En korruptionsskandal har exploderat nära den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj. Landets antikorruptionsorgan Nabu har efter över ett års utredning riktat anklagelser mot landets justitieminister, energiminister och en delägare i Zelenskyjs eget produktionsbolag Kvartal 95. Runt en miljard kan ha förskingrats. På ytan och utifrån ser det onekligen illa ut, men då missar man helhetsperspektivet.

Så sent som i somras försökte Zelenskyj via lagstiftning inskränka oberoendet för antikorruptionsmyndigheten Nabu och den särskilda åklagarkammaren mot korruption Sapo genom att placera myndigheten under den av presidenten tillsatte riksåklagaren. Detta blev gnistan som tände protester runt om i landet, inklusive i huvudstaden Kyiv.

Tusentals människor samlades och protesterade. Budskapet var enkelt: inskränk inte arbetet mot korruption. Intressant nog klassades protesterna denna gång inte som utländsk påverkan av ryssvännerna. De riktades ju mot den av Kreml avskydda västvänliga regeringen och inte minst mot presidenten själv. Zelenskyj backade, oberoendet för antikorruptionsmyndigheten bestod och presidenten fick inget ökat inflytande över Sapo. Gott så.

Det senaste avslöjandet ställer åter Zelenskyj i dålig dager. Kan det månne vara så att hans försök att begränsa oberoendet hos Nabu och Sapo var en preventiv åtgärd för att han visste vad som skulle komma att brisera? Det är svårt att skaka av sig den tanken.

Med detta sagt finns det två tankar att hålla i huvudet här. Den ena är att Ukrainas problem med korruption är vida omvittnade. I vår egen lilla ankdamm glömmer vi lätt hur resten av världen är beskaffad. Den sortens korruption som präglar det ukrainska samhället återfinner vi även i stora delar av Östeuropa, inklusive i länder som varit EU-medlemmar i många år, och givetvis på många andra håll i världen. Globalt sticker Ukraina knappast ut. Och ja, även Sverige har omfattande problem med vänskapskorruption, hur ogärna vi än vill medge det, även om det inte alls är inbyggt i vårt system på samma sätt.

Den andra tanken är att Ukraina inte bara har myndigheter som bekämpar korruptionen utan att det bevisligen också sker mitt under ett invasionskrig där landet slåss för sin existens. Det skulle finnas uppenbara risker att makten sluter sig, kräver att alla inrättar sig i ledet och kväser minsta folklig protest. Så har inte skett, och det är ett styrkebesked för landets demokratiska utveckling.

Ukraina har betydande problem med korruption.
Källa: Transparency International

Det ukrainska folket har redan kastat ut en korrupt president en gång, en händelse som det ryssvänliga narrativet kallar ”statskupp”. De kan göra det igen. Zelenskyj har ingen lätt sits här. Han sitter fast i ett system som alltjämt är präglat av decennier av sovjetiska strukturer. Att förändra detta är en enorm utmaning. Att göra det mitt under ett krig är kanske inte ens möjligt.

Kriget konsumerar inte bara ukrainskt territorium utan framför allt människoliv. ”Detta krig kommer ta ifrån oss de mest aktiva, ärliga och anständiga människorna. De flesta av oss.”, konstaterar Marija Berlinska, själv frivillig i armén. Vreden hon uttrycker i sin text i Ukrainska Pravda delas av många ukrainare. Samtidigt som städer bombas till aska och det samlas in pengar till dem som strider vid fronten för att de ska ha bästa möjliga skyddsutrustning och tillgång till drönare, sitter det alltså människor i presidentens närmaste krets och berikar sig själva med enorma belopp.

Detta väcker berättigad vrede hos vanligt folk. Men så här fungerar det alltid i korrupta system. Ryssland, som jämförelse, är ett av världens mest korrupta länder. Det är dessutom en diktatur vilket innebär att de protester vi såg mot regeringen i Ukraina är otänkbara. Att påpeka detta är inte whataboutism – nyanser är viktiga när västfientliga krafter försöker utmåla Ukraina som ett svart slukhål som förskingrar allt stöd det får.

Ukraina är på en förändringsresa. Med siktet inställt på ett framtida EU-medlemskap, hur avlägset det än är i praktiken, finns incitament att faktiskt genomföra nödvändiga reformer. Varje avslöjande är inget återfall i gamla synder utan ska ses som en del av rehabiliteringen så länge steg tas i rätt riktning.

Att stödja Ukraina är ingen naiv solidaritetshandling á la Refugees welcome. Det kan visserligen även vara ett moraliskt beslut, men framför allt ligger det i vårt eget och hela Europas säkerhetspolitiska intresse att Ryssland inte uppnår sina mål i Ukraina. Vi vet att Putin ställer stridsvagnar i lager, vi vet att Ryssland inte förbrukar all ammunition de tillverkar. Och det är knappast för att de känner ett hot från Baltikum eller Finland.

Ryssland är ett av världens absolut mest korrupta länder. Kina hamnar som jämförelse på plats 76.
Källa: Transparency International