Det moderna samtalet handlar inte om fakta. Det handlar om känslor. Om upplevelser av verkligheten. Alla har rätt till sin egen upplevelse, heter det numera. Denna postmoderna uppfattning har blivit ett gift i samhällsdebatten, ty sakpolitik har numera reducerats till en kamp om vem som känner mest. Och känslor kan ju aldrig ha ”fel”.
Ännu ett i raden av exempel på detta är en debattartikel i Expressen skriven av en säljare med kongolesiskt ursprung, Kevin Pedral. Efter nästan 20 år i Sverige funderar han på att avsäga sig sitt svenska medborgarskap. Skälet är att han upplevt hur ”djupt rotad afrofobin och den strukturella rasismen är på den svenska arbetsmarknaden”.
Som bevis för detta tar Kevin Pedral att han trots bra referenser ”många gånger fått kalla handen av arbetsgivare”. Välkommen till verkligheten, Kevin Pedral. Tror du på allvar att det är på grund av din hudfärg du inte får alla de jobb du vill ha? Vad ska då jag som vit heterosexuell man skylla på när jag nobbas på arbetsmarknaden? Vad ska min fru skylla på när hon inte får jobb som motsvarar hennes kinesiska utbildning och kvalifikationer? Rasism? Sinofobi? Nej, man biter ihop och kämpar vidare. För det är så livet är för de flesta av oss.
Jag kan inte ta ifrån dig dina upplevelser, Kevin Pedral. Finns det idioter där ute? Ja. Finns det rasister där ute? Ja, det också. Innebär detta att Sverige är ett rasistiskt samhälle? Nej! Det finns helt enkelt inget stöd för en sådan uppfattning i den empiriska forskningen. Vad attitydstudier tvärtom visar är att svenskar i gemen är mer toleranta än de flesta andra folk i världen. Inklusive kongoleser.
Kevin Pedral, du gör precis som många vänsterfeminister; du skyller egna misslyckanden på andra och försöker hitta strukturella förklaringar till att du inte lyckats med precis allt du företagit dig.
Men vet du, detta är livet. Vi får inte alltid det jobb vi vill ha. Vi får ibland sparken på ett sätt som vi inte anser är rättvist. Vi blir inte befordrade när vi tycker att vi borde bli det eller får inte den höga lön vi förväntat oss. Detta är inte strukturer. Det är verkligheten, och den är inte bara fylld av blå himmel och solsken utan också moln, regnskurar och hagelstormar.
Av alla mänskliga känslor är självömkan den absolut lägsta. Människor som drivs av självömkan förtjänar inte omgivningens respekt.
Känner du dig kränkt? Jaha, trist för dig. Jag bryr mig faktiskt inte om vad du känner. Jag bryr mig om fakta, om det som är empiriskt bekräftat. Fakta är att Sverige inte är ett mer rasistiskt land än andra, tvärtom.
Så avsäg dig ditt svenska medborgarskap, Kevin Pedral, och bli i stället medborgare i den demokratiska stormakten Demokratiska Republiken Kongo. Ingen kommer hindra dig.
Vi kan väl följa upp detta i höst så får vi höra hur det gick? För det var väl inte så att du aldrig menade allvar?
Journalisterna är oroade över sakernas tillstånd.
Nästan alla politiker pratade nationalism i Almedalen nämligen.
Nya lagar vad det gäller asyl och gränsbevakning.
Vi kommer att få läsa om många rasifierades sorg över den försvunna humanitära stormakten.
Sjuka den och den som utvisades.Den och den som riskerar dödsstraff och svält och fattigdom.
En och annan som inte får bli det hen alltid önskat för att hen inte kan svenska eller har fel hudfärg eller burka eller bara kepsen bak-och-fram.
Journalisternas jobb är att se till att vanligt folk har dåligt samvete.
Det gör man enklast med anekdotisk evidens.
Att det inte kostar så mycket är en positiv bi-effekt.
Journalister besväras inte av sådant som dåligt samvete nämligen.
Det ingår inte i uppdraget.
Precis identitetspolitikens kärna är en kränkt Narcissus, med hjälp av den kulturmaxistiska begreppsapparaten kan Södermalms alla misslyckade popstjärnor/poeter/författare (på andras bekostnad) återupprätta det uppblåsta egot..
Kolla hans linkedin, där finns sanningen
Ja, se Kevins Linkedin och döm själva: https://se.linkedin.com/in/kevinpedral.
Är det så att han ska ha arbete för sin etnicitet? Är han i branschen etnicitetsbaserad marknadsföring?
Hans engelska kunde ju behöva bli bättre ifall det är så att han ska ägna sig åt marknadsföring på engelska, om man ska döma efter hans profil på Linkedin.
Jag tror säkert att Jason Diakité (även kallad Timbuktu) ser Kevin (sin svarta broder), att han är utsatt och har upplevt ett utanförskap pga. sin hudfärg.
Får inte Kevin jobbet så har både han och Jason sin förklaring, den grundar sig på att svarta ska få arbetet oavsett kompetens. Hudfärgen är det viktiga för både Kevin och Jason när det söker arbete eller inte blir behandlade som de känner att de ska.
