Svenska Dagbladets ledarredaktion spekulerar kring hur alliansen ska vinna valet 2010. Det anses oroande att moderaterna vinner väljare samtidigt som de övriga allianspartierna tappar stöd och därmed marginaliseras alltmer. Moderat generositet mot allianskamraterna är en förutsättning för omval 2010, slås det fast.

Så långt ingen kontrovers. Men sedan kommer något märkligt. ”Ytterst vilar förstås ansvaret på fp, c och kd själva. Partierna måste väcka idéer, driva frågor och rekrytera starka företrädare, som kan formulera en engagerande samhällskritik. Framgången för de tre ligger i att opponera: men inte mot andra regeringspartier, utan mot bristerna i den kollektivistiska modell som har byggts upp under årtionden.”

Detta hade inte varit lika tragiskt om alliansen suttit i opposition. Nu sitter den vid makten, ledd av ett starkt nymoderat parti som anammat just den kollektivistiska modell som SvD vill att de små allianspartierna ska påpeka bristerna i. Är vissa borgerliga väljare så blinda att de inte kan se detta? Ser de inte att moderaterna helt ogenerat har klivit in på socialdemokraternas planhalva. Moderaterna är den kollektivistiska samhällsmodellen! Kritik mot denna är samtidigt kritik mot moderaterna och Reinfeldt.

Om (c), (fp) och (kd) följer ledarredaktionens råd får vi en situation snarlik den när socialdemokraterna styrde och blev världsmästare i att kritisera bristerna i en samhällsmodell de själva byggt upp. Sossarna vann val på att kritisera sig själva och framställa sig som ett parti som trots sitt långa maktinnehav var ”i opposition mot orättvisor”. Centern har försökt att föra fram förslag till förändringar på arbetsmarknaden, men moderaterna har slagit dövörat till. I stort är det tre stukade alliansbröder som klänger sig fast i det moderata byxbenet när Reinfeldt drar fram.

Alliansen förtjänar inte att väljas om. Den har svikit de grundläggande liberala principer som somliga menar skulle hotas av sverigedemokraterna i den riksdag som väljs 2010. Att som borgerlig väljare ge stöd till fortsatt regeringsinnehav för en sådan regim är att acceptera kränkningar och i praktiken att lägga ned kampen för all positiv förändring av den så kallade ”svenska modellen”. Ville ni borgerliga väljare inte mer än så, var det inte idéerna ni trodde på, det var inte förändringen ni strävade efter. Det var bara partibeteckningen vid regeringskansliet som ni brydde er om. Och då kan ni faktiskt dra åt helvete. Liberala väljare måste kräva mer än så om vi någonsin ska kunna få till stånd en förändring i det här landet.