Det är semestertider. Folk postar sina bilder i sociala medier. Det är solnedgångar, koboltblått hav, badande barn, öl i dimmiga glas och drinkar på verandan. Allt verkar vara ögonblicksbilder från paradiset. Även om det som postas i sociala medier i bästa fall är en sminkad bild av verkligheten, i värsta fall rena falsarier, är det ändå mestadels dokument över välmående liv.
Jag har själv varit på en liten rundtur. Druckit öl i Kalmar, tagit lunchpaus i ett soligt Sölvesborg, återbesökt Köpenhamn, kört slut på hela familjen på Legoland och är nu på återresa upp genom Sverige igen. Bilderna jag bär med mig är förstås ungefär desamma som alla andras. Det är hotellvistelser, mat och dryck, karuseller, glada barn och massor av glass. Som det ska vara, men som det inte är för alla.
Mina tankar vandrar osökt till Ukraina och människorna där. Tymur Hryhorenko dödades i en rysk raketattack mot ett bostadshus i Kramatorsk den 22 juli. Han blev tio år. Hans ”brott” var att han besökte sin mormor i staden, och han var blott några timmar från att återvända till Kyiv med tåg. Antalet civila dödsoffer fortsätter att stiga när ryssarna släpper alla spärrar, orädda för konsekvenserna från ett velande Washington och oförmöget Bryssel.
Ryssvännerna vill se kriget i Ukraina som en lokal konflikt, närmast ett slags dispyt mellan grannländer där Ryssland efter visat tålamod slutligen gjorde det de var nödda och tvungna att göra. Den generella synen i Väst är emellertid att konflikten både handlar om Rysslands imperialistiska ambitioner och behov av att dominera sitt närområde. Vi har sett detta i Tjetjenien, Transnistrien, Georgien och nu i Ukraina. Det är inget nytt ryskt agerande att underminera sina grannars suveränitet. Vårt misstag var att tro att Ryssland hade förändrats.
Kriget i Ukraina har definitivt globala fingeravtryck. På Ukrainas sida står EU och, får väl ändå sägas, USA. Bakom Ryssland finns vi Nordkorea, Iran och Kina, men i retoriken också länder som Venezuela och Kuba. Det handlar kort sagt om den demokratiska världen mot några av planetens absolut värsta diktaturer. Det är ett slags världarnas och värderingarnas krig som utkämpas.
Ryssland rekryterar inte bara många utländska soldater, de förses med enorma mängder materiel från Nordkorea, har fått ett brett stöd från Iran och importerar livsviktiga komponenter och teknik från Kina. Nordkorea är det enda landet som officiellt stöttat den ryska krigsansträngningen med soldater, och fler sägs vara på väg. Potentiellt sett många fler.
Financial Times uppger att Nordkorea uppskattningsvis har skickat 250 000 ton med materiel till den ryska armén. Iran ska ha bidragit med avsevärt mindre, ungefär 10 000 ton, men Shahed har som bekant varit viktiga för kriget innan ryssarna började producera och förbättra dem på egen hand.
Trump har slutligen vaknat upp och insett att Putin inte vill ha fred. Han kommer således införa sanktioner mot alla som köper rysk olja och gas. Indien kan tänkas byta leverantör, men Kina lär inte falla till föga i första taget. Sanktioner mot dem är betydligt besvärligare, och det vet Beijing mycket väl. Trump är dessutom medveten om att Putin inte lär bry sig särskilt mycket ändå, så frågan är vad han tror att han kan uppnå genom att skicka hjonet Steve Witkoff till Moskva ännu en gång.
Den förmodligen största missbedömningen som såväl Ukraina som hela västvärlden har gjort är tvådelad. För det första att underskatta Rysslands tolerans för egna förluster. Ukraina trodde att ryssarna skulle backa om förlusterna blev tillräckligt katastrofala. Detta utifrån vad som hände när soldatmödrar protesterade mot fallna ryssar i Afghanistan. Det har inte hänt.
För det andra har framför allt Väst missbedömt Rysslands motivation i detta krig. Från början har det hetat att det är Ukraina som har motivationen då de försvarar sig mot en inkräktare medan de ryssar som sänds till fronten inte förstår vad de slåss för. Det må vara hur det vill med den saken, men genom att radikalt höja soldatlönerna och bonusarna lyckas Ryssland ändå rekrytera tillräckligt för att täcka förlusterna.
