24 timmar. 100 dagar. Eller inte alls? Frågan om Donald Trumps förmåga att medla ett slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina har åter blivit högaktuell. Detta sedan källor inifrån Vita huset uppger att Trump nu avser att dra sig tillbaka och ge upp försöken att få ett slut på kriget. Åtminstone för tillfället.

Det där mötet med Zelenskyj som Putin enligt Vita huset hade tackat ja till visade sig vara ett luftslott. Något möte fanns inte inplanerat, och ryssarna hade aldrig tackat ja. Nu har Trump mer eller mindre medgett detta genom att konstatera att Zelenskyj och Putin är som ”vinäger och olja”.

Den här sortens speeddiplomati har ytterst små förutsättningar att lyckas i en komplex konflikt som det ukrainska självständighetskriget (officiellt namn).

Faktum är att det mesta kring Trumps försök att mäkla fred i Ukraina liknar en potemkinkuliss. Smicker från europeiska världsledare att vi inte varit så här nära fred sedan den fullskaliga invasionen 2022 spädde på föreställningen att det verkligen var något på gång. Vilket det uppenbarligen aldrig var. De säkerhetsgarantier som Europa ville få på plats har avvisats i sin helhet av den ryske utrikesministern Lavrov, som egentligen bara upprepat vad Kreml sagt i flera års tid.

Ryssland hade inte gått med på några kompromisser vad beträffar sina territoriella krav. Trumps föreställning att Ryssland och Ukraina med ett pennstreck skulle kunna byta lite regioner och rita om frontlinjen var hela tiden orealistisk. Dels för att Kreml har betydligt mer långtgående mål, dels för att Trumps tomtstyckning inte tar hänsyn till att marken som ska skänkas till angriparen faktiskt är bebodd.

Månne var Trump uppfylld av sin egen mytologiska självbild att han faktiskt trodde att han kunde trolla fram en lösning här också. Presidenten skryter om att ha avslutat sex krig på bara ett halvår. Som vanligt när det gäller Trump är det en sanning med stor modifikation. Trump verkar ha spelat en avgörande roll i att stänga ned konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien, även om Trump själv påstod att det var Albanien. Gränskonflikten mellan Thailand och Kambodja tystnade efter mindre än en vecka när Trump hotade med ekonomiska konsekvenser. Uppenbarligen var båda parterna redo att lägga ned vapnen.

Våldet i Demokratiska Republiken Kongo har inte upphört, och båda sidorna anklagar varandra för att ha brutit mot vapenvilan. Indien förnekar starkt att Trump hade någon inblandning i eldupphör med Pakistan och hänvisar till att det skedde genom redan etablerade kanaler länderna emellan. Vad gäller Egypten och Etiopien har de inte löst grundorsakerna till konflikten. Slutligen Serbien och Kosovo som över huvud taget inte var i krig. Serbien förnekar bestämt att de haft några planer krig så det krävs viss fantasi för att hävda att Trump förhindrat ett krig här.

Rysslands krig mot Ukraina fortsätter. Som väntat. Ukraina har av allt att döma stoppat framryckningen mot Dobropilja, som möjliggjordes av amatörmässigt ukrainskt försvar, genom förstärkningar av elittrupper. Ryssarna förstärker också, så det är på intet sätt över, men det haussade ryska genombrottet blev det inte mycket av. Således ej heller den av ryssvännerna sedan länge utlovade ukrainska kollapsen vid fronten.

Det framtida amerikanska engagemanget i kriget är i nuläget högst oklart. Trump ser ut att börja tröttna, och om det innebär att allt stöd till Ukraina stoppas eller om administrationen är beredd att fortsätta stödja den ukrainska armén med underrättelser och vapenförsäljning via EU återstår att se.

I vilket fall fortsätter Ukraina att öka sin egen produktion. Nyligen avtäcktes långdistansroboten Flamingo. Räckvidd: 3 000 kilometer. Laddning: 1,1 ton. Den kommer börja serieproduceras i oktober (varför de nu skulle avslöja detta i förväg, men den kanske redan finns i större kvantiteter i lager). Den livsviktiga drönarproduktionen ser också ut att öka rejält. Samtidigt fortsätter Ukraina nu sina framgångsrika bombningar av ryska raffinaderier.

Den fredsyra som förblindade många är begriplig. Alla, utom Ryssland, vill verkligen se ett slut på kriget. Problemet är att det är Ryssland som bedriver anfallskrig, och så länge angriparen är ointresserad av minsta kompromiss och världens mäktigaste man inte vill pressa Kreml till eftergifter, är vi inte närmare fred nu än för tre år sedan. Det går inte att hoppas fram en lösning.

Det begränsade ryska genombrottet stoppades.