När jag ser filmklipp från Sverige på 90-talet slås jag alltid av hur avlägset landet jag ser på bilderna känns. Det må vara 30 år sedan bilderna togs, men det känns som ännu mer. Det känns som ett annat land, och det var ett annat land. Men ändå, när de politiska partierna nu samlar sig för att staka ut den politiska viljeriktningen inför valåret 2026, är problemen som ska lösas påfallande lika.
Moderaterna ska gå till val på ekonomin, arbetslösheten och integrationen. Känns det igen? Det är ungefär samma frågor som för 30 år sedan. Vissa saker är beständiga, även i en ständigt föränderligt värld. 90-talets Sverige präglades av en ekonomisk kris, hög arbetslöshet, höga räntor och sparbeting. Men också av att landet knöts närmare övriga Europa genom vårt EU-medlemskap.
Ett starkt minne från mellanstadiet är hur vi målade diagram som visade resultatet för ja- och nej-sidan i folkomröstningen. Vi hade också ett eget litet riksdagsval på skolan.
Ett minne från högstadiet är att det ständigt pratades om hur det skulle sparas pengar på skolan. Vi saknade emellertid inget, och mitt i den ekonomiska krisen fanns ändå något slags optimism inför framtiden. Ingen pratade om risken för krig. Ryssland var ett historiskt hot, inte ett aktuellt sådant. Ett svenskt Natomedlemskap var över huvud taget inte en fråga. Invandring var definitivt en fråga, men integrationsproblem var ännu inte förknippat med barnsoldater.
Mycket på 90-talet handlade emellertid om Sveriges nya roll i Europa. Sedan kom östutvidgningen. Baltikums nyorientering och Sveriges relation till de forna sovjetrepublikerna vid Östersjön. Som Göran Persson uttryckte i den fantastiska dokumentärserien Ordförande Persson hade han bara varit en ”tragisk figur” när han pratade om Sverige och Baltikum ifall inte saker och ting först var i ordning på hemmaplan.
Just här finner vi en del av kritiken mot Sveriges stöd till Ukraina som är begriplig, även om den är felaktig. Varför ska vi pumpa in miljarder i ett annat land när vi har så stora problem på hemmaplan? Denna motsättning är emellertid skapad och passar som hand i handske i det ryska narrativet. Sverige borde ha förblivit neutralt och inte lagt näsan i blöt vad gäller den rysk-ukrainska konflikten, lyder retoriken.
Dessa kritiker missar att Sverige, precis som före EU-inträdet 1995, är en del av Europa. Kriget sker på vår bakgård och påverkar självfallet även vår säkerhet. Inte bara Ukrainas. Föreställningen att Putins krig handlar om inre ryska angelägenheter eller rent av legitima ryska krav är farlig.
Ulf Kristersson påstod i sitt tal på den moderata arbetsstämman i Västerås att det hans regering genomför inte är början på slutet utan slutet på början. Mycket återstår att göra, är budskapet. Det är svårt att säga något annat.
Många av våra problem må kännas igen från förr. Men allt går inte åt skogen. Det är viktigt att minnas det, och det är framför allt viktigt att komma ihåg hur det politiska alternativet ser ut. En rödgrön regering hade inte kunnat enas om stöd till Ukraina 2022. Inte om Natomedlemskap. Inte om straffskärpningar. Inte heller om en kravbaserad integrationspolitik. Frågan är vad det rödgröna laget skulle kunna enas om.
Det var inte helt enkelt att sy ihop regeringssamarbeten på 90-talet heller. Men Göran Persson lyckades hålla C, MP och V utanför regeringskansliet. Det blir betydligt svårare för Magdalena Andersson.
Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att bo i. Vädret är inte perfekt men man vänjer sig och det går ju att ta sig söderut ibland för att njuta av bättre väder. Sverige har alltid haft bekymmer av olika slag. De flesta har en normal medborgare inte märkt av utan man har läst om det eller sett nåt på TV. Den som sköter sig, är flitig och omtänksam har det fantastiskt bra i Sverige. Sen kan man ha egna bekymmer som gör att man inte mår bra men det är inte Sveriges fel.
