Den sittande Tidöregeringen går snart in på sitt sista år, åtminstone i nuvarande konstellation. Mycket tyder på regeringsskifte, men även om Magdalena Andersson skulle misslyckas med att återerövra regeringsmakten kommer nästa regering se annorlunda ut. Sverigedemokraterna blir antingen ett regerings- eller ett rent oppositionsparti.
Vad har åstadkommits under dessa tre år? En hel del ändå. Om vi ska fokusera på det positiva har regeringen navigerat tämligen framgångsrikt genom inflation och räntechock. Det har kommit utlovade skärpningar på migrationsområdet, och de protester som nu hörs mot allt från utvisningar till personer som tidigare stannat genom spårbyte till höjda inkomstkrav för uppehållstillstånd är ett bevis i sig för att regeringen de facto genomfört konkreta förändringar. Om det räcker, om det är rätt balans, går att diskutera. Men vi kan lita på att en rödgrön regering aldrig hade genomfört dessa reformer.
Kriminalpolitiken är en annan fråga där Tidö lagt ett tydligt fokus. Resultat är förslag på sänkt straffbarhetsålder, en annan hårt kritiserad förändring, och ungdomsfängelser men också hyrda fängelseplatser i utomlands. Det går inte att förneka SD:s inflytande här. Moderaterna hade knappast själva gått fram med dessa förslag utan tryck från Åkessons gäng. Slutligen syns också lite blygsamma resultat vad gäller en annan kritiserad fråga – ny kärnkraft.
Viktigare än allt detta är emellertid att bryta våldsspiralen i gängmiljöerna. Antalet skjutningar har halverats sedan 2022, vilket är ett glädjande och väldigt konkret resultat som vi lär få höra mer om under valrörelsen. Samtidigt har antalet sprängdåd ökat, ett tecken på att kampen ingalunda är vunnen. Här och nu behövs dock positiva tecken som bekräftar att riktningen är den rätta, och sådana finns för den som söker.
Sammantaget borde allt detta räcka för att ge Ulf Kristersson fyra år till, med eller utan Liberalerna. Så enkel och logisk är dock sällan demokratin. Det är mycket möjligt att en ny socialdemokratisk regering kan ta över och sedan skörda opinionsmässiga framgångar av den politik som Tidögänget levererat. Sådan är den politiska verkligheten, och det går åt båda håll.
Det mesta tyder på att Tidöregeringen oavsett utgång av nästa års val kommer lämna ett hyggligt facit efter sig. Framför allt uppskattas att regeringen inte har backat och bett om ursäkt för förslag och idéer som kritiserats av DN:s ledarsida. Den har stått pall och gått fram med sådant den lovat sina väljare. Här kan vi ana en sverigedemokratisk blåslampa i bakgrunden vid mer än ett tillfälle.
En valförlust är alltså inte ett opinionens underkännande?
Man kan ju inte gärna påstå något annat. Men poängen här är att effekter av politiska beslut sällan tangerar mandatperioder. Sedan vill man förstås gärna fråga missnöjda väljare om vad det alternativa regeringsunderlaget hade kunnat göra bättre än Tidö.
Det är ju exakt det svaret du får på valdagen minus kontrafaktiska utsvävningar.
Det ärlångt ifrån säkert att väljarna har något svar på den frågan, nej.
Men du godtar valresultatet väl i alla fall?
Ja, jag är inte Trump.
Nej, det där är väl ingen MAGA-keps direkt. Ser dock lite militär ut om jag ska vara ärlig.
Det är en keps med en drake på, inhandlad i Hongkong.
Vi VET inte hur det går i valet i september. Vi kan TRO och vi kan gissa. Vad jag VET är att vi Sverigedemokrater kommer att satsa allt vi kan för att bli ett riktigt stort parti. Räcker det för att få makten? Vi får se, osvuret är bäst.
Du gör ett betydligt osäkrare intryck än tidigare. Har du börjat studera opinionsundersökningarna?
Kan du läsa vad jag skrivit? Förstår du innebörden av orden VET och TRO? Ingen kan VETA vad resultatet blir om knappt 9 månader. Har jag skrivit att jag VET hur valet går?
Du har slutat svära och gör ett betydligt osäkrare intryck än tidigare. Har du börjat studera opinionsundersökningarna?
Något är det som gör dig tveksam och vankelmodig om det handlar om hemmaplan. Eller är du tvehågsen numera också vad det gäller Ukraina?
Låter du AI konstruera dina svar? Liknar Goddag yxskaft.
