Magainfluencern Laura Loomer har ändrat ståndpunkt om Ukraina, Putin, Zelenskyj och det mesta hon tidigare vräkt ur sig om kriget. Nu har hon även besökt Kyjiv och fått intervjua den ukrainska presidenten. Men är Loomers 180-graderssväng om Ukraina verkligen genuin? Vad säger den om hur svårt det är att byta ståndpunkt offentligt? Och varför lyckas den ryska propagandan fånga så pass många människor i västliga demokratier?
Jag har inte följt Loomer tidigare och har inget intresse av henne som person, vad hon sagt eller gjort. Men så här i efterhand har jag gjort min hemläxa för att lära lite mer om henne. Mest som kontext för denna bloggtext.
I en intervju med Marisjka Padalko berättar Loomer om hur hon ändrat åsikt och varför. Dessvärre framgår det ganska snart att hon inte öppnat ögonen helt. Loomer upprepar exempelvis Trumps lögn om det stulna valet 2020, och det är väldigt uppenbart att detta inte är en ödmjuk person. Mer anmärkningsvärt är att hon inte insåg att hon blev påverkad (eller ”manipulerad” som hon själv uttrycker det) av rysk propaganda. Detta trots att hon medvetet valde ryska medier för sin nyhetskonsumtion och trots att hon blev kontaktad av Russia Today (RT) efter att hon bannats från sociala medier (förmodligen till följd av hatiska utspel).
Vilken tänkande människa gör så? Det är lite som att jag skulle börja läsa statliga kinesiska medier och upprepa talepunkter från Kinas kommunistiska parti för att några år senare hävda att jag inte visste att jag påverkats av kinesisk propaganda. Loomer påverkades av den ryske nationalisten Alexander Dugin men insåg efter en tid att både han och RT ljög om USA.
Loomer företräder fortfarande uppfattningen att Ukraina borde stå på sina bara knän och tacka Trump och USA, vilket framgår i båda intervjuerna. Hon menar på fullt allvar att Zelenskyj borde sitta mer på sociala medier och twittra som Trump. Nå, han leder ett land i krig. Det kan ju vara så att det finns annat att göra ibland än att hänga i sociala medier, även om det såklart skulle kunna skötas av en medarbetare.
Jag ger inte så mycket för Loomers omvändning, ärligt talat. Som person är hon genuint respektlös. Att hon sitter i intervjun med Padalko och säger att hon hoppas att Rysslands angriper Kyjiv med en ballistisk missil när hon är där, men inte nära hennes hotell förstås, så att hon kan filma det och posta i sociala medier säger det mesta om henne som person. Eller när hon påstår att USA ”invaderats” av illegala invandrare sittande mitt emot mannen vars land på riktigt har blivit invaderat.
Men visst. Att offentligt byta åsikt är ändå ganska modigt, i synnerhet när man är en profilerad person som framstått så säker i sina ståndpunkter. Loomer har inte raderat sina tidigare inlägg vilket också tyder på att hon står för sin omvändelse.
Det är bra om Laura Loomer på allvar har insett att hon föll för rysk propaganda och att Ryssland inte är Västs vän. Om denna publika insikt kan få fler av hennes följare, inklusive Trump själv, att tänka efter och se igenom den ryska desinformationen som sprids överallt är det positivt. Men hon är fortfarande inte en särskilt trevlig person.
Det här är ett oerhört intressant ämne, men det leder till en ännu större fråga: Varför är så många västerlänningar, inte minst amerikaner, mottagliga för rysk propaganda?
Varför upplevs vårt västerländska samhällssystem i dag som så dysfunktionellt, att många människor upplever massinvandringen som en invasion jämförbar med den ryska invasionen av Ukraina?
Mina frågor är förstås delvis retoriska, eftersom jag anser mig sitta på svaren på dem, men det verkligt intressanta är att så många människor inom den amerikanska högern nu har börjat avsky det globala liberala systemet.
Det är inget märkligt att jag, en antiliberal svensk nationalist, har den typen av åsikter, och det skulle inte vara något hot mot det nuvarande systemet om det bara var en liten minoritet som hade dem.
Det som är allvarligt, för det befintliga samhällssystemets försvarare, är att sådana ideer har kunnat äta sig in överallt, till och med i den amerikanska presidentadministrationen. Det är det här som visar att systemet nu har stora problem.
Är det verkligen så modigt att byta åsikt offentligt?
