SCB:s stora partisympatimätning är släppt. Det är usla nyheter för regeringen och Tidösamarbetet. Oppositionen leder med uppemot 13 procentenheter. Rimligen betyder detta att spelet är slut. Valet är kört. Ulf Kristerssons dagar som statsminister är räknade.

Om vi blickar bakåt mot de senaste 30 åren är det faktiskt bara Bildtregeringen 1991-1994 som inte blivit omvald. När Socialdemokraterna vann regeringsmakten och 45 procent av rösterna 1994 satt de kvar i 12 år. Därefter tog Alliansen över i åtta år, mycket tack vare att Moderaterna gick så bra. Efter det återtog S makten under Stefan Löfven, vars regering på visserligen väldigt skakig grund satt kvar i två mandatperioder.

Om Kristersson får avgå i september blir han således den första regeringschefen som får lämna makten efter bara fyra år sedan den ekonomiska krisen vid 90-talets början. Det är inget smickrande facit. Som vi konstaterat tidigare har Tidösamarbetet genomfört en hel del välkomna reformer. Skjutvapenvåldet har minskat rejält, migrationspolitiken har skärpts, inflationen sjunkit. Men väljarna är uppenbarligen inte alls nöjda.

Tidöregeringen har verkligen försökt allt. Den har flirtat med väljarna genom att sänka drivmedelspriserna, sänka matmomsen och halvera biljettpriserna i kollektivtrafiken. Nu försöker M till och med locka med sänkt åldersgräns på Systembolaget. Inget tokigt förslag i sig, men att släppa det månaderna före valet känns bara pinsamt desperat.

Enligt alla rimliga mått är loppet kört för Tidö. Att plocka in ett 12-procentigt underläge känns onekligen hopplöst. En stor del av hopplösheten är att Liberalerna endast når 2,5 procent i mätningen vilket gör fyrpartisamarbetet chanslöst. Men inget Tidöparti går bra. Moderaterna är snart nere på Bo Lundgren-nivåer, Sverigedemokraterna ligger långt under sitt valresultat från 2022 och Kristdemokraterna är nere och balanserar på riksdagsspärren.

Under kan ske, och både S och V kan mycket väl tappa några procentenheter fram till valdagen. Men det kommer inte spela någon roll när övertaget är så pass stort. Enligt SCB-mätningen behövs inte ens Centerpartiet för att nå majoritet.

Detta är förstås Magdalena Anderssons drömscenario. Att sy ihop en trepartiregering med V och MP kan hon nog lyckas med. För C skulle det innebära ytterligare en mandatperiod av ökenvandring i den ”breda mitten”, helt utan inflytande och relevans. Och för Sverige en potentiell tillbakagång till en mer liberal migrationspolitik, lägre straff och högre bidrag.