Jag älskar Sverige, mitt land.
I stället för att stapla floskler på hög nöjer jag mig med att konstatera att Sverige är ett land långt upp i norr där det ibland är kallt och ibland är varmt.
Nja Sverige har 3 klimatzoner.
Förstår faktiskt inte. Återkommande rassars dryga obsceniteter om ”judar”, ”negrer” och div nedsättande tillmälen släpps igenom och har av någon anledning fri lejd i kommentarsfältet. Men inte inte de som svarar emot. Märkligt. Är bloggen bara nån sorts fond och syftet i själva verket bara ett sätt att få manifestera sin egen godhet? (därav det repetitiva ämnesvalet)
PS. Uppskattar verkligen bloggen. Och vet hur slitigt det kan vara att ratta kommentarsfält.
Är det något särskilt du tänker på? Någon kommentar som inte släppts igenom nyligen?
Mvh
Hans
Småretades lite med skåjten. (möjligen vpn-trassel) Upp till kampf, var titeln 🙂
OK, hittade den. Den hade flaggats som skräppost.
Frågan är väl varför Sverige bara har tre klimatzoner?
Borde vi inte ha fler?
Många fler.
Sverige är ett rikt land!
Vi har råd!
”Frågan är vad det rödgröna laget skulle kunna enas om.”
Det vet vi och här följer ett litet axplock: ökad invandring, lägre straff, höjda skatter, fler och ökade bidrag, fler värdelösa vindkraftverk, ökade bränslepriser, samt inte minst nedläggning av all kärnkraft i Sverige.
”När jag ser filmklipp från Sverige på 90-talet slås jag alltid av hur avlägset landet jag ser på bilderna känns.”
Ja du Hans då skulle du varit med på 60-talet och början av 70-talet. Alltså skillnaden är så enorm att jag knappast kan beskriva den och de som inte var med fattar ingenting. Skjutningar, bomber som exploderar hej vilt, svenskar som kände sig rädda och osäkra i sitt eget hem och på gatorna existerade inte ens i den vildaste fantasin. Sverige var oerhört tryggt och man kunde lita på folk och alla talade svenska utan brytning. Dörren till bostaden behövde inte ens låsas. Knappt ingen människa gjorde inbrott i olåsta bilar och snodde olåsta cyklar eller blev misshandlad utan orsak på gatan eller annorstädes. Vi som växte upp då, jag började 1:a klass i grundskolan 1959, vi vet hur landet Sverige har förändrats i grunden. Hur fan kunde landet Sverige hamna så helt åt helvete fel? Ja definitivt inte på grund av mig det kan jag garantera. Allt började egentligen med Palme och sossarna men det är en jävligt lång historia…
Ja du Hans då skulle du varit med på 60-talet och början av 70-talet.
Jo, absolut. Vi har ju alla våra referensramar utifrån ålder. Och det blir lite av en reflektion kring sitt eget åldrande också. Grejen är att 90-talet inte känns så långt tillbaka som 70-talet (duh), men Sverige är verkligen ett helt annat land i dag jämfört med då. Det är lätt att glömma att 90-talet var ganska våldsamt. Inte bara de mest uppmärksammade brotten utan också många grova våldsbrott som ofta var alkoholrelaterade. Men det var… hanterbart. Och, som sagt: vi hade inga barnsoldater.
