Kan vem som helst definiera sig som vad som helst? Är allt öppet för tolkning? Ska vi förneka objektiva fakta? Postmodernisterna och identitetspolitikens försvarare nickar ivrigt ja på dessa frågor.
I en diskussion i SR:s Studio ett möttes Hanna Lindholm och Ung vänster-ordföranden Hanna Cederin för att diskutera om det alls finns några gränser för vad en människa kan hävda att hon är. Bakgrunden var Hanna Lindholms intervjufilm med Södertörnstudenter. Hennes poäng var att visa att nej, för vissa personer finns det inga gränser. Hanna Cederin bekräftade onekligen den slutsatsen.
Studiodiskussionen tangerar det några år gamla replikskiftet mellan Åsa Romson och Jimmie Åkesson som slutade i Åkessons torra och numera virala retoriska fråga: ”Om jag åker tunnelbana i Tokyo, är jag då japan?”
Enligt Cederin måste varje människa få definiera sig själv. Man kan alltså i teorin vara man den ena dagen och kvinna nästa dag. Eller japan. Eller två meter lång. Allt handlar om vad den enskilde upplever.
Detta kan förstås drivas hur långt som helst. Egentligen borde alla uppmanas att omdefiniera sig på sina arbetsplatser bara för att blotta vansinnet. Jag kan förslagsvis från och med nu definiera mig som rasifierad transsexuell havsörn. Problem uppstår när jag kräver av omgivningen att den ska betrakta och behandla mig som just en rasifierad transsexuell havsörn. Bekymmer uppstår när jag vill ha rättigheter som just rasifierad transsexuell havsörn (med könskorrigering, eget naturreservat eller vad det nu skulle kunna handla om).
Ens egna fantasier och uppfattningar tillåts alltså enligt postmodernisterna bestämma hur alla i ens omgivning ska bete sig. Det är inte rimligt.
Notera nu att detta inte är ett angrepp på hbtq-personer eller personer med oklar könstillhörighet (den sistnämnda gruppen finns men är ytterst liten), ej heller mot människors rätt att definiera sig själva. Självfallet får var och en definiera sig hur de vill. Men att kräva att omgivningen ska lägga sig platt för något som är uppenbart och objektivt fel, det är inte acceptabelt.
Avslutningsvis kan konstateras att i ett land där detta ens är en fråga som upptar människors tid och kraft, har något verkligen gått på tok. Vissa skulle nog göra mer nytta genom att skotta diken ett tag i stället.
99 % av alla skogsdiken behöver rensas så nog finns det arbetsuppgifter
Vad ska man lämpligen definiera sig som för att slippa betala skatt? Då börjar identitetsvansinnet ändå bli användbart.
Haha, var det första jag också tänkte på. 😀
Det vanliga argumentet för att hundar som ser väldigt olika ut tillhör samma släkte, brukar vara just det att hundarna själva identifierar andra hundar som just hundar (hur man vet det, kan jag inte svara på). Jag brukar tillämpa samma definition på människor och "grupper" av människor.
Jag vill absolut avråda dig från att framhärda i att identifiera dig som rasifierad transsexuell havsörn och kräva rättigheter som eget naturreservat. Om din egen identifiering skiljer sig allt för mycket från hur omgivningen vill identifiera dig, så finns det stor risk för att du anses lida av vanföreställningar och sådana personer brukar hamna på anstalt.
Om din egen identifiering skiljer sig allt för mycket från hur omgivningen vill identifiera dig, så finns det stor risk för att du anses lida av vanföreställningar och sådana personer brukar hamna på anstalt.
Nja, man spärrar inte gärna in psykiskt sjuka längre. Sedan 90-talet är devisen att den sjuke i största möjliga mån ska vårdas med stödinsatser i hemmet. Så det är nog lugnt. Om den sjuke dessutom kan motivera sin upplevelse på ett normkritiskt sätt ökar sannolikt chanserna för ett liv utanför murarna. Kanske rent av framför kameran.
Jo små barn brukar också låtsas att de är saker. För de flesta går detta över när man blir vuxen, för vissa förblir man små barn mentalt.
