Jag undrar hur Bradley Manning, denne späde men modige man, mår just nu.
Domaren Denise Lind dömde Manning på samtliga punkter utom den grövsta – att ha bistått fienden. Detta kan ses som en liten upprättelse och kommer att bli principiellt viktigt för Mannings eftermäle.
Men det är förstås en klen tröst just nu. Bradley Manning kommer att få sitta större delen av sitt liv i fängelse. Hans har redan tillbringat tre år i militärfängelse under förfärliga och tortyrliknande förhållanden.
Något är fundamentalt fel när den som med fara för sitt eget liv avslöjar krigsförbrytelser och övergrepp själv spärras in. Att den amerikanska staten vill spärra in honom har jag full förståelse för. Ur dess perspektiv.
Mer besvärande är att den amerikanska allmänheten inte mer enhälligt har tagit ställning för Bradley Manning under rättsprocessen. Den ger därmed tummen upp för fler statliga övergrepp framöver.
Läs även:
HAX: Bradley Manning fälld för allt utom att ha bistått fienden
Du skriver:
"Att den amerikanska staten vill spärra in honom har jag full förståelse för. Ur dess perspektiv."
Men hur kan staten vilja något, eller ha ett perspektiv?
Som t ex den för Sverige så betydelsefulle harmoniliberalen Bastiat med emfas framhävde, är ju staten bara en idé.
Staten är en idé, en abstraktion, men icke desto mindre en realitet i vad den representerar och företar sig i våra moderna samhällen. I stor mån ett samlingsnamn för den fria människans fiende.
Betyder det att du ändrat ståndpunkt om den kolossala så kallade "nationalstaten" eller snarare imperiet, med hansastaden Rigas blågula flagga?
Det känns som att jag har upprepat detta några gånger vid det här laget: Jag är inte anarkokapitalist och vill inte avskaffa nationalstaten. Däremot kraftigt minska dess makt över enskilda människors liv.
Du definierade ju den som "den fria människans fiende".
Är det bättre med en minimalfiende?
Och hur håller man den minimal när den sträcker sig ända från Polcirkeln till Öresund?
Ett statslöst frihetsland är i dag lika utopiskt som ett frihetligt samhälle med en minimal stat.
Det betyder inte att man kan ha vilka principer och hållningar som helst.
En gång var det utopiskt att tillåta katoliker och protestanter bo i samma land – det definierades som "social anarki". Och att avskaffa slaveriet – alla samhällen hade ju haft det. Har du glömt John Henri Holmbergs artikel "När människan blev människa" i tidningen du själv är redaktör för?
http://www.mises.se/2011/06/06/nar-manniskan-blev-manniska/
Det förklarar inte heller ditt motstånd till secession.
Nej, det betyder att jag inte tror på ett statslöst samhälle. Lika svårt som det var en gång att se människan som en fri och självständig varelse – oavsett social ställning – är det i dag att se ett samhälle med en nattväktarstat som inte begår övergrepp på befolkningen. Men det är ändå den visionen jag personligen har. Och kommer vi halvvägs, har vi nått väldigt långt.
Jag förstår inte människor som anlägger ett religöst perspektiv på marknadens roll som altruistikst verktyg när grunden för marknadens existens är motsatsen till altruism.
Det är dessutom obegripligt varför man bortser från att ekonomisk makt som koncenteras också är makt.
När det sen gäller nattväktarstaten……..
http://www.newyorker.com/humor/2013/07/29/130729sh_shouts_hodgman