Lagom till hundraårsminnet av Titanickatastrofen öppnar ett stort permanent museum i Belfast, staden där Titanic byggdes. Förhoppningsvis kan detta bli ett värdigt monument över vår tids mest omtalade fartygskatastrof.

Bland många Titanicentusiaster slår annars det stora intresset ibland över, vilket inte sällan resulterar i smaklöshet. En flashig MTV-konsert – är det så vi brukar minnas en tragedi? Ett annat exempel är den resa som entusiaster gör till platsen där Titanic sjönk i Nordatlanten – många iklädda tidstypiska kläder. Även detta blir ett slags spektakel. Föreställ er något liknande för nästan vilken annan olycka som helst och vi skulle rynka på näsan.

Någonstans längs vägen glöms det bort att Titanic var en enorm tragedi som ödelade tusentals liv. Många kvinnor blev änkor och förlorade därmed också sin enda försörjning. Redan fattiga blev av med det lilla de ägde. Ett exempel på hur hårt och orättfärdigt katastrofen kunde slå var behandlingen av musikernas anhöriga. Eftersom de var uthyrda av det som egentligen kan liknas vid ett dåtida bemanningsföretag tvangs de köpa egna biljetter för att få arbeta ombord. Deras kläder tillhörde arbetsgivaren. Samtliga musiker omkom och fadern till en av dem, violinisten Jock Hume, fick ett brev från sin sons arbetsgivare om att betala för de kläder som sonen tagit med sig i döden.

Tiden läker alla sår, brukar det heta. I fallet med stora katastrofer som berör hela samhällen, i Titanics fall en hel värld, behövs en viss tidsrymd innan vi kan tala om dem utan ett alltför påtagligt obehag. I fallet med Förintelsen, en tragedi så stor att den är oöverblickbar, är 65 år inte nog. Titanic blev emellertid ett populärkulturellt fenomen över en natt och finns i dag som metafor i alla tänkbara sammanhang. Ja, även inom porren.

Katastrofen föll efter två världskrig i viss glömska i det allmänna medvetandet, men sedan vraket upptäcktes 1985 har intresset bara ökat. Och katastrofen har blivit ett jippo, tyvärr påhejat av många som kallar sig Titanicentusiaster (inte sällan amerikaner som inte vet var anständighetens gräns ska dras). Jag kan förstå om många överlevande teg livet ut om sina upplevelser.

Tusentals föremål från vraket har bärgats och deras öde har varit osäkert. Nu, lagom till hundraårsdagen, auktioneras 5 500 föremål ut i sin helhet till priset av drygt 1,2 miljarder kronor. Det är bara att hoppas på en seriös köpare.