Det råder en påtaglig nervositet i Europa just nu. Mötena mellan regeringscheferna tycks avlösa varandra. Allt handlar förstås om Donald Trumps kommande möte med Vladimir Putin. Nervositeten är befogad. Men också självförvållad.
Genom att förlita sig alldeles för mycket på USA historiskt och den tidigare Bidenadministrationen efter 2022 har EU bundit ris åt egen rygg. Nu rustar Europa upp och ökar sitt stöd till Ukraina. Men det är onekligen en senkommen insikt. Många vapensystem som försenats från både Europa och USA hade gjort nytta 2022 och året efter, men kriget har förändrats sedan dess. Stridsvagnar och artilleri har inte samma betydelse i dag som då. I dag har drönarna fått en helt annan betydelse, och den ukrainska manskapsbristen löses inte med västerländska vapensystem.
Få bedömare tror att mötet mellan de två ledarna kommer att resultera i något rimligt att ta ställning till för Ukraina och Europa. Farhågan, och den är högst berättigad, är att Putin ska prata bort Trump och lägga krav på bordet som Zelenskyj och Ukraina omöjligt kan gå med på för att därigenom kunna peka ut Ukraina som motståndare till fred.
Det finns ett antal berättigade skäl till oro. Ett sådant är att Trump tycks byta hållning nästan varje vecka, förmodligen beroende på vem han sist pratade med. Det finns ingen förutsägbar linje, och denna lynnighet och ombytlighet är en mardröm för alla som vill se ett stabilt och pålitligt amerikanskt ledarskap. Vi vet helt enkelt inte var vi har USA från vecka till vecka.
Ett annat är att Trump helt uppenbart saknar kunskap i frågan. Det är inte en presidents uppgift att vara expert, men eftersom Trumps självbild är att han redan kan allting lyssnar han förmodligen inte på personer som faktiskt vet något om Ukraina, Ryssland, krigets natur och orsaker. En sådan person är ingen match för en monologsugen Putin.
Ett tredje skäl är att Trump alltid sätter sina egna intressen främst. Inte Europas, Ukrainas eller ens USA:s. Visst vill han bli hågkommen som den store fredsmäklaren som fixade fred i Ukraina, men om det inte går kommer Trump inte lägga mer tid och kraft på att försöka utan skylla sitt eget misslyckande på parterna, möjligen mest på Zelenskyj som han alltjämt kritiserar öppet. Ingen skugga får falla på Trump.
Trump visade med skrämmande tydlighet hur han ser på kriget på den senaste presskonferensen när han pratade om ”landutbyten”. Han ser frågan som en fastighetsmagnat ser på en fastighetsaffär. Trump kallade Ukrainas ockuperade kuststräcka för ”ocean front property”.
Kanske skulle även en person som Trump kunna få vissa insikter av att se krigets konsekvenser på plats. Det skulle möjligen göra intryck. Men hittills har den amerikanske presidenten inte velat besöka Ukraina, och detsamma gäller vicepresidenten som under bråket i Ovala rummet i februari nöjde sig med att konstatera att han ”sett rapporter” från kriget. Se det på plats vill uppenbarligen inte Vita husets ledare.
Det finns flera tänkbara scenarier efter fredagens möte. Inget av dem är fördelaktigt för Ukraina.
