Förekomsten av fetma bland gravida ökar, berättar flera svenska medier i dag. SVT Text rubriksätter dock nyheten på ett alldeles eget sätt: ”Allt fler gravida drabbas av fetma”.

Övervikt är ett bekymmer för många människor. Vissa har väldigt lätt för att gå upp i vikt, vilket säkert delvis kan förklaras genetiskt, medan andra tycks kunna vräka i sig hur mycket onyttigheter som helst och ändå inte lägga på sig ett gram.

Men även om genetiska förklaringar finns, beror fetma för flertalet på en ohälsosam livsstil. Man äter för mycket och rör sig för lite, helt enkelt. Och om man äter 400 påsar ostbågar årligen kommer det att få konsekvenser i form av bland annat övervikt.

Fetma är således inget man ”drabbas av” (lika lite som missbrukare ”halkar dit” eller bara ”hamnar i” missbruk utan särskild anledning). Att drabbas av något implicerar nämligen att man står utan skuld eller ansvar, vilket väldigt sällan är fallet för överviktiga människor (eller personer som missbrukar något för den delen). Man har gjort ett val helt enkelt, och det behöver inte nödvändigtvis vara fel.

Jag säger som Magnus Betnér i det här fallet: varför ska överviktiga skämmas? Det är fint att vara lite tjock! Det betyder i alla fall att man lever.