Då förstår jag varför dina inlägg känns så sterotypa
och hur det kommer sig att du blivit så osäker. En AI hämtar sina uppgifter från nätet och där är det numera rätt mycket tvekan. Det skulle nog gynna dig och partiet om du skrev med egna ord som kändes genuina.
Lagarna för legala vapenägare är striktare än någonsin och ser ut att bli än värre innan det är dags för val. 180 grader mot vad som utlovades. Inget riksdagsparti får min röst.
EU som jävlas, eller om man så vill auktoritära styren oftas på vänster.
Som AI trailers satir om Australienska skjutningen
https://m.youtube.com/watch?v=Ynny2zjlwhI
Nej det har faktiskt inget med EU att göra även om de i vissa delar skyller på det. EU ställer betydligt lägre krav på regleringar än vi hade redan innan tidölaget tillträdde.
”Allt” kommer från EU. Sverige försöker som vanligt vara bror duktig och gå före.
Redan 2015.
https://svenskjakt.se/jakt-prylar/vapen-skytte/vapenforbud-behandlas-rekordsnabbt-i-eu/
Det finns en ”falsk” eu rapport om risken med civila vapen som ”underlag” för mer restriktioner.(orkar inte leta upp en länk)
”Nu handlar det alltså inte längre om en överimplementering av ett EU-direktiv, utan om införande av nya regler där man bara använder EU som ursäkt” https://www.dagensjuridik.se/debatt/foreslagen-generalklausul-riskerar-att-satta-vapenlagen-ur-spel/
Invandring enl SCB:
2020. 82518
2021. 90631
2022. 102436
2023. 94514
2024. 116197
Utvandring
2020 48 937
2021 48 284
2022 50 592
2023 73 434
2024 86 449
Vad vill Arne Nilsson bevisa med sina siffror egentligen?
Varifrån kommer de?
Sitter AN och uppfinner en minuspost för att regeringens politik ska hamna i bättre dager?
Statistiska Centralbyrån har uppgifterna. Officiell statistik. Folk från länder som vi inte behöver här. Några är födda i Sverige, men med utländska föräldrar. Sveriges befolkning är nästan konstant de senaste åren.
Käll-angivelser är ingenting för dig va?
Arne Nilssons siffror om utvandrade, visar hur många svenskar som utvandrat om nu någon trodde något annat. Således är det allt fler svenskar som lämnar Sverige.
Jag från min horisont ser ingen nämnvärd förbättring hos tidöpartierna när det gäller det kriminalitetskontrollerade parallellsamhället. Massinvandringen fortsätter dit, samt den finansiella basen – narkotikan -flödar där pga det heliga EU-medlemskapet. Därmed garanteras det grova våldet och den grova kriminaliteten. En ljuspunkt kunde dock vara om myndigheter får samköra sina register för bekämpa bidragsfusk och lögner om invandrares ålder.
Överlag går Sverige i fel riktning med Tidö-laget. Tidigare viktiga principer kännetecknande för konungariket Sverige tullas på.
Offentlighetsprincipen inskränks t.ex. genom utlandsspionerilagen 2023, som bl.a. försämrar journalisters källskydd, samt de facto skyddar de ansvariga för terroristattentatet mot Nordstream.
Korruptionen i det politiska etablissemanget ökar stadigt, såväl under sosse- som tidöregimer, under trycket av klimathysterien och den gröna omställningen. Se t.ex. Northvolt och Stegra.
Det idiotiska, förnedrande, svenska natomedlemskapet trumfades igenom utan folkomröstning 2024. 200 år av fred och framgångsrik militär alliansfrihet har kastats på ända.
För att ytterligare cementera Sverige som en bananrepublik visavi USA, fick vi ”Defense Cooperation Agreement” (DCA) 2024. Även Finland, Danmark och Norge har DCA med USA. Men dessa länder har till skillnad från Sverige, skrivit förbehåll för fredstida kärnvapenlagring. Sverige, jämfört med sina nordiska grannländer, blir i kris- och krigstider ett prioriterat kärnvapenmål för fienden. Detta blir extra farligt när Sverige, med sin verklighetsfrämmande och krigshetsande psy-ops gentemot Sveriges befolkning, vidlyftiga vapenleveranser och utskänkning av svenska skattebetalares pengar, är så kraftigt insyltat i ett ombudskrig, som vi svenskar inte har någon kontroll över.
Vårt politiska etablissemang saknar således fosterlandskärlek. Det har i stället svurit lojalitet till globalismen.
