Polen. Rumänien. Estland. Ryssland testar oss nu. Steg för steg flyttar Kreml fram sina positioner. Hittills har Nato inte visat någon som helst vilja till avskräckning. Det är oroväckande.

Tre Natoländer har drabbats av ryska kränkningar på kort tid. Svaret har varit det väntade: muntliga fördömanden. Inget mer. Vladimir Putin måste vara nöjd. Väst bekräftar just nu Moskvas bild av västerlandet som svagt, dekadent och oförmöget till annat än prat och cocktailpartyn.

Donald Trump är i högsta grad en del av detta. Han bortförklarade de ryska drönarna över Polen med att det nog bara var ett misstag. Det var den signal som Putin behövde för att kort därefter utmana både Rumänien och Estland. Nu senast kommenterade Trump den ryska kränkningen av estniskt luftrum med att han ”gillar det inte”. Nähäpp. Carry on, Vlad. Vilka länder står näst på tur?

När en rysk Su-24 kränkte turkiskt luftrum 2015 tog det enligt uppgift 17 sekunder innan det sköts ned. När en rysk MiG-31 häromdagen flög mot Tallinn befann det sig i estniskt luftrum i 12 minuter. Det ledde till fördömanden och ”konsultationer” inom Nato. Målet, Estland, och antalet minuter säger någonting. Estland är ett geografiskt pytteland, och givet hur snabbt en MiG-31 kan flyga handlade det inte om någon chansartad genomflygning utan en medvetet utdragen provokation. Ett test.

Försvarsminister Pål Jonsson må tycka att Nato agerade ”handfast och resolut” hur mycket han vill. Men låt oss vara ärliga: Estland och Nato klarade inte testet. Ryssland har fått grönt ljus att fortsätta sina provokationer. Frågan är vilket syftet är. Kränkningarna bör ses som en del av en större rysk kampanj mot Väst i form av cyberkrigföring, desinformationskampanjer i bland annat sociala medier (som nyttiga idioter går på) och klassiskt underrättelsearbete, inte sällan via ambassaderna.

Det finns vissa analytiker som tittar på den ryska produktion av militärmateriel just nu, ser vad som skickas till fronten i Ukraina och noterar ett påtagligt glapp. Det som dokumenteras i de ryska anfallen vid fronten är gamla transportfordon, mopeder och en och annan ålderdomlig stridsvagn. Det förefaller vara så att den modernaste ryska materielen knappt används alls i kriget. Så vad är målet när toppmoderna stridsvagnar av typen T-90 mest ställs i förråd? Var och en kan dra sina slutsatser.

EU är alltjämt tandlöst, och så länge Trump hittar på anledningar att ursäkta Putins beteende, kommer de ryska aggressionerna att fortsätta. Västs rädsla för att ”eskalera” situationen har gett ryssarna fördelar i kriget mot Ukraina sedan 2014 och tycks fortfarande vägleda den europeiska linjen mot Putin. Hur långt ska ryssarna tillåtas gå innan det kollektiva Väst sätter ned foten? Den som bor i Tallinn, Riga och Vilnius har anledning att känns viss oro.

För första gången på länge är föreställningen om ett krig mellan Ryssland och Väst inte en obehaglig och osannolik feberdröm utan ett alltmer sannolikt scenario.