I skenet av den så kallade omröstningen i Krim (nej, fria folkomröstningar hålls normalt inte med 20 000 utländska soldater närvarande) då runt 96 procent uppges ha sagt ja till att ansluta till den ryska federationen finns goda skäl att ifrågasätta den endimensionella och förenklade bilden av vad demokrati är.
Tyrannerna har blivit moderna. De vet att det ser mycket bättre ut om folket får gå till valurnorna då och då. Det skänker legitimitet. Tricket har blivit att fuska med röstlängderna, att skrämma kritiska röster till tystnad och att belöna den som röstar rätt.
Detta är visserligen inget nytt – även Hitler använde samma metod när det var möjligt. Men i dag har de flesta auktoritära ledare bytt militärens utstyrsel mot presidentens kostym. På ytan ser således allt ganska vanligt ut, och med detta låter sig vissa nöjas.
Att få välja politiska ledare är förstås viktigt. Men det är inte rösträtten vart fjärde år som är demokratins grund. Det är yttrandefriheten. Utan rätten att kritisera makten, att vädra sitt missnöje, kan en förändring inte komma till stånd. Det är därför ingen slump att just denna frihet inskränkts i Putins Ryssland och Janukovitjs Ukraina.
När USA invaderat Irak sågs det första parlaments- och presidentvalet som själva beviset för att kriget varit mödan värt, att förändringen var kommen. Valen har emellertid inte förändrat Irak efter Saddam till en demokratisk mönsterstat. I dag skakas Irak av korruption och terrordåd. Detsamma kan sägas om Egypten efter Mubarak och Afghanistan efter talibanerna.
När det saknas demokratiska institutioner brukar allmänna val i gamla diktaturer inte leda till en mirakelförändring. Demokrati kräver så mycket mer: ett självständigt rättsväsen, grundlagsskyddade rättigheter, en fungerande och pålitlig förvaltning som inte uppmuntrar ett korrupt beteende.
Parlamentsval ska alltså ses för vad de är: en händelse när människor går och stoppar en lapp i en låda. De säger väldigt lite om hur demokratiskt ett land är, hur befolkningen har det eller vilka rättigheter som garanteras individen. De säger heller inget om huruvida väljaren de facto har ett reellt val eller ej.
Detta kan vara värt att tänka på just i år.
Läs även:
Ann-Charlotte Marteus
Senaste kommentarer