Kriget i Ukraina fortsätter i vad som liknar en evig våldsspiral utan slut. Ryssland bombar civila i Ukraina varje dag och natt, och natten mot torsdagen var den kanske värsta hittills i Kyjiv med ett trettiotal döda och ett hundratal skadade. Kort sagt en avskyvärd natt med attacker riktade mot civila i första hand.
Samtidigt fortsätter Ukraina sin kampanj med vad Volodymyr Zelenskyj kallar långräckviddiga sanktioner mot den ryska diktaturens högsäte Moskva och mot landets oljeindustri. Det uttalade målet är att pressa Ryssland till förhandlingsbordet, och Zelenskyj har nu utlyst en 40 dagar lång kampanj. Men kommer den att fungera?
Putin tvingades häromdagen medge inför ryska folket att det finns problem i landet. Det är ett ovanligt uttalande för att komma från honom. Några direkta slutsatser av bränslebristen i landet som kallats en bensinmack med kärnvapen drog Putin däremot inte. Luftförsvaret behöver stärkas, konstaterade diktatorn lakoniskt.
De ukrainska motattackerna kommer fortsätta även efter att de där 40 dagarna har passerat. Kreml har inte visat något som helst intresse för verkliga förhandlingar. Regimens Goebbelsfigur Peskov upprepade nyligen att de ryska kraven för fred inte har förändrats ett dugg. Därmed finns inget att förhandla om.
Ryssland vill inte ha fred, brukar vara den västliga tolkningen av det ryska agerandet. Alla så kallade förhandlingar med amerikanska klappgökar till medlare har bara bekräftat den bilden. Ryssland söker alltjämt en ukrainsk kapitulation. Putin är uppslukad av tanken på seger och verkar fortfarande lika övertygad om att Ryssland kan uthärda längre än Väst. Hela hans image bygger på detta, och när hans en gång så stolta arméer nu har kört fast i Ukraina i fyra och ett halvt år sargas bilden av den ryske ledaren som ofelbar.
Personligen är jag mest orolig för att Putin kommer utnyttja USA:s tillbakadragande från Europa som en inbjudan att pröva försvarsviljan och förmågan i det europeiska Nato. Förmodligen via någon av de baltiska staterna. Det kan röra sig om gränskränkningar, false flag-operationer eller annat som kräver ett svar. Frågan är då om det kommer eller inte. Ett hot mot exempelvis Estland skulle mest sannolikt engagera inte bara Lettland och Litauen utan också Sverige, Norge, Danmark och Finland samt Polen och Storbritannien.
I länder där ryssvänliga krafter mycket väl kan få makten under de kommande åren, vilket är stora och viktiga Natomedlemmar som Tyskland, Frankrike och Italien, kan intresset för att ”stöta sig” med Ryssland över vad som kan tolkas som en gränsdispyt vara begränsat. Redan där har Putin den spricka i Nato han länge eftersträvat. Ett Nato som kollapsar inifrån är ett ryskt drömscenario. Putin har fram till slutet av 2028 på sig, för Trump kommer hävda att en konflikt mellan Ryssland och Europa inte är en amerikansk angelägenhet. Trump distanserar sig öppet från Nato.
Med allt detta i åtanke är det sviktande västliga stödet till Ukraina ett bekymmer. Efter den massiva terrorattacken mot Kyjiv i torsdags morse var president Zelenskyj på plats vid ruinerna av ett bostadshus. Presidenten var öppen med att Ukraina fortfarande väntar på den första av de 200 antiballistiska missiler som bland annat Norge utlovat. Applåder för vad Ukraina åstadkommer på Krym just nu räddar inga liv.
Europa behöver på allvar gå från ord och symboliska gester till handling som stärker Ukrainas försvar och därmed också vårt eget. Ty kriget kan snart komma närmare oss än vad vi i dag kan föreställa oss. Under mina resor i Ukraina har jag träffat en krigstrött befolkning med en enorm kampvilja. De kommer inte ge sig. Inget tyder just nu på att Putin kommer göra det heller. Därmed finns inget krigsslut i sikte. Putin har målat in sig i ett hörn och ser bara en väg framåt.
