Regeringens framträdanden på årets Almedalsvecka var en märklig syn. Det var uppenbart att alla inom Tidösamarbetet nog innerst inne begriper att loppet är kört. Valet är förlorat. Men det sista halmstrået för att trots de usla oddsen få förnyat förtroende var intressant. Framför allt Ulf Kristersson och Ebba Busch lade an en helt annan ton.
Städuppdraget som vi fick är mer eller mindre avslutat, konstaterar statsministern. Det finns de facto resultat att peka på. Tidö har tagit kontroll över invandringen och utrett eller genomfört de skärpningar som de vann valet på att genomföra. Inklusive en väg mot avskaffade permanenta uppehållstillstånd och högre krav för medborgarskap. Regeringen har också halverat skjutvapenvåldet. 2026 ser ut att bli det lugnaste året på länge. Därtill har besluts tagits om ny kärnkraft, även om det dröjde förfärligt länge.
De frågor som vann valet åt Tidöpartierna 2022 är emellertid inte alls lika heta fyra år senare, mycket tack vare att frågor om invandring och gängvåld inte upplevs som lika akuta av väljarna längre. Det betyder inte att alla problem är lösta, men väljarnas upplevelse är att dessa frågor är gårdagens bekymmer.
Dessutom är det, missförstå rätt, inte roliga frågor. Det är betydligt skojigare för både väljare och politiker att snacka gåvor till väljarkåren. Kraftigt höjda barnbidrag och höjt bistånd, som KD föreslår. Sänkt skatt för arbetande föräldrar, som M förslår. Eller varför inte att Sverige ska bli ”Europas smartaste land” på tio år, om L får önska. Det är ju underhållande bara det. Varför inte snyggast också?
Mycket handlar nu om hur svenska folket ska skaffa fler barn. Det är ju mycket roligare att prata om det än om hur vi får bort barnsoldater från gatorna. Det finns närmast en syn av lättnad i Ebba Buschs ansikte när hon äntligen får prata om klassiska KD-frågor, de där mjuka ämnena som får gamla klassiska kristdemokrater att le av välbehag. Även moderatledaren såg ut att mysa när han i sitt tal i Almedalen kunde prata om något annat än bara hårdare tag.
Sent omsider har Tidöpartierna insett att migration, brottsbekämpning och energi inte hjälper dem att lyfta i opinionen. Så de börjar snacka klassiska plånboksfrågor och tar klivet in på vänsterns planhalva. Detta är dock en planhalva där Socialdemokraternas bollinnehav är enormt starkt. Högerpartierna har inget annat val än att utmana där om det ska bli mål, men risken för kontring och baklängesmål finns förstås där.
Det blir dessutom väldigt spretigt inbördes i Tidölaget, men det är som det ska vara i en valrörelse. Vi har trots allt ett flerpartisystem. Även om långt ifrån alla förslag som nu läggs som ett smatterband under den nyss invigda valrörelsen är fantastiska, är det en smula befriande att se partierna andas lite friare när de inte ska samverka inför en kommande budget.
Ulf Kristersson har rätt i att det rödgröna regeringsalternativet inte riktigt har prövats inför väljarna. Magdalena Andersson upprepar bara att S går till val som enskilt parti. Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver att få sitta i regeringen om de ska stöda S. Och Centerpartiet är en rolig grön joker mitt i alltsammans. Den strama migrationspolitiken ska ligga fast. Ny kärnkraft ska byggas. Trots att V, C och MP alla är emot. Det är inte trovärdigt. Men det fungerar ändå, på något vis.
Kommer Tidölagets mjuka tonläge räcka för att vända opinionen? Mest troligt inte. Det mesta tyder på att Ulf Kristerssons lag gavs makten likt en brandkårsutryckning för att ta itu med akuta problem. Nu när det har lugnat ned sig, åtminstone i väljarnas ögon, får Socialdemokraterna komma tillbaka igen. Räkna med en segdragen och bråkig regeringsbildning till att börja med.
Hans konstaterar att efter ett besök i finrummet är SD tillbaks nere i källaren. Övriga Tidö förbereder sig för att förhandla bort det mesta som åstadkommits med den svenska specialiteten undantag.
”De frågor som vann valet åt Tidöpartierna 2022 är emellertid inte alls lika heta fyra år senare, mycket tack vare att frågor om invandring och gängvåld inte upplevs som lika akuta av väljarna längre. Det betyder inte att alla problem är lösta, men väljarnas upplevelse är att dessa frågor är gårdagens bekymmer.”
Du säger det du. Jasså minsann. På så sätt.
Det är väldigt frestande att bräka fram ett ”källa på det?” (opinionsmätningar räknas inte!)
Tja vi får väl se om väljarna är så tappade som du tror…
Varför så pessimistisk Hans? Ingen väljarundersökning har fått rejält bra svarsfrekvens. Så jag är optimist och kämpar på med allt vi kan göra lokalt.
