Den sexuella friheten (eller frånvaron därav) har jag berört många gånger här på bloggen. Min uppfattning skiljer sig nämligen från den politiska majoritetens. Medan den gängse uppfattningen är att denna frihet sträcker sig till att få komma ut som bög utan att bli nedslagen menar jag att sexuell frihet är ett betydligt bredare begrepp än så och att diskussionen därför måste föras ut ett bredare perspektiv.

Ofta brukar Nederländerna nämnas som det land i vår närhet som är något av Sveriges motpol i dessa frågor, just på grund av prostitutionen. Men medan det rensas upp i Red Light District i Amsterdam har Tyskland blivit det land som har gått längst i acceptansen av sexhandel. Inte bara tillåts sexarbetare strida för sina rättigheter i fackföreningar, det betalar även skatt och avgifter och blir därmed välkomnade in i det sociala trygghetssystemet. På många sätt är därför Tyskland det land som sexmoralister borde måla upp som huvudfienden (vilket förvisso gjordes inför fotbolls-VM 2006 då det – felaktigt – hävdades att det skulle sättas upp prostitutionsbås som skulle locka hundratusentals sexköpare till Tyskland, vilket ledde till högljudda protester från svenska feminister).

I ett sådant tolerant tyskt klimat blir försäljning av sexuella tjänster till äldre och funktionshindrade inget konstigt. Det är klart att även äldre och personer med funktionshinder ska få möjlighet till sexuell njutning. Denna liberala inställning medför att sexarbetare snarare betraktas som sexuella konsulter än horor. Det är så många sexsäljare beskriver sig. Arbetet handlar i minst lika hög grad om närhet som om sex. Varken säljarna eller köparna utsätts för samma stigma i Tyskland som i intoleransens Sverige. Rimligtvis betyder detta att de också mår bättre som människor.

I Sverige är sexköp förbjudet sedan 1999. Från den 1 juli i år skärps dessutom straffet. Det finns emellertid en spricka i den svenska konsensusfasaden eftersom Kammarrätten i Stockholm har fastslagit att sexarbete är att betrakta som vilket arbete som helst (Skatteverket vann en tvist med en sexarbetare beträffande om inkomsten skulle beskattas eller ej) medan riksdagen anser att all prostitution är en form av våld och att något frivilligt sexarbete ej existerar. Denna spricka vittnar en del om den förvirrade syn på sexhandel som råder i Sverige.

Fredrik Reinfeldt talar gärna om ”föregångslandet Sverige”. På vissa områden är vi det kanske. Men på det sexualpolitiska området har vi snarare tagit steg bakåt. Där heter snarare föregångslandet i dag Tyskland.