”Fredrik Reinfeldt regerade Sverige med goda resultat som består än i dag. Det borde fler moderater vara stolta över.” Inledningen på DN:s ledarsida är fantastisk. Den är häpnadsväckande i sin anings- och historielöshet och imponerande i sin enögdhet. Moderaterna har svängt i viktiga politiska frågor sedan Reinfeldt styrde, men partiet har ett komplicerat förhållande till den forne statsministern.
Reinfeldt är hatad i vissa kretsar men hålls fortfarande högt i andra. Svaret på vem som är den mest framgångsrika moderata partiledaren kom blixtsnabbt. Elisabeth Svantesson tvekade inte i Aftonbladets podd My och makten. Det är Reinfeldt. Tittar man på valresultat och tid vid makten är det lätt att hålla med. Reinfeldt var de facto en framgångsrik partiledare och regeringschef. Han bildade Alliansen, sparkade ut Göran Persson och behöll makten i åtta år.
När Persson ledde Socialdemokraterna till närmare 40 procent i valet 2002 kändes det som att det aldrig skulle ta slut. Att en borgerlig regering alltid skulle förbli en hopplös dröm. Valnatten 2006 var därför speciell. Jobbskatteavdrag och avregleringar, en finansminister som ledde Sverige tryggt och framgångsrikt genom finanskrisen och ett socialdemokratiskt inbördeskrig. Något hade hänt.
Sedan kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Dörrarna till Sverige öppnades fullständigt på glänt. Decennier av utanförskap och bristande integration glömdes bort när Reinfeldt lekte tvärtomleken med SD och gjorde upp med Miljöpartiet. Posering blev viktigare än att lösa verkliga problem. Vi vet vad som hände sedan.
I dag styrs Sverige åter av en moderatledd regering. Men denna gång är det med stöd av SD. Reinfeldts migrationsvänliga linje är sedan länge kastad på historiens sophög. Eller? Somliga drömmer sig onekligen tillbaka. Men frågan är vad de saknar. Är det de höga opinionssiffrorna och känslan av att få beröm av DN:s ledarsida och de politiska motståndarna? Eller är det kaoset som följde efter att effekterna av migrationspolitiken och kriminalpolitiken slog igenom på allvar?
Regeringen har aviserat ännu en skärpning av migrationspolitiken, förmodligen den sista innan valet. Nu handlar det om att strama upp anhöriginvandringen. Den skärps på en rad sätt, varav vissa är så självklara att många nog reagerar på att det redan inte har skett. Exempelvis har personer som väntar på utvisning vid verkställighetshinder haft rätt att ta hit sina anhöriga under väntetiden. Det åtgärdas nu.
Huvudlinjen är att den som vill ta hit anhöriga först måste kunna visa på en försörjningsförmåga via egen inkomst och ha en egen bostad av tillräcklig storlek och standard. Dessa självklarheter har alltså inte gällt i tillräckligt hög grad tidigare, vilket resulterat i en enorm överrepresentation av utrikes födda i bidragsberoende, arbetslöshet och trångboddhet.
Hur mycket som av det som Tidöpartierna har genomfört på migrationsområdet som kommer att rivas upp av en i nuläget alltmer sannolikt rödgrön regering återstår att se. Socialdemokraterna profilerar sig alltjämt som ett parti som driver en stram migrationspolitik, medan partiets tänkbara tre samarbetspartier alla vill lätta upp reglerna igen och återinföra perspektivet att det är en mänsklig rättighet att bo i Sverige.
Pendeln svänger alltid i politiken. Efter ett decennium av tävlan i vem som kan vara mest stram, åtminstone i retoriken, kan det mycket väl vara en annan ton som präglar debatten efter valet.
Är det inte lätt ansvarslöst av SD-regeringen, som sossarna kallar Tidö, att då tappa makten så enkelt för att man inte riktigt orkar med?
Reinfeldt är det yttersta beviset för att man kommer undan med allt i Sverige.
en fördel är i varje fall att Kristersson fått order av kommunikationsavdelningen att sluta säga förskräckligt. Nu är det oerhört allvarligt i stället.
Hans: Jag uppskattar verkligen att du påminner om arvet från Reinfeldt. Om man med ett enda ord vill ha svaret på varför på varför så många människor avskyr det globala liberala systemet så är det ordet: Reinfeldt.