Som en klok kvinna skrev (Dagen, tror jag) så har det här med att till exempel skaka hand att göra med hur "vi" kan komma överens och inte vad "jag" själviskt kräver.
Det är först när "havsörnen" börjar kräva sittpinne på samtliga offentliga inrättningar, rå fisk i skolbespisningar, totalstopp för nedhuggning av tallar osv, som det blir problem.
(Vad heter förresten Sveriges slarvigaste fågel? Hafsörn!)
Det är nästan så jag ibland önskar det blev totalt sammhällshaveri så alla dessa tomtar får vakna upp och inse vad som är viktigt i livet och kanske bli tvungna att jobba för sin överlevnad.
Ett land som inte omedelbart och unisont förkastar dylika idiotier är dömt att gå under. Därför är Sverige dömt att gå under. Den här galenskapen har fått fortgå i decennier, och har förstört landet i grunden. Det har kostat hundratals miljarder, och kommer tyvärr att orsaka mycket lidande och ond bråd död.
Utan identitetspolitiken ingen massinvandring och inga no-go-zones. Utan identitetspolitiken ingen kvotering och inget manshat. Utan identitetspolitiken inget krossande av kärnfamiljen. Utan identitetspolitiken ingen förlorat våldsmonopol och ingen skola i fritt fall. Den här sjukan går så djupt i samhällskroppen att det är försent att göra något åt det. Rädda sig den som kan…
Identitetspolitiken är ren och skär ondska, och västvärldens undergång.
Får mig att tänka på pastafari och det gick ju bra att visa dårskap mera av sådan så kanske allt det här kan få ett sluta så fram för identifiera som havsörn.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Det_flygande_spaghettimonstret#
Hej.
De personer som lever med oklar könsidentitet gör inte detta till följd av ett livsstilsval, utan till följd av att de delar av hjärnan som identifierar vilket kön den själv har inte riktigt processar informationen rätt: kroppen kan var övervägande man, men hjärnfunktionen kan säga kvinna, och tvärtom. Den som vill ha en upplevelse som kommer i närheten kan byta ut en spegel mot ett porträtt av en snarlik person av motsatt kön utan att den som kommer att spegla sig vet om detta. Det borde vara en själv man ser, men det är det inte.
De som varken kan säga sig vara man eller kvinna psykologiskt – (fysiologiskt kan man kontrollera kromosomerna) är inte hjälpt av diverse postmodernisters missbruk av vad som är ett psykosocialt och medicinskt ärende (om personen så önskar). Fokus för psykiatrin ligger allt mer mot att personen skall leva sitt eget liv, utan att bli skadad eller löpa risk att skada sig själv eller andra. Någon sorts generisk normalitet jobbar man inte längre för att uppnå; i min ringa erfarenhet används ordet normalt där för att syfta på vanligast förekommande samt på hur ett neuropsykologiskt system utvecklas om inget skadar eller stör det, enligt föregående mening.
Sin vana trogen har den socialistiska radikalfeminismen 'kapat' en hjärtefråga för att svepa sin perfida rasistiska folkmordsideologi i barmhärtighetens och humanismens mantlar.
Det finns människor som för vilka verkligheten bara upplevs som sannolikheter: en mig bekant har beskrivit det som att även om personen vet intellektuellt att hissen på kontoret går upp och ner, så kanske den den här gången kommer att röra sig i sidled. Föreställ dig själv att du inte vet i förväg vad du kommer att få se när du kliver in genom din ytterdörr – och låt den känslan av osäkerhet färga varje upplevelse, komplett med hallucinationer som du bara kanske kan uppfatta som sådana. Det som är dysfunktionellt är den del av hjärnan som hos en neurotypisk person i realtid dels redigerar minnet och dels använder minnet för att förbereda det som den av erfarenhet väntar sig se i bekanta situationer – din hjärna, om den är typisk, 'ser' delvis din tambur innan dina ögon tar emot det reflekterade ljuset. hos schizofreni och relaterade åkommor är den här funktionen skadad enligt ovan.
