Donald Trump, enligt The New Republic ”mannen med en elvaårings känsloliv och ett ego som får blåmärken lättare än en tre dagar gammal banan”, har skämt ut sitt land igen. Sex år efter förlustvalet 2020 kan Trump fortfarande inte släppa att han förlorade. Häromkvällen havererade presidenten fullständigt när han beskyllde bland annat Kina för att ha lagt sig i valet.
För två år sedan var USA dött, men nu är det hetast i hela världen, inleder lögnhalsen. Trumps överdrifter är förstås underhållande. Men det han ägnar sig åt när han aktivt undergräver det amerikanska folkets tilltro till det demokratiska systemet är mer än bara en narcissists hopplösa lögner och överdrifter. Det är farligt på riktigt. Målet kan bara vara ett: att få anhängarna att gå ut på gatorna vid en demokratisk seger i mellanårsvalet i november. Och få andra att på allvar tvivla på resultatets validitet.
Lite som Bill Maher var inne på i sin intervju med vicepresident JD Vance nyligen, har Trump en väldigt enkel tes: antingen vinner han eller så fuskade motståndaren. Vägran att erkänna ett nederlag ser vi tendenser till även i andra länder, och om detta beteende sätter sig i världens demokratiska stater kommer fler söka sig till auktoritära krafter med enkla lösningar.
Ty det var inte mycket nytt Trump hade att komma med i sitt tal. En hel del finns att läsa i rapporten Foreign Threats to the US 2020 Federal Elections från 2021. En rad slutsatser drogs då, däribland att:
- We have no indications that any foreign actor attempted to alter any technical aspect of the voting process in the 2020 US elections, including voter registration, casting ballots, vote tabulation, or reporting results. We assess that it would be difficult for a foreign actor to manipulate election processes at scale without detection by intelligence collection on the actors themselves.
- We assess that Russian President Putin authorized, and a range of Russian government organizations conducted, influence operations aimed at denigrating President Biden’s candidacy and the Democratic Party, supporting former President Trump, undermining public confidence in the electoral process, and exacerbating sociopolitical divisions in the US.
- We assess that Iran carried out a multi-pronged covert influence campaign intended to undercut former President Trump’s reelection prospects—though without directly promoting his rivals—undermine public confidence in the electoral process and US institutions, and sow division and exacerbate societal tensions in the US.
- We assess that China did not deploy interference efforts and considered but did not deploy influence efforts intended to change the outcome of the US Presidential election. We have high confidence in this judgment. China sought stability in its relationship with the United States, did not view either election outcome as being advantageous enough for China to risk getting caught meddling.
Att vissa regimer, och det är lätt att gissa vissa, försöker påverka val i demokratiska länder är inget konstigt. Det kan dock ske på olika sätt. Enligt Trump ska Kina ha lagt beslag på personlig information från uppemot 220 miljoner amerikanska väljare. Det är en oerhört allvarlig anklagelse, men den som vill veta hur detta ska ha gått till får gå in på Vita husets hemsida, ladda ned en zipfil och gå igenom allt på egen hand. Hur Kina ska ha använt informationen framgår inte heller.
Tidigare bedömningar motsäger Trumps påståenden, som synes ovan. Trump påstod i sitt tal att det han nu gör inte handlar om att underminera folkets tilltro till valsystemet utan om att värna valintegriteten. Den som vill kan ju tro på det. Trump har tvärtom visat sig vara fullständigt hänsynslös när det kommer till att säkra sin egen makt och utnyttja den till fullo.
Trumps anhängare kommer förstås utmåla honom som en demokratins osjälviske riddare. Sekten står alltid i givakt. Men Trump är verkligen ingen demokratisk förkämpe, och det är hans syn på presidentämbetet och avsaknaden av begränsningar i sina maktbefogenheter (enligt honom själv) bara ett av många tecken på.
Mellanårsvalen kommer att bli intressanta. Inte så mycket för resultaten i sig utan för hur Trump och hans anhängare kommer att reagera vid ett eventuellt nederlag. Det kan bli vägledande för USA:s demokratiska framtid. Och det som händer där, brukar i någon mån också leta sig till andra sidan Atlanten förr eller senare.
En verkligt intressant aspekt av Trumps elvaåriga politiska karriär är frågan huruvida Trumps valsegrar i första hand är en produkt av USA:s förfall på samhällelig nivå, eller om det tvärtom är så att USA:s accelererande förfall i första hand är en produkt av personen Donald Trump och hans instabila sätt att leda landet.
