Donald Trump blev vald för andra gången med löftet om att avsluta krig och att inte ge sig in i nya. I sitt installationstal i januari 2025 förutsåg han att hans eftermäle skulle vara ett som fredsmäklare och enande kraft. Inget av detta kommer bli fallet. Trump är i själva verket ett fiasko som president.

Handelskriget som Trump inledde mot övriga världen har nästan glömts bort eftersom han hunnit ställa till med så mycket elände sedan han drog igång tullpolitiken. Effekterna på världshandeln har inte riktigt blivit så katastrofala som många bedömare förutspådde, och Trump räknar säkert pengarna som kommer in i den amerikanska statskassan. Men tullar betalas som bekant av slutkonsumenten i slutändan, i detta fall amerikanerna själva.

Att hota mindre länder till att acceptera i grunden orimliga tullsatser går an. Även EU kan mobbas till underkastelse i någon mån. Mot Kina står sig Trump däremot slätt. Detta är en ekonomisk krigföring USA aldrig kan vinna. Kina är för stort, för betydelsefullt och sitter med alldeles för starka trumf på hand.

Sättet som USA under Trump har behandlat mångåriga och nära allierade, från Kanada och Japan till Storbritannien och EU, har fått dessa att söka alternativa samarbetspartners. Inte minst för handel. Västledarna har stått på kö för att träffa Xi Jinping och sluta handelsavtal med Kina. EU har slutligen gått i mål med ett gigantiskt frihandelsavtal med både Argentina, Brasilien, Uruguay och Paraguay (Mercosur) samt Indien. Kanada vänder sig till Sverige för att köpa stridsflyg, Nato ersätter Boeings spaningsflyg med Saabs Globaleye. USA är inte solen kring vilken allt snurrar längre.

Effekten av handelskriget och Trumps opålitlighet och respektlöshet är att forna allierade vänder USA ryggen. Inte för att de vill utan för att de har fått nog, söker stabila relationer och börjar agera utifrån en mer multipolär världsordning. En positiv effekt är att Europa (förhoppningsvis) fått upp ögonen för värdet av och nödvändigheten i att kunna stå mer på egna ben.

Ett plågsamt tydligt exempel på Trumps opålitlighet och amatörism är hans agerande i Ukrainakriget. Trumps önskan att få ett slut på kriget är förstås välkommen, men inget som han har gjort har lett enda steg i den riktningen. I stället för att sända skickliga och erfarna diplomater har Trump skickat kompisen Witkoff och svärsonen Kushner, två personer som helt saknar diplomatisk kompetens och erfarenhet. Lite som att skicka Lasse Kronér och Sean Banan. Det blir förolämpande mot alla inblandade.

Resultatet har förstås blivit därefter. Witkoff har låtit sig duperas av Putin, och fredsprocessen har aldrig på allvar kommit igång. Att Trump måste ringa Putin och fråga när det framkommer information om att Ryssland hjälper USA:s fiender hade varit skrattretande om det inte var så allvarligt.

We will measure our success not only by the battles we win but also by the wars that we end. And, perhaps most importantly, the wars we never get into. My proudest legacy will be that of a peacemaker and unifier. That’s what I want to be. A peacemaker and a unifier.

(Donald Trump, 20 januari 2025)

Trump har fattat en rad märkliga beslut som fått stora konsekvenser. Att kidnappa Venezuelas diktator Maduro var ett val, inte en nödvändighet. Ett val som byggde på lögner och halvsanningar om Venezuelas roll som drogportal in i USA. Men troligen gav den smidiga operationen Trump smak för att använda militären. Det var ju ganska häftigt när allt kommer omkring. Hoo-rah!

Pentagon leds numera av en person vars världsuppfattning tycks ha formats av 80-talets actionfilmer. Clownen Hegseth kan mycket väl ha varit en drivande kraft bakom beslutet att bomba Iran. Genom total underskattning av fienden har USA försatt sig i en situation den inte kan ta sig ur. Trots otaliga frågor i flera utfrågningar har Hegseth ännu inte lyckats förklara vad slutmålet med kriget är och framför allt hur de ska nå dit. Alltfler måste nu inse att kriget i praktiken redan är förlorat för amerikansk del. Nu handlar det bara om att hitta en smitväg ut.

Samtidigt som USA bränner tiotals miljarder dollar på en meningslöst krig fortsätter landets skuldsättning att skena. I detta läge vill den så kallade krigsministern Hegseth ha 87 miljarder dollar till kriget vid sidan om den föreslagna försvarsbudgeten på 1,5 biljoner kronor för 2027. Det sistnämnda en ökning med massiva 50 procent.

Det är inte forna allierade som har ledsnat på Trumps show. Även tidigare lojala Magasupporters, några av de mest tongivande rösterna i rödakepsrörelsen, har vänt honom ryggen. Här finner vi bland andra Tucker Carlson och Marjorie Taylor Greene. Huruvida dessa konspirationsteoretiker, isolationister och proryssar kan göra något avtryck utanför Magarörelsen återstår att se. Splittringen var dock väntad och visar att även i starka personsekter kan nya sekter uppstå.

Donald Trump kommer bli hågkommen som en president som lovade omöjliga saker, använde ämbetet för att berika sig själv och sin familj, raserade decennielånga relationer, ökade Kinas inflytande i världen och gjorde hela världen till en farligare plats. Alltså det rakt motsatta mot vad han lovade i det där installationstalet. Min gissning är att alltfler kommer landa i den slutsatsen de kommande åren.