Jag förstår att det är frestande att använda psykisk sjukdomar och förståndshandikapp som skällsord och epitet – 'gruppen' är i det närmaste så maktlös man kan bli utan att ligga i koma, och har ingen reell politisk representation eller makt. Jag skulle dock rekommendera att man lämnar dylikt till islamister, feminister och andra anti-demokrater – de människor med avvikande hjärnfunktion och verklighetsperception jag arbetat med (både som kollega och lärare) brukar avsky allt vad postmodernism, modern feminism och religion heter.
Avsikten med inlägget är dels att informera, dels att belysa hur i det här fallet Södertörns högskola fostrar en sorts hänsynslöshet och personkult: om rätt teoretiker sagt att något är på ett visst sätt behöver inte teorier testas – det är kätteri. Endast den materiellt välbeställde med stor social trygghet och trygg bakgrund kan leka med identitet, personlighetsdrag, och själsliga egenskaper på det sätt som hålls fram som det normbrytande idealet. Den som är född 'fel', fattig, sjuklig, utstött, och förkastad som en börda har varken lusten, viljan eller möjligheten att leka annorlunda, för att sedan retirera in i den trygga beskyddande normen.
Hur många radikalfeminister vill att samtyckesnormen för samlag skall utmanas? Egendomsnormen? Hygiennormen för gynekologer? Bortskämda små 'Pappas Prinsessa' är vad de är, inget annat!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Postmodernismen hade en del viktiga poänger innan den "vulgäriserades" av pubertetsvänstern, t.ex. att konstverket är en funktion av dess betraktare. Viss normkritik kan om den förstås generellt (dvs inte begränsas av den godtyckliga HBTQ-ramen) också vara intressant. Däremot följer inte av detta att man bör kunna vänta sig att ens uppfattning (i typiskt kommunisk anda) inte skall kunna bestridas eller bespottas. Det finns INGEN rättighet som består i att aldrig behöva utsättas för risken att känna sig kränkt.
Tror det är farligare än man tror. Det finns riktigt läskiga konsekvenser om människors sunda förnuft och observationsförmåga trumfas av subjektiv indoktrinering . I stort sätt vad Orwells 1984 handlar om och vad människor i Nordkorea upplever varje dag. Totalitära ideologier strävar efter att bryta ner människors tillit till den egen förmåga att tolka världen så att de utlämnas till maktens subjektiva beskrivning av verkligheten.
/FC
Medhåll. Tänker även på Jan Lööf och diskussionen som hans förlag har om att justera hans bilderböcker för att de ska blir mer politiskt korrekta. Inget kan kännas mer Nitton Åttiofyra än att korrigera texter efterhand så att de ska passa in i den aktuella historieskrivningen. En mycket obehaglig utveckling.
Det är det som är det ironiska postmodernismen hos Lyotard Foucault Derrida var från början ett frihetsprojekt..
Detta är inget unikt för Sverige. Samma idioti finns i USA:
https://www.youtube.com/watch?v=xfO1veFs6Ho
Saknar den givna frågan till de kvinnor som anser att man får välja kön som man vill. Om jag anser mig vara kvinna får jag då byta om i damernas omklädningsrum om jag vill? ;o
SD:s interna kultur skapar parasiter basunerar Aftonbladet ut.
Tydligen har man missat Mona S, en framgångsrik produkt av S:s interna kultur.
Men hen är ju både kvinna och S förstås.En identitet som borgar för något helt annat.
Något helt annorlunda med eller utan livvakt.
Jag har vuxit upp på internet och vet tyvärr väldigt mycket mer än jag ibland skulle önska om alla möjliga sexuella subkulturer.
Det finns de som har legitim könsdysmorfi och upplever sig tillhöra det motsatta könet, men majoriteten är för att tala klarspråk inget annat än sexuellt perverterade.
Ursäkta mitt hatbrott, men jag har studerat frågan ingående och talar med handen på hjärtat här. Det är socialt alienerade unga nördar som gradvis utvcklar en i högsta grad pornografisk auto-eroticism, med Genuslobbyn som legitimerande 'enablers'.
Miljömupparna håller konferens. Spänningen är oändlig. Strax efter lunch skall de välja språkrör. De har cirkulerat obekräftade rykten om att Åsa i kraft av den politiskt korrekta identitetspolitiken skall tillkännage att hon är en man och att hon därför vill kandidera som manligt språkrör. Jag ser med spänning fram emot processen och resultatet.