Det går inte. Svensk ekonomi fortsätter att hacka. Folk håller i plånböckerna. Inflationen stiger igen. Regeringen börjar förmodligen bli nervös, för den haltande ekonomiska återhämtningen riskerar Ulf Kristerssons maktinnehav.

Det skulle ju vända. Regeringen spådde en återhämtning under 2025. Det var nu det skulle märkas i folks plånböcker att Tidöregeringen lyckats vända lågkonjunktur till en tid med högre tillväxt igen. Inflationen var besegrad, hette det, och Riksbanken hjälpte till genom att stegvis sänka räntan.

Ändå står Sverige och stampar. Regeringen har inte lyckats få fart på svensk ekonomi. Finansminister Elisabeth Svantesson förklarar hushållens återhållsamhet med den skrämselhicka som drabbade många när bolåneräntorna börja skena iväg. Nu finns det en försiktighet där ute.

Det ligger säkert mycket i den analysen. Vi har under lång tid levt i en historisk anomali med låga och rent av nollräntor. Många under 30 har inte upplevt mer traditionella räntenivåer utan vant sig vid att konsumera på sina bolån. När Riksbanken närmast i panik började höja räntorna och bankerna följde efter tog det hårt på många hårt belånade hushåll. Nu ligger vi på två procent, och regeringen hade säkert hoppats på lite mer hjälp från riksbankschefen under onsdagen. Så blev det inte.

Svantesson ser dock ljust på framtiden. Regeringen höjer tillväxtprognosen till tre procent för 2026, vilket är en påtaglig ökning från årets 0,9. Hushållen är mer optimistiska, påstår finansministern. Men stämmer det verkligen? Det krävs både förstoringsglas och en ganska livlig fantasi för att se denna optimism. Vi har gått igenom en tid av många konkurser, en fortsatt hög arbetslöshet, en inflation som vänt uppåt igen och en riksbank som verkar föredra att sitta stilla i båten just nu.

Vad ska regeringen göra för att få folk att öppna plånboken? För en moderatledd regering finns nog bara ett svar: skattesänkningar. Förmodligen väntar ett nytt jobbskatteavdrag och säkert en del andra stimulanser också. RUT och ROT har de redan rotat i.

Det är bara ett år kvar till valet. Om 2026 verkligen blir det där året då det vänder är det inte säkert att folk hinner märka det tillräckligt för att känna att regeringens ekonomiska politik faktiskt har gett resultat. Då kanske det känns rimligare att ge oppositionen chansen.

Nu har förstås oppositionspartierna inte mycket till tillväxtpolitik att presentera de heller. Med en S-ledd regering kommer vi få se höjda skatter, stora bidragsreformer och kostsamma offentliga satsningar. Det sistnämnda kan visserligen ge en del jobb, men en långsiktig tillväxtinjektion i det blågula blodomloppet är det knappast tal om. Sverige hade ingen hög tillväxt under Magdalena Anderssons tid i regeringskansliet, och en politik hoplappad tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skriker inte direkt tigerekonomi.

Vilken politisk kraft kan få fart på svensk ekonomi igen?

Det har sett ganska bra ut.