Det råder inga tvivel om att sociala medier och bloggar är en demokratisering av journalistiken. Det som tidigare refuserades av redaktörer och ansvariga utgivare kan i dag uttryckas och föras fram.
Detta är i grunden något gott då det minskat makten hos våra stora mediehus och ökat inflytandet hos vanligt folk. Men utvecklingen har också en baksida, och det är baksidan av samma mynt: frånvaron av ett filter.
Det som skrivs i sociala medier upptar alltmer av vår tid. Inte bara på bloggar och i de sociala medierna kommenteras mycket som skrivs – det görs i allt högre grad även i traditionella medier. Och det är inte de djupa och tankeväckande analyserna som får mest spridning. Det är de korta och idiotiska utspelen som hyllas, hånas och kommenteras.
Dumheter som skrivs på Facebook och Twitter är allt oftare föremål för krönikor, ledartexter och artiklar. Ju högre någon skriker, desto mer högljudd blir responsen. Ju tyngre slag under bältet någon utdelar, desto brutalare blir responsen. Så där fortsätter det i en till synes evigt nedåtgående spiral. Ibland känns det som att det offentliga samtalet helt håller på att spåra ur.
Även om jag i grunden gillar bloggar och sociala medier och ser vilken enorm potential dessa forum kan ha när det gäller att demokratisera samtalet och knyta samman människor som delar intressen och/eller värderingar, börjar dess baksidor bli alltmer framträdande.
Sociala medier är lite som att föreställa sig alla i sin omgivning utan kläder på kroppen. Blunda och tänk dig in i den situationen för ett ögonblick. I enstaka fall hade det varit riktigt gemytligt, men det hade ändå inte varit värt det eftersom du får hela omgivningen på köpet.
Det finns inget filter mot det dumma, korkade och vidriga längre. Allt träffar oss rätt på näthinnan.
Visserligen är det möjligt att isolera sig i sina bubblor, vilket jag berört tidigare, men även där blir det svårt att helt ignorera allt dumt eftersom vänner och bekanta också reagerar på samma saker.
Det är kort sagt knepigt att vara mycket samhällsintresserad och engagerad och samtidigt försöka behålla ett visst mått av förnuft och reson. Det har blivit allt svårare.
Jag inbillar mig även att övriga medier dras med i den nedåtgående spiralen – tonen sätts inte längre i djuplodande reportage utan i korta tourettesliknande utbrott på Twitter. Ett medium som byggt för att människor inte ska förstå varandra.
Hur ska man annars kunna förklara att ett blogginlägg av en generalsekreterare för Advokatsamfundet som kallar politiska motståndare för ”brunråttor” efter upprördhet i sociala medier följs upp av en lika obegriplig som vidrig Expressen-krönika som går till generalsekreterarens försvar och spekulerar om inte dessa råttor bör utrotas med gift? Hur långt ut i rännstenen har vi inte vandrat när offentliga personer med prestigefyllda uppdrag sänker sig till denna förfärligt låga nivå och sedan får stöd i en av landets största tidningar?
Å andra sidan kan ju allt också vara ett enda stort konstprojekt. Sådant kan man inte heller gardera sig mot längre.
Vi lever onekligen i intressanta tider. Så ”intressanta” att jag till och från känner ett växande behov av att ta en paus från allt. Det, mina vänner, är kanske vad som krävs för att härda ut.
Hej.
Där en bättre bemedlad person tillhörande intellektuell medelklass tidigare endast kunde ondgöra sig över plebejers infantila försök till resonemang utgående från dessas uppenbara obalans mellan cholera och phlegma, i privata sällskap såsom klubbar och utfärder av romantisk-naturvetenskaplig ambition, kan dessas andliga ättelägg nu låta sina moraliserande pekpinnar hagla över den virtuella ryggen hos pöbeln.
Den rike och mäktige vill aldrig låta sig styras; medelklassen vill vara den som styr; och de fattiga kräver att styras med varsam välvillig vårdande vandel.