Sanningen ligger förstås någonstans i mitten, men frågan är var på skalan. Vilken faktor är den dominerande?
För att göra en jämförelse med Frankrike på 1780-talet: Gick den gamla franska monarkin i första hand under för att Ludvig XVI och Marie Antoinette var inkompetenta, eller agerade de inkompetent i första därför att de hade ärvt ett alltmer dysfunktionellt system?
Jag har inget uppenbart svar på dessa frågor, men det är ett oerhört intressant debattämne.
Vad jag dock har är dock en cyklisk historiesyn vilket innebär att jag inte tror att något samhällssystem kan vara för evigt, varken det amerikanska eller något annat. All utveckling och alla framsteg är i någon mån temporära, för de kan alltid upphävas när tiden är mogen för det.
Kommunistledarna i Sovjetblocket hade en oerhört linjär, deterministisk historiesyn, men alltihop slutade med att det befann sig i samma situation som det franska kungaparet gjorde efter 1789, i paret Ceausescus fall rent bokstavligen.
Har nu det globala liberala systemet nått sitt motsvarande stadium av slutgiltigt förfall? Vad ska då ske med det ”progressiva” projektet? Vad ska ske med alla prideparader och regnbågsflaggor? Vad ska ske med aborträtten, samtyckeslagen, sexköpslagen, genusvetenskapen, kritiska vithetsstudier och alla andra projekt som extremvänstern och vänsterliberalerna gemensamt har drivit igenom?
En verkligt intressant aspekt av Trumps elvaåriga politiska karriär är frågan huruvida Trumps valsegrar i första hand är en produkt av USA:s förfall på samhällelig nivå, eller om det tvärtom är så att USA:s accelererande förfall i första hand är en produkt av personen Donald Trump och hans instabila sätt att leda landet.
En intressant fråga. Som jag ser det är det verkligen både och. En tipping point här kan bli om det bli legio i USA att den förlorande sidan inte accepterar valresultatet och att alla val slutar i domstol. USA är redan i viss mån en demokratisk travesti, men det kan förstås accelereras.
Jag brukar tänka så, att Trump accelererar och förstärker tendenser/trender som redan fanns i det amerikanska samhället. Under den skinande ytan har USA alltid haft mycket som påminner mer om tredje världen och Latinamerika än om (efterkrigstidens) Västeuropa och Kanada.
Jag tänker på sådant som den utbredda och synliga fattigdomen, våldet och fixeringen vid vapen, omfattande missbruk av droger och läkemedel, arvet från slaveriet och tillhörande rasmotsättningar, den politiserade religionsutövningen, det oerhört ojämlika i hälso- och sjukvårdssystemet.
Valen i USA har som sagt alltid varit manipulerade i någon mån, men om Trump lyckas få tiotals miljoner att på allvar tappa systemet för valsystemet innebär det ändå ett nytt stort steg i den riktningen. Det kan bli oerhört svårt för systemet att reparera en sådan spricka i samhället.
Mycket ogint vänstermarinerat gnäll på Trump. Vi ska ha klart för oss att de alternativ som stod till buds då det begav sig var ännu sämre. Således är Trump den bästa av de sämsta. Vi minns med fasa både Biden och Obama…
Tompas: Jag håller med om att Trump har flera goda egenskaper som ledare, men hans impulsiva och polariserande sätt att styra landet skapar instabilitet och försvagar USA:s ställning i världen.
Jag ser i och för sig detta som något positivt eftersom jag är grundligt trött på den unipolära amerikanska världsordningen, men Trump själv säger ju sig vilja stärka USA, och det gör han inte.
Snarare driver han vissa andra länder (tex Kanada) i armarna på Kina. Jag ser även det som något positivt eftersom det leder till att vi får en multipolär världsordning, men att (indirekt) stärka Kina går ändå emot Trumps uttalade politiska ambitioner.
Så nu försvaras inte Trump för att han gör något bra utan för att han är minst dålig.
Visst har Trump gjort mycket bra och ingen människa är såklart ofelbar.
Bland något av det bästa var att USA genom Trump lämnade Parisöverenskommelsen och därmed de fritt fabulerade lögnerna om att människan kan styra klimat och temperatur på jorden, genom mängden koldioxid i atmosfären. Kan man få människor att tro på att mängden koldioxid i atmosfären styr klimat och temperatur så kan man få människor att tro på vad fan som helst.
