Folk ska jobba, inte supa, löd ett av finansminister Anders Borgs mer bevingade citat. Till detta kan man foga: Staten ska skydda liv och egendom, inte sälja sprit eller skapa genusplaner.

Storbranden i Västmanland kommer att bli omdiskuterad under lång tid framöver. Inte bara för dess rekordstora omfattning utan för hur den svenska beredskapen såg ut. Branden hade kunnat fås under kontroll tidigare om resurserna sett annorlunda ut, kan man konstatera. Och även om ett litet land som Sverige inte kan förväntas ha enorma resurser, inser nog de flesta att situationen i dag inte är acceptabel.

I andra länder kallas militären in när det inträffar större katastrofer. I kinesiska Yunnan såg vi nyligen hur militären hjälpte till att rädda drabbade och röja i bråten efter ännu en katastrofal jordbävning. Det är så det brukar se ut i andra länder.

Men i Sverige har Försvarsmakten inga resurser längre. Frivilliga insatser fick därför sköta matinsamlingar och evakueringar av boende och djur.

Däremot finns uppenbarligen resurser till annat, som vi kan läsa om på Försvarets hemsida:

Försvarsmakten arbetar även genom Nordic Centre for Gender in Military Operations (NCCGM), som fungerar som ett nav för information, kunskap och erfarenheter kring genusperspektivet i internationella insatser. Här utbildas bland annat Försvarsmaktens Gender Field Advisors. Centrumet fungerar som ett Department Head för genus inom NATO och finns vid Livgardet i Stockholm.


Man skulle kunna tro att Fi:s maktövertagande redan vore ett faktum. 

Det är förstås nedslående att svenska politiker nedmonterat det svenska försvaret så här. Det är pinsamt att Försvarsmakten sysslar med genusfrågor men inte har resurser att bistå vid den största skogsbranden i modern svensk historia.

Men berättelsen ovan visar också på något annat, nämligen att människors frivilliga insatser kan göra skillnad. Att vi i motsats till vad vänsterpartierna alltid har hävdat faktiskt kan själva. Att vi inte i alla lägen behöver ett offentligt skattefinansierat maskineri som gör allt åt oss.

Detta är en desto trevligare lärdom av eländet. Men jag blir bedrövad när jag tänker på vad staten ägnar sig åt i stället för sina kärnuppgifter.