Vart går Socialdemokraterna? Ett antal socialdemokratiska vänsterskribenter ställer frågan och presenterar sina egna önskningar. Det är en lektion i världsfrånvändhet, men också en påminnelse om att den svenska vänstern genomgår ett slags sorgeprocess just nu.

Göran Greider vill ta partiet något höger om Nordkoreas kommunistparti. Daniel Suhonen menar att socialdemokratin åter måste skapa ett politiskt medvetande som kommer till uttryck i bland annat skolan.

Socialdemokratin har blivit inaktuell. Vänstern sörjer det förlorade maktmonopolet, gråter över att SAP blivit ett parti bland andra och gnuggar sina grå för att hitta vägen tillbaka. Det finns dock ingen väg tillbaka till det Sverige som en gång var. Den socialism Suhonen drömmer om är passé. Ute. Begravd. Tillintetgjord. Ingen förutom ett fåtal vänsterintellektuella vill ha den tillbaka.

Jobbskatteavdraget är Alliansens största och viktigaste insats. Dels är den förstås principiellt riktig, men den har också varit viktig för att visa för människor att sjukvård, äldrevård och skolor inte kollapsar om människor får behålla mer av sina intjänade pengar.

Det socialdemokratiska trumkortet – att x antal miljarder i skattesänkningar riskerar välfärden – kan inte användas längre. Samtidigt har alla arbetande människor anpassat sina levnadsomkostnader efter den nya skattenivån, vilket betyder att den regering som vill höja skatten med motsvarande en tusenlapp eller mer i månaden får ett väldigt tufft case.

Missförstå mig inte. Jag gillar om det finns politiska alternativ. Jag gillar ideologiska debatter. Det vore fantastiskt med en valrörelse som handlar mer om ideologi och visioner än om rutavdrag och höjt flerbarnstillägg. Men det är väldigt svårt att se hur Greiders och Suhonens visioner om framtidens socialdemokrati ska vinna gehör hos Stefan Löfven. Om han nu vill vinna val.

Hotet mot friheten i dag kommer inte från socialismen utan korporativismen och elitismen från ett alltmer alienerat politiskt frälse.