På frågan om vad som väntar härnäst – fred eller eskalering – är svaret att vi inte vet. Men någon fred är svår att föreställa sig under detta år. Det finns inga som helst tecken på att ryssarna är beredda till några eftergifter. Däremot är riskerna för en rysk eskalering påtagliga, och detta borde göra fler i Europa oroliga. Vi gör gott i att hålla koll på Natos östliga gräns.
Om ryssarna verkligen ska försöka sig på något måste Narva vara det uppenbara första målet. En stad med stor rysk majoritet och ett läge precis vid estnisk-ryska gränsen, relativt avskärmat från resten av Estland.
Bränslebristen i Ryssland kommer att bli värre. Att vanliga människor inte kan köra bil bekymrar nog inte Putin. Men om bönderna inte har diesel så kan de inte ta hand om skördarna. Eftersom Ukraina även bombar lastbilar och tankbilar så kommer snart matbrist uppstå. Det finns nog en del folk i Ryssland som kan tänka sig att hjälpa Putin att ramla ut ur ett fönster. Utvecklingen av kriget lutar kraftigt till Ukrainas fördel.
Att Ryssland skulle anfalla ett Natoland är nog en möjlighet. Men utan bränsle kommer dom inte så långt. De har ju kört fast i Ukraina så hur de ska kunna bli bättre på att kriga mot ett Natoland kan man fundera över.
I grund och botten är det ingen konst att vända på steken och tillämpa resonemanget på Ukraina förstås. Djupare än så var inte den analysen men det var nog inte meningen heller. A.N känner sig lugn och trygg i att återanvända gammalt ”tankegods”. Biten om Putins fall från ett fönster är inte första gången A.N återanvänder som exempel. Det räcker inte med att Hans slår an en resonerande ton. A.N öser ändå på med samma samma.
Ryssland har lång historia av kupper under både tsartiderna, sovjetväldet. Putte själv är en framkuppad figur efter Jeltsin. Det finns en hel del amerikaner på nätet som läser Ryssland helt fel med att putte har en självklar popularitet som han inte har i realiteten.
Har putin inte kunnat föra detta till ett avslut inom max 1 år fr o m nu kommer han sluta med att bli defenestrerad(utkastad från ett fönster)
Putin verkar hellre riskera att starta ett världskrig hellre än att kompromissa eller ett ingå ett fredsavtal som inte är en ukrainsk kapitulation, eftersom det skulle få honom att framstå som svag, trots att kriget varit en politisk och personlig katastrof för Putin och Ryssland från början fram till nuläget.
Nej ett fredsavtal kommer Putin inte skriva på. Sådana tecken på svaghet är livsfarligt i dagens Ryssland. Landet han också lät:
Stycka upp och plundra med oligarker mot 50% i ersättning & blev världens rikaste man på kuppen.
https://youtube.com/watch?v=dlF0ZzH6C9s
Det är spekulationer om Putins fönster förstås. Sanningen är att ingen vet.
Det är dessutom en aning naivt att tro att Ryssland/Världen förändras i grunden bara för att Putin defenestreras(utkastas från ett fönster). Kanske också att tillskriva personen Putin lite för stor makt eftersom det inte är Usa vi talar om. Mycket skulle förändras i Usa om Trump trepanerades på håll eller nära avstånd. Men riktigt hur mycket är det svårt att sia om. Detsamma gäller Ryssland även om tanken ger något att hålla fast vid en stund.
Usa är ingen pålitlig partner längre. Republikanerna som utrikespolitiskt i normala fall skulle spelat Putin schack matt, fick istället göra ”deals och vara barnvakt 24-7. Vi får se hur det spelar ut.
Efter midterms blir Trump troligen en lame duck och avsatt eller lyckas avsätta sig själv i vredesmod genom sina egna handlingar. Ingen större hemlighet att bakom väggarna vara i ständigt konflikt med Amerikas mest basala rättsprinciper och dess rigida ”nyck-tåliga” konstruktion. Istället, högt och lågt. Jag ska ha Grönland! varvat med naiva barnfrågor: Men går det om Vance sen gör mig till vicepresident och sen avgår?
