Regeringen Löfven går in i det nya året med tunga steg. Tillväxten tuffar på i bra takt, men det mesta pekar annars i fel riktning. Både för Sverige och den regering som är satt att leda landet.

Aftonbladet och andra anhängare av den rödgröna regeringen vill vända blad. Men utmaningarna och bekymren blir förstås inte mindre bara för att vi skriver 2016. Det största problemet för Löfven är att hans politiska förslag inte alls står i relation till de problem de är tänkta att lösa.

Ett exempel är bostadspolitiken. Det kommer behöva byggas runt 700 000 bostäder under de kommande fem till åtta åren. Den socialistiska bostadspolitiken skulle behöva ryckas upp med rötterna. Givetvis inte över en natt, men säg över en mandatperiod.

Regeringens svar är att ge byggbolagen några miljarder per år i subventioner. Punkt. Subventioner är förstås helt fel väg att gå, men oaktat detta säger just storleken på dem något om gapet mellan de verkliga problemen och de politiska åtgärderna.

Ett annat exempel är arbetslösheten bland utrikes födda. Mer än var femte i den gruppen är arbetslös, och då ska vi minnas att sättet att räkna förvärvsarbetande dessutom är synnerligen generöst. Här står regeringen helt handfallen. Finansministern pratar om behovet av pragmatism, men det enda hon har att föreslå är fler bidragsjobb och utvidgade rut-avdrag.

Det duger inte att peka på goda tillväxtsiffror i den svenska ekonomin just nu när så många människor aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten kommer att öka märkbart när de nyanlända från 2015 kommer med i statistiken. Försörjningsbördan på kommunerna kommer öka. I det läget kan inte Löfven och hans arbetsmarknadsminister gömma sig bakom fromma förhoppningar längre.

Att regeringen brottas med usla opinionssiffror och svenska folket har lika stort förtroende för Jimmie Åkesson som för den socialdemokratiske statsministern är mot bakgrund av läget i landet inte alls särskilt konstigt. Lena Mellin konstaterar i en analys lika knivskarp som mossa  att ”det är väldigt tråkigt för Stefan Löfven att förtroende är så lågt för honom.”

Ja, det är säkert jättetråkigt för statsministern. Men det är ännu tråkigare för svenska folket att Sverige har en statsminister som inte är uppdraget mogen.

Jag hoppas att oppositionen under 2016 vågar bidra till att göra det nya året ännu jobbigare för regeringen än det förra.

Läs även:
Fnordspotting