Herberlein är ju hjärtligt välkommen tillbaka till vänstern som exempel. Jag kan lugnt tänka mig Reinfeldt byta till att han kanske gick för långt när det begav sig. Lite som somliga SD:are plötsligt är för en öppen svenskhet. Det beror mycket på vem som gör det. Somliga går att förlåta, andra inte. Rätt många som byter byter också för att det inte är så kostsamt. Nästan gratis t.o.m. Den här Loomer får väl sin betydelse först när hon byter..
Det beror lite på ens historik och hur man agerar efteråt. Heberlein byter åsikt som Bard byter parti. Båda har helt förlorat sin trovärdighet till följd av detta, i synnerhet Heberlein som inte bara byter åsikt utan pendlar mellan extremer som en identitetssökande tonåring. Det inger inget som helst förtroende. Så om Loomer pendlar tillbaka om ett halvår eller på annat sätt omintetgör sin omvändelse, tappas såklart allt bort.
Man ska nog inte förneka det faktum att somliga med, vad vi kan kalla, rent narcissistiska drag inte känner något direkt motstånd om det gynnar deras sak. Precis som andra med karriären som huvudsak heller inte drar sig för att byta nåt så futtigt som en åsikt. Eller de som faktiskt ångrat sig av någon annan anledning och kommit fram till att det här kan jag inte stå för. Laura Loomer vet jag egentligen ingenting om förutom att hon bytt åsikt. Det säger också någonting.
Dessa är mina principer. Och om du inte gillar dem, så har jag andra…
(G. Marx)
En motfråga:
Är det så modigt att inte byta åsikt för att det blir offentligt?
Ännu ett problem med just Ann Heberlein är dessutom att hon hugger sina tidigare meningsfränder i ryggen varje gång hon byter åsikt. En sådan människa har ingen trovärdighet överhuvudtaget. Det är ett fruktansvärt dåligt beteende.
Ja. Bedrövligt.
Den största ironin ligger förstås i att Heberlein är teologie doktor i etik. Det hela är som ett dråpligt skämt.
Det hade jag nästan glömt. Ja, det gör alltsammans till en ren parodi.
Eller kanske en hel konstinstallation?
Men bryr mig inte nämnvärt om hennes fel & brister, eftersom jag tycker hon är snygg…
Skåjten: Du har ungefär samma inställning till Ann Heberlein som jag har tillgång Ebba Busch. Vacker att titta på men oseriös och utan mycket vettigt att säga.
Fillesof: Så du har ”tillgång” till Ebba Busch? Lyllo dig då, som vi brukade säga i mellanstadiet… men skämt åsido så är vi nog överens igen här. Kors i taket!
Bortsett kanske från det här med att så många i Väst är mottagliga för rysk propaganda- jag tror det är en grav överdrift faktiskt. De som är antiglobalister/antiatlanticister behöver inte betyda att de ser Ryssland som det förlovade landet precis. Även om en väldigt liten minoritet kanske gör det.
Men i nuvarande mediaklimat räcker det att vara kritisk mot ett ”perpetual war”, dvs ett ständigt fortskridande krig i Ukraina, med allt högre och högre insatser liksom ett allt högre tonläge mot dem som vill problematisera diskussionen (”landsförrädare”, någon? Mitt namn är inte Fredde Reinfeldt!) för att bli stämplad som ”hjärntvättad av Kreml” eller något liknande, infantilt, pejorativ.
Skåjten: Ja, jag tror att det handlar om tre saker. Dels gillar våra motståndare att kalla oss antiglobalister för ryssvänner, putinister etc.
Samtidigt finns det förstås en vilja hos oss att försvaga den globala liberala anglo-amerikanska världsordningen. Det innebär en multipolär värld med ett hyfsat starkt Ryssland som en av polerna.
Slutligen uppskattar många av oss när ryska medier som RT bekräftar vårt missnöje med det nuvarande västerländska tillståndet. Det är ungefär samma sorts bekräftelse som vi som europeiska samhällskritiker numera emellanåt även kan få av Fox News och av mäktiga amerikanska individer som Donald Trump, JD Vance och Elon Musk.
Andelen västerlänningar som verkligen ser dagens Ryssland som det förlovade landet måste i dag vara oerhört låg. En sådan uppfattning var troligen mycket mer utbredd i början av kalla kriget när det fanns miljontals kommunister i Västeuropa (främst i Italien och Frankrike).
Loomer känner jag inte till men ett antal andra filurer som skriver om kriget där de hävdar att Ryssland håller igen och skulle kunna vinna över Ukraina om de verkligen satte in allt. De håller igen av omsorg om befolkningen i Ukraina.
