I söndagens Agenda intervjuades Stefan Löfven om såväl hedersvåld som migrationspolitik och Kristdemokraternas vägval. Det tittarna bjöds på var precis som väntat ännu en rad inövade floskler. Samma floskler som upprepats så länge han varit statsminister, vilket är ett tag nu.

Det går att begripa varför eftersom journalisterna nästan alltid sväljer dem med hull och hår. Så även denna gång. Löfven påstod i sitt tal på S-kongressen för bara några dagar sedan att socialdemokrater ska ta kampen mot och hata hedersvåld. Samtidigt är det Socialdemokraternas rättspolitik som släppt ut Fadime Sahindals mördare i förtid.

Den fejkat hårda tonen återkom i Agenda. Alla har rätt att gå i skola, arbeta och välja sin partner. Detta, menar Löfven, finns i Socialdemokraternas DNA. Något fel på DNA-strängen är det uppenbarligen eftersom så många inom partiet vittnar om hur kampen mot hederskulturerna och dess konsekvenser misstänkliggörs och trycks tillbaka. Rasistanklagelser delas ut flitigt. Den som inom partiet tar den kamp som Löfven påstår att hans parti har i sitt DNA, riskerar att frysas ut och förlora maktpositioner. Så ser verkligheten ut bakom retoriken.

Sveriges största parti har uppenbara problem med islamism och hedersvåldsapologeter med växande inflytande, och det gäller även Miljöpartiet. Detta kan inte vara okänt för S-ledaren, men han medgav ingenting i intervjun. I stället fick han lägligt nog en fråga om Kristdemokraternas beslut att samtala med alla riksdagspartier, inklusive Sverigedemokraterna. Löfven passade då på att spela oroad över att SD, KD och M kan komma att formera ett gemensamt block: ”Om ett sådant block skulle få regera skulle kvinnors rättigheter få stå tillbaka rejält”, hävdade Löfven.

Att han har mage. Att han har fräckheten att i samma intervju som hans eget partis undfallenhet inför den allra värsta sortens hedersförtryck blottläggs beskylla de tre oppositionspartierna för att vilja begränsa kvinnors rättigheter. Det är gränslöst oansvarigt och sällsynt fräckt. Kom ihåg att Löfven leder ett parti som i Stockholm, tillsammans med sina dåvarande samarbetspartier, ville möta återvändande IS-krigare med arbete, bostäder och stödinsatser från socialtjänsten. Stockholmsmodellen kallades den.

Jag vet att jag tjatat om detta många gånger förr, men eftersom landets justitieminister påstår att det är lögn måste det upprepas gång på gång. SVT rapporterade om handlingsplanen då och socialborgarrådet Ewa Larsson (MP) intervjuades. I dag vill regeringen sopa detta under mattan, sudda ut denna passage (och helst många andra också) eftersom den inte passar in i regeringens självbild som det främsta ledets soldat i kampen mot hedersförtryck och terrorism.

Vakna journalister hade varit som iglar och sugit sig fast i dessa lågt hängande frukter. Men icke. I stället tillåts statsministern vända på steken och gå till angrepp mot kvinnosynen i SD, KD och M. Som om en nedlagd jämställdhetsmyndighet och harmoniserad abortlag skulle vara jämförbara med patriarkala hederskulturer i vilka flickor tvingas bära slöja och gifts bort. Löfven serveras ständigt dessa silverfat av landets journalister och han är inte sen att utnyttja dem.

Om det är något som finns i Socialdemokraternas DNA är det fräckheten och skamlösheten. Partiets vurm för kvinnors rättigheter är blott en chimär.