Ända sedan eftervärlden bittert började titta tillbaka på den gyllene chans till propaganda som OS i Berlin 1936 gav Hitlerregimen, har diskussioner om bojkott av olika idrottsarrangemang varit i svang.
Under Kalla kriget skedde de facto bojkotter av Moskva-spelen 1980 respektive spelen i Los Angeles 1984. När Beijing skulle arrangera sommar-OS 2008 kom krav på bojkott för att Kina bryter mot mänskliga rättigheter, men de föll för döva öron och spelen blev oerhört framgångsrika.
Nu gäller det Ryssland och dess nyinstiftade lagar mot så kallad homosexuell propaganda. Men en bojkott av vinter-OS i Sotji nästa år är lika feltänkt som tidigare bojkottkrav.
Det brukar sägas att den som tror att idrott och politik inte hör ihop är naiv. Så är det visserligen. De går inte helt att separera. Men det betyder inte att idrottarna är politiska eller att tävlingarna är det. Idrott bidrar med ett värde som politiken inte kan. Den förenar människor från olika kulturer, etniciteter och religioner och dömer inte utifrån dessa kriterier. Den är rättvis.
Vi ska minnas att det aldrig är idrottarna själva som kräver bojkott av ett idrottsarrangemang. Det är tyckare som inte har någonting att förlora, och som i vissa fall inte ens är sportintresserade, som kräver bojkotter. Det är inte orimligt att anta att de inte skulle vara fullt lika intresserade att riskera sina egna karriärer på dylika symboliska aktioner.
Jag har därför svårt att ta dylika bojkottkrav på allvar. Det är innehållslös retorik i syfte att få några kvällstidningsrubriker och ingenting annat.
Det är dessutom intressant att notera att det uppenbarligen är de ryska antigaylagarna som väckt de mest högljudda kraven på bojkott. Att Vladimir Putin spärrat in och haft ihjäl politiska motståndare i åratal var uppenbarligen inte skäl nog. Ryssland har aldrig varit ett hem för mänskliga rättigheter. Och om det nu är ett krav för att få arrangera olympiska spel, torde även USA – ett land som dödar barn med drönare i fjärran land – ligga pyrt till.
Om ni bryr er om mänskliga rättigheter i Ryssland, och annorstädes, finns det många bättre sätt att arbeta för dessa än att kräva att världens elitidrottare ska ta smällen.
Att idrott förenar är bara snömos.
Finns det egentligen, – något enda – område i det svenska samhället i dag, där den storsvenska nationalismen i dess mest ohöljda form är så skamlöst uppenbar, som just inom idrotten?
Och samtidigt sitter vi och håller tummarna för Usain Bolt, hejar på amerikanska hockeylag, njuter av när Sjaparova spelar tennis och så vidare. Idrott handlar inte alls bara om nationalism.
Anonym 19:18 ser nationalistiska huggormar i alla hörn. Att nationen är en förlängning av ens tomt reflekterar han inte över.
Råttor och andra parasiter vill jag inte ha i trädgården. Ej heller i kylskåpet. Eller i plånboken.
Eller här.
Micke ser sig själv som en råtta eller?…
Är problemet med homopropaganda-förbudet att det riktar sig mot homosexuella eller att det är en inskränkning av yttrandefriheten?
Är problemet det senare ligger ju Sverige risigt till med hets mot folkgruppslagarna.
Är det å andra sidan det förra så låter det som Putin lagstiftat mot vad som för några år sen kallades "sexualiseringen av det offentliga rummet".
Man kan kanske säga att Putin är en skrämande spegelbild för han är en spegelbild av oss.
/B
Fullständigt självklart med ett förbud mot homopropaganda.
Att propagera för en sexuell perversion borde vara förbjudet i alla civiliserade samhällen.