Putin har helt uppenbart inte för avsikt att vika en tum utan kommer föra detta krig till döden om så krävs, och det måste USA och EU ta in. De har, omedvetet eller ej, fortsatt att betrakta den ryske ledaren som vilken demokratisk ledare som helst. Putin är en despot, och han har dessutom passerat 70 år. Han behöver inte tänka på morgondagen. Varken Trump eller någon annan kan hota honom till eftergifter.
Nyligen satte Alexander Stubb fingret på hur världen, eller snarare vår uppfattning av den, har förändrats på bara fyra år. Den 24 februari 2022 är vår tids 1918, 1945 och 1989. Det finns ingen återvändo. Normala relationer med Ryssland är endast möjliga efter att en rättvis fred har uppnåtts i Ukraina, hävdar Stubb, och tillägger något viktigt: dessa relationer kan inte bli vad de har varit. Och Ryssland verkar inte ens vilja det, vilket vi kunde se när Trumps inviter om ekonomisk samverkan föll för döva öron.
Så vad återstår då att göra om vi inte vill gå i direkt militär konfrontation med Ryssland? Det verkar ingen västledare veta just nu. Att finna ett svar på den frågan bör vara högsta prioritet.
Det kommer att sluta med att Ukraina får vika ner sig för Ryssland lär inte göra det.
Frågan är bara hur länge till det dröjer och hur många fler som ska dödas och bli krymplingar innan detta helvete tar slut.
Det är en dyster prognos, men jag kan inte med säkerhet säga att du har fel. Det beror förstås mycket på hur Väst agerar nu. Jag tror att kriget kommer fortsätta länge till, men vågar inte ta gift på någonting.
Du tänker som en svensk, svenskarna skulle aldrig göra något motstånd. Ukrainarna har erfarenhet av ryssar och ryska grymheter. Men, som sagt, det är svårt att förutsäga framtiden.
Det maffiastyda Ryssland, styrs av megalomaniska psykopater, som aldrig er sig (jfr. Herr H.).
Att som bandhunden Medvedev hota USA med krig är inte speciellt begåvat. Jag skulle kunna tänka mig att Ukraina får tillgång till offensiva vapen och att Ukraina kommer att använda dem.
”Speaking to reporters later on Friday, Trump said: ”A threat was made, and we didn’t think it was appropriate. So I have to be very careful.
”I do that on the basis of safety for our people. A threat was made by a former president of Russia. And we’re going to protect our people.”
(bbc.com/news/articles/c93dgr2dd53o)
Ryssland lever fortfarande i Stalins skugga, vilket innebär att Väst måste rusta upp och mer fokusera på maskulina värderingar, jämfört med tidigare.
Konflikten tar inte slut för att Ukraina viker ner sig. Ryssland kommer att fortsätta vara ett hot för omvärlden. Det intressanta blir hur Trump reagerar från och med nu. Till och med Trump har insett att Putin har storhetsvansinne. Putins regim är livsfarlig – det är något den civiliserade delen av världen måste hantera.
Jag gjorde lumpen i början på 70-talet och redan då och långt dessförinnan så var dåvarande Sovjet det stora hotet. Således inget nytt under solen.
Om Putin bara lider av en felaktig självbild, hybris, narcissism eller en släng av magalomani låter jag vara osagt. Jag tror det är bäst så.
Ibland är det helt enkelt bäst att inte tro sig veta.
Men kamrat Jan, handen på hjärtat, inte är väl Putin farligare än den där Ica-Stig om vi ska vara seriösa?
Enligt SN (Socialdemokratiska Narrativet) är det farligt på riktigt riktigt och absolut inget att skämta om. Den här helgen började ju så bra med Pride och det så ska det sluta så här! Nä nu får allt den där Kristersson kamma till sig och skaffa sig ett riktigt jobb. På Ica. Hos Ica-Stig.
Igenom att dra ut de parallella linjerna borde egentligen inte svenskarna ha så svårt att förstå vad Teresa Carvalho menar med åtgärder av aldrig tidigare skådat slag.