Jag känner igen mig fullständigt. Vi som levat på 60/70-talen har lite andra referensramar. Under 90-talet började känslan på allvar smyga sig på att detta kommer att gå åt h-vete. På den tiden försökte jag engagera mig och påverka, men kombinationen ”kontroversiella” åsikter, fel kön och fel hudfärg gjorde att det var svårt till omöjligt att nå fram. Man kände sig mer och mer som D-Fens i Falling Down, jag gjorde som de sa, jobbade hårt och betalade världens högsta skatter bara för att få se infrastrukturen förfalla och allt oftare betraktas som orsaken till allt ont. Att man hör nattliga skottsalvor och att porten 500 m bort sprängs i bitar under det att polishelikoptern hovrar i timtal så man inte kan sova, det beror nog, som det antyds här ovan, egentligen bara på att jag inte mår bra, eller på att jag är ”lågbegåvad”. Förutom dessa ursäkter jobbar politikerna aktivt med att försöka undertrycka oppositionella åsikter(”hat-å-hot”). I dag är Fristad i stort sett den enda fristad man har att gnälla av sig.
Jag är uppväxt på 50 och 60 talet. I ett arbetarhem utan överflöd. Att klaga var inget man gjorde. De flesta kompisar levde likadant. Vi hade kul, vi gjorde saker man inte ska göra. Det liv jag lever nu skiljer sig rejält från min uppväxt. Jag kan göra vad jag vill, äta vad jag vill, resa vart jag vill. Att jag både hör och läser om bus och folk som inte borde vara här är ju trist. Vi får se till att vänstersidan aldrig mer får bestämma i Sverige så löser vi eländet. Men jag njuter av tillvaron och jag tycker att alla borde göra detsamma. Istället för att gnälla kan man göra nåt. Gå med i nåt parti, nån förening eller så. Så att man bidrar till att få ordning på Sverige. Det är inte kört. Kavla upp ärmarna och gör nåt istället.
Ser man på. En livs levande self made man. Som gått i livets hårda skola. Som inte gnäller utan bara njuter. Och som inte vill annat än att dela med sig av sitt livsnjutande till alla.
Har du någonsin skrivit något som tillför nåt i sak? Vore det inte bättre att du gjorde som Utlandssvensk och försvann från kommentarsfältet?
I kancelleringstagen märker jag…är det för att vi är moderater ? Sånna får inte hedra varandra utan att vänsterblivna får sitt dagliga utbrott?
OK.
Det här inlägget förklarar varför du aldrig riktigt bottnar i någon verklighet när du lägger ut dina texter. Somligt behövs mark-kontakt för. Andrahandsupplevelser räknas inte.
”Inte mycket har hänt med Lindberg de senaste tio åren. Hans linje ligger fast. Inför det danska valet 2015 menade han att hela det politiska landskapet präglades av ett främlingsfientligt brus där även de danska socialdemokraterna gick till val på en restriktiv migrationspolitik. Antipatin mot de danska socialdemokraterna var så stor från bland annat Carin Jämtin (S) att hon som partisekreterare för första gången någonsin inte sände över en svensk kontingent för att hjälpa det danska systerpartiet i valspurten.
Jämtin, och det socialdemokratiska partiet, bröt med detta beslut en flera decennier lång tradition av nordisk socialdemokratisk gemenskap.
Idag är det ingen som vill prata om de misslyckade åren för svensk socialdemokrati. År där namn som Stefan Löfven, Carin Jämtin, Margot Wallström och inte minst Anders Lindberg själv bör anses ha ett explicit huvudansvar som en av de som satte tonen och ramarna i den allmänna debatten.”
https://ledarsidorna.se/aftonbladet-ledare-inget-har-hant-pa-tio-ar/
Med 1990-talet kom brytningen med det gamla fina trygga framgångsrika Sverige. Lojaliteten till EU, inte till konungariket Sverige eller till det svenska folket, blev nu förhärskande bland etablissemangets kolportörer. En sådan figur är Carl Bildt. När hen tillträdde som statsminister 1991 gick hens första utrikesresa, inte till broderlandet Finland, utan till Belgien. Därmed bröt hen en mångårig tradition broderfolken emellan. Traditionen bjuder, för att bekräfta bl.a. den historiska samhörigheten, att en nytillträdd statschef, regeringschef, utrikesminister i Finland och i Sverige, gör sin första officiella utlandsresa till respektive broderland.