Och utbytt mot vad är frågan? Demokraterna är i riktigt uselt skick. Svårt DEI-plågat och belägrat av galna islamist- och socialistkärringar som öppet hatar amerika, föraktar blue collar ”self made man” och allra mest vita t.o.m hög kompetens är orättvisa.
USA är i ett tragiskt skick. Republikanerna har förvandlats till en personsekt, men som du skriver är Demokraterna plågat av DEI-ideologin och leds av öppna socialister och islamistapologeter. Alternativet står alltså mellan en komplett galen megaloman som vill bygga triumfbågar i sin egen ära (hört den förr?) och ett närmast psykotiskt skrattande (D). Till skillnad från i Europa finns inget realistiskt tredje alternativ för amerikanerna.
Hans: Och därmed öppnar sig också en möjlighet för Europa att för första gången på mer än åttio ta sitt eget öde i sina egna händer. Jag vill påminna om att jag med Europa menar vår mer än 2500 år gamla civilisation, vilket förstås är något helt annat Ursula von der Leyens klåfingriga och maltfullkomliga EU-byråkrati.
Samtidigt som den europeiska kontinenten präglats av krig i hundratals år. Nu har vi en överstatlig EU-byråkrati, ja. Men det är ett ganska bortskämt problem att ha om man jämför med vad tidigare generationer genomlidit i skyttegravar och sönderbombade städer. Lite perspektiv måste vi ha.
Hans: Du vet mycket väl att jag har en genomtänkt lösning på det problemet. Men om jag nämner den så brakar helvetet lös i vanlig ordning, och just nu har jag tagit semester från den typen av aggressiva debatter.
I den sköna sommarmånaden juli debatterar jag hellre basinkomst och nationell vinstdelning än utsätter mig för ännu en infekterad maratondebatt om Ryssland och Ukraina.
Vid det här laget vet alla debattdeltagare ändå vad alla andra aktiva deltagare anser i dessa frågor, och det blir inget annat än repris på repris på repris på repris.
Så var en infekterad maratondebatt om Ryssland och Ukraina igång igen. Repris på repris på repris på repris. Du har så rätt herr Fillesof !
Sluta infektera bloggen då.
Bloggare väljer sina ämnen fritt och ska inte begränsas av att några ömkliga vatniks inte tål sanningen.
Helt rätt!
Bloggen är bloggarens och han gör vad han vill med den.
Slava ukraini!
Heroiam slava!
Chetniks som kan skriva vatniks.
Vore det inte på sin plats att för en gångs skull tala om elefanten i rummet?
Europa alltså.
Alla andra är dårar, psykopater och fegisar, jaja, det tjatas det om till leda. Men Europa då? Chansen att påverka något överhuvudtaget borde vara större här än i USA, Ryssland och Kina eller hur?
Så hur bör Europa sköta läget? Eller är det bra och framgångsrikt som det redan är?
Europa är ju där vi själva bor och verkar. Så där får du inget gehör. Däremot att diskutera avlägsna platsers fördelar respektive nackdelar som ett sätt att positionera sig, åtminstone mentalt, är på modet. Så långt ifrån att gräva där man står hamnar den som helst spekulerar om andras skit.
Egentligen vet ju alla svaret. När Ukraina och Ryssland pucklat på varandra så långt det går och inte så mycket återstår så jublar vi. Det är en våt dröm från kalla krigets dagar. Så split och låt kombattanterna slå ut varandra. Skit i att det kostar för det är inte vi som betalar priset. Strategiskt, eller om vi bara köper tid, för sedan kommer en ny värld och Europa hör inte hemma i tungvikten då heller. Någon kjommer tala om för oss vad vi får göra och inte.
Ok
Låt oss greppa tjuren vid hornen och ta oss an de svåra problemen.
Efter kriget, hur betalas återuppbyggnaden av Ukraina?
Om Ryssland ska betala så måste de få tjäna pengar…. Vad har de som de kan tjäna pengar på?
OLJA!
Det skulle innebära att CO2 galna Europa måste tvinga Ryssland att sälja så mycket olja som det går.
Ukraina har också möjligheter att återhämta sig. Samma sak där stor oljefyndighet som hittades ca 2014 utanför Krimhalvön.