Ukrainarna som har större vana av vad Putin och andra sossar före honom menar kan möjligen hjälpa till med översättningen till svenska. Åtgärder av aldrig tidigare skådat slag har nämligen skådats i Ukraina bl.a.
Så det är storhetsvansinne han lider av. Intressant.
@hjul
förutsätter att din kommentar hamnat helt fel för annars förstår jag överhuvudtaget inte vad du menar. Jans kanske???
Ryssland kan kriga för att Kina stödjer dom. Kina vill invadera Taiwan inom de närmaste åren. Tidigare sattes datumet till 2025-2026 men det har nog för tidigt. Rysslands krig kommer att ta slut något år innan de vill sätta igång kriget då Kina behöver bygga upp ett lager med drönare och således kommer sluta att stödja Ryssland. Kina vill nog inte vänta för länge för i så fall kommer väst att ha återtagit för mycket försvarsförmåga samt militära produktionskapacitet.
Ryssland, Kina samt brics världen har ganska ohotat fått leva rövare i världen. Trumps tullsystem är delvis sjösatt för att kasta grus i detta maskineri. Så EUs protektionism i det lilla har skalats upp med grupperingar; vänner, neutrala samt fienden.
Så kommer Ukraina att överleva? Det beror på hur snabbt ovanstående påverkar Putin samt Ukraina.
Liksom Sovjetunionen fall så kan vi inte heller förutse en svart svan situation som kan inträffa plötsligt.
Många intressanta saker att läsa på RT Russia Today!
Idag skriver en f d indisk utrikesminister om hur världen förändras och att Trump inte har förmågan att inse detta. Han måste ta BRICS på allvar och att dollarn är på nedgång. Det blir alltid stökigt när imperier faller.
Rekommenderad läsning: Civilisationernas kamp (Clash of Civilisations) av Samuel P Huntington.
Den ryska ekonomin blir Rysslands fall. När kostnaden för kriget gör att Ryssland inte har pengar nog att hålla Moskva och St Petersburgborna nöjda så slutar kriget. När händer det? Ingen vet men jag tror att det händer snabbare än vad många tror.
Hittills har det varit önsketänkande. Om den ryska ekonomin ska tvingas ned på knä behöver vi komma åt Indiens och Kinas inköp av olja, och här är chanserna ganska små.
Indien kanske kan påverkas.
https://indianexpress.com/article/business/us-trump-tariff-penalty-threat-india-russian-oil-imports-10165226/
Finns också uttalanden om att de inte på grund av Trump tänker sluta köpa rysk olja.
Så Arne, när tror de många andra att kriget tar slut dårå?
De många andra tror att kriget tar slut långt senare än vad Arne Nilsson
numera tror(förr visste) att det tar slut. Det är ett så utförligt svar du kan räkna med. Det blir inte exaktare än så eftersom ingen vet.
Så kom Mearsheimer slutligen ut som putinist.
https://www.youtube.com/watch?v=gPJylYyJ8wk
Hur då? Han beskrev att konflikten kommer att pågå i evighet och att Trump absolut inte kan lösa den. En realistisk beskrivning.
Tråkigt för oss i norra Europa som kommer att få ett helvete. Men vad gör det? Vi är ju ändå the good guys med de rätta värderingarna. De är bara att hoppas på att våra barn vill gå ut i skyttegravarna för detta! Jag läser just nu Hemingways Farväl till vapnen igen.
Rekommenderad läsning:Hybris av Ola Tunander. Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten. ”Vad som har förbryllat mig som säkerhetspolitisk forskare är att allt det vi har lärt oss de senaste 50 årens är glömt. Vad som förr var en självklarhet för varje forskare var att förstå hur motparten ”den andre” eller fienden, tänker. Men idag beskrivs den som försöker göra det som en ”Putinversteher” – en tusk benämning för någon som ”förstår Putin”.
Liksom Mearsheimer är Tunander pessimist och tror att vi är nära ett kärnvapenkrig.
Hur då?
Han pratar om programledaren och sig själv när han säger:
”We’re in a situation where we listen to the Russians … and we think that almost everything the Russians say make sense and they’re the truthtellers here. And our own government, the American government, is NOT telling the truth much of the time. … When I listen to Putin talk I find it hard to disagree with anything he says.”