Om det inte vore så pinsamt att tro på detta efter snart 12 års proxykrig och snart fem års riktigt krig som utarmar Ryssland så funderar jag på hur dessa människor ser på andra människor.
Empatiska kan de ju inte vara.
Och med det vill Arne Nilsson låta förstå att han är en synnerligen empatisk person förstås. Något jag starkt betvivlar. Arne har ju mer än en gång önskat ryssarna bombade i små små bitar. Minsta kritik bemöter han med infernaliska personangrepp. Så, empatisk kan han inte vara.
Att vilja se en fascistisk fiende som bedriver det största kriget i Europa sedan andra världskriget bombad i bitar är inte en fråga om empatibrist. Snarare en naturlig och högst mänsklig önskan att äntligen få fred.
För ryska kvinnor och barn finns det något slags garantier mot att fascist-bombas tänker du?
Bara collateral damage som de f.d vännerna brukar säga.
Men Hans har väl, tillsammans med Arne, en ganska annorlunda, men väldigt användbar, definition av ordet empatisk.
Jag kan tillägga att jag alltid funderat över varför män alltid tillskrivs en sådan dödslängtan.
Ukraina skulle ha all rätt att bomba Ryssland så som Ryssland bombar ukrainska civila. Men de gör det inte. Vilket rättsligt sett är det rätta. Men när ryssar nu gråter över att det är svårt att hitta bensin och diesel till bilen eller för att deras lager brunnit upp hos Wildberries är det lätt att tänka att de förtjänar mer än bara olägenheter i vardagen. De klagade inte ett dugg när kriget var å behörigt avstånd och ukrainare dog varje dag.
Hans Li Engnell gör det bekvämt för sig och halvduckar bakom sina internationella spelregler. De handlar om rätt eller fel men knappast om empati.
Trots att Japan hoppade på USA klarar jag och många andra av att känna för de offer från Nagasaki och Hiroshima som finns på foto. Jag har också kollat SAOL. Inga nationella undantag finns redovisade där.
Man ska vara försiktig med orden och deras betydelse, även om man är ideologiskt klarvaken, tycker jag.
PS jag gissar att den ursprungligen inläggaren Arne Nilsson är fullt upptagen med sitt svar angående SD-konflikten, nu när Jimmie Å gett sitt, och alltså återkommer senare med ett utförligt inlägg.
Det är lite som med dödsstraffet. I reptilhjärnan känns det bra, och få grät nog när Bundy eller Wuornos avrättades. Jag är ändå motståndare till dödsstraffet. På samma sätt är jag emot att man mördar civila och avrättar krigsfångar, alltså sådant som ryssarna ägnar sig åt systematiskt. Men rent känslomässigt kan jag förstå att anhöriga till offren för massakern i Butja gärna skulle vilja döda de skyldiga med en spade.
Jodå Hans Li Engnell, men är du införstådd med att en ryss blöder likadant som en ukrainare?
Eller en japan som en amerikan?
Och hur besvärligt just det där med empati blir i avvägningen där nånstans?
Man ska vara försiktig med orden och deras betydelse, även om man är ideologiskt klarvaken, tycker jag.
Jodå Hans Li Engnell, men är du införstådd med att en ryss blöder likadant som en ukrainare?
Det är inte frågan. Det är en situation där kriget som ett land startade kommer hem till befolkningen som nyss hejade på slakten på ett grannfolk. Det är svårt att inte se detta som en form av välkommen karma, trots att ryssarna lider betydligt mindre än vad ukrainarna gör varje dag, sedan många år tillbaka. Jag tycker inte synd om ryssarna. Tvärtom.
Hans Li Engnell beslutar sig alltså för att hel-ducka. Det var inte jag som började diskutera i termer av empati. Det var först Arne Nilsson.
Sedan Hans Li Engnell.
Hans, du kan naturligtvis tycka att Ukraina har rätt, både att försvara sig och att bomba ryssar, men när du med emfas hävdar att det är empati måste jag protestera. Det är som när Hitler kallar jude-utrotningen för eutanasi.
Det är en sak att Arne Nilsson inte riktigt förstår vad han skriver längre men du borde klara den uppgiften?
Hans Li Engnell beslutar sig alltså för att hel-ducka. Det var inte jag som började diskutera i termer av empati. Det var först Arne Nilsson.
Men jag har aldrig skrivit att det är empati. Jag skrev att det inte vara en fråga om empatibrist. Att du vill göra det hela till en fråga om empati med den ryska befolkningen, alltså förövaren i detta krig, är bara märkligt.
