Gunnar Hökmark låg ofta rätt i många frågor i EU-parlamenet – en gång i tiden. Christofer Fjellner likaså. Men numera finns det liten anledning att ställa några som helst förhoppningar till de moderata MEP:arna. Lika lite som till moderpartiet hemma i Sverige.

När det gäller ACTA-avtalet hävdar Fjellner en sak inför hemmapubliken och en annan på behörigt avstånd. Från nej till ja. Principerna lämnar vi därhän.

Jag förstår att det är jobbigt att vara en bråkstake hela tiden, att det kan vara skönt att bara lira med, slippa de sura blickarna och bli en i gänget. Men om det är något en liberal (?) företrädare ska göra i Europaparlamentet, är det att vara en jobbig jäkel. Kritisera. Sätta sig på tvärn. Göra allt för att förhindra att de värsta dumheterna röstas igenom. Detta har de moderata ledamöterna släppt helt och hållet.

Sedan är det väl också så, att makten berusar och att ett antal år i EU-parlamentet gör att avståndet till livet och människorna utanför denna bubbla blir väldigt långt.

Dessutom har ju Moderaterna hävdat att det är roligare att säga ja…

via HAX