblemet i dagens internet samhälle.
https://en.wikipedia.org/wiki/Epistemology
Praktiskt sett måste vi falla tillbaka på auktoriteter för att hantera all information som vi bombarderas av. Att vara expert på allt eller kontrollera allt går inte. Detta skapar problem idag. Vilket ofta leder till att det är enklare att gömma sig bakom åsikter istället för att jobba med fakta för politiker, media och internet krigare.
Ovanstående tillsammans med ”sunkcost” beteende och förlorat samhällsförtroende om man ändrar ståndpunkt gör nog att vi får mer ”lögnare”
Intressant att AI samt LLM jobbar med samma problem så kanske vi snart kan se gryningen på detta problem.
Som ung lärde jag mig att diskutera, hemma. Mamma och jag kunde diskutera allehanda frågor. Men, i övrigt var det svårt att kunna hitta nån att diskutera med. Så, livet fylldes med annat.
För 25 år sen ungefär blev sociala medier tillgängliga för folk. Plötsligt finns det mängder av folk som hade åsikter om allt. Att hitta några som verkligen vill diskutera och komma fram till nåt, det är en helt annan sak. Ett antal människor har åsikter som stämmer eller inte med verkligheten. Oavsett så är flera övertygade om att de har rätt. Väldigt många frågor går ju att kontrollera, när skedde ett visst slag, när släpptes den rockplattan osv. Men vissa frågor saknar svar.
Hur kommer det att gå med idén om klimatförändringarna?
Kommer det bryta ut krig i Bahrein? Frågor om allt möjligt. Det är bara att konstatera att många har åsikter, bra, knäppa, dåliga, briljanta, högt och lågt.
Så man kan spendera en tid vid datorn och lära sig nåt eller inse att folk är olika. Vilket ju är bra. Det är ju därför mänskligheten utvecklats sen de första hominiderna kom till.
Sen får man ha överseende med att vissa inte går att diskutera med.
Nu när jag vet att du faktiskt lärde dig diskutera av din mamma har jag överseende med att du vet hur kriget i Ukraina slutar. Men jag skulle vilja veta varför du tror det blir krig i Bahrein och om man kan vara etniskt svensk som SD:aren Ludvig Aspling hävdar. Min mamma säger i alla fall att med för få svenskar så hamnar vi i reservat precis som lapparna. Jag vet att det heter samer men det gör inte hon.
På det sättet har jag bytt åsikt.
Jag förstår att att du (Hans) är starkt engagerad för Ukrainas sak, men den ryska krigspropagandan är knappast det mest intressanta exemplet på lögner i vår samtid. En diktatur ägnar sig åt klassisk propaganda, censur, fängslanden och annat som diktaturer brukar göra. Inget av det är särskilt nytt eller anmärkningsvärt.
Ryssland, Belarus, Azerbajdzjan, Uzbekistan, Turkmenistan, Tadzjikistan, Kina, Nordkorea, Vietnam, Burma/Myanmar, Iran, Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Egypten, Sudan, Etiopien, Eritrea. Listan är mycket lång, men sådana regimer ägnar sig egentligen åt en ganska primitiv form av lögner, uppbackade av våld och tvång.
En mer intressant fråga är hur demokratiska samhällen kan vara så genomsyrade av lögner. Det mest uppenbara fallet är Donald Trump som ljuger så öppet och ogenerat att det inte ens går att dölja. Han har nu valts till president två gånger.
Med sina nakna och ogenerade lögner framstår han på sitt sätt som mer ärlig och uppriktig än det gamla etablissemanget som ljuger på ett mycket mer subtilt och hycklande sätt. Samma argument kan användas för att förklara Silvio Berlusconis politiska framgångar i Italien för ett par decennier sedan, efter att de gamla partierna hade rasat ihop.
Sedan har vi då det gamla etablissemangets mer inlindade och hycklande lögner. Bushs och hans underhuggares lögner för att starta Irakkriget är den lägst hängande frukten.