Märkligt Hans Li Engnell. Det är ju precis det jag skriver. Att terrorbomba civila eller att bara skjuta dem i bitar är inte empati utan snarare empatibrist och det oavsett vilken nationalitet civilisterna tillhör. Det är en grunderna för ett civiliserat samhälle och det kan jag skriva utan att uppmana dig att flytta någonstans. Vad jag däremot skulle vilja veta är om den gängse definitionen för empati gör ett undantag för den ryska befolkningen för i så fall har jag ju helt fel?
Märkligt Hans Li Engnell. Det är ju precis det jag skriver. Att terrorbomba civila eller att bara skjuta dem i bitar är inte empati utan snarare empatibrist och det oavsett vilken nationalitet civilisterna tillhör. […] Vad jag däremot skulle vilja veta är om den gängse definitionen för empati gör ett undantag för den ryska befolkningen för i så fall har jag ju helt fel?
Frågan är felställd. Om man ger tillbaka mot en fiende som utsatt en för samma sak tycker jag inte att empati, eller brist därav, har med saken att göra. Du kan ju försöka sätta dig in i situationen och fundera över hur du skulle tänka eller göra. Hur viktigt är det att värna om ryska liv om de har mördat din familj?
Ok, jag har alltså inte fel men Hans Li Engnell har lämnat de internationella spelreglerna, i varje fall ifråga om Ukraina, till förmån för den starkes rätt och ren blodshämnd. Inget fel i det, men att börja svamla om empati i det sammanhanget är något helt annat. Då slår det över i hyckleri.
Du inverterar verkligen allt jag skriver. Att vilja ge Ukraina rätten att försvara sig mot Ryssland har verkligen inget med den starkes rätt att göra. Snarare tvärtom.
Jag kan konstatera att du gör detsamma.
Men jag skulle aldrig påstå att ryssar tar livet av ukrainare med empati. Eller tvärtom.
Det visar hur långt du är beredd att gå för att få rätt i en diskussion på en blogg. Om empati…
Jag befarar att vi pratar fullständigt förbi varandra.
@ Hans 12:02:
Här håller jag med KsK.
Att vilja se Ryssland bombad i bitar, dvs man önskar således död och förödelse, som i högsta grad drabbar oskyldiga. Detta implicerar att man har brist på empati. En sådan brist har blodtörstiga fåtöljgeneraler.
Noterar att enda gången du dyker in och reagerar är när någon säger något illa om Ryssland och ryssar.
@ Hans 22:19:
”…enda gången…”
Och jag noterar att du använder lögnaktiga argument.
Nå, det var ett tag sedan sist! Men när du såg kritik mot Ryssland kände du dig kallad igen.
För en gångs skull ska jag kommentera dig, KsK. Du tycker tydligen det är OK att Ryssland angriper, terroriserar och mördar ukrainare men när ryssar för små bekymmer så ojar du. Ja, du har tagit ställning för Ryssland och ryssar.
Då vet vi var vi har dig. I Moskva eller St Petersburg?
För din egen skull är det bättre att du inte kommenterar mig Arne Nilsson eftersom det bara blir så pinsamt. Om det beror på att du inte ens vet vad empati betyder eller bara tror att ryssar och ukrainare blöder olika låter jag vara osagt.
Men skulle du klara att titta efter så har inte empati att göra med vem som angriper vem (samt alla andra pinsamheter du listar).
Hur trivs en centerpartist i SD förresten?
Så pass bra att han kan berätta lite om de inre konflikterna nu när Jimmie Å sagt sitt?
Törs du lätta lite på munkavlen nu?
Arne: Lägg ner för fan. Ingen i det här kommentarsfältet, och jag upprepar INGEN, har tagit ställning för Ryssland. Kan du få in det i din tjocka skalle?!
Däremot finns vi, och vi är många, som anser att Sverige skulle stått fast vid neutralitetspolitiken och givit humanitärt stöd till Ukraina, men inte militärt, och verkat för medling, diplomati och sunt förnuft i en tid då vi översvämmas av neocon-demagogi och globalistiskt storhetsvansinne men lider sorglig brist på människor som Dag Hammarskjöld. Skulle han ha fördömt den ryska invasionen? Tveklöst. Skulle han ha eldat på och hetsat för en eskalering mot vad som har potential att bli en nukleär konflikt = Armageddon? Aldrig.
