De EU-positiva krafterna i Europaparlamentet lyckades i går stänga ute den EU-kritiska gruppen EFDD från ordförandeposten i ett av utskotten.

Tre av de stora grupperna – socialdemokratiska S&D, konservativa EPP och liberala ALDE – gick samman för att förhindra att företrädare för EFDD, Eleonora Evi, enligt en tidigare överenskommelse skulle bli ordförande i petitionsutskottet. Posten gick i stället till den folkpartistiska statsfeministen Cecilia Wikström.

Miljöpartiets Peter Eriksson vädrade sitt missnöje redan innan det skedde. Det är just den här sortens odemokratiska uppgörelser som ger EU-kritikerna vatten på sin kvarn, menar han. Partierna i EFDD är demokratiskt invalda på samma premisser som andra partier.

Peter Eriksson ställer en relevant fråga: Vad blir nästa steg? I vilka andra sammanhang ska ledamöter i den EU-kritiska gruppen, ledd av Nigel Farage, stängas ute?

Enligt Wikström var det EFDD-ledamöternas agerande under parlamentets högtidliga öppnande som banade väg för uppgörelsen: ”En hel orkester fanns på plats. Det var obeskrivligt vackert och så vänder Sverigedemokraterna och andra rumpan mot musikerna. Det är så respektlöst att jag inte finner ord.”

En protest mot EU-hymnen, som många anser är en symbol för det superstatsbygge som pågår i EU, var alltså nog för att ta till odemokratiska metoder. Det blir en smula ironiskt när Wikström motiverar uppgörelsen med att ”det handlar om värderingar; att alla människor har samma grundläggande rättigheter”. Tydligen är detta inte så viktigt när utskottsposter tillsätts i EU-parlamentet.

Allt detta säger ganska mycket om hur de mest EU-positiva krafterna i politiken ser på unionen och demokratin. Du får gärna tycka vad du vill om EU – bara du är för.