I dag fyller en av den moderna historiens grymmaste personligheter, Adolf Hitler, 120 år.
Det är lite oklart hur detta kommer att uppmärksammas i nationalsocialistiska kretsar i Sverige – särskilt sedan det enda uttalat nazistiska partiet Nationalsocialistisk front numera heter Folkfronten och valt att distansera sig från NSDAP och Hitler. Kanske blir det i stället fråga om några privata spontanheilanden framför fanan hemma i vardagsrummet i stället.
Så skål, Adolf. Du var allt ett riktigt svin (och därtill i det närmaste nykterist), men den skräckblandade fascinationen lever vidare.
Samma dag som Beatrice Ask.
Hitler: ”…och minns du när vi lurade Stalin att vi var polare? LOL”
http://www.beatriceask.se
Det som tidigare var NSF hyllar visserligen inte längre Hitler, men det finns andra organisationer som fortfarande är öppet nazistiska/nationalsocialistiska. Går du exempelvis in på Svenska Motståndsrörelsens hemsida http://www.patriot.nu finner du där en hyllningsartikel till Hitler.
Efter tv4:s repotage igår kände jag mig tvungen att själv se efter vad som egentligen skrivs på svenska motståndsrörelsens hemsida. Framför allt fann jag alla inlägg och kommentarer motbjudande. Det är minst sagt förvånande att se hur pass många som hyllar Hitler som en hjälte. I min värld har jag aldrig stött på den här typen (vad jag vet). Och det är nog som du säger, de flesta sitter nog hemma framför tv:n och tycker till. Jag blir rädd, inte för personerna i fråga utan för faktumet. Paradoxalt nog förstör den här organisationen det som de själva tror att dom försöker rädda.
Och till Hitler vill jag bara säga en sak;
Fuck you!
Jag kollade SMR:s hemsida efter att NSF upphört att existera och blivit Folkfronten. Det var ofrånkomlig underhållning att se reaktionerna, men samtidigt är det såklart lite skrämmande. Man vill inte gärna tro att människor med dessa idéer faktiskt existerar i verkligheten. Men det gör de.
Vad Hitler beträffar är han en fortsatt källa till fascination. Joachim Fest (som skrivit boken Undergången) hävdar att Hitler inte hyste en enda civiliserad idé. Jag kan inte göra annat än hålla med. Ändå blev han rikskansler i Tyskland. Hitler saknade all form av moral, men kunde vara både charmig och älskvärd privat. Det är svårt att få ihop den bilden – den brutale Führern helt i avsaknad av mänsklig empati OCH en faderlig gestalt som bryr sig om sina sekreterares väl och ve. Det är väl därför Hitler fortsätter att fascinera. Han är, och lär förbli, något av en historisk gåta.