Sålunda bryr sig de rike och mäktige föga om innehållet i sociala medier annat än som en metod att 'med armbågen' känna av tempen på vart investeringar i det stora bör gå; medelklassen är i sin ständiga moraliska panik då den varken duger till att bli rik och mäktig eller hantverksmässigt kompetent; och resten av folket blir då mål för mediaklassens förakt när folket tycker fel.
Ingen hatar klassresenärer så mycket som medel/mediaklassen. Detta av samma skäl som får missbrukare att hålla kvar varandra i drogernas helvete – om du kan bättre än jag, så innebär ju mitt misslyckande att jag är sämre, och måste sträva efter att själv bli bättre. Så kan det inte få vara. Därmed är dogmen och doktrinen om allas lika värde, tillåtna respektive förbjudna åsikter och argument, fraser och ord lätt att begripa: den som tycker fel skall också vara obildad, ovårdad, okultiverad och föraktlig – eller förbjudas uttala sig.
Ilska och vrede är det bränsle man använder mot uppgivenhetens våta ris och löv på medvetandets kase – ju mer blött bös som läggs på desto hetare skall vredens lågor flamma, och desto högre mot skyn skall eld och rök dåna!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Nu är din blogg en av de som håller väldigt god ton, avsevärt bättre än vad hatmedia i form av Aftonbladet, DN och SVT gör. Därför skall du inte ta paus.
Personligen tar jag inte längre del av svensk samhällsdebatt utom den här bloggen, Dick Erixon och Ledarsidorna. Övrig media har jag gett upp hoppet om.
Varför skall jag läsa de lögner de sprider och den faktaresistens de visar upp? Det finns ingen som helst anledning.
"Hur ska man annars kunna förklara att ett blogginlägg av en generalsekreterare för Advokatsamfundet som kallar politiska motståndare för "brunråttor" efter upprördhet i sociala medier följs upp av en lika obegriplig som vidrig Expressen-krönika som går till generalsekreterarens försvar och spekulerar om inte dessa råttor bör utrotas med gift? Hur långt ut i rännstenen har vi inte vandrat när offentliga personer med prestigefyllda uppdrag sänker sig till denna förfärligt låga nivå och sedan får stöd i en av landets största tidningar?"
Collective Intelligence kallas fenomenet på fint språk.Alltså samarbetet ute bland vanliga människor där någon sitter på en specialkunskap eller någon sett eller hört något.
Internet ger chansen att sprida utanför de vanliga kanalerna.
När den etablerade tyckar-eliten, den tjattrande klassen i huvudstaden, ser att man förlorar tolkningsprivilegiet och därmed chansen att uppfostra pöbeln åker handskarna av.
Helt enligt teorin bakom Bader-Meinhof-ligan en gång i världen om man bortser från att än så länge räcker det med en tweet, eller två, man slipper skjuta någon.
Så det skriks om övervakning och näthat, masken åker av.Samtidigt blir det enklare att se vad som händer.
"Hur ska man annars kunna förklara att ett blogginlägg av en generalsekreterare för Advokatsamfundet som kallar politiska motståndare för "brunråttor" efter upprördhet i sociala medier följs upp av en lika obegriplig som vidrig Expressen-krönika som går till generalsekreterarens försvar och spekulerar om inte dessa råttor bör utrotas med gift? Hur långt ut i rännstenen har vi inte vandrat när offentliga personer med prestigefyllda uppdrag sänker sig till denna förfärligt låga nivå och sedan får stöd i en av landets största tidningar?"
Collective Intelligence kallas fenomenet på fint språk.Alltså samarbetet ute bland vanliga människor där någon sitter på en specialkunskap eller någon sett eller hört något.
Internet ger chansen att sprida utanför de vanliga kanalerna.
När den etablerade tyckar-eliten, den tjattrande klassen i huvudstaden, ser att man förlorar tolkningsprivilegiet och därmed chansen att uppfostra pöbeln åker handskarna av.
Helt enligt teorin bakom Bader-Meinhof-ligan en gång i världen om man bortser från att än så länge räcker det med en tweet, eller två, man slipper skjuta någon.