Däremot finns vi, och vi är många, som anser att Sverige skulle stått fast vid neutralitetspolitiken och givit humanitärt stöd till Ukraina, men inte militärt, och verkat för medling, diplomati och sunt förnuft
OK, så om vi tar dig på orden och ger dig benefit of the doubt: jag tolkar dig som att du företräder ungefär samma linje som Svenska freds. Kan inte du förklara då hur det skulle gå till? Hur ska vi med ”sunt förnuft” bidra till att Ryssland avslutar sitt anfallskrig och inte angriper fler länder? Vilket magiskt trick har vi som ingen annan har provat som kan ge resultat? Jag skulle säga att appeasement och ”diplomati” fungerar synnerligen dåligt på en regim som Putins, som snarare stärks och får blodad tand av att andra är svaga.
Vi ska alltså inte bistå Ukraina med vapen. Vi ska inte rusta upp. Hur ska vi avskräcka ryssen från att ge sig på oss eller våra grannländer? Fredisarnas idé var att vi skulle plocka ned vägskyltar för att förvirra ryssen.
Som Hans skriver så fungerar inte diplomati på ledare som Putin.
Putin och hans gelikar förstår bara språk i form av våld och styrka!
Enda sättet att avskräcka Putin att starta nya krig i framtiden är att framstå som orubbliga och starka och att inte tveka att ta till våld om det skulle behövas, allt annat ses som svaghet och en invit att fritt ta vad han vill ha!
Här håller jag med helt. Det enda som hjälper är att helt empatilöst bomba ryssarna tillbaks till stenåldern så att vi kan få fred på Jorden.
Tror att speciellt du Arne skulle kunna ha intresse av Zelenskyjs påstådda bruk av kokain som framkommer i intervjun med Loomer.
Att terrorbomba civila är knappast att hålla igen eller visa omsorg om befolkningen i Ukraina.
Lögnen är så pinsamt uppenbar och det enda som är mer pinsamt är att det finns
människor som gå på dessa uppenbara lögner.
Om dessa människor är oempatiska vet jag inte, men däremot är de helt klart osympatiska.
Terrorbombningar ses sällan som väldigt empatiska till sin natur. Mycket få tycker de är särsklit sympatiska. Det kan vi konstatera utan någon opinionsundersökning som stöd. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över när och hur du upptäckte det?
Syftade mer på de som köpte den ryska propagandan.
De som terrorbombar civila däremot kan med stor säkerhet anses sakna empati.
Vilken propaganda tycker du att det är ok att köpa?
Eller befinner du dig på en nivå ovanför sådant trams?
Beror helt på vad du själv anser är propaganda.
Beror det helt på vad jag anser är propaganda?
Diskussionen fastnade i princip ögonblickligen eftersom de ideologiska låsningarna
slog till på den s.k stubberten. Till min personliga glädje ser jag att den insikten saknas.
Jag är numera säker på att ungefär hälften av inläggen skrivs av de som inte förstår vad de själva skriver. Sådana här gånger blir det extra tydligt. Därför blir också diskussionen helt meningslös från början när ordförståelsen ovanpå det är som den är.
Världen står sida vid sida med Pride som attackerats av en islamist, skriver media. Sida vid sida står Världen inte med Israel när de attackeras av islamister.
Nu är frågan om Pride står sida vid sida med Palestina-aktivisterna när man attackeras av islamister. Att världen ska vara så besvärlig. Finns där inget sätt att förenkla den?
Ja för Israel terrorbombar ju inte. De bara försvarar sig… mot en befolkning som saknar artilleri, mekaniserat infanteri, helikoptrar, pansar, luftvapen, luftvärn, radarspaning, kustförsvar, ytfartyg, ubåtar, kärnvapen(!) osv.
Joråsåatte…
Pray for Paris, Pray for Pride, Pray for Palestine, Pray for Whatever…
Vänstern och vänsterliberalerna kan fortsätta att be böner till den judeo-kristne Gud som de ändå inte tror på. Eller så får de helt enkelt löpa linan ut och börja tillbe Allah på allvar. Det finns många konstiga tankar som rör sig i deras små hjärnor.
En spännande utveckling när Ukraina angriper Iran får man väl säga. Som inte riktigt lirar med narrativet. Spännande!!
Spännande också att ”MAGA” röstade för 100% sanktioner mot Ryssland och 11 demokrater röster emot…
Byta åsikt?
https://united24media.com/world/us-senate-advances-100-tariff-bill-targeting-buyers-of-russian-oil-and-gas-21170