- En frusen frontlinje
Trump och Putin kommer överens om att den rimligaste vägen framåt är att helt enkelt frysa frontlinjen där den går i dag och att Ryssland får behålla det de erövrat. Detta är möjligen något Ukraina kan gå med på, även om de inte erkänner områdena som ryska de jure. Detta skulle emellertid innebära att ryssarna går med på att göra halt utanför Pokrovsk och inte försöka ta Slovjansk, Konstiantynivka och Kramatorsk, som de nu tar sig allt närmare. Det verkar inte sannolikt att Putin när han har framgångar på slagfältet skulle gå med på något som i praktiken sätter stopp för de egna framgångarna. - Landutbyte
Trump och Putin enas om att Ryssland och Ukraina byter vissa landområden med varandra. Putin får hela Donbass (Luhansk och Donetsk) medan Ukraina får tillbaka det lilla som ryssarna tagit runt Sumy och Charkiv, där ukrainarna redan återtagit en del i lokala motanfall. Ett alternativ är att ryssarna släpper vissa områden i Zaporizjzja och Cherson. Detta lär Ryssland inte gå med på då dessa områden är inskrivna i den ryska författningen. Att Ukraina å sin sida skulle retirera utan strid från sina främsta försvarslinjer i Donbass känns uteslutet. Ett landutbyte skulle förutsätta trovärdiga försvarsgarantier för Ukraina så att Putin inte genast börjar planera en tredje invasion. Hittills har Ryssland sagt nej till alla sådana garantier från Väst. - Ingen framgång
Ett tredje alternativ är att Trump och Putin inte kommer överens. I sak har nämligen ingenting ändrats sedan Trump efter sitt senaste telefonsamtal konstaterade att han var besviken och inte kunde peka på några som helst framgångar i samtalet. Putins hållning lär ligga fast, och om Trump är realistisk och inte bara vill köra över Ukraina kommer han säga nej till orimliga ryska krav.
Det troligaste alternativet är förmodligen det sistnämnda, såvida inte Putin fullständigt snackar omkull Trump (vilket inte kan uteslutas). Oavsett vilket av ovanstående alternativ, om något, som blir verklighet, kommer konflikten inte att ta slut. Det uttalade målet nu är en vapenvila, och vi skulle kunna tänka oss en koreansk situation där parterna aldrig skriver på ett fredsavtal utan där det formellt sett bara råder vapenvila. Därför är det helt avgörande att Ukraina får säkerhetsgarantier.
Här har Europa stora skor att fylla. USA kommer inte göra mer nu, och amerikanska soldater på marken har aldrig varit aktuellt. EU måste rusta upp i en helt annan takt än i dag, öka det finansiella och militära stödet till Ukraina och samtidigt upphöra med sitt beroende av rysk olja och gas. Under 2024 gick mer pengar från EU till den ryska statskassan än vad som gavs i stöd till Ukraina. Det visar att EU fortfarande, trots utfästelser om motsatsen, inte tar hotet från Ryssland på allvar.
Detta krig är Putins stora projekt, hans tänkta magnum opus. Och han skyr inga som helst medel. Nu vittnas från avhoppade nordkoreaner att de skeppas som slavar för att arbeta i ryska fabriker för att fylla luckorna som uppstått till följd av kriget. Diktaturerna hjälper varandra medan demokratierna träter inbördes.
Det är dags att inse att Ryssland är en fiende vi kommer behöva hantera i generationer framåt. Kanske till och med kriga mot. Frågan alla svenskar bör ställa sig är varför Sverige ens har ett militärt försvar. Det är inte av rädsla för dansken.
Konflikten försvinner knappast för att det sker landutbyten. Hotet kvarstår. Problemet är att Europa numera har två fiender: USA och Ryssland. Det enda man kan göra är att fortsätta att rusta upp och hoppas på regeringsskifte i Washington. Dessvärre ser det mörkt ut där också då Demokraterna i praktiken har imploderat.
Inte för att jag vill vara kinkig kamrat Jan men man behöver nog räkna till tre. Våra vänner invandrarna innehåller en och annan islamist som man otvivelaktigt får se som både fiende och hot. Men så är jag ju inte sosse heller förstås.
Det räcker väl med islam?
I boken Hybris av Ola Tunander får man en fullödig bakgrund till detta krig.
Tyvärr ger han oss inte något hopp om en lösning utan det pekar mot ett kärnvapenkrig. Som tur är är vi ju inte så rädda för bomben längre.
Jag är mer inne på Michael Clarkes linje att det kommer bli både ett tredje och kanske ett fjärde Ukrainakrig med svajiga vapenvilor emellan under de kommande tio åren.
https://www.youtube.com/watch?v=plSoKUqV54k
Vem skall stå för soldaterna? Hur skall den ryska köttkvarnen motas?
Varför har det inte lossats ett skott över den 38:e breddgraden i Korea på över 70 år?