Det har förstås varit uppenbart länge att Mearsheimer inte bara är en så kallad realist utan en analytiker som helt och hållet köper den ryska propagandan och den ryska världsbilden. Han kastar ofta in ”from a Russian point of view”, som för att distansera sig, men i detta klipp säger han rakt ut att han misstror den amerikanska regeringen och håller med Kreml. Det är en sak att förstå den andres perspektiv, något annat att hålla med som Mearsheimer gör här.
Hans ,
Här har du en automatisk analys av vad han säger.
Summary and Response to John Mearsheimer’s Arguments
1. Argument: The U.S. government is not truthful, while Russia’s narratives are more credible.
Summary: Mearsheimer claims that the U.S. government often lies, while Russian statements, particularly from Putin, are more truthful and rational. He finds it uncomfortable as an American to align with Russian perspectives, given his and the host’s military backgrounds.
Response: This argument oversimplifies a complex geopolitical situation. Both the U.S. and Russia have incentives to shape narratives for strategic purposes. U.S. government reports, such as those from the State Department, often rely on verifiable intelligence, though selective framing occurs (e.g., emphasizing Russian aggression while downplaying NATO’s role in escalation). Russia’s narrative, including Putin’s speeches, frequently denies its role in initiating the 2022 invasion or misrepresents Ukraine’s sovereignty, as seen in Kremlin statements claiming Ukraine as part of Russia’s sphere. Mearsheimer’s claim ignores Russia’s documented disinformation campaigns (e.g., 2014 Crimea annexation). Neither side is fully truthful; both engage in propaganda. A rational approach requires cross-verifying claims with primary sources like battlefield data or UN reports, rather than favoring one side’s narrative.
Rhetorical Devices:
Straw Man: Mearsheimer portrays the U.S. as broadly dishonest and irrational, setting up an oversimplified dichotomy where Russia is the ”truth-teller.” This ignores nuances, such as U.S. transparency in some areas (e.g., public Pentagon reports) and Russia’s censorship (e.g., 2022 media laws).
Appeal to Emotion: By emphasizing the discomfort of aligning with Russia, he taps into patriotic sentiments to make his stance seem reluctant yet principled.
Swedish Translation:
Argumentet förenklar en komplex geopolitisk situation. Både USA och Ryssland har incitament att forma berättelser för strategiska syften. Amerikanska rapporter, som från utrikesdepartementet, baseras ofta på verifierbar underrättelse, även om selektiv inramning förekommer (t.ex. betoning av rysk aggression medan NATOs roll i eskalering tonas ned). Rysslands narrativ, inklusive Putins tal, förnekar ofta dess roll i att starta invasionen 2022 eller förvränger Ukrainas suveränitet, som sett i Kremls uttalanden om Ukraina som del av Rysslands sfär. Mearsheimers påstående ignorerar Rysslands dokumenterade desinformationskampanjer (t.ex. annekteringen av Krim 2014). Ingen sida är helt sanningsenlig; båda använder propaganda. Ett rationellt tillvägagångssätt kräver korsverifiering av påståenden med primärkällor som stridsdata eller FN-rapporter, snarare än att favorisera en sidas narrativ.
2. Argument: Russia will win the Ukraine war, leading to a humiliating defeat for Ukraine, NATO, and the West.
Summary: Mearsheimer asserts that Russia’s victory is inevitable, though “ugly,” and will humiliate Ukraine, NATO, and the U.S. He cites mainstream U.S. media (e.g., WSJ, NYT) as acknowledging this outcome.
Response: Predicting Russia’s victory is speculative and not universally supported. As of August 2025, Ukraine has shown resilience, holding key territories with Western support (e.g., $61 billion U.S. aid in 2024). Russia’s advances, like in Donbas, are costly and slow, with estimates of 500,000 Russian casualties (per BBC, 2025). Mainstream media reports mixed outcomes, not a clear Russian victory (e.g., NYT’s July 2025 analysis highlights stalemate risks). NATO’s cohesion remains intact, with Finland and Sweden’s 2024 accession strengthening it. Mearsheimer’s claim underestimates Ukraine’s agency and Western adaptability, assuming a zero-sum outcome without evidence of imminent collapse.