Med hens regim startade också den destruktiva massinvandringspolitiken som alltsedan dess är dogm i Sverige.
Vidare blev Sverige det land som hårdast införde nyliberalismen med avregleringar, privatiseringar, suboptimeringar, oftast utlandsägda oligipolbildningar av viktiga samhällsfunktioner som följd. Härvidlag är det ingen skillnad mellan sosse- och borgerliga regimer 90-talsregimer.
Territorialförsvaret nedrustades, och svensk försvarsindustri såldes till utlandet under den intelligensbefriade förevändningen att vi har evig fred.
Alltså 90-talet banade väg för Failed State Sweden.
//gruelse
Det är kostligt att ni borgare längtar tillbaka till 50- och 60-talen när vi hade en dominerande och stark socialdemokrati men skyr 90-talet och framåt då borgerligheten och nyliberalismen satte agendan. Fast ni verkar oförmögna att dra några slutsatser av det annat än, som vanligt, friskriva borgerligheten från allt ansvar och skylla allt på ”sossarna”. Så långt er ”analys”…
Det riktigt kostliga är att du kamrat Jan som inte är sosse på något förunderligt sätt ändå alltid lyckas vara sosse. (Ett svårartat fall av kognitiv dissonans oss hobbypsykologer emellan).
Nå, det finns hjälp till självhjälp att få. Börja med att säga JAG är sosse högt till dig själv framför spegeln 100 ggr. När du så rätat ut det frågetecknet kan du återkomma för en längre analys i framtiden.
@ Jan 17.28.
Det är inte till socialdemokratin jag längtar tillbaka till. Det är till tiden då vi hade en svensk nationalstat med en stark nationell identitet, försvarsvilja och försvarsförmåga, uttalad militär alliansfrihet, skyddade gränser, höga bildnings- och utbildningsideal, världens bästa allmänna sjukvård etcetera. Om dessa frågor var både sossar och borgare ense.
Denna tid är dock ett svunnet kapitel.
Sedan kom EU-anpassningen och nyliberalismen.
En av de värsta avregleringarna som har genomförts i Sverige under nyliberalismens fana efter EU-inträdet är avregleringen av elförsörjningen. Den genomfördes 1996 under en sosseregim. Det är således orimligt att du kan både vara mot nyliberalism och samtidigt ge sken av att socialdemokratin är mot nyliberalism.
Du bör istället erkänna för dig själv att efter att Sverige har blivit en avreglerad elenergikoloni till en globalistisk kabbala, så är det inga direkta skillnader mellan sosseregimer och borgerliga regimer. De är lika goda nyliberala kålsupare.
Skillnaden är att nyliberalismen, allt sedan SAF:s ”satsa på dig själv”-kampanj i slutet på 70-talet, har varit borgerlighetens bärande idé. Deras ”raison d’être”. Och är så fortfarande. Nu är de nämligen i lag med lobbyisterna.
Socialdemokratins skuld är att de varit för svaga att ta strid mot nyliberalismen. Ideologin har varit för stark och således segrande.
En viss skillnad.
Ajdå, sossarna har skuld för at de varit för svaga!
@ Jan 15:41:
Du har fel. Ingen skiĺlnad i praktiken. Sosseregimerna efter EU-inträdet bedriver nyliberal politik. Kom inte och säg något annat. De, liksom de borgerliga regimerna, tillåter t.ex. välfärdsoligarkerna att vinstmaximera på skattebetalarnas bekostnad.
Märk väl! EU-tankens ideologiska överbyggnad, till vilken den svenska socialdemokratin hängivet bekänner sig, är framför allt nyliberalism. Med nyliberalism vill nämligen EU förstöra de ingående staternas nationella strukturer. Och i Sverige har denna förstörelseprocess gått längst. Vi har nu söndertrasad tågtrafik, till stor del utlandsägt elnät, utlandsägda vindkraftverk, vårdinrättningar ägda av kriminella nätverk osv. Sverige, vilket också innefattar socialdemokratin vill ju vara bäst i EU-klassen!?
