På bloggen Toklandet hittar vi tips om Feministiskt forum den 10 maj och dess innehåll. Allting är ömsom komiskt, ömsom förfärande.

Roligast är kanske seminariet ”Konsten att bli lesbisk”. Feministerna propagerar för att kvinnor ska byta sexuell läggning i syfte att bekämpa patriarkatet. Det ska tydligen även ge ett bättre sexliv, vilket är en intressant slutsats (är heterosexuella män generellt dåliga i sängen?). Betänk för ett ögonblick reaktionerna på det motsatta – ett seminarium om att ”bota” homosexuella och få dem att byta läggning.

Mindre rolig är nedanstående programpunkt. 90-talets fokusering på bortträngda minnen av traumatiska händelser och sexuella övergrepp i barndomen som en förklaring till avvikande beteende i vuxen ålder – perspektiv som präglade både socialtjänst, polis och rättsväsende – fick katastrofala resultat.

Individer övertygades om att de utsatts för övergrepp i allt från spädbarnsålder och framåt. Som Dan Josefsson visade i sin SVT-dokumentär pågår denna sorts terapi faktiskt fortfarande. Andra utsattes för rättsövergrepp när polis, åklagare och domstolar sedan tog uppdiktade berättelse för sanning och skickade oskyldiga män i fängelse.

Det var en förfärlig tid som vi inte ska tillbaka till. Feministerna tycks däremot hylla idén om bortträngda minnen som ett led i den feministiska kampen. Man kan inte annat än bli illamående. Ingen från Säter verkar delta i arrangemanget.

Mycket som feministerna anför är bara stolligt, orealistiskt och skrattretande. Men ibland dyker det upp exempel som det ovan och gör allvar av den extrema ideologins yttersta konsekvenser, i detta fall att institutionalisera rättsosäkerhet.

Det borde inte förvåna. Vi ser feminister på barrikaderna för att uppnå omvänd bevisbörda i sexualbrottmål. Varför skulle de inte stämpla kritik mot bortträngda minnen som ”anti-feminism”?

Extremfeministerna är en sekt, men en farlig sådan eftersom de inte granskas av mainstreammedierna utan tvärtom får mycket mer utrymme än deras storlek motiverar. När de kritiska frågorna aldrig ställs, när feminismens extrema sidor inte blottläggs, kommer alltfler att tro att Schymans feminister är en grupp käcka kvinnosakskämpar som egentligen bara vill väl. Inget kunde vara mer fel.

När jag ser den extremfeministiska rörelsen påminns jag om ett känt citat från UKIP:s Nigel Farage: ”You are very, very dangerous people indeed.”



Tidigare bloggat:
#GranskaFi – De rosa extremisterna

Läs även:
Rebecca Weidmo Uvell på SVT Debatt