För ett tag sedan hörde jag den gamle krigshetsaren John Bolton uttrycka sin bitterhet över att Trump inte har ägnat mer kraft åt att ”förklara” (dvs ljuga ihop förevändningar för) kriget i Iran för den amerikanska allmänheten.
Bolton älskar förstås att USA har angripit Iran, men han är ändå missnöjd med Trumps ledarskap. Bolton gillar uppenbarligen inte att den historiska tragedin (Bush, Irak) upprepar sig som fars (Trump, Iran).
Nu när vi befinner oss i slutet av den globala liberala epoken (sedan 1989/91) och även i slutet av den längre efterkrigstiden (sedan 1945) börjar det bli möjligt att studera de utvecklingen de senaste decennierna med en viss distans.
Lögnerna kommer en efter en att komma ut i offentligheten medan etablissemanget desperat försöker reparera skadan. Epsteinskandalen är det största och mest kända exemplet, men det finns många fler.
Tuffe Uffe, prästinnan och diverse säkerhetsrådgivare har en god förmåga att producera en ständig ström av små skitskandaler. Det är inte i närheten av Epsteinklass på en enda av dem, men å andra sidan lär varken Uffe eller hens fru eller säkerhetsrådgivare få vara med de stora grabbarna och leka.
De gamla medierna försöker desperat hantera utmaningen från ett Internet som fortfarande är förvånansvärt fritt och oreglerat. Den kinesiska regimen lyckades däremot snabbt få ordning på sin Internetcensur medan de västerländska regimerna står tämligen handfallna.
Utvecklingen blev alltså tvärtemot vad den gamle presidenten, lögnaren och kåtbocken Bill Clinton förutspådde i slutet av 1990-talet.
Bäst på att hantera sociala medier i USA blev Donald J Trump. Varken Sleepy Joe Biden eller Killing Kamala kom ens i närheten av hans framgångar. Därför kan vi nu roas av att se Donald Duck uppträda på presidentposten. Varje dag erbjuder en ny reality-show.
Jag förstår att att du (Hans) är starkt engagerad för Ukrainas sak, men den ryska krigspropagandan är knappast det mest intressanta exemplet på lögner i vår samtid. En diktatur ägnar sig åt klassisk propaganda, censur, fängslanden och annat som diktaturer brukar göra. Inget av det är särskilt nytt eller anmärkningsvärt.
Jag skulle ha kunnat skriva en hel text bara om Donald Trump på temat lögner. Givetvis. Men jag valde Ryssland som primärt exempel här eftersom jag ser så pass många (väldigt få sett till hela befolkningen, förstås) i sociala medier som sprider den ryska propagandan. Ryssland är dessutom i vår absoluta närhet och vi kan potentiellt sett vara i krig med detta land bara inom något år genom vårt Natomedlemskap.
Hans: I just den här frågan ligger du i linje med regeringen och i stort sett hela det västerländska etablissemanget. Det i sig innebär förstås inte att du har fel i sak, men det leder dig till ett onödigt hårt tonläge mot dina meningsmotståndare, särskilt statsvetaren Frida Stranne.
Oavsett hur man ser på Strannes åsikter så kostar det på att gå utanför åsiktskorridoren i ett komformistiskt land som Sverige. Hon har uppvisat ett visst mod i att som akademiker ställa sig utanför koncensus i dagens Sverige.
Alltså,vad jag egentligen vill ha sagt är att en annan gång kan det vara du som ger uttryck för en starkt i opportun åsikt och får de självutnämnda åsiktspoliserna på dig.
Låt oss säga att Xi Jinping gör någonting olämpligt och att du, av någon orsak, förordar en mer nyanserad syn på Kina samtidigt som den västerländska propagandan går på högvarv och ”sinofobin” breder ut sig överallt. Då skulle du befinna dig i ungefär samma position som Frida Stranne.