Med det menar jag förstås inte att Fredrik Reinfeldt personligen är orsaken till exakt allt elände som har drabbat Västvärlden de senaste 30-40 åren, men Reinfeldt är tillsammans med Angela Merkel och några till är själva inkarnationen av den typ av makthavare som har lagt grunden till det (högst berättigade) missnöje som bland annat ledde till Brexit och som har fått Donald Trump vald till president två gånger.
Det är också personer som Reinfeldt och Merkel som är orsaken till att miljontals europeer känner starkare sympatier för Ryssland än för det västerländska etablissemanget.
Alla diskussioner om landförräderi hit och dit (se den förra debatten) har egentligen sin rot i att Reinfeldt och hans medbrottslingar upphöjde förräderi till norm och till statsideologi. Därmed är de västerländska länderna redan förrådda, och eventuella sympatier för Ryssland eller Kina eller något annat måste ses i ljuset av det.
Genom att lyfta fram Reinfeldt sätter du ljuset på själva grundorsaken till alla andra problem och i princip alla konflikter som präglar detta kommentarsfält. Utan personer som Reinfeldt, Merkel, Bush, Blair, Clinton etc hade ytterst få västerlänningar känt några sympatier för Ryssland och/eller Kina.
Vårt etablissemang är helt enkelt jävligt vedervärdigt sedan minst fyra decennier, och det gäller i stort sett hela Västvärlden. Situationen är kanske lite bättre i Danmark, Finland, Schweiz och några få länder till. Tidigare trodde man att Norges etablissemang var lite bättre än det svenska, men deras nära relationer till Epstein har ju effeltivt gjort på den illusionen.
”En del sverigedemokrater gillar att beskriva ”medierna” som partiets huvudmotståndare. Andra är mer konservativa av sig och föredrar ”Socialdemokraterna”, ”Miljöpartiet” eller det politiskt lite vagare ”vänsterliberala etablissemanget”.
Det framstår dock allt mer som att Jimmie Åkessons tuffaste motståndare i valet är den egna riksdagsgruppen.”
https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/mork-start-for-sds-valrorelse/
Tydligen ingen solig dag för bloggens mer moderata SD:are…
SD:are är inte förtjusta i Reinfeldt. Tydligen gillar inte heller fotbollssupportrar honom. Att vissa inom M fortfarande är imponerade får vi leva med. I övrigt inväntar jag valresultatet.
Du klarar att förutsäga krigsresultatet i Ukraina men måste invänta valresultatet i Sverige. Jag vet inte vad jag ska säga om din oförmåga.
Min oförmåga? Jag VET att Ukraina vinner över Ryssland. NÄR det inträffar är jag osäker på. Vad gäller det svenska valresultatet så översvämmas vi av undersökningar som säger att vänstersidan vinner. Jag tror inte på det. Därför avvaktar jag valresultatet.
Låter religiöst tycker jag. Men din gudstro räcker inte riktigt till ett svenskt val förstås. Därför inväntar du resultatet.
Ja du Arne. Det är nog inte tillräckligt med Rubbestad.
Jag utgår från att Arne Nilsson äger en riktigt fin och välpolerad kristallkula. Det är dock märkligt att kristallkulan är så fokuserad på kriget i Ukraina att den inte lyckas säga något tydligt om det svenska valet i September. Var köper man egentligen en sådan kristallkula?
SD Merch i Sollentuna.
”L:s partisekreterare Fredrik Brange kallar SCB-mätningen för en ”ögonblicksbild”, och även han framhåller att L ofta brukar öka i slutspurten.
TT: Loppet är inte kört?
– Valet avgörs på valdagen, säger han.”
”– Det är bara genom ett starkt Centerparti som vi kan undvika att svensk politik kan dra åt vänster, säger partisekreterare Hannes Hervieu, beträffande att S, V och MP får egen majoritet.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e75bxl/liberalerna-under-riksdagssparren
Eftersom ens röst på Tidö är bortkastad då de inte har någon chans alls längre är nog det förnuftiga att rösta på C. Det är i varje fall ett högrigt inslag bland alla vänsterextremisterna som kan hålla något slags ordning.
Skrattretande. Stureplanscentern viker sig för Sossarna.
Enligt Aftonbladet tar Kristersson underläget på fullaste allvar t.sk.f dig.
Den kapaciteten borde du ha om du ö.h.t är intresserad av konsekvenserna i stället för att sitta där och skratta.