Helgens Sifomätning, som gav Socialdemokraterna det lägsta stödet sedan Sifo började mäta 1967, har sänt chockvågor genom det politiska Sverige. Det är inte ofta en enskild opinionsundersökning får sådan uppmärksamhet, men i detta fall är det befogat.

Socialdemokraternas 23,2 procent skapar nog om möjligt ännu sämre stämning på Sveavägen 68. Svenska folkets förtroende för Stefan Löfven är lågt – frågan är hur populär han är ens bland sina egna. Hans räddning nu är att han kan titulera sig statsminister. Eftersom S sitter i regering kommer ingen socialdemokrat att kräva att han byts ut.

Sifomätningen är en katastrof för sossarna, men den är egentligen bara en del av en trend som pågått i tio år. Socialdemokraterna är inget 40-procentsparti längre. Detta har sjunkit in efter två raka 30-procentsval. Nu verkar S vara på väg att etablera sig som ett 25-procentsparti. Kanske ännu lägre.

En regering som i mellanvalstider går knackigt i opinionen är verkligen inget nytt. Problemet för Löfven, som flera bedömare påpekat, är att han till skillnad från exempelvis Alliansens svaga opinionssiffror 2008 inte har genomfört några kontroversiella reformer. Den sittande regeringen dissas av svenska folket utan att den har gjort någonting alls.

Häri ligger en del av förklaringen till det usla opinionsstödet för regeringen som helhet. Den är handlingsförlamad. Den förmår ingenting. Jag har under min livstid aldrig sett en så här fantasilös, tafatt och inkompetent svensk regering. Att Löfven inte ens har ombildat regeringen för att ge den lite ny energi är anmärkningsvärt.

Socialdemokraternas som politisk kraft, som ”samhällsbyggare”, förefaller vara slut. De har inget att erbjuda längre. De har inga nya idéer. Det är inte utan att jag undrar vad de egentligen hade för sig i åtta år i opposition. Något idéarbete verkar i alla fall inte ha förekommit.

Givet vilka bekymmer som regeringen står inför – lärarbrist, läkarbrist, fortsatt asyltryck, kommuner som inte klarar mottagandet av ensamkommande, en polismyndighet i förfall, ökad otrygghet på gator och torg, nygamla säkerhetshot – får det nog krävas ett smärre mirakel för att regeringen Löfven ska ges förnyat förtroende efter nästa val.

Även om Sverige verkligen skulle behöva en annan regering redan i går, gör Alliansen det taktiskt rätta i att låta Löfven regera sönder sig. Om det fortsätter så här i två år till, och med all sannolikhet även förvärras, kan Socialdemokraterna vara körda för flera mandatperioder framåt.