Vad Trump gör intresserar mig inte längre. Det går inte att förstå vad han håller på med. Men att förtala motståndaren är precis vad Socialdemokrater alltid har gjort. Om inte de regerar så är landet på väg mot diktatur säger S.
Vart är USA på väg? Jag tror att det fortsätter att vara ett fritt land när Trumpadministrationen slutligen förlorat.
Arne: Jag förstår att du ogillar Trump, men så länge han är USA:s president måste vi alla förhålla oss till vad han säger och gör. Man kan inte tänka bort verkligheten när det gäller ett land av USA:s enorma storlek och betydelse.
Vad som verkligen borde oroa dig är möjligheten att JD Vance blir president. Det blir som att få en yngre, skarpare och mycket mer seriös upplaga av Trump vid makten. Du borde nog hålla tummarna för att det blir Marco Rubio och inte JD Vance som blir Republikanernas presidentkandidat efter Trump.
Visst har du rätt i att vi måste acceptera att han är USA:s president. Som vanlig svensk kan jag inte göra nånting åt det utan bara leva med det. Huruvida det blir JD Vance eller nån annan som efterträder honom är skrivet i stjärnorna.
Det är ju dels ett val nu i höst som kanske skakar om i USA, sen är det lite mer än två år tills nästa presidentval. Mycket kommer att hända under den tiden.
Arne: Vad jag främst menade är att jag tror att Marco Rubio ligger betydligt närmare dina allmänna, borgerliga politiska åsikter.
Å andra sidan tror jag att JD Vance i många frågor står närmare mina mer nationalistiska åsikter, särskilt i jämförelse med Marco Rubio, troligen även i jämförelse med Donald Duck själv.
SD behöver dig!
Kämpa Arne!
På vilket sätt menar Arne Nilsson att sossarna har med Trump att göra?
Mycket är Trump men garanterat inte sosse. Inte någonstans. Så hur har Trump
med sossarna att göra Arne?
Det vore bra om Arne kunde hålla sig till ämnet för en gångs skull!
Kanske ska du läsa ordentligt vad jag skriver innan du kommenterar. Man måste kunna hålla två saker samtidigt i huvudet.
Svensk politik.
Amerikansk politik.
Svenska politiker.
Amerikanska politiker.
På vissa punkter liknar de varann. På andra inte.
Eller också kan du börja skriva så att det går att förstå vad du menar. Alternativt mena vad du skriver. Det är också ett sätt.
Du hävdar exempelvis att man måste kunna hålla två saker i huvudet innan du börjar räkna upp fyra saker. Sedan börjar du backa med att skriva att de liknar varandra på vissa punkter och på andra inte. Nu ville jag veta vad Trump har med sossarna att göra. Det hade du förstås inget svar på Arne.
Eftersom det inte finns något. Så håll dig till ämnet Arne och blanda inte in dina hallucinationer.
En förklaring till att politiken i USA ser ut som den gör beror på att det pågår ett brutalt kulturkrig inom landet.
En drivande faktor till polariseringen och kulturkriget beror på att staten under hela 1900-talet började staten kontrollera allt mer av landets resurser (dvs. sjukvård, utbildning, pensioner, företagsregleringar, m.m). När staten var mindre spelade det mindre roll vilken som bestämde eftersom det inte påverkade ditt liv i större grad, men numera är risken stor att ett val blir ett vinnaren tar allt scenario vilket gör att valet i högre grad blir existentiellt.
USA kan grovt delas upp i två grupper:
Grupp A: Som vill ha mer statsintervention i form av fler regleringar, högre skatter av företag och mot de rika. Fler och utökade välfärdstjänster, fri oreglerad abort, fler förmåner och subventioner osv.
Grupp B: Vill däremot ha mindre stat, färre regleringar och fria marknader, mer fokus på traditionella institutioner som familj, samhälle och kyrka, individuella friheter och val, reglerad abort till totalt abortförbud osv.
Grupp A hittas främst i storstäderna och bland de högutbildade, medan Grupp B främst hittas på landsbygden, i exurbs och bland lågutbildade.
Det största problemet med USA är att inrikespolitiskt käbbel påverkar utrikespolitiken.
Vi ser det med Trump med hans fokus på tullar, bråk med grannländer och hans nedlåtande attityd mot NATO vilket har skadat USA:s relationer med sina traditionella allierade, hans önskan att snabbt få ett slut på kriget i Ukraina genom att försöka pressa Ukraina att acceptera Rysslands krav gjorde inte saken bättre.