Det är två olika konflikter. Putin är helt inställd på att ta eller dominera eller Ukraina. Han har inte visat någon kompromissvilja över huvud taget. Dessutom har Ryssland ställt om till krigsekonomi. De har enligt uppgift 700-800 000 soldater i Ukraina. Ska dessa bara ta sitt pick och pack och dra hem till Ryssland? Hundratusentals förråade och traumatiserade män. Det är ett recept för enorm oreda. Så kriget behöver hållas igång av många olika anledningar. Det kan tänkas bli olika intensivt över tid, och kanske med skakiga vapenvilor mellan varven. Men jag tror tyvärr inte på någon långsiktigt hållbar lösning så länge Putin är vid makten.
Med Din argumentation har Zelensky precis samma anledning att hålla igång kriget. Vissa krafter i Ukraina kommer att hänga honom i ett träd om han viker sig enligt Tunanders bok. Hur förhåller Du Dig till de högerextrema krafterna i Ukraina?
Ja, Zelenskyj kan inte bara göra som den tjeckoslovakiske presidenten Hácha och ge bort sitt land till en fascistisk granne hur som helst.
Putin har inte visat någon kompromissvilja skriver du.
Hur ser det ut med kompromissviljan här i väst ?
Kan man ens kompromissa med ”Hitler” ?
Verkligheten kräver kompromisser. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att Zelenskyj har uttryckt att han kan avträda territorier. Europa stöder Ukrainas linje men vill inte köra över Ukraina. Den ryska linjen är alltid att inte vika en tum. Eller vilka kompromisser menar du att Putin har visat att han kan göra?
Michael Clarke är en typisk yes-man som säger ungefär allt sådant som den nya/nygamla russofobins kolportörer gillar att höra. Och eftersom han säger det med brittisk accent tycker amerikaner (och massa svenskar) att det låter extra smart, av någon anledning.
För att han inte är ryssvän som kryper för fascisterna i Kreml, menar du? Tvärtom tycker jag att han är oerhört balanserad och kunnig och faktiskt också rätt rolig, på ett torrt brittiskt vis.
”För att han inte är ryssvän som kryper för fascisterna i Kreml, menar du?”
Nej, jag sa uttryckligen att han är en YES-MAN för att han säger ungefär allt sådant som den nya/nygamla russofobins kolportörer gillar att höra.
Den där torra, brittiska humorn du tydligen uppskattar uppfattar jag snarare som att man inte vet om personen ifråga just har gift sig eller är seriöst skitnödig…
exempel: timestamp 3:40
https://www.youtube.com/watch?v=QqdF-k5Y8eg&pp=ygUgZHlsYW4gbW9yYW4gdGhlIGJpZ290dGVkIGVuZ2xpc2g%3D
nya/nygamla russofobins kolportörer
Ack ja. Hur ska man svara när någon kastar fram Kremls favorituttryck ”russofob”. Det blir lite som att försvara sig på den gamla goda tiden när allt i Sverige var rasism. Vi hade för övrigt stora problem med tyskofober under 40-talet i Europa.
@Hans
Nazismen har aldrig varit en kraft eller ett hot i Sverige, inte ens under WW2. Till skillnad mot t ex kommunismen eller numera, globalismen.
Nämn en enda fred historiskt som inte handlat om landutbyten, i krig som handlat om territorier. I en fredsförhandling måste man väga risk mot vinst. För Ukrainas del handlar det om att risken finns att Putin faktiskt vinner kriget och vinnaren tar allt, det dör också en massa människor under tiden som Ukraina värderar högre än Putin gör.
Putin sitter med bäst hand just nu och har råd att vara stöddig. Hans svaga punkt är ekonomin och det vet Trump. Där kommer han sätta in stöten. Glöm inte att Trump först och främst är affärsman och inte diplomat. Det skrämmer skiten ur alla diplomater. Det är därför EU:s ledare är helt vilse i pannkakan. Vad Putin är vet jag inte men knappast diplomat, snarare en slugger. Trump kommer tala om för honom vad det kommer kosta med fortsatt krig och vad vinsten är av en fred, i pengar och eventuellt en bit land.