Rhetorical Devices:
Overgeneralization: Claiming universal media agreement on Russia’s victory exaggerates; outlets like WSJ report challenges for both sides.
Appeal to Authority: Citing major newspapers lends credibility but misrepresents their nuanced reporting.
Swedish Translation:
Att förutsäga Rysslands seger är spekulativt och inte allmänt accepterat. Fram till augusti 2025 har Ukraina visat motståndskraft, hållit nyckelområden med västerländskt stöd (t.ex. 61 miljarder USD i amerikanskt bistånd 2024). Rysslands framsteg, som i Donbas, är kostsamma och långsamma, med uppskattningar om 500 000 ryska offer (enligt BBC, 2025). Mainstreammedier rapporterar blandade utfall, inte en tydlig rysk seger (t.ex. NYTs analys från juli 2025 betonar risk för dödläge). Mearsheimers påstående underskattar Ukrainas handlingskraft och västvärldens anpassningsförmåga, och antar ett nollsummespel utan bevis på förestående kollaps.
3. Argument: The West will not accept defeat and will escalate tensions, leading to a frozen conflict with multiple flashpoints.
Summary: Mearsheimer argues that the U.S., NATO, and Ukraine will reject defeat and seek to undermine Russia’s victory, creating a frozen conflict with six flashpoints: Arctic, Baltic, Kaliningrad, Belarus, Moldova, and the Black Sea.
Response: The idea of a frozen conflict is plausible but not inevitable. Western policy (e.g., Biden’s 2025 statements) prioritizes containing Russia without direct escalation, as seen in sanctions and non-lethal aid to Ukraine. Flashpoints like Kaliningrad or the Black Sea are volatile, but NATO’s actions (e.g., Baltic Sea patrols) aim at deterrence, not provocation. Mearsheimer’s list of flashpoints assumes symmetrical escalation, ignoring Russia’s role in destabilizing regions (e.g., Moldova’s Transnistria). Diplomacy, like the 2023 Istanbul talks, could mitigate tensions if pursued, though mutual distrust remains high.
Rhetorical Devices:
Slippery Slope: Suggesting a frozen conflict inevitably leads to multiple flashpoints exaggerates causal links without evidence of immediate escalation.
False Dichotomy: Framing the West as refusing defeat versus Russia’s proactive response ignores cooperative possibilities.
Swedish Translation:
Idén om en frusen konflikt är plausibel men inte oundviklig. Västvärldens politik (t.ex. Bidens uttalanden 2025) prioriterar att begränsa Ryssland utan direkt eskalering, som sett i sanktioner och icke-dödligt bistånd till Ukraina. Riskområden som Kaliningrad eller Svarta havet är instabila, men NATOs åtgärder (t.ex. patruller i Östersjön) syftar till avskräckning, inte provokation. Mearsheimers lista över riskområden antar symmetrisk eskalering, och ignorerar Rysslands roll i att destabilisera regioner (t.ex. Moldaviens Transnistrien). Diplomati, som samtalen i Istanbul 2023, kan mildra spänningar om de eftersträvas, även om ömsesidig misstro är hög.
4. Argument: Trump could negotiate a deal with Putin, but it’s nearly impossible due to resistance from Ukraine, Europe, and the U.S. establishment.
Summary: Mearsheimer suggests Trump could broker a deal with Putin to end the conflict but faces opposition from Ukraine, Europe, and the U.S. foreign policy establishment (e.g., Senator Kennedy, Gingrich). Even if Trump withdraws support, convincing others to accept the deal is unlikely.
Response: A Trump-Putin deal is theoretically possible but faces significant hurdles. Ukraine’s leadership (e.g., Zelenskyy’s 2025 speeches) insists on territorial integrity, rejecting concessions like Crimea. Europe’s reliance on U.S. security (e.g., NATO’s $1.2 trillion defense spending in 2024) makes it wary of unilateral U.S. moves. The U.S. establishment, including figures like Lindsey Graham, supports Ukraine due to strategic interests (e.g., countering Russia-China alignment). However, Mearsheimer overstates resistance; Trump’s executive authority could shift policy (e.g., reducing aid), though it risks domestic backlash and alliance strain.