Eller kommer fredsprojektet EU att pusha på att Ukraina blir världens vapensmedja?
Polen och Frankrike kommer ju aldrig att tillåta Ukraina att hota deras lantbruk genom att tillåta Ukraina att sälja sitt spanmål till EU. Och de 25% av säd som de sålde till world food program behöver FN pengar där USA stod för fiolerna..
Dan: Det där var en verkligt intressant synpunkt. Hur ska Zensursula von der Leyen och övriga ”goda” världsförbättrare hantera att ett eventuellt ryskt skadestånd skulle behöva betalas med oljepengar?
Saken är väl den att Ryssland inte kommer betala något sådant skadestånd. Den enda vägen att komma åt något i närheten av vad fascisterna orsakat är att använda de frysta tillgångarna.
Hans: Det är säkerligen sant som du skriver, men när du skriver detta bekräftar du också indirekt att du varken tror på en ukrainsk (fullständig) seger eller på en rysk (fullständig) förlust.
Jag tolkar detta som att du, om än motvilligt, har förlikat dig med tanken på att konflikten till slut kommer att frysas, sannolikt ungefär längs med den nuvarande frontlinjen. Stämmer denna tolkning? I så fall har vi trots allt en gemensam utgångspunkt att utgå ifrån.
Det har jag varit tydlig med i många texter om kriget. En frusen konflikt är den mest sannolika utgången. Men det beror förstås en del på hur Putin agerar. Om han är beredd att sätta allt på ett kort och det går åt skogen kanske vi får se en maktkamp i Kreml. Vem vet. Det kan möjligen ställa alla analyser av kriget i dag på ända. Men i vilket fall kommer Ryssland inte erövra Kyjiv och ett fullständigt ryskt nederlag knappast ske.
Hans
Lite allergisk mot illusionen om en ”fryst” konflikt.
Inte säker på att de finns så mycket stöd för att de är bra som en lösning eller änns en troligt lösning då de flesta tycks ha skapats av Ryssland som en medveten strategi.
Gemini svar på konceptet:
Det finns inget exakt, hugget i sten-nummer på hur många konflikter som räknas som ”frysta”, men forskare brukar peka på någonstans mellan **15 och 30 större konflikter** sedan andra världskrigets slut som passar in på beskrivningen.
Du har redan stenkoll på två av de mest klassiska exemplen (Korea och Cypern), men begreppet rymmer mycket mer än så. När det gäller din fråga om de *faktiskt* är frysta eller om det bara är en PR-position, så har du prickat rätt i din skepticism.
Här är en djupdykning i hur det egentligen ligger till.
—
## Vad innebär en ”fryst” konflikt?
En fryst konflikt är en situation där en aktiv väpnad konflikt har avstannat (ofta genom ett eldupphör eller vapenstillestånd), men där **ingen politisk lösning eller fredsavtal har nåtts**.
Gränserna är låsta, men läget är djupt instabilt eftersom grundorsaken till kriget aldrig löstes.
### Fler exempel du kanske inte tänker på direkt:
* **Transnistrien (Moldavien):** Bröt sig loss i början av 1990-talet med rysk hjälp. De har egen valuta och flagga, men erkänns inte av omvärlden.
* **Abchazien och Sydossetien (Georgien):** Efter krigen på 90-talet och 2008 har dessa områden fungerat som ryskbackade utbrytarstater.
* **Västsahara:** Marocko kontrollerar merparten, medan befrielserörelsen Polisario vill ha självständighet. En FN-styrka har övervakat eldupphöret sedan 1991.
* **Kashmir (Indien/Pakistan):** Konflikten har pågått sedan 1947. Även om det periodvis kokar över, är gränsen (Line of Control) i stort sett densamma.
—
## Är de verkligen ”frysta” eller är det PR?
Kort sagt: **De är nästan aldrig helt frysta.** Inom modern statsvetenskap kritiseras termen hårt eftersom den ger en falsk bild av att situationen är stabil och ofarlig. I verkligheten handlar det snarare om tre saker:
### 1. Det är en ”varm” konflikt i dvala
Konflikter som kallas frysta kan snabbt tina upp med katastrofala följder. Ett tydligt exempel är **Nagorno-Karabach**. Det beskrevs i decennier som en fryst konflikt mellan Azerbajdzjan och Armenien. År 2020 och 2023 tinade den upp blixtsnabbt, vilket ledde till fullskaligt krig och att hela regionens armeniska befolkning flydde.
