Som ett argument för den sammansvetsade Alliansen brukade Fredrik Reinfeldt kräva av de politiska motståndarna att de svarade på två enkla frågor: vad ska du göra och med vem ska du göra det? För de fyra allianspartierna var svaret enkelt, och Mona Sahlin försökte med ett motsvarande samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ge ett svar 2010. Det gick åt skogen.

Ända sedan dess har det varit otydligt vad Socialdemokraterna vill med regeringsmakten. Förutom makten själv. Under Stefan Löfven handlade allt om att undvika ett extra val och i bästa fall få stöd för regeringens budgetproposition. Någon styrfart hade regeringen inte.

Vi går snart in i augusti, den månad då valrörelsen brukar ta fart på allvar. Nu ska hela landet tapetseras med traditionella valaffischer i papp och kartong. Vi kommer få läsa budskap om att skolan ska bli bättre, de äldre ska ha det bra, brotten ska bekämpas och klimatet räddas. Vi kan det där redan.

Oavsett vad vi tycker om innehåller vet vi tämligen väl vad Tidösamarbetet står för. Men vad vill Magdalena Andersson göra om hon blir statsminister? Hon har inget projekt. Enligt hemsidan vill hon ”fokusera på vanligt folk”. S påstår att det har förändrats och gått tillbaka till sina rötter. Uppenbarligen vill partiet locka väljare med nostalgi.

S vill förbättra vardagen för hårt arbetande människor, vilket är vad Moderaterna brukar predika. Och stärka samhällsgemenskapen, vilket är vad Sverigedemokraterna brukar propagera för. Allt detta så att ”Sverige blir mer som Sverige”, också detta skulle Jimmie Åkesson kunna säga. Ja, kanske för att det råkar vara SD:s paroll i detta val.

SD och S vill samma sak?

Detta gjorde ju inte saken enklare. Så vad vill Magdalena Andersson egentligen? En titt på hemsidan, återigen, ger få ledtrådar. Vi hittar de vanliga flosklerna om att Sverige ska hålla ihop, trots att hela landet under flera decennier glidit isär under socialdemokratisk ledning. De vill ”bekämpa massarbetslösheten” (på 6,4 procent…), förbjuda vinster i skolan och givetvis höja i princip alla bidrag.

Socialdemokraterna vill även införa aktivitetsplikt, något den nuvarande regeringen fick på plats den 1 juli, och införa en s.k. maffialag mot gängen (ett gammalt SD-förslag som avvisades av Morgan Johansson). Det finns inget nytänkande, inget här som inspirerar eller luktar nystart. Lägg därtill att allt detta ska förhandlas med MP, V och förmodligen C.

Socialdemokraterna är ett parti som går till val på Magdalena Andersson och hennes ”trygga ledarskap”. Hon, inte sakpolitiken, ska vinna valet. Förtroendesiffrorna visar att det mycket väl kan vara en vinnande strategi. Ty själva valkampanjen känns som skapad innan skjutningarna minskade dramatiskt, arbetslösheten började sjunka och ekonomin tog steg mot återhämtning.

Retoriken om ett Sverige i fritt val rimmar dåligt med verkligheten. Men valrörelser har sällan tagit hänsyn till sådana petitesser.

Regeringspartierna hoppas att det blir match.