Rhetorical Devices:
Straw Man: Portraying the U.S. establishment as uniformly hawkish ignores moderates open to diplomacy (e.g., Blinken’s 2024 negotiation signals).
Hyperbole: Calling a deal “almost impossible” discounts Trump’s leverage as president.
Swedish Translation:
En Trump-Putin-överenskommelse är teoretiskt möjlig men möter betydande hinder. Ukrainas ledarskap (t.ex. Zelenskyys tal 2025) insisterar på territoriell integritet och avvisar eftergifter som Krim. Europas beroende av amerikansk säkerhet (t.ex. NATOs 1,2 biljoner USD i försvarsutgifter 2024) gör det försiktigt för ensidiga amerikanska drag. Den amerikanska etablissemanget, inklusive figurer som Lindsey Graham, stöder Ukraina på grund av strategiska intressen (t.ex. motverka Ryssland-Kina-samarbetet). Mearsheimer överdriver dock motståndet; Trumps exekutiva auktoritet kan förändra politiken (t.ex. minska bistånd), men det riskerar inhemsk motreaktion och spänningar i allianser.
5. Argument: Trump’s failure to act decisively early in his term weakens his ability to resolve the conflict now.
Summary: Mearsheimer criticizes Trump for not using his “honeymoon period” to push for peace, allowing establishment figures like Keith Kellogg to regain influence. Trump lacks allies in his administration or Congress to support a pro-Russia deal.
Response: Trump’s early inaction (e.g., no major Ukraine policy shift in 2025) did miss a window to reframe U.S. policy, as establishment momentum continued (e.g., $10 billion aid package in February 2025). However, Mearsheimer’s claim that Trump is “all alone” exaggerates; figures like J.D. Vance and some GOP senators (e.g., Rand Paul) have questioned prolonged Ukraine aid. Trump’s waffling reflects political constraints, not incompetence, as he balances domestic voters and global alliances. A decisive move now could still shift dynamics, though it requires navigating Congress and public opinion.
Rhetorical Devices:
Ad Hominem: Labeling Trump “incompetent” personalizes the critique, ignoring structural constraints like Senate approval for foreign policy.
Exaggeration: Claiming Trump has no allies overlooks partial support within the GOP.
Swedish Translation:
Trumps tidiga passivitet (t.ex. ingen större Ukrainapolitikförändring 2025) missade ett fönster för att omforma USA:s politik, då etablissemangets momentum fortsatte (t.ex. 10 miljarder USD i biståndspaket i februari 2025). Mearsheimers påstående att Trump är “helt ensam” överdriver; figurer som J.D. Vance och vissa republikanska senatorer (t.ex. Rand Paul) har ifrågasatt långvarigt Ukrainabistånd. Trumps vacklande återspeglar politiska begränsningar, inte inkompetens, då han balanserar inhemska väljare och globala allianser. Ett beslutsamt drag nu kan fortfarande förändra dynamiken, men kräver navigering av kongressen och opinionen.
6. Argument: Continued sanctions and lack of diplomacy will lock in a frozen conflict and poisonous U.S.-Russia relations.
Summary: Mearsheimer predicts that Trump’s likely sanctions on Russia (by August 9, 2025) will cement a frozen conflict, with no diplomatic gesture to improve U.S.-Russia relations. This risks perpetual tension and flashpoint conflicts, compounded by U.S. involvement in the Middle East and East Asia.
Response: Sanctions (e.g., 2025 restrictions on Russian banks) aim to pressure Russia but haven’t forced concessions, as Russia adapts via trade with China and India (e.g., $200 billion trade with China in 2024). A frozen conflict is a risk, but diplomacy isn’t entirely absent; backchannels exist (e.g., U.S.-Russia talks in Vienna, 2024). Mearsheimer’s focus on perpetual conflict ignores potential de-escalation through pragmatic deals, like energy agreements or arms control. U.S. multi-theater commitments (Middle East, Asia) strain resources but don’t preclude targeted diplomacy with Russia.
Rhetorical Devices:
Catastrophizing: Predicting “poisonous relations forever” assumes no diplomatic off-ramps, ignoring historical U.S.-Russia resets (e.g., 2009 Obama reset).
Red Herring: Bringing in Middle East and Asia conflicts distracts from the Ukraine focus.