Så du föredrar en regering med S, V, MP och C.
Om man som ”gruelse” riktar mycket välgrundad kritik mot den sittande regeringen, så föredrar man altså en regering bestående av S, V, MP och C enligt Hans logik. Den sittande regeringen får enligt Hans på inga sätt och vis kritiseras, för då tillhör man de röda virrpannorna på vänsterkanten. Man kan inte annat än ta sig för pannan inför ett sådant resonemang.
Man får tycka vad man vill, men man kan inte uppfinna andra politiska alternativ än de två vi i praktiken har i valet 2026. En röst på AfS eller andra hattefnattpartier kommer bara hjälpa S att komma tillbaka till makten. Det är så den politiska verkligheten ser ut.
@ Hans 08:56:
Förklara hur du kommer till den slutsatsen!
Det finns två alternativ i det kommande valet. Du väljer bort det ena. Kvar finns då det andra.
@ Hans 12:41:
Då har du bristande läsförståelse och underutvecklad analytisk förmåga.
Instudera ”tompas11”:s kommentar 10:33!
Inte alls. Försök att läsa det politiska landskapet och dra slutsatser av de realistiska alternativen i stället för att bara gnälla.
@ Hans 13:22:
Man är alltså tvingad att rösta på ettdera av Riksdagens fosterlandshatande partier enligt din logik.
Inte alls. Men du behöver inse vilket resultatet blir om du röstar på småpartier som saknar möjlighet att komma in i stället för att stödja det minst dåliga alternativet.
Nu har vi kommit till den punkten att det är så illa i Sverige att vi inte har ett endaste riksdagsparti som är bra. Alla partier är dåliga i varierande grad.
Så nu uppmanas vi rösta på det minst dåliga partiet. Hur har det kunnat bli så illa på så kort tid?
Det har definitivt skett en utslätning av partierna, vassa kanter har filats bort och triangulering har gjort dem förvillande lika varandra. De tycker ju inget i kontroversiella frågor längre, vågar inte stå för något. Fast å andra sidan: när hade vi egentligen ett riksdagsparti som kändes väldigt bra? För mig personligen har det nästan alltid handlat om att hålla för näsan och rösta, vilket förklarar varför jag ofta röstat på partier utanför riksdagen (det som brukar kallas en bortkastad röst). Det är ju det valet vi alltid ställs inför: att taktikrösta på ett riksdagsparti vi inte gillar så mycket eller att rösta med hjärtat på ett parti som inte har någon realistisk chans att komma in.
Om tillräckligt många röstar med hjärtat så kan nya partier komma in i Riksdagen. Det har ju hänt tidigare då Ny Demokrati kom in och även då SD kom in i Riksdagen. Ny Demokratis vistelse i Riksdagen blev ju som alla vet en kort sejour då inre stridigheter inom partiet satte punkt för partiets vidare utveckling. SD har å andra sidan, sedan de kom in i Riksdagen, växt trots att en majoritet såg och fortfarande ser partiet som paria. SD kan för övrigt ses som en kameleont som ständigt anpassat sin politik till de övriga partiernas politik för att bli mer ”rumsrena” vilket i slutändan kan leda till att partiet tappar sin egen ideologi och sitt berättigande inom svensk politik.
Om tillräckligt många röstar med hjärtat så kan nya partier komma in i Riksdagen.
Så är det givetvis – i teorin. Jag skulle gärna se att vi bytta ut några av riksdagspartierna mot några nya. Men tänk om det bara inte finns tillräckligt med stöd ens i hjärtat för de partier utanför riksdagen som kämpar för att komma in?
”Om tillräckligt många röstar med hjärtat så kan nya partier komma in i Riksdagen.”
”Så är det givetvis – i teorin.”
Jag har ju just visat att det inte bara är i teorin som nya partier kan komma in i Riksdagen. Samma sak hände ju även med MP. Läste du inte mitt inlägg till punkt eller var jag otydlig?
Jag menar bara att du antar att det finns ett de facto stöd för andra partier där ute – egentligen. Det vet vi ju inte. Opinionsmätningar tyder på motsatsen. Historiskt ser vi ytterst sällan nya partier komma in och gamla som åker ur. Det är de få exempel du nämner.
Svårt att hävda att regeringens facit är en framgångssaga om man tittar på den senaste tidens mest uppmärksammade händelser.
Vilka händelser tänker du på som en Regering med nån annan konfiguration hade kunnat förhindra eller lindra?
Du tror att det är ett svar som hjälper?