Det går inte. Svensk ekonomi fortsätter att hacka. Folk håller i plånböckerna. Inflationen stiger igen. Regeringen börjar förmodligen bli nervös, för den haltande ekonomiska återhämtningen riskerar Ulf Kristerssons maktinnehav.
Det skulle ju vända. Regeringen spådde en återhämtning under 2025. Det var nu det skulle märkas i folks plånböcker att Tidöregeringen lyckats vända lågkonjunktur till en tid med högre tillväxt igen. Inflationen var besegrad, hette det, och Riksbanken hjälpte till genom att stegvis sänka räntan.
Ändå står Sverige och stampar. Regeringen har inte lyckats få fart på svensk ekonomi. Finansminister Elisabeth Svantesson förklarar hushållens återhållsamhet med den skrämselhicka som drabbade många när bolåneräntorna börja skena iväg. Nu finns det en försiktighet där ute.
Det ligger säkert mycket i den analysen. Vi har under lång tid levt i en historisk anomali med låga och rent av nollräntor. Många under 30 har inte upplevt mer traditionella räntenivåer utan vant sig vid att konsumera på sina bolån. När Riksbanken närmast i panik började höja räntorna och bankerna följde efter tog det hårt på många hårt belånade hushåll. Nu ligger vi på två procent, och regeringen hade säkert hoppats på lite mer hjälp från riksbankschefen under onsdagen. Så blev det inte.
Svantesson ser dock ljust på framtiden. Regeringen höjer tillväxtprognosen till tre procent för 2026, vilket är en påtaglig ökning från årets 0,9. Hushållen är mer optimistiska, påstår finansministern. Men stämmer det verkligen? Det krävs både förstoringsglas och en ganska livlig fantasi för att se denna optimism. Vi har gått igenom en tid av många konkurser, en fortsatt hög arbetslöshet, en inflation som vänt uppåt igen och en riksbank som verkar föredra att sitta stilla i båten just nu.
Vad ska regeringen göra för att få folk att öppna plånboken? För en moderatledd regering finns nog bara ett svar: skattesänkningar. Förmodligen väntar ett nytt jobbskatteavdrag och säkert en del andra stimulanser också. RUT och ROT har de redan rotat i.
Det är bara ett år kvar till valet. Om 2026 verkligen blir det där året då det vänder är det inte säkert att folk hinner märka det tillräckligt för att känna att regeringens ekonomiska politik faktiskt har gett resultat. Då kanske det känns rimligare att ge oppositionen chansen.
Nu har förstås oppositionspartierna inte mycket till tillväxtpolitik att presentera de heller. Med en S-ledd regering kommer vi få se höjda skatter, stora bidragsreformer och kostsamma offentliga satsningar. Det sistnämnda kan visserligen ge en del jobb, men en långsiktig tillväxtinjektion i det blågula blodomloppet är det knappast tal om. Sverige hade ingen hög tillväxt under Magdalena Anderssons tid i regeringskansliet, och en politik hoplappad tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skriker inte direkt tigerekonomi.
Vilken politisk kraft kan få fart på svensk ekonomi igen?
”Vilken politisk kraft kan få fart på svensk ekonomi igen?”
Ja därom tvista de lärda. Den politiska så kallade kraften får man leta efter med ljus och lykta, dock står den inte att finna i detta land. Vi har begåvats med politiker av värsta sorten, som helst av allt står still och ber till högre makter, EU i detta fall, om råd och dåd. För själva är de alldeles för räddhågsna för att våga ta ett steg framåt och göra något som sticker ut mot den monotona lunken eller styret i Bryssel.
Låter som att Svenskarna kommar att göra samma misstag som britterna gjorde och hoppa ur askan in i elden genom att rösta på vänstern.
Troligen också genom godhets signalering som en meningslös signal till Trump.
Jag märker inte av nån lågkonjunktur. Varken för egen del eller mina barns. Ingen av mina vänner och bekanta verkar ha taskigt med pengar så vilka som håller hårt i plånboken kan man undra över. Jag hör dock vänsterns företrädare oja sig så jag uppfattar det som utspel inför valet. För min del kommer vi i vår kommun köra hårt med att vänsterpartierna med S i spetsen vill bygga hyreshus för bidragsfolk i villaområden. För statliga pengar dessutom. Hur populärt är det? Bland folk som sköter sig.
Med ”bidragsfolk” menar du sådana som Tobias Billström och Fredrik Reinfeldt antar jag? Eller menar du alla dessa ”entreprenörer” inom välfärdsindustrin som genom smarta brottsupplägg stjäl miljarder ur statskassan? Är det de som flyttar in och sänker värdet på din mexitegelvilla?
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/yEPkrJ/tobias-billstroms-forelasningar-lonsamma-borde-betala-tillbaka-bidrag
Nej, jag menar friska individer mellan 20 och 67 som lever på bidrag. Socialfall kallar vi dem vanligtvis. Oftast talar de inte svenska.
Om Arne skriver att han inte märkt av nån lågkonjunktur för sin egen eller sina barns del och detsamma för alla hans vänners och bekantas del så måste vi tro honom på hans ord helt enkelt. Det finns ingen anledning att betvivla det. Det kallas anekdotisk evidens och ses normalt som ett tungt inlägg i en debatt. Dessutom förstår jag inte varför det antyds att Arne för den skull skulle behöva bo i en simpel mexitegelvilla. Är Jan bara avundsjuk eller bor han själv i en mexitegelvilla utan att ha något eget liv?
För dina läsare spelar det ingen roll om ekonomin går dåligt eller om regeringen är värdelös – de röstar borgerligt i alla fall. Går det dåligt kan man alltid skylla på socialdemokratin. Så resonerar de. Alltid.
Lyfter man perspektivet från det närsynta så ser man att Tidöpartierna aldrig legat före i opinionsundersökningarna. Inte i början av mandatperioden och inte nu eller däremellan. Visst, konjunkturen kan spela roll för marginalväljarna. Inte heller där har Tidöpartierna något att hämta. De får lita på koväljarna.
Det intressanta blir att se hur L beter sig när valrörelsen närmar sig.
Av okänd anledning missar kamrat Jan kamraterna i V:s prekära situation.. och att ytterligare en centerpartist tagits med brallorna långt nere.
Kanske är han bara en simpel s.k koväljare? Eller varför inte en synål?
Plötsligt sätter han i varje fall sitt enda öga till opinionsundersökningar och ser inte det han inte vill se. Han ser bara det SN (Socialdemokratiska Narrativet) tillåter som han brukar. Han ser alltså enögt att arga Magda fixar det här på alldeles egen hand.