Swedish Translation:
Sanktioner (t.ex. 2025 års restriktioner mot ryska banker) syftar till att sätta press på Ryssland men har inte tvingat fram eftergifter, då Ryssland anpassar sig via handel med Kina och Indien (t.ex. 200 miljarder USD i handel med Kina 2024). En frusen konflikt är en risk, men diplomati är inte helt frånvarande; bakkanaler finns (t.ex. USA-Ryssland-samtal i Wien 2024). Mearsheimers fokus på evig konflikt ignorerar potential för de-eskalering genom pragmatiska avtal, som energiöverenskommelser eller vapenkontroll. USA:s åtaganden i flera regioner (Mellanöstern, Asien) anstränger resurser men utesluter inte riktad diplomati med Ryssland.
Additional Notes
Overall Rhetorical Strategy: Mearsheimer uses a realist lens, emphasizing power dynamics and inevitable conflict, which aligns with his academic work (e.g., The Tragedy of Great Power Politics). His framing appeals to an audience skeptical of U.S. interventionism but risks confirmation bias by dismissing Western perspectives outright.
Contextual Bias: The discussion assumes a pro-Russia tilt, potentially alienating viewers who see Ukraine’s resistance as legitimate. Mearsheimer’s reliance on Putin’s rationality contrasts with evidence of Russia’s strategic miscalculations (e.g., underestimating Ukraine’s 2022 defense).
Verification: I cross-referenced claims with 2025 data from BBC, NYT, and NATO reports to ensure accuracy. Mearsheimer’s points lack specific evidence, relying on broad assertions.
Jag replikerade ju helt sonika på en fråga om hur Mearsheimer är putinist, vilket jag anser att han ger starkt sken av att vara i sina allt tydligare ställningstaganden för det ryska narrativet.
Hans
Jag skulle nog ha varit tydligare och sagt att jag håller med dig. Den ”automagiska” analysen tycker jag pekar på en ganska svagt position byggd på retorik mestadels.
Således kan man argumentera att den gode professorn bygger sin position mer på känslor och tyckande än fakta och solid logik.
OK, då förstår jag. 🙂
För oss historiskt intresserade finns det en ganska tydlig korrelation mellan det (åtminstone i Storbritannien och dess svans i Norden & Baltikum) ihärdiga rysshatet, men kanske specifikt hatet mot Putin som person, och hatet mot Gamal Abdel Nasser när denne kom till makten i Egypten och uppträdde som en ledare för något slags Pan-Arabisk front gentemot de västerländska kolonialmakterna- ffa GB och Frankrike.
För att citera den brittiske författaren John Le Carre: ”Vi hatade Nasser, dels för att han återgett araberna deras värdighet, dels för att…” sedan sviker mig minnet och jag har inte boken till hands just nu. Men Carre var f d MI6-medarbetare och skrev om sådant han upplevt under sitt yrkesliv. Men det är helt uppenbart att oavsett Putins synder som ex-KGB och maktspelare i det postsovjetiska Ryssland så är det ingenting som retar Västvärlden så mycket som att han förespeglar att Ryssland borde vara en jämlik partner till USA/Nato/EU. Tjetjenien-krigen, oligarkin, korruptionen, förtrycket av press-och yttrandefrihet, allt hade sannolikt förlåtits (HOST-Saudiarabien, Latinamerika, Karibien, Burma etc-HOST) om han, dvs Putin, hade fortsatt i Jeltsins spår.
P.S. Du glömde nämna att på Ukrainas sida står även Israel. Ännu en i det demokratiska laget, den enda demokratin i Mellanöstern som brukar upprepas in absurdum. Hur många barn blev avsiktligt dödade- mördade, med hjälp av amerikanska vapen- av denna demokratiska nations moraliskt otadliga militärmakt under din vistelse i Kalmar och Sölvesborg, vågar du dig på att gissa? Tycker du fortfarande världsläget är svart-vitt, de goda moraliska demokratierna mot diktaturerna?
Scouten Fredrik Ö
Du står solitt förankrad i diktaturernas häng. En viktig skillnad mellan dig som förespråkar totalitarism och vi som tror på demokrati är, att vi är medvetna om de brister som demokratierna är behäftade med, men vi arbetar ihärdigt med att försöka förbättra dem.