Största problemet med Trump är att han i grunden är en affärsman och ser världen som konkurrerade företag snarare än komplexa geopolitiska relationer i en anarkisk världsordningen av nationalstater och internationella organisationer och allianser.
De värsta excesserna i hans första mandatperiod modererades av att han lyssnade på sina rådgivare som det republikanska partiet hade handplockat åt honom.
I hans andra mandatperiod struntar han fullständigt i partiet och handplockade sina egna rådgivare och jag tror nog inte att behöver förklara följderna av detta.
Hur mellanårsvalet kommer att gå och vem som blir USA:s nästa president vågar jag inte sia om.
Trötter
Ett pågående politiskt krig i usa som du inte nämner men som är grunden till det du beskriver och som pågår och som är likartat med vad som pågår i Europa är balansen mellan den federala delen och staterna.
Det finns goda argument för att usa inte skapades med en plan på ett stark federal stat. Demokraterna vill ha en centralmakt. Republikanerna vill det inte.
Samma strid utspelas i Europa med EU och Nationerna.
Samma maktdelnings problem har också skapats i balansen mellan presidentämbetet i och kongressen.
Trump utnyttjar detta maximalt.
Sällan detta förklaras bra i europeisk media och speciellt inte i Svensk media.
Mycket av det Trump gör bör ses i ljuset av ovanstående.
Du har helt rätt Dan.
Största problemet med USA:s presidentmakt är att presidenten är alldeles för mycket på en gång, presidenten är både regeringschef och statschef på samma gång. Sen är presidenten också överbefälhavare för landets väpnade styrkor, har vetorätt i kongressen osv.
Sen har vi förstås konflikten mellan centrum och periferi, hur mycket makt ska koncentreras till den centralstaten eller överstatliga organ eller delegeras till delstatlig nivå eller till de enskilda nationerna och regionerna?
Dan: Det är intressant att du tar upp de maktdelningsfrågor som genomsyrar USA. Trump tillhör ju Republikanska partiet som ofta förespråkar starkare delstater och en svagare federal centralmakt, men samtidigt vill Trump oerhört gärna stärka sin egen makt.
Så länge det sker på den federala kongressens bekostnad så är det en maktkamp inom den federala nivån, men det händer ju även emellanåt att Trump kommer i konflikt med enskilda delstater och med demokratiskt styrda storstadskommuner.
Tror du att Trump innerst inne verkligen stödjer starkare självbestämmande för delstaterna (på den federala statens bekostnad), eller handlar hans ställningstaganden alltid om vad som gynnar honom själv och hans anhängare bäst i varje enskild situation?
Nja Trump använder den makt som finns i ämbetet på ett sätt som är aggressivt. Dvs svagheter i hur ämbetet har begränsad. T.ex. att presidenten får gå i krig men måste informera kongressen.
Då startar Trump något han inte kallar ett krig. Utlyser en ”vapenvila” ensidigt efter ett tag och startar sedan igen. Problemet är så klart att det inte är lätt att juridiskt definiera ett ”krig” och än svårare att identifiera när det slutar.
Samma sak med tariffer.
Flexibilitet som kongressen har byggt in i dessa ”regler” så att de kan lata sig är vad som nu skapar problemet.
När det gäller stater och att Trump är en envåldshärskare med dom? Känner inte till några exempel på det. Det vanliga med ice, sanctuary cities,miljöskatter, utbildning, vapenlagar så är det demokratiska styrda stater som ofta utmanar konstitutionen.
Gemini. Notera att det som beskrivs är hot, dvs trump svammel men det hände inte?
Stor skillnad mellan vad han säger och vad han gör.
Frågan om var gränsen går mellan delstaternas självbestämmande (enligt det 10:e tillägget i konstitutionen) och den federala statens makt är central i USA.
Förutom fall där delstater stifta lagar som krockar direkt med federal lagstiftning eller utrikespolitik, finns det flera tillfällen där Donald Trump använde sin makt som president för att försöka påverka delstaternas beslut inom områden som traditionellt ligger under delstaternas eget självbestämmande:
—
## 1. Indragna bidrag till så kallade ”Fristadsstäder” (Sanctuary Cities)
* **Kontext:** Delstater och städer har rätt att bestämma hur deras egna polisresurser ska användas och om lokala poliser måste hjälpa federala myndigheter (som ICE).