### 2. Geopolitisk strategi (Inte bara PR, utan makt)
För stormakter – särskilt Ryssland i det postsovjetiska området – har ”frysta konflikter” varit en medveten strategi. Genom att hålla liv i en lågintensiv konflikt i exempelvis Georgien eller Moldavien skapar man en permanent instabilitet. Det gör det i princip omöjligt för dessa länder att gå med i Nato eller EU, eftersom västvärlden ogärna importerar pågående territoriella konflikter.
### 3. ”Det normala” tillståndet
I fallen med Cypern och Korea fungerar ”frysningen” nästan som en permanent status. På Cypern (delat sedan 1974) har situationen varit så pass lugn att det blivit en del av vardagen, även om taggtråden och FN-soldaterna i Nicosia påminner om motsatsen. I Korea är spänningen extremt hög, men själva frontlinjen har varit fastfrusen sedan 1953.
—
> **Sammanfattning:** Att kalla en konflikt ”fryst” är ofta en diplomatisk och medial förenkling. På marken är det snarare en **låst, instabil vapenvila** där parterna använder status quo som ett politiskt verktyg, och där kriget kan flamma upp igen när som helst.
Hans och Dan: Oavsett om man kallar det för fryst konflikt eller använder sig av ett annat begrepp ser jag ändå en god potential till en fortsatt konstruktiv diskussion i frågan om hur kriget ska kunna avslutas (eller åtminstone pausas).
Bara inte hela diskussionen hamnar i begreppshårklyverier som den brukar är det intressant med tänkbara realistiska scenarion tycker jag. Helst utan de rena spekulationerna.
De frysta ryska Pengarna kommer redan ha använts och intäcknats av t.ex. EU för sitt stöd misstänker jag. De är också småpotatis i förhållande till vad som behövs. Till slut om du vill att konflikten ska bli fryst så kommer du aldrig att lyckas juridiskt att lägga beslag på pengarna. En internationell domstol är garanterad att inte ge ett domutslag mot en part om situationen är ”fryst”
Sanningen är att Ryssland inte bara är en världens största producenter av råolja.
De har också ett av världens största reserver av naturgas. Landet har dessutom ca 20 % av alla skogar och är det skogrikaste landet i världen. Som om det inte vore nog med detta så har Ryssland gigantiska fyndigheter av stenkol, järnmalm, nickel, guld, diamanter, platina och koppar. Landet har också en av världens största ytvattenreserver, Bajkalsjön, som ensam rymmer ca en femtedel av världens samlade ofrusna sötvatten.
Korrekt men med passusen att:
Många av de rikaste tillgångarna ligger i Sibirien och Arktis. Att utvinna dem kräver att man hanterar:
Extrem kyla (ned mot -50 °C eller kallare).
Permafrost som kräver speciell byggnadsteknik.
Enorma avstånd utan befintliga vägar eller järnvägar.
Olja,gas och kol är som sagt inte så poppis.
Skog? Jorden har inte haft så mycket skog som vi har nu på väldigt länge(co2) så marknaden kanske är svår speciellt när papper används mindre och mindre.
Diamanter? Syntetiska har kommit lång så kanske också har en svår framtid. De Beers gör allt de kan för att hålla priserna uppe och prata om äkta och ”falska” diamanter.
Koppar och platina är vinnarna ovan. Båda centrala i återvinningsindustrin så
Dan: Även om olja och gas inte är så poppis i retoriken så återstår ju mycket av efterfrågan. Om Kina fortsätter med sin långtgående elektrifiering kan man ändå tänka sig att de vill ersätta mycket av sin kolkraft och olja och naturgas.
Kolet behöver ju fasas ut av den orsaken att det leder till mycket smutsigare utsläpp än andra fossila bränslen. Även Indien borde rimligen ha samma behov av att fasa ut sin smutsiga kolkraft.
