Public service har alltid tagit sig självt på väldigt stort allvar. För inte alls så länge sedan, när svenska folket endast hade en eller två statliga radiokanaler och lika många TV-kanaler att tillgå, var det månne befogat. Men i dag har public service i stort spelat ut sin roll och i stället blivit konkurrenter med de kommersiella kanalerna.
Utbudet av underhållning och information exploderade när var och varannan svensk skaffade parabolantenn eller kabel-TV (en utveckling som många på vänsterkanten ingalunda välkomnade). Enligt programdirektören Robert Olsson har statstelevisionen alltjämt en viktig roll som ”samhällets kitt”.
Visst produceras det bra program i SVT, även om det är långt mellan gångerna. Dramaserier som Graven, Tusenbröder och Gynekologen i Askim håller högsta kvalitet. Uppdrag Granskning har genom åren producerat ett antal riktigt vassa och viktiga reportage, inte minst det om Göteborgskravallerna, ”fallet Ulf” och skapandet av seriemördaren Thomas Quick (som av en händelse arbetade Hannes Råstam med dem alla).
Men på nyhetssidan är SVT lika svagt som TV4. Visserligen har SVT ett antal hyggliga utrikeskorrespondenter, men nyhetsrapporteringen är överlag ytlig, tafflig och oproblematiserande. Det räcker att slå över på CNN elelr BBC World i några minuter för att se skillnaden.
På ett sätt kan SVT sägas sitta i ungefär samma sits som Systembolaget. Bolaget ska hålla nere alkoholkonsumtionen men kan samtidigt inte göra det alltför eländigt för kunden eftersom det skulle undergräva förtroendet för monopolet. SVT har ett tydligt uppdrag: Det ska erbjuda program som de kommersiella kanalerna inte finner gångbara på en reklamstyrd marknad.
Men för att inte bli irrelevanta måste SVT även satsa mycket på sådant som folkflertalet faktiskt vill se, det vill säga ytligt skit. Det innebär att SVT tvingas frångå sitt uppdrag och leverera program som är kopior av sådana som redan finns i de kommersiella kanalerna. Som dejtingprogram (Kärlekskoden), träningsprogram (Kan du slå en pensionär) och sångtävlingar i det oändliga. Plus en massa sport, förstås.
Noterbart är att statstelevisionens överlägset mest populära program är Melodifestivalen – under den tid på året det inte visas innehas topplaceringen i stället av Doobiboo. Två program som inte har ett dugg med public service att göra och lika gärna hade kunnat sändas i TV4.
Robert Olsson tar faktiskt upp den urholkade kvaliteten som ett problem. Ty det är ett rent demokratiskt bekymmer att stora medier duckar för komplicerade frågor – när de i stället borde se det som sin uppgift att begripliggöra dem för läsare och tittare.
Svenska medier har exempelvis valt att i princip helt överge EU-bevakningen. Den bevakar endast toppmöten väldigt ytligt och väljer att ignorera den händelseutveckling som har lett till att EU i praktiken blivit en lydstat till USA, till vilken man serverar unionens medborgare på ett fat.
För detta borde fler intressera sig.
En annan sak som SVT aldrig tar upp är att Annie Lööf är ett bevis för att politisk korrekthet har segrat över intellektuell seriösitet i Sverige. Att vara motpol till SD är viktigast av allt…
Men trots detta kan Anne Lööfs ideologiska visioner förklaras.
Ett land som Sverige har i praktiken fri invandring till arbete. Ingenting hindrar någon att bosätta sig i Sverige om denna har arbete och därmed egen försörjning ordnat för sig.
Det nya med en helt fri invandring blir således; fri invandring till välfärd där alla i hela världen, alla som endast vill, ges rätt till försörjning av den svenska staten.
Men om man har en välfärdsstat där existensminimum för alla som bor i detta område, oavsett om han eller hon arbetar eller inte, är högre än vad som gäller i resten av världen, så väcker fri invandring till välfärd mycket allvarliga problem. För ett sådant existensminimum blir givetvis ett dragplåster som skulle locka stora strömmar av människor världen över som skulle vilja få försörjning av den svenska staten.
Sådan politik skulle i längden tvinga antingen välfärdsstat eller den privata ägande rätten att avvecklas.
Liberaler kan ibland hävda fri invandring men kommer undan med att hävda att man samtidigt vill avveckla välfärdsstaten. Vilket Lööf är ett bra exempel på.
Kommunister å sin sida – vänsterpartiet och MP har även de visioner om fri invandring – anser att en fri invandring till välfärd skall finansieras och upprätthållas genom att den privata äganderätten avvecklas genom statlig konfiskering av all egendom, för att sedan fördela ut denna så skall sådan politik upprätthållas är tanken.
För kommunister och tidiga socialister är således fri invandring till välfärd inget problem, för grunderna i denna ideologiska konstruktion motsätter sig rätten att utesluta andra från andras egendom. Dvs. man tolkar "allas lika värde" som "allas lika rätt till andras egendom".
Den privata äganderätten är dock central hos alla demokratiska länder i väst, inklusive i Sverige, och bland dess medborgare. Ytterst få medborgare i dessa länder är intresserade av att avveckla den privata äganderätten.
Detta vet kommunisterna givetvis om, därför är dessa alltid tysta om förklaringarna om hur politiken om fri invandring skall kunna upprätthållas.
Man nöjer sig med de vackra orden som "solidaraitet" och "allas lika värde", även blandat med fruktade och avskräckande etiketter såsom "främlingsfientlig/rasist" mot alla som inte köper resonemangen.
Att dock tokliberalen Lööf tolkar allas lika värde som; "allas lika rätt till andras egendom" är anmärkningsvärt, för i egenskap av att vara liberal kan hon egentligen inte göra det, hon värnar snarare i grunden den privata äganderätten och då blir det omöjligt att tolka "allas lika värde" som "allas lika rätt till varandras egendom".
Hon säger, citat; "Det finns en väldigt bred uppslutning för en öppen och en human flyktingpolitik där vi ser människors lika rätt och värde". Det hon säger är i praktiken kommunismens; "vi ser allas lika rätt till andras egendom". Hon blandar med andra ord ihop sin liberalism med kommunismens ideologiska konstruktion vilket gör att hon borde förklara sig vad hon menar.
Dessutom! Något som varken tokliberalerna eller kommunisterna (på bl.a.) SVT förstår är att gränser, återgång till begränsad invandring, och viljan att upprätthålla privat äganderätt och välfärdsstat etc., skulle återuppstå med fri invandring.
Detta beror på att den fattiga nya befolkningen som kommer in via den fria invandringen själva har intresse av privat äganderätt och att välfärdsstaten upprätthålls.
För man kan inte ta för givet att alla som vandrar in, är tokliberaler eller kommunister…