Det är min analys.
Jag tror att Du har underskattat Putins diplomatiska förmåga. Han var med redan på Clintons tid. Hur många presidenter har USA haft sedan dess? Dessutom har han utrikesminister Lavrov, som är överlägsen alla västerländska diplomater.
Problemet med oss i väst är att vi har tappat förmågan att förstå hur andra tänker. Det som Kennedy uttryckte att ställa oss i den andres skor.
Det som Ola Tunander i sin bok Hybris (träffande titel på oss) uttryckte: ”Vad som förbryllar mig som säkerhetspolitisk forskare är att allt det vi lärt oss de senaste 50 åren nu är glömt. Vad som förr var en självklarhet för en forskare var att förstå hur motparten, ”den andra” eller fienden, tänker. Men idag beskrivs den försöker göra det som en ”Putinversteher” – en tysk benämning på någon som ”förstår Putin” ”.
”Problemet med oss i väst är att vi har tappat förmågan att förstå hur andra tänker.” När man vet bäst behöver man inte bry sig om hur andra resonerar
Varför köper Europa fortfarande rysk gas och olja? Samtidigt som man klagar på att Sverige numera blandar i mindre grönsaker i bränslet så fortsätter alltså vissa europeiska länder att bränna olja och gas. Samt göda Ryssland. Varför sätter vi inte stopp för detta? Att vi dessutom handlar bränsle från Indien som har ursprung i Ryssland är lika korkat. Så länge Ryssland får in pengar så fortsätter mördandet. Stryp pengarna till Ryssland. Samtidigt kan man strypa Putin också. Även om det kommer nån ny galning efter honom.
Varför skulle de inte göra det? Det egna landet och dess befolkning sätts såklart i första rummet, vilket är helt rimligt. Precis som du sätter dig och dina närmaste i första rummet.
Den som inte tänker klart köper rysk olja och gas. Ligger man som Ungern och Slovakien nästan granne med Ryssland bör man nog tänka ett varv till. Det verkar inte vara deras ledares tankar. Eller så längtar de tillbaka till ryskt styre.
Den som är klartänkt tänker på det egna landet och dess befolkning i första hand, eljest kan man betraktas som en landsförrädare.
”Varför sätter vi inte stopp för detta?”
Vilka är då vi Arne?
Vi på bloggen?
Vi i SD?
Vi i Tidö?
Vi i Sverige?
Vi i EU?
Svaret hänger nog, kan man säga, på vilket vi du menar?
Så vilka vi menar du Arne?
Vi i EU såklart. Alltså alla medborgare i europeiska länder. Vi som får rösta i EU-val. Vi som inte gillar EUs nuvarande linje i många frågor. Även om EU står upp för Ukraina vilket jag är glad över.
Så igenom ditt inlägg vädjar du till EU:s medborgare att mer aktivt i EU stödja Ukraina fortsättningsvis på ditt vis. ”Vi som inte gillar EUs nuvarande linje i många frågor. Även om EU står upp för Ukraina vilket jag är glad över.” Kan du dechiffrera den biten för en okunnig?
Den som följer politiken i Europa ser att väljarna i större utsträckning väljer partier som vill begränsa EUs påverkan i stort och smått. Detta blev tydligt i förra årets EU val.
Eftersom flera beslut tagits som kommer att påverka medborgarna direkt så kommer nästa val om knappt 4 år resultera i en omsvängning inom EU. Så, jag vädjar inte, jag konstaterar vad som händer.
Innan detta val är kriget i Ukraina över och Ukraina är på god väg att bli medlem i EU och NATO.
Varför skrev du inte det från början då?
Ännu en som upptäcker att det är slöseri med tiden att lägga en sekund på Arne Nilsson och hans febriga fantasier.
Till Herrman. Jag skriver mina inlägg som jag vill. Jag utgår ifrån att de som läser här är någorlunda begåvade. Att vissa ligger under normalbegåvning tar jag ingen hänsyn till.
Det är snarare din begåvning, eller totala brist på, som är problemet. Vilket manifesteras varje gång du skriver för många rader som du också alltid gör.