Jag tycker nog att pessimismen är rätt påtaglig även inom Tidö. Partiledarna utstrålar en känsla av att de vet att det är kört.
Klart ni ska kämpa på. Jag hoppas att Tidöpartierna kan locka många soffliggare så att avståndet krymper. Men det ser väldigt tufft ut.
Poängen enligt Hans: Tidölaget har gjort nästan tillräckligt, status quo är bekvämt nog, skynda långsamt osv men det har ju gjort väljarna mer benägna att titta djupt i plånboken istället för över axeln eller över vägen när ungarna går till skolan.
Min (och i princip alla jag känner) poäng: Sverigedemokraterna har svikit, de har suttit på händerna ist för att sätta press på moderaterna, Tidölaget har gjort minsta möjliga och det är alldeles för lite och alldeles för sent. Därför tappar regeringen och regeringsunderlaget stöd, pga missnöje och inte pga liknöjdhet.
Och ändå är det SD som går bäst i Tidölaget. Övriga tre ser ut att göra katastrofval.
Eller minst sämst som man också skulle kunna säga. Jag är inte helt säker på att det är en indikation på ett fortsatt gott samarbete framöver.
Allt är möjligt. Jag kan till och med se framför mig en regering bestående av S, KD och C om dessa tre samlar en majoritet. Eller S, MP och C. Magdalena Andersson föredrar sannolikt KD och C framför att plocka in V. Sakpolitiskt skulle en sådan regering vara enklare att leda.
Men skåjtens analys gick ut på att regeringens opinionstapp beror på missnöje med SD:
Min (och i princip alla jag känner) poäng: Sverigedemokraterna har svikit, de har suttit på händerna ist för att sätta press på moderaterna, Tidölaget har gjort minsta möjliga och det är alldeles för lite och alldeles för sent. Därför tappar regeringen och regeringsunderlaget stöd, pga missnöje och inte pga liknöjdhet.
Detta stöds inte av opinionsläget.
Det finns en anledning till varför idrottare alltid intalar sig att de kommer att vinna.
Det handlar om psykologisk förstärkningseffekt, om man intalar sig att man kommer att förlora så presterar man sämre än man annars skulle ha gjort.
Att behandla en opinionsundersökning som ett valresultat och därmed utgå från att man redan förlorat och beter sig därefter så kommer man att förlora eftersom man då omedvetet saboterar för sig själv.
Nej det är fortfarande 3 månader innan valet, så det är för tidigt för Tidö att utgå ifrån att de redan har förlorat valet.
Jag tycker Arne har rätt inställning! Man ska vara en optimist.
Den enda positiva i Tidö är Simona men så har hon inte så mycket att förlora längre heller.
För att tala klartext så är den optimismen mer av ett mentalt projekt än ett politiskt.
Men det är klart att det skulle se väldigt illa ut om all luft gick ur Tidö redan innan valet så kämpa på för all del. Det ska dock bli kul att se hur ni hanterar besvikelsen framöver.
Så länge det finns ca 50% Johan Karlssons i väljarbasen så går inte landet att räddas. Ett regeringsskifte nu skulle betyda fullständig katastrof på de flesta områdena. Kanske är det så att Svensson behöver en sista sådan period för att vakna? Jag tvivlar.
MM: Jag tror förvisso på allvar att Svensson behöver en sista sådan period för att vakna, men även om man egentligen inte tror på det så får man nog ändå försöka intala sig att det är sant för att stå ut under de kommamnde fyra åren. Vi får helt enkelt laga efter läge, och just nu ser läget inte särskilt bra ut, alla fall inte på kort sikt.
Med tanke på de låga födelsetalen är det helt rätt att satsa offentliga resurser på att öka födelsetalen. Nationen kommer att få oerhört svårt att överleva om det föds för få svenska barn. Till slut skulle det svenska folket förvandlas till en kollektiv självmordspakt i stil med Sydkorea. Och då är sydkoreanerna inte ens utsatta för massinvandring; de utplånar sig själva i alla fall.
Den demografiska situationen i Sydkorea är fullständigt vanvettig, men jag kan tänka mig att Kim Jong-un jublar. De fattiga norskoreanerna förökar fortfarande sig medan de rika sydkoreanerna är i full färd med att utrota sig själva.
Det viktiga är att utforma familjepolitiken i Sverige på ett sätt som gynnar etniska svenskar och missgynnar diverse invandrargrupper, särskilt de mest problematiska. I dagsläget kan vi tyvärr inte införa en öppet diskriminerande lagstiftning, så vi måste vara så listiga, smarta och smidiga som möjligt för att sökerställa vårt folks överlevnad.
