Regeringen hade goda förhoppningar om en ekonomisk återhämtning under 2025. Så blev det inte. Det handelskrig som Donald Trump drog igång efter sin återkomst till Vita huset pekades ut som en anledning. Hoppet stod till att det skulle ljusna under 2026. Nu ser även den förhoppningen ut att komma på skam. Läget är så pass allvarligt att regeringen såg sig tvungen att kalla till presskonferens.

Pressträffen i veckan kan sägas vara en uppföljning på den som hölls i mars. Då pekades tre huvudscenarier ut för svensk ekonomi till följd av kriget i Iran: begränsade effekter, påtagliga effekter och stora effekter. Nu anser regeringen att kriget får ”påtagliga effekter” på svensk ekonomi i form av stigande energipriser, högre inflation samt en viss påverkan på vår BNP.

Sveriges situation är visserligen inte alls lika bedrövlig som länder som är betydligt mer beroende av olja- och gasimport. Men stigande bränslepriser påverkar självfallet ett land med långa avstånd. Här kan regeringen inte göra så mycket annat än att kompensera med tillfälliga sänkningar av skatten.

Ekonomin kommer bli en het fråga i valet. Det är alldeles uppenbart, för att låna statsministerns favorituttryck. Men kommer den rent av avgöra valet? För ett år sedan såg det inte ut så. Men skulle situationen eskalera kan ekonomin bli en fråga som dominerar hela valrörelsen. Det är knappast ett önskeläge för en sittande regering.

Hur resonerar väljarna om allt det här? Regeringen kan inte gärna beskyllas för Trumps eskapader och galenskaper. Men den värsta energikrisen i historien kommer knappast gå obemärkt förbi. Väljarna kan förstås använda valsedeln som ett sätt att protestera mot stigande priser, och framför allt: om det sprids en allmän känsla av att allt går åt fel håll, oavsett vems fel det är, brukar sittande regering straffas. Inte för att oppositionens Magdalena Andersson ens kan presentera ett regeringsunderlag utan för att det är så väljarna brukar agera.

Det var inte så här det skulle bli. Tidöpartierna skulle gå till val på att de sänkt asyltrycket till det lägsta på 40 år, minskat skjutningarna med 75 procent sedan 2022 och skärpt rättspolitiken för att mota den eskalerande grova våldsutvecklingen i samhället. Allt detta har allmänhetens gillande. Men det riskerar att drunkna i krisrubriker om ekonomi, bränsleransoneringar, inställda semesterresor och i värsta fall risk för stagflation.

Sommaren blir spännande. Om kriget i Iran inte avslutas, om situationen kring Hormuzsundet inte blir löst eller om det blossar upp andra konflikthärdar som komplicerar världshandeln med fossila bränslen ytterligare sitter regeringen väldigt löst. Och då har vi inte ens nämnt Liberalernas opinionsläge.