Det är något du skyndsamt måste ta hänsyn till. Om nu inte släktskapet med Hans Li fridlyser dig..
varför? för att det är underskott på energi, oljeutvinningen i stater under västvärldens kontroll hänger inte med efterfrågan.
Enkelt eller hur?
Just nu är det överskott på olja och priset sjunker.
visst är det så. på kort och medellång sikt kan det sjunka än mer. på längre sikt kommer det stiga. energibristen i EU beror främst på avvecklingen av kärnkraften i div länder, inkl sverige ,tyskland hade behövt avindustrialisera.
Det kan och ska skyllas på ”gröna politiker”, dvs putins verkliga vänner.
Ja. Tysklands avveckling av kärnkraften är en galenskap på en helt egen nivå.
Ja Arne.
Då dör vår ekonomi.
Våra politiker slår sig för bröstet.
Jävlarannamma!!
Vi har 12 000 könskorrigerade värnpliktiga.
Sveriges försvar är starkt
Åtminstone sedan den USA-orkestrerade statskuppen i Ukraina 2014, ledd av globalisten Victoria Nuland, har EU varit på läktaren. Kom ihåg hennes valspråk ”Fuck the EU!” som hon yttrade i ett avlyssnat telefonsamtal 2014-02-07.
”Fuck the EU!”
Det är nog Trumps inofficiella linje också.
Fuck the EU är min officiella linje alla dagar i veckan!
Min också!
Får väl sälla mig till gänget… fuck the EU. Nuland menade dock något annat än oss som ogillar korrupt överstatlighet från Bryssel: nämligen att det är USA som står högst i näringskedjan, herre på täppan osv och att vi européer helt enkelt får finna oss i vad USA bestämmer oavsett vilka konsekvenserna för oss och resten av världen blir. Hon och de övriga neoconhökarna lever kvar ”i the unipolar moment” med ”Full Spectrum Dominance” (för USA) som mål. De har varken hängt med i eller accepterat utvecklingen mot en multipolär värld, och befinner sig i historiens kölvatten.
EU är en cancersvulst som behöver tas bort.
Om vi låter Ryssland vinna kriget så kommer det att hända. Du verkar inte fundera på hur det skulle vara att leva i Europa under rysk överhöghet.
Vi har levt under väldigt lång tid då nuvarande Ukraina var en del av Sovjetunionen. Vi har också levt under väldigt lång tid utan EU, vilket har gått alldeles utmärkt. Att EU skulle vara en garant för någonting av det du åsyftar är att betrakta som fria fantasier.
EU må ägna sig åt saker de inte borde. Men EU är ett samarbetsprojekt för Europas fria stater. Utan samarbete får vi alla ett sämre liv. De stater i Europa som det går hyggligt för utan att de är med i EU har antingen egen olja som de pumpar upp eller så hanterar de skummisars stulna pengar. Vi har ingen egen olja och jag vill inte att vi hanterar skummisars stulna pengar. Då återstår samarbete.
Vi får hoppas att EU får vara med i slutförhandlingarna…. Putin kan ju behöva en motvikt nu när Trump verkar vara väldigt trött.
I över tre år har jag gått förbi Expressens löpsedlar utanför ICA. Dessa har basunerat ut att Putin har varit döende och slut. Hur kunde han bli återuppväckt? Varför lurar oss ständigt de tvångsfinansierade medierna? Invandringen, klimatet och nu Ukrainakriget.
Står du fast vid den här åsikten Arne eller vill du ändra dig ”en aning”som du brukar?
Om du menar min mening om: jag vill inte att vi hanterar skummisars stulna pengar. Då återstår samarbete. Så står jag fast vid det.
”Men EU är ett samarbetsprojekt för Europas fria stater. Utan samarbete får vi alla ett sämre liv.”
Olika länder kan samarbeta utan EU:s klåfingrighet och har gjort så tidigare med gott resultat. EU har inte gjort våra liv bättre då vi blivit ofriare genom det överstatliga EU.
Ja det är stort. Arne Nilsson lovar dyrt och heligt att stå fast vid i varje fall en av alla sina meningar. Frågan är väl bara hur länge?