Efter ungefär en och en halv vecka i Ukraina är det inte helt lätt att åter börja bry sig om suicidala liberala partier, vem som blir nya ICA-Stig eller hur man fixar en blommig vårtrappa. Känslan är att det händer mycket viktigare saker, även för Sveriges del, längs den östeuropeiska gränsen.
Inte så långt bort pågår nämligen ett krig som kommer avgöra den framtida europeiska säkerhetsordningen. Kanske till och med EU:s och Europas framtid. Kriget i Ukraina handlar naturligtvis om den ukrainska nationens överlevnad och om miljoner människors kamp för att få leva sina liv i fred och frihet. Och tro mig, det ukrainska folket vill inget annat.
Men det berör i högsta grad även oss, ty det ryska hotet kommer vi tvingas leva med under lång tid framöver. Det kommer inte försvinna så länge Ryssland styrs av en modern tsar med imperiedrömmar som är beredd att offra hur många liv som helst för vanföreställningen att ett grannland är en historisk del av den ryska federationen, och att stora delar av Europa är en rysk intressesfär som Ryssland har rätt att dominera.
Den som är nyfiken på Ukraina i detta läge undrar kanske om det är för farligt att resa dit?
Jag skulle inte rekommendera någon att besöka Kharkiv. Inte för att det är livsfarligt att vistas där. Det är en miljonstad och risken att drabbas av ryska drönare är på det stora hela liten, även om de fiberoptiska drönarna nu når ända in i staden. På samma sätt skulle jag inte heller förbehållslöst rekommendera någon att åka till Kyjiv. Åter igen inte för att det är farligt. Nej, allt handlar snarare om logistik.
Bussen till Kyjiv från Warszawa tar 14 timmar. Restiden med tåg är snarlik. Till Kharkiv får du lägga på ytterligare sex timmar, åtminstone om du som jag tar tåget från Kyjiv. Personligen ställer jag min kropp i ett slags viloläge under dessa resor, äter nästan inget och dricker väldigt lite. Allt för att undvika akuta toabesök.
Kharkiv är speciellt då det ligger så nära den ryska gränsen. En dryg timme innan vi skulle rulla in på centralstationen släcktes tåget ned. Det blev lika kolsvart inne som ute. Endast passagerarnas mobilskärmar lyste i mörkret. Gjordes det av säkerhetsskäl? Ryssarna bombar trots allt passagerartåg ibland. Senast samma dag i Sumy träffades ett tåg med 200 passagerare av en drönare, hann jag se i nyhetsflödet. Eller var det bara ett slumpmässigt elfel? Jag slog bort tankarna där och då. Det spelade ju ändå ingen roll. Vi satt där vi satt.
När tåget väl rullade in på stationen möttes jag av en nedsläckt stad. Den stora digitala klockan på centralstationen lyste. Men inte mycket annat. Där i nästan komplett mörker slogs jag av en spontan tanke som jag nog aldrig fått i mitt liv tidigare: ”Vad tusan gör jag här, egentligen?” När varken Uber eller Bolt hade bilar lediga fick det bli en vild taxiresa till hotellet över tomma gator i en Lada som nätt och jämnt höll ihop. Resten av vistelsen blev mer intressant än obehaglig, alla flyglarm till trots.
Kyjiv är en större och livligare stad, definitivt värd ett besök. Här finns också större möjligheter till guidning för den som vill se så mycket som möjligt under en begränsad tid. Om man bara orkar med resan dit, vill säga.
Med allt detta sagt vill jag i stället öppet och utan förbehåll rekommendera Lviv. Staden ligger blott en timmes bussresa från den polskukrainska gränsen. Den enda nackdelen är väntetiden vid gränsposteringarna, som tar minst två timmar inalles. En bussresa från Krakow till Lviv tar därför runt åtta timmar, men när du väl är framme har du en helt fantastisk stad att utforska.
Ett besök i Lviv är inte bara en kulinarisk upplevelse och spännande för alla historieintresserade. Det är också ett sätt att stötta den ukrainska ekonomin. Ty ekonomin är en annan front som Ukraina krigar vid just nu. Medan Ryssland lägger drygt 5 procent av sin bruttonationalprodukt på försvaret lägger Ukraina ofattbara 27 procent. Kriget kostar oerhörda summor, pengar som i fredstid hade gått till betydligt trevligare saker för att utveckla landet. Men Ukraina har inget annat val än att fortsätta finansiera sitt försvar.
Innan kriget tog Lviv emot ungefär två miljoner besökare årligen. I dag är det förstås avsevärt färre, men detta är ändå en stad där man hör olika språk pratas och turister flockas på ett helt annat sätt än i östra Ukraina. Flyglarmen är betydligt ovanligare, och frånsett att vissa statyer är övertäckta och vissa kyrkors fönster täckta med plywood, är det lite som indikerar att denna stad ligger i ett land som utkämpar ett krig.
Några hotellnätter, restaurang- och kafébesök, guidning och lite shopping gynnar både den lokala ekonomin och den ukrainska i stort. Ukrainarna kommer motta dig med öppna armar och stor gästfrihet. Det finns få sätt att bättre förena nytta med nöje just nu.