Så det skriks om övervakning och näthat, masken åker av.Samtidigt blir det enklare att se vad som händer.
Så en sosse-pamp torskar för att köpa horor i Jönköping….vad heter han då?
Om han varit SD:are kan jag lova i att vi sett namn,bild och telefonnummer.
Bloggen Cornucopia tar upp en av rättvisan särbehandlad politiker i Skåne som kom väldigt lindrigt undan…vars namn inte får avslöjas.
Om han varit SD:are kan jag lova i att vi sett namn,bild och telefonnummer.
Jag vet just inte om det råder brist på filter??
Hans:
TL;DR!
Rikard:
Menar du "+1"?
Skämt åsido, det känns som om man fötts en eller två generationer för sent.
Nästa vecka har jag ledigt. Då skall jag läsa böcker. På papper. Och kanske den här bloggen.
Jag instämmer i att denna "blogg en av de som håller väldigt god ton" och dessutom är det väldigt högt i tak. En ytterst ovanlig men väldigt trevlig kombination. Tack så mycket för detta, Hans och övriga debattörer.
Men det här med paus kan jag förstå. Att följa Sverige i detalj är väldigt, väldigt mentalt jobbigt och jag brukar själv försöka att ta 1-3 månader paus då och då.
"Habos kommunalråd David Svensson (S) erkänner i polisförhör att han köpt sexuella tjänster av en kvinna i Jönköping i september i år."
SVT är frispråkiga igen: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/kommunalrad-kopte-sex
Stefan Löfven duckar frågan fast han är både partiledare och statsminister.Hur står det till md värdegrunden? Tar Stefan Löfven avstånd?
Är det förenligt med den nya upphandlingslagen?
Vad säger Anders W Jonsson?
Egor Putilov
mannen som avslöjade att V skickade biståndpengar till pro-rysk grupp i Ukraina.
Men vart i allsin dar tog den nyheten vägen?
MSM fungerar som en drös hammare som försöker banka ner SD-spiken ända ner.
Alla nyheter handlar om det.Det måste betyda att de senaste opinionsmätningarna visar rätt helt enkelt?
De flesta behöver avstånd och pauser. Hur länge de behöver vara bestämmer man själv.
Jag har haft en två år lång paus från SvT och en 5-6 år lång dito från Aftonbladet och andra dåraktiga tidningar. Kanske ska säga att jag slutat läsa dem helt och hållet? (Kikar väl in på berörda sajter, men då enbart för att se vad Svenne och Abdi läser.)
Magne
@kristian 3119:
Hej.
Är inte helt säker på vad du menar med '+1' så jag väljer att förstå som att du undrar om jag instämmer med Hans budskap i bloggposten, vilket jag gör.
Min Hektorerande harang var helt enkelt en stundens ingivelse och inspiration. Bloggar som Motpol och ett par andra är sådana där bloggposten får kommentarsfältet att sprudla likt en Pollock:s eller Bacon:s konsthantverk.
Jag menar, den enda inspiration jag känner från bidragsmedia och twitter-eliten är (för att tala med Socker-Conny:s bevingade ord) att "Oj voj, jag är så deprimerad att jag skulle kunna slöänge ner nån från Katarinahissen".
Dock tror jag bloggägare som Hans ibland känner det en smula motigt – inte bara skall det levereras tänkvärda, insiktsfulla och fyndiga fraser och bon mot:s, det skall också gallras och rensas bland komentatorernas diverse textmässiga krumbukter och kullerbyttor.
Därav det sista stycket ovan:
"Ilska och vrede är det bränsle man använder mot uppgivenhetens våta ris och löv på medvetandets kase – ju mer blött bös som läggs på desto hetare skall vredens lågor flamma, och desto högre mot skyn skall eld och rök dåna!"
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Liten lektion i näthat på förekommen anledning
mordhotad = fin människa kallas elaka saker på FB
näthatad = fin människa stöter på någon som inte håller med
Det som händer ofina människor är uppskruvad retorik eller högt debattläge