Vi försvarar den Västerländska civilisationen. Det är vår främsta uppgift.
Medan en sådan hycklande oikofob, och antisemit som du ställer dig på fiendernas till den Västerländska civilisationens sida.
Det bästa du kan är att flytta till någon maffiastyrd, totalitär stat. Där hör du hemma.
Ja, han hör definitivt inte hemma i vår civilisation. Problemet är att han inte är ensam. Det finns många fler och värre. Du är inne på en frivillig utvandring ser jag.
Där skiljer vi oss åt.
Hej woken! Du lagar som vanligt soppa på en spik ser jag.
Så du tror på demokrati? Det gör jag också så isf är vi för en gångs skull överens och det är väl kors i taket.
Problemet misstänker jag, är att du kategoriserar Storbritannien, Tyskland och andra EU-länder liksom vårt kära Moder Svea som demokratier, trots att folk blir lagförda för att de uttrycker en uppfattning- således ingen yttrandefrihet i ordets sanna (dvs ursprungliga) bemärkelse. Ett gravt brott mot demokratins stöttepelare redan där. Vi hade demokrati en gång för länge sedan men den har urholkats till vad som närmast är att likna vid anarkotyranni eller ”mjuk totalitarism”. Jag tror att det är ett system som passar dig som hand i handsken, särskilt som vi alltmer närmar oss den ”hårda” formen av totalitarism. Och det finns flera som du. Kanske det är du som borde flytta någonstans, där utvecklingen går ännu snabbare än här hemma- t ex GB? Lycklig resa men kom ihåg att det engelska köket är något av det vidrigaste som finns.
Vi hade demokrati en gång för länge
Det vore intressant att se dig sätta ett exakt datum för detta.
@ Hans 09:07:
1995-01-01.
Efter detta datum blev ca 80 % av alla Riksdagsbeslut redan fattade utomlands och av icke-svenskar, via en överstatlig organisation, vars ledare väljs, ej av folket, utan av en globalistisk kabbala.
//gruelse
Efter att svenska folket röstat för att gå med i EU, och vars medlemskap sedan dess har ett ännu starkare stöd. Det är fakta oavsett vad man tycker om saken.
@ Hans 11:38:
Håller du med om datumet?
Vårt självbestämmande påverkades av det svenska medlemskapet, ja. Men det betyder inte att vi fick från demokrati till en icke-demokrati som skåjten antyder.
Sveriges suveränitet och landets självbestämmande överfördes till övervägande del till det överstatliga EU för 30 är sedan. När det överstatliga Sovjetunionen upplöstes den 31 december 1991 så var glädjen stor i Europa och i Sverige. Fyra år senare så ansluter sig Sverige till det överstatliga EU. I say no more…
Scouten Fredrik Ö.
Du svamlar som vanligt. Du har tydligt visat att du står på totalitarismens, antisemitismens sida, på den motsatta sidan till den västerländska civilisationen.
Att du sedan är en genuin hycklare förstärker intrycket att du inte hör hemma i den västerländska civilisationen.
Idag förenar antisemitismen vänstern, muslimer och nynazister.
Arbetet med att försvara den västerländska civilisationen ställer allt större krav, därför vore det tacksamt att slippa sådana arroganta, totalitära, antisemitiska individer som du.
Det är woke att vara för att kasta ut vänsterister, muslimer och nynazister om jag förstår dig rätt. Då har du allt en grannlaga uppgift framför dig. Lycka till!
om man jagar rådjur med klass2 kalibern 7,62 russian, är man putinist då eller är det mer ok med 223 remington(5,56 nato)?
Självklart och om du använder en 20L dunk
Så är du nazist!
https://www.biltema.se/bil—mc/biltillbehor/bensindunkar/jeepdunk-20-l-2000033120
Men det visst du säkert.
”Hyresgästföreningen delar Socialdemokraternas planer att blanda befolkningen.”
https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/villaomradena-som-s-vill-blanda-forst.4e6ed6e0-81de-4971-80dd-0c5a6d076f1e
Fullständigt totalt vansinne från politiker vars verklighetsbild är så snedvriden den någonsin kan bli.