År det den nya formen av turism vi ser? Somliga väljer att förlägga semestern till att turista i länder som befinner sig i krig, för det ger lite extra krydda och spänning till vistelsen. När avgår nästa turistresa till Iran?
De flesta vill inte ha spänning eller riskera något obehagligt på semestern. Det är därför jag rekommenderar Lviv. En spännande stad nära Polen. Billig. Vacker. Full av historia. Och samtidigt gör man en god gärning genom att stötta den ukrainska ekonomin.
Det heter väl förhoppningsvis Kiev fortfarande på svenska? Har lika svårt för de där opportunistiska namnbytena på geografiska platser som för ”hen”.
Heder åt thailändarna som fortfarande talar om Burma.
I äldre svenskt språkbruk användes det tyska namnet Lemberg med svenskt uttal. Skall vi byta till Helsinki också?
Jag kan instämma i grunden. Men det är i detta fall en markering mot transkriberingen av den ryska stavningen av stadens namn. Folk får väl göra som de vill.
Personligen uppskattar jag reseskildringar även om de inte är helt neutrala eller objektiva. Hans är inte SVT-mässigt vinklad och det räcker långt. Vart man sedan ställer kosan lämnar jag utan kommentar så länge man inte förväntar sig att Sverige ska komma och baila ut en med några Hercar ifall det skiter sig.
Jag är rätt så säker på att Ryssland lägger betydligt mer än 5 % av sin BNP på sin krigsmaskin. Priser har gått upp, bidrag har gått ner, välutbildat folk har lämnat landet. De klarar inte detta krig hur länge som helst.
Det är de siffror som BBC hänvisar till. Om det är de officiella ryska är de säkert i underkant.
Arne Nilsson som inte accepterar BBC:s siffror har förstås alternativa källor?
Here we go again!
Varför begär ni länkar av Arne Nilsson när ni är fullt kapabla att googla själva?
Jag förmodar att det i stor utsträckning beror på att herr Arne förmedlar en mängd hemmasnickrade påståenden, utan att verifiera sanningshalten i dessa.
Herr Arnes totala tystnad är iögonfallande och beror näppeligen på tidsbrist. Han har bara inte lyckats formulera orsaken till att ni alla borde förflyttas till Ryssland eller Ungern den här gången.
Och nu erbjuder du dig att leta reda på Arnes försvunna länkar?
Skrattretande fjompiga kommentarer av de icke läskunniga. Klarar tydligen inte av att leta upp uppgifter om rysk ekonomi heller. Varför inte fråga era ryska chefer? Eller visst ja, det är ju deras siffror som figurerar här.
Arne Nilsson lyckades inte reda upp det här inlägget heller. Tror man inte Arne på Arnes ord så har man ryska chefer.
Men har inte Arne tagit i lite för mycket när han ger sig på Hans Li Engnell för att han återger BBC:s siffror?
BBC har i alla tider samarbetat med ryssarna så man får ändå förstå A.N och hans misstankar både mot BBC och Hans Li Engnell. Den som skrattar bäst skrattar sist helt enkelt.
Över 10 % av BNP för Ryssland enligt AI. De militära utgifterna växte med 38 procent under 2024.
– Russia’s war spending has escalated dramatically, with expenditures estimated to exceed 10% of its GDP ($160 billion to over $295 billion in 2025 depending on source, with higher estimates accounting for hidden costs)
Nearly half of the total federal budget: Roughly 40–50% is currently allocated to military expenses creating a significant economic burden.
Russia funding this through increased taxation, depletion of the National Welfare Fund, and domestic debt.
Låter hmm som sossarna, byt bara: militära utgifter mot våra invandringskostnader. Höj sen skatterna, straffavgifter på allt, folks sparande, påslag på drivmedel och annat. Spar sen in på gamlingar och sjuka, tryggt förvisade om att partiets medieorgan svt/sr sopar igen spåren – Moder Ryssland.
”Storbritanniens premiärminister Keir Starmer tog emot president Volodymyr Zelenskyj för samtal och nya löften om militärt stöd till Ukraina.
Starmer varnar för att kriget i Iran riskerar att få omvärlden att glömma bort det ryska invasionskriget, rapporterar BBC.”
”Sedan påminde Starmer om ett förändrat världsläge:
– Det pågår uppenbarligen en konflikt i Iran, i Mellanöstern, men vi får inte förlora fokus på det som pågår i Ukraina och behovet av vårt stöd där.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/PdpzJz/starmer-varnar-att-ukrainakriget-gloms-bort
Liberaler är rätt gulliga ändå:
https://www.friatider.se/tidigare-l-minister-som-ville-avskaffa-sverige-gar-till-c
”Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis”
-Birgitta Ohlsson 2001 (ordförande LUF)
Väpnade konflikter i både Ukraina och Iran, vi skulle verkligen behövt den där ”världspolisen” nu. Eller vänta lite…
Som alla vet lägger Ryssland 4,67% av sin BNP på krigsmaskinen. Att ifrågasätta detta enkla faktum visar bara att man inte förstår sig på BNP. Men det behöver man inte för att få ha en åsikt på blogg hur fjantigt det än verkar.
Jag tror det är en siffra som måste avrundas uppåt om man inte ska tvingas flytta.
Jag tror att det är bäst för alla om du flyttar.
Har du källor på det eller sitter du som vanligt och fabulerar?