Med det här exemplet menar jag inte att:
A. Likställa Kina och Ryssland.
B. Likställa dig och Frida Stranne.
C. Att jag väntar mig att du skulle försvara en kinesisk invasion av Taiwan eller något liknande.
D. Putin har fattat några kloka eller korrekta beslut i frågan om Ukraina.
Vad jag menar är bara att koncensuskulturen och den politiska korrektheten kan slå lite hit och dit. På grund av Putins fullskaliga invasion av Ukraina betraktas Ryssland just nu som vår huvudfiende, men när det kriget är över kommer nya fiender att hamna i centrum.
Vårt etablissemang behöver hela tiden fiender mot vilka de kan positionera sig, människor eller länder som de (rätt eller orätt) kan utpeka som onda, för att själva kunna framhålla sin egen förmenta godhet.
Det liberala systemets åsiksförtryck är inte öppet eller våldsamt såsom det är i maskulint kodade auktoritära stater (av olika slag). Med undantag för vissa åsiktslagar är förtrycket i vårt samhälle snarare feminint kodat.
Det handlar om skam- och skuldbeläggande, uthängningar, cancelkultur och emellanåt om att låta olika militanta grupper från extremvänstern (AFA/Antifa, BLM, RF) och vissa invandrargäng göra grovjobbet åt etablissemanget
Amen!
”Ryssland är dessutom i vår absoluta närhet och vi kan potentiellt sett vara i krig med detta land bara inom något år genom vårt Natomedlemskap.”
Ja, precis det jag är rädd för! Ett oöverlagt NATOmedlemskap fattat i panik av tokfjollan Sanna Marin och pysslingen Ulf Kristersson. Wallenbergarna var inte sena att haka på de affärsmöjligheter som uppenbarades. Sverige har lydigt anammat USAs totalt sinnesjuka affärsidé att starta krig till höger och vänster, världen runt, med förödande resultat som följd. Ack ja…
Sverige gick med i Nato för sent, kan jag uppleva. Om Trump håller fast vid sin linje där han skiljer USA och Nato åt (han pratar ju ibland om Nato som om USA inte var en del av alliansen) kommer Ryssland förmodligen att prova sammanhållningen och artikel 5 i Baltikum (Narva?) eller kanske Polen. Om USA inte bryr sig och signalerar att Europa får klara sig självt, hur agerar Putin då?
Vänta nu här. Sakta i backarna.
Om Ryssland prövar artikel 5 mot ett NATO utan USA så får väl Hans Li Engnell och den ständige Arne Nilsson precis som de velat för Ukrainas skull. I varje fall om Europa hunnit bli så världsledande som det utlovats från dessa båda. Hur Putin/Ryssland agerar vet vi redan säkert. Så enda anledningen till oro måste då logiskt sett vara att Europa inte riktigt hunnit?
Var har jag uttryckt en önskan att splittra Nato?
Nämen, är det tom så illa? Det visste jag inte!
Både Hans och den ständige Arne har ett flertal gånger hävdat att Europa klarar sig bra utan Trump och hans USA. Nu backar Hans och vi kan förvänta oss att den ständige Arne snart gör detsamma. Sannolikt har de upptäckt att Europa inte hinner. Vad det kan tänkas betyda för Ukrainas del vågar jag inte ens tänka på.
Men var är all sturskhet om Putinkramare och Rysstroll deras boende nu?
Jag kan bara stå för det jag har skrivit. Jag har upprepat att Europa behöver öka sitt oberoende från USA. Jag har också varit tydlig med att det kommer dröja länge innan vi kan stå på egna ben militärt. Steg tas dock i den riktningen, och det är givetvis positivt. Ett ökat europeiskt oberoende, både ekonomiskt och militärt, är en säkerhetsfråga och inte en önskan om ett splittrat Nato. Det är Trump och hans rödakepsare som står för splittringen, inte Europa.
Och jag kan bara återge vad bägge herrarna skrivit ett otal gånger. Visst, Arne har varit mer oförsiktig än Hans som inte direkt önskat sig en splittring men som kan leva med det i fast förvissning om att Europa klarar det nu som så många gånger förr.
Nu diskuterar vi alltså ett scenario utan Trump och USA. Jag hade förväntat mig att man inte överger sina tidigare ståndpunkter riktigt så snabbt.