Magne
Jag känner åtskilliga infödda vita svenskar sedan generationer med kvalificerade högskolexamen med mångårig erfarenhet och bra referenser som har blivit arbetslösa efter neddragningar eller nedläggningar. Dessa har speciellt om de är över 40 fått söka många många arbeten innan de fått något nytt. Många har också get upp och säljer sina tjänster från eget företag på konsultbasis även om de hest skulle vilja vara anställd.
Vad skall dessa klaga på? Vitofobi? Svennefobi?
Mvh Eskil
Huvudet på spiken, Hans. "Like your style".
En svart Özz Nujjen-kopia. Av få saknad efter embarkation.
Undrar om Kevin tror att enbart kongolesiskt medborgarskap skulle gynna honom på arbetsmarknaden? I Kevins artikel framhåller han sin goda utbildningsbakgrund, men nämner bara gymnasieskola. Att ha gymnasieutbildning och inget mer, förutom kanske några internutbildningar hos en arbetsgivare, är verkligen inte att vara välutbildad. Det är inte konstigt att Kevin har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden om han saknar högre utbildning, det är svårt nog även om man har det.
Det är rätt och viktigt att påpeka att det svenska samhället är ett av de mest toleranta och minst rasistiska i världen. Det måste upprepas ofta, för att motverka den tjatiga postmarxistiska propagandan. Dock är jag inte lika spiksäker som du på att självömkan är den absolut lägsta av mänskliga känslor (kan komma på en hel del som är betydligt värre), inte heller att den är direkt utmärkande för vänstern. Är det inte snarare, som redan nämnts ovan, en slags narcissism som ligger bakom deras hallucinationer?
Det är absolut (identitetssökande) narcissism i grunden, men självömkan är väl just ett av de narcissistiska uttrycken?
När jag fick sparken från mitt jobb några månader innan min grabb skulle födas gnällde inte jag utan bet ihop och startade eget istället. Bara förlorare skyller andra för sina egna misstag.
Tänk ändå så många liberaler det finns som är emot folkomröstningar!
Det var mer än vad jag visste i varje fall.
Troligen för att ingen berättat det för mig.
Tänk att Aftonbladet inte anser det som tillräckligt relevant att ta upp att HD kommer fram till att tänder är helt ok (som det heter)att åldersbestämma utifrån?!
Men vad ska nu Anders Lindberg skriva om det?
Att HD är dysterkvistar eller till och med fascister?
Det är väl skönt att vara vit man, att i varje anställningsintervju bara behöva langa fram vårt lilla kort som bekräftar det faktumet och som ger oss tillgång till vårt fulla "vita mans-privilegium". Inga frågor om meriter eller kvalifikationer alls. /s
Sanningen är ju att denne person helt enkelt vill leva på andras bekostnad som den parasit han är. Om inte i form av ett "jobb" så i form av kränktpengar. Han går till den enda gruppen av människor i världen som han kan få att känna skuld och skam över mer eller mindre inbillade oförrätter, alltså vita västerlänningar. Det är ju knappas en slump att han inte går till Kongo och gråter. Eller till Kina, Japan, Saudiarabien, Ryssland…you name it det funkar inte så bra där.
/Bengt
Hoppsan hoppsan!
Det verkar som om det finns korruption i Sverige officiellt numera?
Kevin har ett brottsregister utöver vad som kan betecknas som normalt och då är man ganska rökt på arbetsmarknaden.
Hej
Såg att det kom en replik på Kevins artikel.
"
Kevin Pedral, som vill säga upp sitt svenska medborgarskap, skulle inte få det lättare på vare sig den svenska eller globala arbetsmarknaden med ett kongolesiskt pass, skriver historikern David Lindén.
Det är synd att säljaren Kevin Pedral funderar på att säga upp sitt svenska medborgarskap till förmån för sitt kongolesiska.
Anledningen är enligt honom själv att Sverige ”inte kan ge mig det arbete jag är kvalificerad för”. Svenska pass är dock bland de mest eftertraktade i världen och en sak är säker: Kevin Pedral skulle inte få det lättare på vare sig den svenska eller globala arbetsmarknaden med enkom ett kongolesiskt pass.
Om man emellertid bortser från medborgarskapsfrågan kan man också konstatera följande faktum: Det är tufft på svensk arbetsmarknad när det gäller yrken som många vill arbeta inom.
Yrken likt säljare som inte kräver mer än gymnasiekompetens.
Det är tufft för den som heter Kevin, Knut eller Klara, och det är lika svårt att få in en fot om man är rågblond eller mörkhyad. Självfallet kan man ondgöra sig över detta, bli bitter och gå till medierna med spektakulära utspel.
Alternativt kan man analysera situationen, bestämma sig för ett mål och verkligen kämpa för att nå dit. Man kanske inte hamnar i trädkronan, men åtminstone bland grenarna, för att citera musikern Anders Eljas som övergav ett fast arbete för att börja arbeta med det som skulle bli världssuccén Abba.
……."
Läs mer på:
http://www.expressen.se/debatt/de-flesta-arbetsgivare-ar-inte-rasister/
/Per