För min del får elnät, telenät, vägar, järnvägar, flygplatser, sjukvård, skolor, åldringsvård, postbefordran och en del annat hemskt gärna vara statliga, men dock inte journalistik. Jag kan inte se någon skillnad på att riskkapitalister slösar bort skattepengar jämfört med att politiker och offentliga tjänstemän gör det. Problemet är att skattepengar försvinner och att världens högsta skatter inte resulterar i världens högsta välfärd.
Problemet är måhända de löften som gavs innan utförsäljningarna startade. I privat ägo skulle allt bli effektivare och resultera i lägre kostnader och sänkta skatter. Allt skulle bli bättre. Blev det så?
För kamrat Jan känns det som om han tagit tillbaka kontrollen. För en stund….
Du menar löften ungefär som ”gängen är snart krossade”, ”Vi ska se till att inte en krona går till de kriminella nätverken”, ”Northvolt är en fantastisk grön industrisatsning”, ”vi ska ha EU’s lägsta arbetslöshet” och, ”det blir vinst längfre fram”, eller är det bara ansvarsbefriade ”målsättningar” när löftena kommer från sossesidan?
Alla fattar liksom att det inte blir billigare om tre olika brevbärare i stället för en ska köra ut samma mängd brev längs en gata, ja alla utom politiker vill säga!
Sossarna var ett annat parti förr. Med Sträng och Erlander fanns det lite redlighet och heder, ryggrad och integritet. M0gge, ynkeman, argmagda och prusseluskan skulle inte ens ha platsat på avbytarbänken på den tiden!
”Att säga nej till tvångsutvisning må vara en sak, men att säga nej när människor frivilligt vill återvandra borde få en del att reagera. Här är i alla fall två högt uppsatta politiker som säger nej till frivillig återvandring.
Lorents Burman och Evelina Fahleson är ordförande respektive 1:e vice ordförande i Skellefteå kommun. Varför de vill neka människor från andra länder att återvandra till sina hemländer får de givetvis svara på själva. Är det desperationen och rädslan över att förlora röster inför kommande val, alla tomma lägenheter efter Northvolts krasch eller beror det på något annat?”
https://petterssonsblogg.se/2025/10/28/nej-till-frivillig-atervandring/
Man kan förstås misstänka att hjärnan bakom heter Laven Redar. Frivillig återvandring ska förbjudas till förmån för ofrivillig befolkningsblandning.
Hur skulle sossarna annars ha en chans att kunna få tillbaka makten i fria val?
Ett 3-årigt straff för ett brott är alltså för lindrigt att utvisa för efter paradigmskiftet.
Vad krävs då nu för tiden?
Räcker det med 10 år?
Som jag har förstått det vill Somalia inte ha tillbaks våldtäktsmän, mördare och sprängare utan tycker det är bättre att de stannar i Sverige och räddar pensionerna. Det kan förstås behövas efter Northvolt och snart Stegra.
Eller tänker inblandade sossar ställa upp?
”I ett inlägg på sociala medier sågar SD-toppen Mattias Karlsson ”mikropartier som ställer upp i riksdagsvalet”, vilka han menar riskerar att ge vänsterblocket makten genom att locka högerväljare att kasta bort sina röster. Örebropartiets Markus Allard, som ställer upp i riksdagsvalet, menar däremot att det är SD-väljare som kastat bort sina röster då Tidösamarbetet inte levererat.”
https://bulletin.nu/allard-den-bortkastade-rosten-har-redan-kastats-pa-sd
Aftonbladets nya framgångsrika giv (nåja) är alltså att låta tidningens ”grävare” jaga barn och ungdomar för att hitta en skandal att smutsa ner politiken med.
Att använda alla till buds stående medel tyder på viss desperation eftersom det i vanliga fall är ett knep som tillskrivs de konstaterat onda.
Men Aftonbladet drar sig inte för att hamna i vilket sällskap som helst. Nu är det allvar!