* **Trumps agerande:** Via exekutiva order och riktlinjer från Justitiedepartementet försökte administrationen stoppa federala polisiska bidrag till delstater och städer (som Kalifornien, Chicago och New York) som vägrade låta sin lokala polis agera invandringspolis.
* **Konstitutionell konflikt:** Domstolar stoppade Trumps åtgärder med hänvisning till den så kallade *Anti-commandeering*-principen. Den innebär att den federala regeringen inte får tvinga delstaters myndigheter att verkställa federal lagstiftning.
—
## 2. Återkallandet av Kaliforniens miljökrav för bilar (CAFE Standards)
* **Kontext:** Enligt miljölagen *Clean Air Act* har delstaten Kalifornien under decennier haft ett särskilt undantag som tillåter dem att sätta strängare utsläppskrav för fordon än vad de federala reglerna kräver.
* **Trumps agerande:** År 2019 rev Trumps administration upp detta undantag (*waiver*) för att tvinga Kalifornien att följa lägre federala miljöstandarder och förhindra att andra delstater följde Kaliforniens linje.
* **Konstitutionell konflikt:** Det handlade om huruvida den federala regeringen godtyckligt kunde dra tillbaka en makt som tidigare överlåtits till delstaten, vilket ledde till en utdragen juridisk strid om delstaternas rätt att styra sina egna miljölagar.
—
## 3. Påtryckningar kring delstaternas valhantering
* **Kontext:** USA:s konstitution fastslår tydligt att det är delstaterna själva som ansvarar för att organisera och genomföra val (både delstatliga och federala).
* **Trumps agerande:** Efter valet 2020 utövade Trump direkt påtryckning på delstatstjänstemän. Ett känt exempel var telefonsamtalet till Georgias valansvarige (*Secretary of State*), Brad Raffensperger, där Trump uppmanade honom att ”hitta” de röster som behövdes för att vända valresultatet i delstaten. Han pressade även delstatspolitiker i bland annat Michigan och Arizona att ogiltigförklara godkända valresultat.
* **Konstitutionell konflikt:** Detta var ett direkt försök att överpröva och påverka delstaternas konstitutionella ensamrätt att räkna röster och certifiera valresultat.
—
## 4. Hot om att använda militär under protester (Insurrection Act)
* **Kontext:** Ordning och säkerhet på gatorna är i grunden en delstatlig uppgift. Presidenten får normalt sett inte skicka in federal militär (*National Guard* eller aktiva styrkor) i en delstat utan att delstatens guvernör uttryckligen ber om det.
* **Trumps agerande:** Sommaren 2020, i samband med protesterna efter mordet på George Floyd, hotade Trump öppet att aktivera *Insurrection Act* från 1807 för att skicka in federal militär i delstater som Oregon och Washington, trots att guvernörerna starkt motsatte sig detta och betonade sitt eget självbestämmande.
* **Konstitutionell konflikt:** Hotet utmanade principen om delstaternas suveränitet över sin egen lokala ordningsmakt och polistryck.
—
## 5. Hanteringen av nedstängningar under covid-19-pandemin
* **Kontext:** Hälso- och sjukvård samt restriktioner för allmän ordning (*police powers*) hör till de områden som enligt det 10:e tillägget är reserverade för delstaterna.
* **Trumps agerande:** Våren 2020 hävdade Trump under en presskonferens att han som president hade ”total auktoritet” över delstaterna när det gällde att häva coronarestriktioner och öppna upp ekonomin igen. Samtidigt uppmanade han offentligt sina följare att ”befria” (*LIBERATE*) delstater som Michigan, Minnesota och Virginia från delstatsregeringarnas strikta restriktioner.
* **Konstitutionell konflikt:** Påståendet om ”total auktoritet” stred direkt mot konstitutionens uppdelning av makten, där guvernörerna hade den lagliga rätten att bestämma om karantän och nedstängningar i sina respektive delstater.
När Trump var i Kina i våras var han översvallande trevlig mot Xi Jinping, men nu beskyller han i stället Kina för att blandat sig i valet 2020 till hans nackdel och Bidens fördel.
Mitt intryck är att Trump egentligen inte bryr sig särskilt mycket om utrikespolitiken eller verklighetens Kina. Vad han verkar vilja är i stället att måla upp ett delvis imaginärt Kina som en yttre fiende, för att på så sätt gynna sina egna inrikespolitiska intressen i USA.
Inget att se..allt är normalt
https://pbs.twimg.com/media/HEPJSFxbsAAeRwF.jpg
Helt normalt pga av covid……