Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, såg sannolikt framför sig att kunna fortsätta sitt antirasistiska arbete mot nazister och rasideologiska grupper i sitt nya uppdrag. I stället har fokus i samhällsdebatten alltmer hamnat på det riktiga hotet i vårt samhälle – jihadismen – och Sahlin har tvingats följa efter.

I sommar löper Sahlins förordnande ut, och hon har nu börjat sammanfatta situationen i det svenska samhället. Sahlin säger att hon under sina 40 år i politiken inte ha varit så här orolig över samhällsutvecklingen som nu.

Inför första maj försökte hon vrida strålkastarljuset mot sina egna favoritextremister igen eftersom Nordiska Motståndsrörelsen skulle demonstrera i Borlänge. Sahlin förklarar sin oro så här:

Notera Mona Sahlins påstående. Hon hävdar alltså att jihadister radikaliseras (är man inte redan radikaliserad om man är jihadist?) på grund av islamofobin och ”extremhögern” i Västeuropa.

Även jag oroas av polariseringen i samhället. Men det som oroar mig ännu mer är denna utbredda oförmåga att se orsak och verkan.

Sahlins analys är helt uppåt väggarna. Hennes förklaring att jihadismens framväxt i samhället är en reaktion på dels extremhögerns framfart och dels islamofobi i samhället ger salafisterna en legitimitet de absolut inte förtjänar. Det är faktiskt ett hårresande påstående från en nationell samordnare.

Sverige har tillsammans med Belgien exporterat flest IS-krigare per capita i EU. Det svenska samhället har givetvis brister på både bredden och tvären, men det är inte ett islamofobiskt eller rasistiskt samhälle. Tvärtom placerar sig Sverige alltid bra i olika sorters toleransmätningar.

Jihadismen kan inte förklaras som något slags muslimsk revansch på Västeuropa. Den som hävdar det legitimerar några av världens grymmaste terrorgrupper och gör en farlig felanalys som lägger hinder i vägen för att bekämpa det största hotet mot den fria världen sedan kommunismen.

Mona Sahlin kritiserar gärna kommuner för bristande beredskap för att möta hot från extremistgrupper. Hon borde tänka igenom vilka signaler hon själv sänder med sina uttalanden.