Det är tre år sedan Edward Snowden flydde till Hongkong och på ett hotellrum bevittnade effekterna av sitt beslut att läcka massvis med hemlig information om världens mest omfattande, och olagliga, massövervakning av vanligt folk.

USA:s förre justitieminister Eric Holder uttryckte nyligen i ett poddsamtal med en av Barack Obamas tidigare rådgivare David Axelrod att Edward Snowden visserligen begick ett brott men att han ändå ”gjorde allmänheten en tjänst” genom att läcka informationen. Läckan, framhöll Holder, startade nämligen en viktig debatt om övervakning.

Snowden själv var inte sen att twittra lite fyndigt om hur tonläget mot honom förändrats sedan 2013. Vi kan konstatera att det är rätt typiskt att politiker blir öppna och ärliga först efter att de har avgått. Detta är förstås inget unikt för USA, så här fungerar det överallt. Det är väl därför som människor framstår som vettigast före och efter de ingår i en regering.

Holders åsikt är förstås ingen officiell ståndpunkt från Obama-administrationen. Jag tror inte att Snowden är på väg att bli förlåten. I alla fall inte än (och skulle Donald Trump vinna valet skjuts det definitivt på framtiden).

Men det är intressant att Holder uttalar ståndpunkten eftersom det ställer frågor om han tyckt så här hela tiden. Förmodligen. Nog för att det är jobbigt för en regering att bli påkommen med byxorna nere, men vissa frågor är principfrågor och vissa debatter är helt enkelt väldigt viktiga.

Den största och viktigaste konsekvensen av Snowdens beslut att läcka är inte att massövervakningen har upphört utan att vi nu vet att den pågår. Därmed har vi också större möjligheter att skydda oss.

De senaste åren har övervaknings- och integritetsdebatten mer eller mindre dött ut. Nu står terrorismen högst på agendan igen, och såväl i andra länder som hemma i Sverige försöker politikerna bjuda över varandra i förslag på mer övervakning.

Utvecklingen går inte i rätt riktning. Men nu vet vi i alla fall hur gränslös såväl lusten som kapaciteten att övervaka oss alla är.