Det bästa med Kina är maten, det har jag bloggat om tidigare. Det är en ständigt pågående kärleksaffär. Men det är värt att upprepa den enorma skillnaden mellan kinesisk mat i Kina och den försvenskade Kinamat som serveras på restauranger i Sverige.
Medan de svenska Kinakrogarna koncentrerar sig på fyra smaklösa rätter och friterar det mesta och serverar i sötsur sås, eller bara ger tusan i att krydda, bjuder de kinesiska köken på smak, fantasi och variation. Vissa enkla restauranger kan ha ett helt makalöst utbud som det tar tid att titta igenom – särskilt om menyn är på kinesiska. Och allt till nära en tiondel av priset jämfört med i Sverige. Det är inte att undra på varför ett besök på en svensk Kinakrog nästan alltid slutar i besvikelse.
Det är väl oundvikligt. Många svenskar gillar inte stark mat och det är trots allt svenskar som förväntas äta på de svenska Kinarestaurangerna. Men även när du åker på en gruppresa till Kina kan du räkna med att få en västanpassad meny, ofta avslöjad av de enorma mängder ris som ställs på bordet. Anständighetsgränsen går väl någonstans vid pommes frites.
Ett tips är att äta på mellanklassrestaurangerna i Kina. Mellanklass i betydelsen ej de sjaskigaste men heller inte de finaste ställena. Där får man oftast vällagad mat till bra priser och i Běijīng har många även menyer på engelska.
Aubergine och kött i en smakrik blandning. Definitivt godare än bilden visar. 
娃娃菜, wáwa cài. Mumsiga grönsaker med chili. 
Bāozi (包子), ångkokt bröd med fyllning. Ofta väldigt mättande.
Jag är egentligen ingen älskare av tofu (豆腐), men det beror som så oftapå hur den är tillagad. Här i en smakrik chilisås blir den delikat.
Friterade köttbullar. Smakade som… friterade köttbullar.
Över huvud taget äter jag väldigt lite friterat i Kina.
Gott för både mage och själ. Hela fisken kostade runt en 50-lapp.
Nudlar hör tillsammans med rena risrätter till det billigaste man kan äta.
Mr Li, 李先生, är en kedja som serverar utmärkta nudlar med sting.
En riktig lunch för runt 8 kr.
Pekinganka (北京烤鸭) hör till det man bara ska äta i Běijīng,
förslagsvis på en Quánjùdé-restaurang (全聚德).
Personligen tycker jag att ankan är mycket överskattad.
Krokodil (鳄鱼) med grönsaker. Ett grovt kött som smakade som
ett slags blandning av gris och kyckling. 188 RMB var den dock inte värd.
Jag vet inte hur det är i de andra storstäderna, men i Malmö går det utmärkt att hitta äkta asiatisk mat (även om rätterna inte alltid finns utsatta på menyn).
Ännu bättre är det om man tar sig till Köpenhamn. Leta efter mindre restauranger där menyn har bilder på alla rätter. Det är ett bra tecken på att stället främst riktar sig till kinesiska kunder. Här brukar man även kunna få medhavda råvaror tillagade (vilket jag som svensk tyckte var ganska udda när jag upplevde det första gången).
Jag förstår dock inte varför kinesisk mat alltid ska innehålla så mycket ben? Om man så beställer en fruktsallad förväntar man sig nästan att hitta ett halvt skelett i skålen…
Jo, visst går det. Det finns ett fåtal bra Kinarestauranger i Stockholm också, ex. 第一楼 i Gamla stan. Men det går väl ungefär 80 dåliga på en bra. Det är också tydligt att grupper av kineser ofta specialbeställer mat när de går och äter. De får det helt enkelt som de får det hemma. Jag har bett om stark mat flera gånger, på kinesiska för att vara extra tydlig, men får alltid samma smaklösa mat.
Jag har också svårt för ben i maten, men i många fall anses det väl bidra med smak.
På temat "kinamat i Sverige" vore det olyckligt att inte nämna Restaurang Larmgatan 10 i Kalmar som i många sammanhang har utmärkt sig med genuin kinesisk mat.
Se:
http://kristeribeijing.blogspot.com/2011/05/kinesisk-mat-pa-riktigt-i-sverige.html
Mvh
Reklam välkomnas. 😉
Tyvärr har jag sällan vägarna förbi Kalmar, men om så skulle vara fallet och jag behöver käka är saken biff.