En procent av BNP. Så mycket brukar svenska politiker, minus Sverigedemokraterna, anse ska gå till bistånd i andra länder. Vad som händer med pengarna följs däremot inte upp.

Det är ganska talande att det har satts ett mål för hur mycket pengar som måste skänkas bort, inte vad som ska uppnås med pengarna. Politikerna arbetar alltså inte målstyrt utan börjar i andra änden. Det är inte konstigt att resultaten uteblir och pengarna bara försvinner.

Sida har erkänt att många av myndighetens projekt är luddiga, och att vetskapen om huruvida de ens existerar i verkligheten är begränsad.

Detta är ett sanslöst sätt att hantera närmare 40 miljarder kronor årligen. Men svenska politiker, från höger till vänster, är mer intresserade av att kunna säga att Sverige är en stor biståndsgivare än att de uppnår något för alla miljarder.