Jag skriver bara om hockey någon gång vartannat år. Nu är det dags igen.
Mitt lag i NHL, Philadelphia Flyers, har nämligen sparkat sin tränare. Det är inget dramatiskt i det, och det var ett korrekt beslut.
Men samtidigt väldigt tråkigt. Jag gillar nämligen Peter Laviolette skarpt. Känslostarka och högljudda tränare är inte ovanliga i NHL. Vissa är rent av lite emotionellt störda (John Tortorella), inte minst mot media. Men Laviolette hade klass, både under match och mot media efteråt.
Hans munhugg mot Pittsburghs coach Dan Bylsma stående på sargen. Eller när han hälsar en spelare i motståndarlaget att ”go and fuck yourself” när denne ber honom vänta på att hela laget passerar innan Laviolette går ut i omklädningsrummet. Det finns en del att minnas honom för förutom de rent sportsliga resultaten.
Det hade varit intressant att se en liberal bloggare och ishockeysupporter skriva om de svenska lagens publikkris contra NHL där lag som saknar publikmässigt och ekonomiskt underlag får vara så goda att flytta.
Varför vägrade ishockeyförbundstopparna tillåta AIK lämna elitserien för att gå med i KHL?
Varför måste Rögle och Malmö spela mot norrlandslag på samma geografiska avstånd som Central- och Sydeuropa, men inte öresundsderbyn mot köpenhamnslagen i en nordisk liga?
Vad brukar man kalla något man inte får lämna, om inte ett fängelse? 😉