När det gäller permafrosten lär den minska i omfattning om klimatet blir något varmare. En uppvärmning borde även öka produktiviteten i jord- och skogsbruket i Ryssland (och för den delen även i andra nordliga länder som Sverige, Finland och Kanada).
Filosof
Ryssland kommer att sälja olja, naturgas samt kol. finns inget rimligt alternativ. Ofta tänker man på dessa för transport samt värme i världen men de är också fundamentala för så mycket annat. t.ex. plast, kemisk industri. Stål, cement, konstgödsel
Min kommentar syftade mest till att skoja med miljömupparna i EU som kommer att få fnatt.
Dan: Ja, jag anade en skämtsam ton i ditt inlägg. Våra kära EU-muppar kommer förstås i vanlig ordning att få fnatt när verkligheten vägrar att anpassa sig efter deras drömmar. Det här lär varken bli första eller sista gången som det händer.
Ukraina har mycket stora fyndigheter av järnmalm, stenkol, mangan, titan och grafit. Som om detta inte vore nog har Ukraina även betydande delar av litium, naturgas och uran. Ukraina har även avsevärda betydande stora kolfyndigheter. Ryssarna är såklart enormt intresserade av dessa tillgångar i Ukraina såväl som västvärlden (läs USA och dess allierade).
Kan lägga till att mycket om inte alla dessa fyndigheter ligger under de ukrainska oblaster som Putin just nu försöker ockupera.
Så en fryst konflikt som Hans ovan tror på skulle lämna Ukraina utan sin plånbok.
Eller formulerat på ett annat sätt:
Ä, hurru Ukraina. Bara ge Putin din plånbok. Den är inte så viktig…
Ukraina har övertaget nu. Krym är snart helt isolerat. Ryssar lämnar Krym via Kertjbron som Ukraina låter bli att attackera just av det skälet att personbilar ska kunna passera. Ukraina slår ut Rysslands möjligheter att producera bränsle. Bränsle som behövs för att förflytta soldater och deras förnödenheter och utrustning.
Kriget blir allt svårare för Ryssland att bedriva.
Putin är ju inte villig att ge upp men verkligheten kommer att visa sig för honom. Jag har hela tiden varit säker på att Ukraina vinner.
Varför? Ukrainas folk har en vilja som Rysslands folk saknar. Det är skillnaden.
Du skulle göra dig som fotbollskommentator Arne. Klyschorna sprutar.
Som Arne tror tror inte jag.
Arne har helt lämnat sakpolitiken för mer metafysiska förklaringar. Där fick alla ni som inte trodde han kunde förnya sig! Gud är god. Alltså står han på Ukrainas sida i kampen mot de ogudaktiga ryssarna. Jag vet att det är så. Det räcker!
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/dmytro-vantar-pa-ratt-ogonblick-att-fly-ukraina
Verkar som inte alla i Ukraina har samma stridslust son vår endelte soldat Arne.
Att ynkryggar inte vill strida för sitt land är bedrövligt. Fegisar. När jag var i stridbar ålder som i Sverige var/är 18 – 47 skulle jag självklart ha ställt upp om Ryssland angripit oss.
Det är oerhört provocerande. Begripligt på ett strikt mänskligt plan. Men visst är det feghet. Ett rimligt straff hade varit indraget medborgarskap. I medborgarskapet ingår rimligen att vilja försvara landet vid ett militärt angrepp och hot om utplåning.
Bra, då kan du ge några siffror på hur många svenska medborgare som skulle försvara Sverige?
Skämtar bara. Vi vet alla hur det ser ut.
Men nu ska du ta medborgarskapet av dem i förväg och kasta ut dem ur landet?
Låter rena SD-fasonerna i mina öron.
Hans: En oundviklig följd av mångkultur är att patriotismen och stridsviljan försvagas i ett land. Det gäller i Sverige likväl som i andra länder.
Inre motsättningar (särskilt etniska och religiösa) är en extremt värdefull tillgång för en yttre fiende, oavsett om den yttre fienden är Ryssland eller något annat land. Tydliga historiska exempel från Europa är Österrike-Ungern 1918-19, Tjeckoslovakien 1938-39 och Jugoslavien 1941.
