”Jag måste tyvärr ändå säga att Sverige nog har varit naiva.” Detta sade Stefan Löfven efter att Säpo för första gången höjt terrorhotsnivån mot Sverige från en trea till en fyra på en femgradig skala. Det var senhösten 2015. Ett och ett halvt år senare small det på Drottninggatan.

Tyvärr hade Löfven rätt. Sverige har varit naivt, men han gömmer faktumet att hans eget parti varit mer än bara medskyldigt. Ansvaret delas inte av alla utan främst av det politiska ledarskapet, av medierna och av delar av akademin.

Rädslan för att pekas ut som islamofob har gjort att många inte velat ta hotet från salafismen på allvar. Följden har blivit att Sverige under en tid hade näst flest IS-resenärer per capita i hela Europa. Resandet uppges nu ha upphört, vilket kan förklaras av förhållandena på marken i Syrien. Nu börjar folkmördare i Allahs namn att återvända.

Den islamistiska terrorismen är dessvärre inte det enda ämne där Sveriges politiska ledning på såväl riks- som lokal nivå varit naiv. Det gäller även säkerhetspolitiken. Borgerliga och socialdemokratiska regeringar turades om att montera ned det svenska försvaret. Regementen lades ned, fastigheter och infrastruktur såldes och i slutändan drabbades även det civila försvaret. Fredrik Reinfeldt stod för en historisk nedrustning under sina år vid makten. (I dennes fall var det nog frågan om ideologi snarare än naivitet.)

Ett annat område som präglats av en hög grad av storögd naivitet är migrationspolitiken. Sju av åtta riksdagspartier trodde på allvar att det inte fanns någon motsättning mellan en av världens mest generösa välfärdsmodeller och en i praktiken fri invandring. Inga försörjningskrav, få eller inga krav på att styrka sin identitet. Kom hit, bara, och inkassera välfärd, bostad och skola. Sverige gick på den största blåsningen i landets moderna historia.

Alla förslag på ökad kontroll eller inskränkningar av något slag möttes med nattsvarta blickar och rasismanklagelser. Diskussionsklimatet var fullkomligt förgiftat. I dag betalar vi priset, och det kommer vi göra under lång, lång tid framöver.

Nu menar kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, dessutom att ”vi har varit naiva om den religiösa extremismen”. Alltid är det ”vi”, ”samhället” eller ”Sverige” som har varit naiva. Som om ansvaret i alla lägen är delat. Hon har varit naiv. Hennes parti har varit naivt. Hennes påhejare i media har varit naiva.

Naiviteten har kostat. Nu rustar Sverige upp försvaret igen, men eftersom så mycket har sålts ut behöver det byggas upp igen. Till enorma kostnader. Men naiviteten har även kostat på andra sätt än bara i kronor och ören. Den har gjort Sverige otryggare. Gett oss organiserat tiggeri och människohandel, mord och barnvåldtäkter på HVB-hem, enorma bekymmer i sjukvården och skolan, medeltida värderingar i stora delar av landets förorter, barnäktenskap, hedersmord och en religiöst grundad könsuppdelning av lågstadiebarn. Naiviteten har kort sagt gett oss ett nytt Sverige.

Det är mycket politikerna har varit naiva om, och det är direkt äcklande att höra dem släta ut ansvaret över hela landet. Ty ansvaret delas inte av alla utan av dem som aktivt bidragit till denna utveckling. Antingen som politiska ledare, journalister utan ryggrad eller väljare som gett grönt ljus i valbåset.

Jag kan inte känna annat än förakt och äckel inför det politiska etablissemang som nu förväntar sig jubel för att de sist av alla föreslår åtgärder på problem de själva orsakat. Skäms!

Tidigare bloggat:
Därför litar vi inte på er