Att politiker hela tiden har betraktat internet som en hal tvål som de desperat vill får kontroll över har jag konstaterat gång efter annan. Det upptrappade ordkriget mot nätjättar som Google ska ses i just detta sken.

Det handlar om hot och hat på nätet. Om obehagliga filmer på YouTube. Om rasism, antisemitism och allt däremellan. Kritiken går ända upp till EU-nivå. I EU-kommissionens riktlinjer påpekas IT-jättarnas ”samhällsansvar”. Svenska judar har reagerat.

Internet är i dag mer än bara en plats för lite tillfällig förströelse, klipp på gulliga katter och ett sätt att kommunicera digitalt. Det är en infrastruktur. Ett fåtal amerikanska jätteföretag står i praktiken för denna infrastruktur, vilket förstås är problematiskt eftersom det innebär att ett knappt halvdussin bolag har en enorm makt som påverkar miljarder människor. Google, genom sin sökmotor och sitt allt större inflytande generellt, är en av dem.

Även om Google, Facebook med flera bolag tillhandahåller denna infrastruktur är de faktiskt privata företag. Att, som Tidningsutgivarna har föreslagit, kalla Google till konstitutionsutskottet visar på hur fullständigt förvirrad diskussionen har blivit. Begriper inte journalister och politiker bättre än så här?

Att göra Google ansvarigt för vad som sprids i deras sökmotor, eller på YouTube, är lite som att kritisera Telia för vad folk säger i sina telefoner. Eller Trafikverket för att folk kör för fort. Telia är operatör, Google erbjuder en sökmotor och plattformar för kommunikation. Att kritisera dem för att vissa sprider dynga, antisemitisk sådan eller annan, är att helt missförstå vad Google pysslar med.

Om det som sprids är olagligt, eller om det finns en sådan misstanke, ska det polisanmälas och prövas rättsligt. Då kan det plockas ned. Men vi ska inte ha en ordning där material plockas bort bara för att journalister och politiker inte gillar innehållet.

Om vi hamnar där, att det är vad någon gillar och framför allt inte gillar som avgör vilken information som blir tillgänglig på internet, är vi riktigt illa ute. Då närmar vi oss regimer som den ryska och kinesiska. I synnerhet i Kina (mer om det här) har regeringen lyckats ta fullständig kontroll över nätet och den information som sprids där. I sitt arbete för att filtrera och plocka bort allt misshagligt material som kan upplevas som stötande eller kritiskt mot partiet samt slå ned på krypteringstjänster, har Kinas regering varit förfärande framgångsrik.

Ett kinesiskt internet är ett internet helt på maktens villkor. Det är självfallet långt dit, men vi ska vara oerhört försiktiga med att inskränka nätfriheten, ty varje gång vi censurerar, filtrerar och förbjuder kommer vi ett steg närmare. Storbritannien har redan tagit stora kliv genom sitt porrfilter. Tro inte att det finns en väg tillbaka efteråt.

Ett exempel på oacceptabelt material på YouTube som tagits upp i den upphetsade och okunniga diskussionen är den gamla nazistiska propagandafilmen Der Ewige Jude. Grovt antisemitisk, förstås. Det är ju ett verk producerat under naziregimens översyn.

Men filmen är samtidigt, precis som Mein Kampf och Sion vises protokoll, en del av historien. En viktig del för att förstå avhumaniseringsprocessen av judarna under Hitlers styre, vilket är en process som historiker fortfarande försöker begripliggöra för att kunna förklara Förintelsen.

Vad tjänar det till att plocka bort Der Ewige Jude från YouTube? Och framför allt: vem ska avgöra var gränsen går nästa gång? Politiker? Journalister? Twitterdrev? Magkänslan? Är ett groteskt tal av Joseph Goebbels hets mot folkgrupp eller bara så stötande att det måste plockas bort ändå? Om hela internet ska rensas från allt som kan väcka anstöt i varje enskilt land eller regim har vi i praktiken inget internet kvar snart. Bara ett strikt kontrollerat intranät.

Är detta inte även en yttrandefrihetsfråga? Delvis. Yttrandefriheten regleras mellan stat och medborgare. Men även om det skulle vara lagligt att säga X, är din möjlighet att göra det i praktiken obefintlig om Google, Facebook, Microsoft och några bolag till blockerar dig från att göra det. Därför är drevet som nu pågår potentiellt sett farligt.

I slutändan bestämmer förstås Google om de vill att förintelseförnekare och andra tokstollar ska få sprida dynga på någon av deras plattformar, som YouTube och Blogger. Jag kan förstå om de inte vill det, och då är det deras rätt att plocka bort sådant material. Men om de håller fast vid en mer liberal hållning, beskyll då inte företaget bakom en söktjänst för vad människor lägger ut.

Politiker ska inte vara internets grindvakter.

Tidigare bloggat:
Regeringens blixtkrig mot yttrandefriheten

Lyssna även till:
Henrik Jönsson