Japans angrepp på Kina 1931 och 1937-45 är ett annat tydligt exempel på när en yttre fiende kunde utnyttja inre splittring (Manchukuo, Mengjiang och i viss mån även Wang Jingweis samarbetsregering).
Inre motsättningar är självfallet en stor tillgång för en yttre fiende, precis som du skriver. Men jag tror att mångkultur är en extremt förenklad förklaring här. Två miljoner män som gömmer sig undan tjänstgöring i Ukraina kan knappast förklaras med för stor invandring.
Hur gammal får man inte vara för att få göra krigstjänst i Ukraina nu för tiden?
Mobiliseringsåldern har sänkts till 25 år och personer i åldern 25-60 är officiellt förbjudna att lämna landet (men jag vet efter personliga kontakter att vissa soldater tillåts åka på semester utomlands, detta varierar dock kraftigt från förband till förband). Hur många i åldern 50-60 som strider på olika sätt vet jag däremot inte.
Hans: Jag tänkte främat på den bristande stridsviljan i Sverige och Västeuropa. I utvandrarlandet Ukraina finns det förstås andra förklaringar.
Om så många som två miljoner ukrainska män håller sig undan militärtjänsten talar det för att den ukrainska stridsviljan är mycket, mycket sämre än vad Arne och många andra debattörer i Sverige vill göra gällande.
Jag visste att många ukrainare vill slippa strida, men två miljoner låter oerhört allvarligt i ett land som i dagsläget bara har tillgång till någonting mellan 15 och 20 miljoner manliga medborgare (inklusive barn, invalider och åldringar). Jag antog tidigare att antalet ukrainare vapenvägrare ”bara” var ett par hundra tusen.
Vi kan fortsätta den diskussionen i senaste bloggposten. Men ja, visst är det illa. Kriget är dock oerhört brutalt och risken att dödas väldigt stor om du befinner dig i ett frontförband. Därför behöver den ukrainska armén arbeta med allt från löner till rotationer. Vilket görs nu. Ju fler som håller sig undan, desto svårare att rotera ut dem som strider. Blir ju en ond spiral.
Ja Arne, det kan du säga nu när stridbar ålder är ett avlägset minne blott. Men visst är det så, allt blir så mycket enklare på tillräckligt avstånd.
Arne rules!
Bloggen är noll och intet utan Arne.
Måste hålla med, men vet Arne vad han tror eller tror han vad han vet?
Svaret på frågan är ganska så avgörande för om Arne rules! eller inte?
Sedan tror väl jag att bloggen tjänar mer på Arnes medverkan än SD som han representerar. Men det är vad jag tror.
Jag vet att Ukraina har övertaget nu. Jag vet att Ukraina slår ut Rysslands möjligheter att producera och distribuera bränsle.
Jag vet inte NÄR Ryssland ger upp.
SD vill att Sverige stöttar Ukraina. SD vill att Ukraina återfår sitt territorium.
Det tror Arne men det tror inte jag.
Arne fullgör sin ukrainska militärtjänst på bloggen som drönare. Utan Arne noll och intet.
Jag kan förstås tänka mig att en och annan ukrainsk flyende för sitt liv tycker att det är oerhört provocerande att en krigsturist och en avdankad pensionär sitter i fredens Sverige och tycker att de borde stanna och dö på slaktfälten.
Turisten hade förstås kunnat stanna på plats och erbjudit sina tjänster. Pensionären hade förstås kunnat vara mindre feg om han bara fått chansen när han var i stridbar ålder. Så blev det förstås inte. Nu får andra den chansen.
”Nästan var tredje EU-invånare tror att deras levnadsstandard kommer att sjunka under de kommande åren och i de högutvecklade industriländerna är oron störst. Samtidigt sticker svenskarna ut med en synnerligen positiv syn på sin ekonomiska framtid, men trenden är liknande i andra starka byråkratier.”
”Resultaten kommer från Europaparlamentets senaste Eurobarometerundersökning som visar att 29 procent av EU-medborgarna tror att deras levnadsstandard kommer att försämras.
Hälften, 50 procent, tror att den kommer att vara oförändrad, medan 18 procent väntar sig en förbättring.”
https://www.friatider.se/var-tredje-eu-invanare-spar-samre-framtid