Vi lever i den bästa av världar. Trots allt elände är det faktiskt så.

Den enorma medieexponeringen i dag gör att vi lätt får uppfattningen att världen är en värre plats att leva på än någonsin tidigare. Våldsbrotten är fler, otryggheten breder ut sig, välfärden nedmonteras och allt är is och mörker. Det är dock en myt.

Inte minst inom konservativa och socialistiska kretsar finns det en föreställning att det var bättre förr (men det är oklart exakt när ”förr” infann sig). Ofta yttras denna tanke i något slags desperat suck över att samhället inte har utvecklats i den riktning man helst hade önskat.

Men aldrig har det satsats så mycket på välfärd i Sverige som just nu. Vi har vårdval och vårdgivare som faktiskt bryr sig om vad vi som patienter tycker. Vi har en konsumentmakt som inte riktigt fanns förr. Vi är friskare och lever längre än någonsin tidigare.

Sedan 1989 har världen förändrats dramatiskt. Hela Europa har demokratiserats. Flera hundra miljoner kineser har lyfts ur fattigdom och Kina har blivit världens andra största ekonomi. Sydkorea, Thailand, Filippinerna och Indonesien har demokratiserats. Latinamerika har gått samma väg. Antalet demokratier i världen har enligt Freedom House ökat från 69 till 117, vilket betyder att en majoritet av världens länder nu räknas som demokratiska.

Det betyder inte att kampen för mänskliga rättigheter varir lyckosam överallt. Ryssland är ett tråkigare exempel, även om Sovjetunionens fall var fantastiskt. Men precis som Johan Norberg skriver i Sveriges Radios OBS har utvecklingen de senaste 20 åren visat att demokratiska idéer kan slå rot i alla samhällen, i alla kulturer.

Detta är en lärdom att bära i minnet när islamofoba krafter hävdar att islam hotar västvärlden med sharialagar och kvinnoförtryck. Även muslimer vill ha frihet. Den arabiska våren lär bara ha börjat.

Demokrati är inte lätt. Men alla vill ha det.