Putins mått och steg är vi redan klara över, så vad gör det eviga Europa då i sammanhanget?
Rysslands ”militära specialoperation” framstår närmast som ett pojkstreck i sammanhanget.
Var finns förklaringen till att Hans Li Engnell besvarar allt utom Zokrates inlägg?
Kan det vara att det genomgående är det mest Egnell-kritiska trots att det inte riktigt går att beskriva som en helhjärtad Hans-dag idag?
Nu har jag läst och läst här bland kommentarerna, så nu fortsätter jag med X, för jag märker att min intellektuelle kapacitet inte räcker till här och X är ju dessutom större – mycket större. Det har jag förstått.
Ah du narras herr Bergman och har sinne för ironi… tänkte skriva ’Tvärtom’ först – Yes X är att feredra.
(inkl Elons autism som försämrat X funktionalitet varje uppdatering)
Det räcker att läsa svenska tidningar för att se alla lögner som sprids av den svenska median, och dess uppgift är inte att granska makten, utan att bevara den.
Nu senast så körde tydligen en bil in i en folkmassa igen, tror att bilen kanske kommer ställas inför rätta. Men om det nu inte var bilens fel, så var det definitivt högerextremismens fel, om man ska förstå svensk media rätt.
Det har skrivits ett flertal artiklar om denna händelse, men som pesten så har inte ideologin bakom nämnts. Vilket för en vanlig person kan tänkas konstigt. Läser man bara svensk media, så får man definitivt en skev bild av världsläget, vilket i sig är en lögn.
Jag tycker att det är svårt att lita på Vladimir Putin.
Han har sagt saker som senare inte har stämt.
Många länder tycker att han inte håller sina löften.
Ryssland anföll Ukraina, fast många hoppades att det inte skulle hända.
Det har gjort att många människor har förlorat förtroendet för honom.
Det finns också journalister och politiska motståndare som har blivit hotade eller fängslade i Ryssland.
Därför tycker många att det inte finns full yttrandefrihet där.
Många länder samarbetar mindre med Ryssland på grund av detta.
Om man inte håller vad man lovar blir det svårt för andra att lita på en.
Därför tycker jag att det finns flera skäl till att många inte litar på Vladimir Putin.
En man har dömts till rättspsykiatrisk vård för spioneri för Ryssland.
Detta påminner om Sovjetunionen där dissidenter sattes på sinnessjukhus.
Varför dömdes han inte till ett tidsbegränsat fängelsestraff?
Förmodligen därför att den rättspsykiatriska undersökningen visade att han är psykiskt sjuk?
Ja och när och om han betraktas som psykiskt frisk så ska han ta sitt fängelsestraff. Så borde det vara i ett rättssamhälle, men dit är det ofantligt långt…
Det kan man tycka. Men personen döms utifrån sinnestillståndet när brottet inträffade, inte senare.
Men personen i fråga har ju inte dömts för brottet som personen begått utan i stället fått/”dömts” till vård vilket inte är ett straff i sig.
Det är väl ett axiom att man är psykisk sjuk om man arbetar för den för stunden utsedda fienden.
Efter behandlingen av Julian Assange har Sverige inte något större förtroenden när det gäller rättssäkerhet.
Jag är inte tillräckligt insatt i hur de rättspsykiatriska bedömningarna görs för att kunna gå in i den diskussionen.
Vi bör minnas denna lögnaren också.
https://www.forbes.com/sites/conormurray/2026/07/29/fauci-testifies-today-heres-what-we-learned-from-his-diaries/
Samma ”lögn problem” med svensk stadsmedia.
Dessa lögner är ett mycket större problem. I mitt tycke skapat av att ideella organisationer eller folkrörelser de senaste 20 åren tvingat företag samt kvasimyndigheter inklusive media att ta sida i politiken eller samhällsfrågorgenom BDS och på så sätt förstörde professionalismen och neutralitet samt oberoende. Inom media har vi också frivillig aktivism.
https://www.briefingsforbritain.co.uk/bbc-brexit-bias/