Vårt första mål måste vara att jämna ut födelsetalen mellan svenskar och övriga etniska grupper i landet. Vi bör alltså initialt sträva efter att alla folkgrupper föder mellan 1,5 och 2 barn per kvinna, för att därefter öka våra egna födelsetal till över 2 barn per kvinna och samtidigt uppmuntra problematiska grupper att föda så få barn som möjligt.
För att uppnå detta bör vi avskaffa flerbarnstillägget och frysa barnbidraget. Pengarna som vi sparar på det bör användas till att ge generösa penningutbetalningar till alla kvinnliga svenska medborgare när de föder sina första och andra barn.
Det beror på att det i dagsläget ändå verkar vara oerhört få svenska kvinnor som är beredda att skaffa tre eller fler barn. Det viktigaste just nu är att lyckas övertyga minst 90 % av alla etniskt svenska kvinnor att skaffa minst ett barn, helst två.
Om vi en dag lyckas ersätta den svenskfientliga liberala demokratins nationella självmordspakt med en svenskvänlig nationell etnokrati, då bör vi självfallet genomföra mer genomgripande åtgärder för att lösa krisen i befolkningsfrågan.
Jag skulle gärna avskaffa aborträtten för svenska kvinnor, men det är tyvärr ingen fråga som går att driva just nu. KD och SD vågar ju inte ens förespråka små inskränkningar i aborträtten. Det är tyvärr politiskt omöjligt just nu, men någon gång i framtiden måste ändå göras.
När jag talar med mina barnbarn är det inte alldeles självklart att de vill skaffa barn när de hittat en partner. I min generation fanns inte diskussionen ens. Att skaffa barn var självklart. Så jag är inte säker på om pengar kan få kvinnor att vilja få barn. Det måste till nåt annat.
Miljön kanske. Eftersom många verkar tycka att miljöfrågor är viktiga så måste ju några ta hand om samhället och se till att det fungerar och att vi inte saboterar miljön. Det ska dina barn och barnbarn göra. Eller nåt som lockar kvinnor. På riktigt.
SD ska bli det nya miljöpartiet, hinner det bli officiellt innan valet?
”Eftersom många verkar tycka att miljöfrågor är viktiga…”
Jaså, var har du fått det ifrån? Inte ens Miljöpartiet knystar ett ord om miljön, där är det bara ett ständigt evigt tjat om klimatet, som vi inte kan göra ett dyft åt…
Arne: Jag håller med dig om att befolkningsfrågan i grunden handlar mer om kultur (attityder, inställning, miljö, värderingar) än om ekonomi. Men det är mer komplext och tar lång tid att ändra på kulturen, medan det kan gå snabbt och enkelt att skruva på de ekonomiska incitamenten.
Det gör ingen skada att ändra på föräldraförsäkringen så att man uppmanar fler (svenska) kvinnor att skaffa åtminstone ett eller två barn medan man tar bort incitamenten för (invaderade) kvinnor att skaffa tre eller fler barn.
Jag är medveten om att det här är otillräckligt, men det kan åtminstone lindra den akuta krisen medan vi försöker att hitta ett sätt att lösa det större, långsiktiga problemet. En sorts akut utryckning inom ramarna för föräldraförsäkringen.
”Imorgon tisdag är sista dagen då arbetande men papperslösa migranter kan ansöka om uppehållstillstånd i Spanien, inom ramen för det regulariseringsprogram som den spanska regeringen, under ledning av Pedro Sanchez, påbörjade i mitten av april.
Intresset har varit stort: Över 900 000 migranter har ansökt. Men den spanska migrationspolitiken går på tvärsen med EU:s, och har orsakat friktion inom unionen.
”Man har precis beslutat om nya regler för återvändande av migranter. Man skapar nu inom EU en striktare, en tuffare migrationspolitik”, säger EU-korrespondent Andreas Liljeheden.”
https://www.sverigesradio.se/artikel/900-000-papperslosa-soker-tillstand-i-spanien
Sanchez är rena julklappen om man jämför med Orban. 1 miljon nya spanjorer att sprida över hela EU precis som det var tänkt.
Jag skulle säga att Tidö är dött också på bloggen. Om man jämför svarsfrekvensen med när det handlar om Ukraina är det tydligt att Tidö övergivits och att frågan knappt ger någon reaktion. Om SD har kring 20% av rösterna så är det i varje fall inget som märks bland kommentarerna.
Sverige är kört oavsett regering. Tidö har spelat bort sin chans genom att man lagt alla viktiga förändringar sent i mandatperioden. . De skulle kört stenhårt i början, skippa utredningar och korrigerat efter hand istället. Nu har de givit Magda en jättechans att stoppa många förslag eller riva upp redan beslutade.
Tidö agerade korkat och ineffektivt vilket visar deras feghet och oförmåga att utöva hänsynslös makt vilket sossarna ofta behärskat.